jessikavingakristina

Nu blev det en sån där skojig liten helg igen! Den började ärligt talat inte så bra eftersom jag till min stora förskräckelse upptäckte att det bodde ett litet DJUR bland kläderna i lådan under sängen. SÅ JÄVLA ÄCKLIGT!!! Så jag var tvungen att leta reda på tips på internet om hur man blir av med sådana (vadå, det kunde ju ha funnits FLER!?) och toksanerade sedan lägenheten. Brr. Om de överlevde det där förtjänar de nästan att leva. Nästan. Men inte riktigt.

En elev frågade mig idag: "men Jessika, när får vi komma hem till DIG och fika?"(apropå student och lite annat). Hm. Pja, vem vill inte ha hem en klass på 30 pers till sin nya lägenhet? Jag räckte inte upp handen här. Klart ungarna ska få fika. :D

En mycket... intressant helg i övrigt. D och jag skulle ta det jättelugnt. Bara äta lite middag, käka lite godis och gå ut och dansa lite. Vi åt lite middag, käkade lite godis och sen... vet jag inte riktigt vad som hände? Var kom alla öl ifrån? Och dansade vi verkligen nåt? Alls? Vad hade gröna gurkor med saken att göra? Och varför behövdes det så mycket kaffe på söndan för att överhuvudtaget bli människa igen? Och VARFÖR ställer jag en massa frågor utan att ge några svar? För att det är irriterande? Eller?

Imorrn är det mer nationella prov, jag ÄLSKAR verkligen tanken att drygt 50 av mina elever imorgon ska sitta i 100 minuter och skriva texter som yours truly ska rätta. Noggrant.

Showmöte har vi hunnit med idag också, så nu är datumet i princip spikat: 26/9 måste ALLA jag känner och tycker om rensa sina almanackor och infinna sig på än så länge hemlig plats (i Gävle dock, så mycket kan jag avslöja). Då är det premiär. Känn spänningen. Känn förväntan. Det blir ännu bättre.

Surrealistiskt... var ordet...

Idag tänkte jag att det var en bra idé att kliva upp en halvtimme senare eftersom jag har börjat få så mycket tid över på mornarna. Det var det inte. Jag vet inte HUR det gick till, men efter att ha försökt multi-taska (alltså borsta tänderna samtidigt som man plattar håret samtidigt som man gör lunchlåda) med katastrofala resultat hann jag faktiskt NÄSTAN i tid till jobbet. Hann till och med plocka på mig en kaffe innan det var dags att vakta nationella prov i 85 minuter. Det låter inte så länge, jag vet, men fatta att inte ha NÅNTING att göra utom att titta på elever i ÅTTIOFEM MINUTER. Nog för att de är fina, men efter ungefär tio minuter insåg jag att jag var rätt kissnödig. Men va fan. Bara det händer nåt.

På vägen till provet stöp jag i trappan, vilket jag BORDE ha sett som det tecken det var. Därefter var jag nämligen en vandrande olycka resten av dan... Helt katastrofal föreläsning på eftermiddan (om bland annat surrealismen) och låten "Yyyylle, yyyylle, ylle på er yllebarn" på hjärnan i över en timme efter att jag varit en sväng i tvättstugan är bara några exempel... På plussidan sätter jag att jag idag haft en personlig tränare! Haha, det var visst bara jag som ville ha gruppass och Sandra var snäll nog att köra ett bara med mig... PT alltså, det skulle jag kunna vänja mig vid.

Nu sitter jag i en nydammsugen lägenhet med ett glas vin (som nog blir två till slut) och tre chokladpraliner (fast det är ärligt talat bara en kvar), det borde nog också hamna på plussidan. Vi får se.

"Fetischism - i överförd bemärkelse används begreppet inom sexologin för sexuell upphetsning inför föremål, som normalt inte uppfattas som sexuellt upphetsande." Haha, man kanske ska börja tänka på hur man använder ord ändå? :P

Igår kväll var en kul kväll, även om den på många sätt var.... lite udda? Jag bestämde mig för att stanna hemma, spara pengar och titta på film. Istället hamnade jag i mycket trevligt sällskap (inte bara mitt eget alltså. Även om det är mycket trevligt också.) drack öl, gick på Helt Enkelt , stal shotsglas, åkte gratistaxi och avslutade det hela med att mycket osnyggt snubbla omkull (som tur var hemma i min egen lägenhet utan publik, men ändock!).

Och jag skulle nog ändå kalla min märkliga besatthet av just shotsglas för en fetischism. Som endast infinner sig när jag inmundigat alkohol, annars tycker jag att hela idén är både barnslig och onödig... Tror det började i H-sand, som alla andra dåliga vanor... ;)

Jag skulle lätt kunna stå ut med två söndagar istället för en söndag och en måndag i veckan? Jag hinner inte riktigt njuta klart innan det är dags att börja jobba igen...

Mina vader tycker fortfarande att det var en JÄTTEDUM idé att först gå på gruppass på fredag med fokus på just vaderna och sedan jogga igår i dåliga skor (för mina joggingskor är ju fortfarande i Hällsjö och där är inte jag) på hårt underlag. Trapporna på jobbet imorrn kommer att bli en riktigt höjdare! Bra att man har nåt att se fram emot, annars brukar ju måndagar kunna bli lite... hm... meningslösa?

Och som avslutning på detta hopplock av idéer: mitt nya projekt är att lära mig hela texten till Ella Elle L'a. På franska. Förstås. Och nej, jag kan inte franska.

Jag brukar väldigt väldigt sällan tycka att saker och ting är pinsamma (kanske för att jag i så fall skulle få tillbringa så mycket tid med att skämmas?) men i morse var det fan nära. För en gångs skull tyckte jag att jag verkligen var värd en sovmorgon, så jag snoozade på till åtta innan jag masade mig upp, drog på närmaste morgonrock och gick och blötte håret. Det stod typ rakt upp med intressanta virvlar över ena ögat, så jag insåg att jag inte skulle få nån matro förrän jag tagit hand om det. Blåste det lite på måfå med resultatet att virvlarna UPPTILL försvann, men resten av håret såg ut som... att elluttagen skulle få sig en match. Rätt nöjd med läget ändå, hasade i för stora tofflor och fixade frukost och slog mig ner framför morgon-tv för en lugn och skön frukost. Då hör jag en bildörr smälla utanför fönstret. Fråga mig inte HUR men jag bara VISSTE att det var skåpluckemänniskorna... Så jag rusade upp till fönstret, mycket riktigt, där stod en skåpbil med deras namn på. Jag insåg givetvis att jag måste jobba snabbt, så jag slängde av mig morgonrocken och slet på mig första bästa utstyrsel. Håll i er nu. Det blev RÖDA leggings med nån slags klänningsvariant utanpå som jag PRECIS hann dra på mig innan det ringde på dörren. Jag hade helt glömt håret, men jag kom rätt snabbt ihåg det när jag öppnade dörren och såg reaktionen hos killen på andra sidan. Samtidigt passade klänningen på att glida iväg så att halva BH:n syntes och så insåg jag förstås att jag satt fast klänningen i leggingsen (ja hur fan stavar man det då?!) också... Och jajemen, klart att killen som försökte låta bli att skratta åt min fantastiska uppenbarelse var jättesöt. SUCK.

So far so good liksom. Men jag hämtade mig så pass att jag lyckades ta mig till jobbet i någorlunda presentabelt skick i tid till dagens första lektion. Fem minuter innan lektionen började såg jag till min fasa att jag inte hade en enda sekund av lektionen planerad! WHAT?! Mycket märkligt, men jag hann inte stanna upp och fundera över orsaken till detta fatala misstag, utan rusade ner till lektionssalen för att i alla fall hinna starta datorn och visa nåt käckt klipp medan jag försökte komma på en nödlösning. När jag med andan i halsen nådde dörren var det något som inte riktigt kändes rätt... Tog några sekunder innan jag insåg att det inte fanns några elever utanför? Hm. Tog ganska många sekunder till innan jag insåg varför. De informerade mig för flera veckor sedan att de inte skulle vara i skolan idag utan på nån... klassresa... typ... Hrm. My mistake.

Efter jobbet: showmöte (håll kalendrarna fria i slutet av september kära vänner, då smäller det som faaaan! :D). Efter showmöte: hem och fika. Efter fika: sova?

Okej, jag mår kanske inte heeeelt bra än, så jag roar mig med att komma på saker man (läs: jag) blir så rädd för att man skulle kunna kissa på sig. Men det gör man förstås inte, vibrationsträning tränar ALLA viktiga muskler. ;)

1. När man tittat på klipp på Youtube med låg volym (som gjort att man dragit på ordentligt med kräm i sina små datorhögtalare) och sedan slår igång en redig countrydänga. Jesus. Det här funkar också med en rejäl stereo, kommer ihåg en gång när jag nästan fick hjärtslag i Härnösand, hade hunnit några meter från mastodontmaskinen när den drog igång nån rocklåt på HÖGSTA volym. Det bara small i huvudet.

2. När man nästan somnat på X-tåget (som av nån anledning ALLTID måste släppa förbi X2000 vid tågmöte) som stannat till så att man riktigt dåsar till och så WHAAAAOM!!! dånar just ett X2000 förbi centimeter från ens öra. Jesus igen.
3. När kollegor smyger på en runt hörnet/rycker upp dörren man precis ska öppna.

4. När man tycker att man hör nånting gå runt i gamla flickrummet hos mor och far och reser sig på armbågen för att kolla över sängkanten vad det är (jag har en dubbelsäng för mig själv där, det är rätt långt till sängkanten för det mesta) och en katt hoppar upp rakt i ansiktet på en. Brrr.

5. När telefonen väcker en mitt i en spännande flyga kvast-dröm där man jagas av... hrm, Voldemort givetvis, inte elever inte! "Vad?! Vem?! Var är jag?!"

6. När man vinglar till i högklackat på scen och just i det ögonblicket är övertygad om att man ska ramla över scenkanten.

7. När man på väg hem upptäcker hur de båda killarna framför en plötsligt delar på sig och den ena försvinner för att sedan dyka upp igen från en sidogata strax bakom en. Och jajemen, detta har hänt. Tur att man på den tiden hade grannar som stod vid porten och rökte...

8. När det vid ett riktigt rejält åskoväder plötsligt smäller till samtidigt som alla lampor slocknar, grannens hund börjar skälla och alla billarm på parkeringen utanför går igång. DÅ vet man ju inte att det är grannens träd det har slagit ner i! Alternativt när blixten slår ner i telefonledningen utanför huset och ett eldklot hoppar ur telefonen bredvid Mattias. Vi var helt paralyserade i säkert tio sekunder innan vi insåg att vi levde.

9. När man tillbringat en halv natt med att läsa klart sista Harry Potter-boken och vaknar till av ett hand sakta sträcker sig in i rummet genom det öppna fönstret (få inga idéer nu, men hemma hos mor och far har jag en brandstege utanför fönstret...). Jag DOG nästan. Kul att veta att man i krissituationer varken skriker eller springer för sitt liv utan bara konstaterar "nu dör jag av chock". Det var bara en plastblomma som sakta ramlade med hjälp av en gardin som rörde sig lite i den stilla sommarbrisen (vadå, vem får inte livlig fantasi i rummet där man upplevt sina värsta mörkrädsleattacker. Och har ni läst sista HP-boken? Nä just det.) men jag har nog aldrig varit så nära en hjärtattack.

10. När en snorunge i guidegruppen glatt men hysteriskt skriker: "Kolla, en ORM!" och pekar ca två dm från guidens (läs: min) fot. Not a big fan of snakes.

Men jag erkänner villigt att INGET av detta slår hysteriattacken jag och en icke namngiven kvinnlig bekant fick i yngre år när vi sett "Jag vet vad du gjorde förra sommaren" och stod och väntade på hennes mor i hallen. Det var mörkt. Det var Hällsjö. Vi var uppskrämda. Broar (eller vad fan ni nu kallar såna anordningar söderut. Trappan?) i Norrland är inte till för att fint kliva upp på, det ska dåna rejält så att man slipper skaffa dörrklocka eller vakthund. Jag är INTE den flickiga typen som skriker gällt för minsta lilla, men då nådde rösten oktaver jag inte visste att den hade.

Nä, man kanske ska försöka sova bort det istället?

Happ, jag kanske var en aning korkad när jag deklarerade att jag skulle klara mig från magsjukan. Högmod går före fall liksom. För givetvis var den lätta obehagskänslan jag började känna i måndags morse inget annat än början på en mindre rolig dag hemma i Hällsjö. Annars har jag haft det riktigt bra, umgåtts mycket med storasyster (eftersom alla andra tillbringade helgen med att spy ikapp), spelat massor med Yatzy, tagit ett par promenader i vackra omgivningar och ätit en massa cowboy cookies. Mmm! Synd bara att jag inte kunde äta några extra innan jag åkte söderut, men det är inte riktigt vad man längtar efter när man inte fått i sig vanlig mat på ett par dar. Konstigt.

Efter en lång och i början kall buss- och tågresa har jag nu återvänt till min lägenhet där jag tänker stänga in mig ett par dar nu. Medan jag var borta har inte mindre än TRE sällskap varit här och på olika sätt tittat till mitt lilla hem. Nån har fixat fläkten, nån annan hämtat alla köksluckor (intressant effekt må jag säga! Nu syns det tyvärr vad jag har i skåpen så jag MÅSTE faktiskt städa där) och nån har besiktigat lägenheten (jag blev godkänd! Whoopi, jag har inte fått betyg på länge!). Har lyssnat på Harry Potter hela resan, snart är sista boken slut så jag lär drabbas av seriös abstinens inom kort... Ack! Vad gör man utan Stephen Fry?!

Jag vill må bra NU och äta påskgodis!!! För en sockerjunkie som mig är det här ju årets höjdpunkt!!! Kanske i och för sig är bra att jag måste hejda mig några dar till dock...

När jag skulle åka från kära Hällsjö följde mor, storasysteryster och syskonbarnen med ut för att titta på bussen (med tanke på hur Emma reagerade när långtradarna for förbi var det STORT att titta på trafik överhuvudtaget eller overheadtaken som vi säger på mitt jobb) och precis när jag klivit på vrålar Emma och Stina i kör (ja eller lite  i otakt, vi får jobba på den där kören lite) "HEJDÅÅÅÅÅ!"  Busschauffören fick sig ett gott skratt... Snacka om att man ville kliva av igen, särskilt när lilla mamma vinkade på andra sidan bussfönstret!
 

Äntligen hemma i Hällsjö och vad möts man av? Efter ett par timmar börjar T att må dåligt. Jaja, hon påstod att det absolut INTE var magsjuka men jag kände mig inte riktigt övertygad... Nu är mor och far sjuka också, och eftersom vi lugnt kan anta att smittan följt med J och barnen kan vi lugnt anta att eftersom jag träffade på dem ungefär ett dygn efter alla andra så ligger jag KLART i riskzonen. Hehe. Men det är ingen fara, jag tänker vara frisk! Tänk FRISK FRISK FRISK!!! Jag och J städar febrilt alla riskområden med Klorin och förbjuder alla andra att använda tärningarna till Yatzy (ja? Vad ska vi annars roa oss med när folk spyr till höger och vänster, det är bra distraktion). Och så äter vi cowboy cookies, jag är helt övertygad om att de hjälper.

Som det ser ut nu lär mina planer för resten av veckan ändras en aning... Om folk fortfarande ser ut som lik imorrn och jag mår OK tänker jag lämna det sjunkande skeppet (vadå, jag har EN VECKAS påsklov och jag tänker banne mig njuta av det! :P ) och dra till H-sand över dan och kvällen. Sen vidare ner till Gävle och flera dagars underbart slöande... Ah...

FRISK FRISK FRISK FRISK FRISK! Det är jag det!