Surreal
Surrealistiskt... var ordet...
Idag tänkte jag att det var en bra idé att kliva upp en halvtimme senare eftersom jag har börjat få så mycket tid över på mornarna. Det var det inte. Jag vet inte HUR det gick till, men efter att ha försökt multi-taska (alltså borsta tänderna samtidigt som man plattar håret samtidigt som man gör lunchlåda) med katastrofala resultat hann jag faktiskt NÄSTAN i tid till jobbet. Hann till och med plocka på mig en kaffe innan det var dags att vakta nationella prov i 85 minuter. Det låter inte så länge, jag vet, men fatta att inte ha NÅNTING att göra utom att titta på elever i ÅTTIOFEM MINUTER. Nog för att de är fina, men efter ungefär tio minuter insåg jag att jag var rätt kissnödig. Men va fan. Bara det händer nåt.
På vägen till provet stöp jag i trappan, vilket jag BORDE ha sett som det tecken det var. Därefter var jag nämligen en vandrande olycka resten av dan... Helt katastrofal föreläsning på eftermiddan (om bland annat surrealismen) och låten "Yyyylle, yyyylle, ylle på er yllebarn" på hjärnan i över en timme efter att jag varit en sväng i tvättstugan är bara några exempel... På plussidan sätter jag att jag idag haft en personlig tränare! Haha, det var visst bara jag som ville ha gruppass och Sandra var snäll nog att köra ett bara med mig... PT alltså, det skulle jag kunna vänja mig vid.
Nu sitter jag i en nydammsugen lägenhet med ett glas vin (som nog blir två till slut) och tre chokladpraliner (fast det är ärligt talat bara en kvar), det borde nog också hamna på plussidan. Vi får se.
