Jessika lagar...

... del 2.

För några månader sedan pajade min nya fina kaffebryggare. Jag åkte tillbaka till det stora företaget från Tyskland och bytte till en likadan. För några veckor sedan började även den nya bryggaren att krångla. Jag blev mäkta förbannad. Muttrade för mig själv några dagar medan bryggaren betedde sig konstigt, vägrade brygga ibland och bryggde märkliga dekokter av varierande konsistens och färg när jag väl fick nånting ur den.

Så slog det mig. Hm. Att döma av mina duschväggar har Gävle RÄTT kalkrikt vatten. Har jag avkalkat bryggaren sen jag köpte/bytte den? Eh. Nä. Så nu har jag lagat inte bara bil utan min kaffebryggare också.

Vän av ordning (Per alltså) kanske hävdar att man inte lagar en bryggare genom att avkalka den men hey. Det här är min blogg. Jag kallar det vad jag vill.

Jag fyller år...



... hela året i år. Den mest uppfinningsrika presenten på min 30-årsdag var nämligen ett memory där mina kära kollegor lottades ut till högstbjudande. Mig alltså. Varje gång. Eller om man ska vara helt sanningsenlig så behöver jag inte betala en spänn, det är de som bjuder. Malin ska till exempel bjuda mig på en spelkväll, Helene på en middag och Micke på en bok. Jörgen hade som en uppgift/present i år att bjuda på lunchfika. Det gjorde han i fredags. Det kan han få göra varje fredag.




Ibland bråkar jag och Niklas om vem som är snyggast. Ja alltså, vi brukar sällan nominera oss själva. Dock har vi inte nått någon konsensus, så vad säger ni? Omröstning?






Jag är mäkta stolt...

... över min lagning av Nifty (bilen)! Häromveckan upptäckte jag (vi, jag hörde som vanligt ingenting) att något verkade ha lossnat på Nifty. Det hördes särskilt tydligt i höga hastigheter. Flapp-flapp-flapp-flapp.

Mycket riktigt, en del av... eh... det där som sitter på bakänden av bilen (i plast) hade lossnat. Jag beskådade skadan med bekymrad min och konstaterade att... ja... det där var ju synd. Sen stoppade jag huvudet i sanden. Men så! Hände något! När jag gick förbi bilen på väg från tvättstugan ville jag i alla fall se mer i detalj vad som var fel. Och då insåg jag att jag nog kanske eventuellt skulle kunna fixa det själv.

Och! Det gjorde jag! Haha! Beväpnad med en skruvmejsel lagade jag min egen bil! Are you impressed? Det är jag.

Lördagsmys


Melodifestival. Timoteij på scen.
Niklas:
Ja de är ju roliga att titta på i alla fall.
Själv hade jag en liknande kommentar på tungan när Ulrik äntrade scenen. Sas, jag sa en LIKNANDE. Så behöver vi inte prata mer om det.

Why don't you...

... give me a call?

De envisa försäljarna från Bredbandsbolaget ger inte upp. Det gör inte jag heller.

Försäljare: Hej Jessika jag ringer från Bredbandsbolaget blablabla. Nu är det så här att vi har ett avtal med Viasat som innebär att du får ett Viasatpaket blablabla med såochså många TV-kanaler.
Jag: Det låter ju jättebra hörredu, men jag har ingen TV.
Försäljare (efter dramatisk tystnad): Va? Har du ingen TV? Alltså... Jag ringer inte från Radiotjänst?
Jag: Haha, nej jag vet, men det spelar ingen roll, jag har fortfarande ingen TV.
Försäljare: Men... då... tänker du skaffa en?
Jag: Nej.
Försäljare: Nä. Okej. Då får jag tacka för mig.

Eller tacka för mig-tacka för mig som Stenmark skulle ha uttryckt det.

Den ena tomaten...

... till den andra tomaten:



Den där hälsosamt röda tonen man får efter en innebandymatch med kollegorna. Det här var alltså nästan en timme EFTER matchen.

V to the A to the...

M: Håll för öronen nu F (anonym kollega): det är som en halv orgasm!
A som i anonym: Ja F, det är väl inte du så van vid?
Lunchmatsalen på Vasa, jag säger bara det: be there or...

Veckans schema både vad gäller jobb och fritid ser fullspäckat ut. Intressant hur man vid nyår öppnar kalendern, tittar på alla blanka dagar och tänker: vad snackar jag om, jag har ju hur mycket fritid som helst? En månad senare... ser det lite annorlunda ut.

RSS 2.0