Får måndagar vara så här trevliga?

Det måste räknas som en lyckad utekväll om den avslutas med att man, efter att ha kramat valfri lärarkandidat, balanserande på en låg mur sjunger "life is gooood today, life is good todaaaay" med en ängel vid sin sida. Vi hann också med bugg på mitt fantastiskt stora dansgolv (läs: mellan klädställningen och bokhyllan), en massa frukt och chokladdip (så otroligt skönt att slippa flottiga chips som svettas i värmen) och allvarliga svettattacker på Heartbreak. Okej att det var varmt ute med där inne var det fan i mig OUTHÄRDLIGT! Vad jag pratar om nu? Ja, jag hade ju lite inflyttningsfest i lördags... :P

Igår, lite bakis och allmänt trött, fortsatte helgen på Ockelbo marknad. Jag inser att det här på papperet låter som en jättedum idé eftersom vi som sagt var en aning bakfulla och det var ungefär 140 grader varmt ute. Give or take några grader. Men i verkligheten var det alldeles... alldeles underbart... Eller i alla fall klart godkänt? Langos med en massa gräddfil, billiga strumpor, trevligt sällskap, vackra vyer och mjukglass. Life was pretty good den dan också.

Idag har jag satt nya rekord när det gäller lokalsinne. Eller rättare sagt i den totala avsaknaden av ett sådant. Jag var på väg hem från gymmet (tror jag att det var. Jo det måste det ha varit om jag kom från det hållet) och skulle svänga in på min gårdsplan där jag numera parkerar cykeln. Jag har ju bara bott EN OCH EN HALV MÅNAD här och cyklat nästan
varje dag till och från lägenheten (vart jag cyklat? Pja, inte till jobbet, utan till andra... ställen...) men det är klart att jag kan cykla in TVÅ infarter för tidigt och hamna på en gårdsplan som är en återvändsgränd. Så jag gjorde en raggarrepa där inne med ett skamset fniss och försökte se ut som att jag bara kollade läget lite. Nu står cykeln i rätt cykelställ om det är nån som undrar, jag hittade hem till slut.

Jag har idag även handlat parasoll på Rusta. Billigt och bra. Och fint. Men framförallt bra. Nu slipper jag låtsas att jag tycker att det är okej att ligga på en strand och bli totalt sönderbränd på en kvart och därefter springa till kiosken en gång var femte minut för att stjäla lite skugga under markisen. Mitt parasoll ska bli mitt nya Vade Mecum. Gå med mig. Överallt. Och för er som inte gått i Stures hårda skola och blivit latinnördar vill jag bara påpeka att det INTE är ett tandkrämsmärke jag pratar om.

Dagen avslutades med en lång kvällspromenad i Bollan med Angel A då vi nästan fick se två tjejer drutta i ån, fan att de missade, och därefter film i min soffa. Nu är det SNART svalt nog för att man ska kunna sova här inne. Snart.


Ge mig ett...

... G! Jag faller för trycket, fast ärligt talat var det inget snack om saken när förslaget först dök upp, klart min lägenhet ska heta GREGER! Ah. Det känns bra. Om det nu mot förmodan finns någon i min lilla men ack så fina läsarskara som inte hänger med i svängarna riktigt så är det ingen mening att ens försöka. Man bör antingen ha varit med i en Kyrkdalscabaré eller suttit i publiken för att förstå storheten i namnet Greger.

Igår... blev en väldigt bra dag. Började med att gå på stan för att införskaffa förnödenheter (läs:öl) och tog sen en sväng på Willy's för att inhandla ännu mer förnödenheter (läs:ingredienser till brownies). Sen var det plötsligt kvällen (varför blev det kvällen?!) och änglarna intog Berggrenska. Ja eller intog och intog, det tog en stund innan vi fick sitta faktiskt. De verkade inte FÖRSTÅ vilka de hade att göra med... Hursomhaver, väl sittande spårade alla försök till konversation ur helt och hållet. Mycket underhållande. Särskilt när ett killgäng slog sig ner bredvid och vi utropade i kör "Men YEAH!" (som snabbt följdes av ett "näe... näe..."). Vad ska man säga? Man bör nog ha varit där för att förstå det roliga. För tro mig, det VAR roligt. Ännu roligare blev det när vi ordnade en liten spontan efterfest med te och brownies. Och glass. Och ost och kex.

Idag har jag varit och gymmat i värmen. Det var för ovanlighetens skull svalare inne på gymmet än utanför. Fick lyssna på country under träningen, det är I-N-T-E I-L-L-A.

Nu städar jag. Som synes. Ikväll blir det hålligång, ojoj.

Aaaaah...

... vilken underbar semesterdag! Eller vad sägs om detta:

- Fick sms vid elva-tiden. Ja tack, jag följer gärna med och köper jordgubbar och lägger mig på en strand nånstans.

- Lämnade tillbaka nycklarna till lägenheten på Söder. Nu bor jag helt och hållet i min lilla ännu icke namngivna lya. Och det är klart den måste ha ett namn! Det är ni som är konstiga.

- Fikade på Engeltofta. Kaffe är bra. Kaffe är gott.

- Låg som planerat på stranden i Bönan och hittade på en massa dumheter. Skrattade så att jag fick kramp men fick inte höra det berömda skrattet ändå? Hm. Vi får jobba på det till helgen.

- Fick ett telefonsamtal. En annan Anna än den jag umgåtts med hela dan frågade om jag ville ha glass. Eh. I familjen Nilsson får man ju inte tacka nej till såna erbjudanden (GLASS pratar vi fortfarande om!!!) så det ville jag absolut. Men hann med ett glas vin före glassen också. Så det kan gå.

Tvingade två Annor att genomlida hela "Vart tog vägen vägen". Ja, har man inga barn måste man ju skaffa andra pinsamheter att dra fram i tid och otid.

Åt popcorn, glass och nötter till middag. Mhm.

Såg Coyote Ugly med en av Annorna och bestämde helgplaner medan jag försökte låta bli att dregla varje gång Adam Garcia klev in i rutan.

Så för att sammanfatta: jag är jävligt nöjd med hur jag utnyttjar min semester och vad alla andra gör för att hjälpa mig med detta!


PS. Vad sägs om den här ordningsföljden: "Jaha, brukar du göra SÅ? Vad GÖR du? AJ! Näe... Näe..." DS


Nu blev det så där konstigt igen...

... när jag städade ur det sista i gamla lägenheten. Kommer ni ihåg mysteriet med bikinin bland kurslitteraturen? Okej, fundera på det här: hur kan det komma sig att det min sönderstressade hjärna valt att glömma i lägenheten var:

1. en flaska Klorin
2. en burk tapetlim
3. fyra låååånga blompinnar
5. min gamla kingsize dörrmatta från Frideborgsgatan i H-sand
6. två kaffefilter

Nån som känner för att analysera? Fortsätt gärna analyserandet med att förklara varför jag helt enkelt inte KUNDE kasta den där jävla dörrmattan utan var tvungen att släpa den över hela stan på cykeln?

Förutom att tillbringa en hel del tid på gymmet (en halvtimme med träning, kanske lite längre i soffan med trevligt sällskap och en kopp kaffe) har jag idag suttit lite för länge på balkongen med en bra bok (mina överarmar antog en kort stund ungefär samma nyans som min Adidasjacka. Den röda alltså. Kunde ha blivit snygg matchning, men nu har de återfått den där färgen som jag skulle vilja kalla alabastervit men som andra nog kallar genomskinlig.), blivit kär i en kille i en dokumentär (ja vadå? Det är ju det enda TV4play visar gratis och jag behövde nåt lättsamt medan jag käkade middag?) och utvecklat förstadierna till en semesterförkylning. Men den kan fetglömma att den får bli mer än så!

Det bästa med dagen hittills är att jag med gymsällskapets hjälp lyckats reda ut ett par tankar som legat och gnagt ett tag. Kan tankar gnaga? Eller ligga? I så fall blir jag lite avundsjuk. Och fattar ni inte skämtet är det HELT okej, det var sjukt lågt.

Visst är fröken och skolan bra men...

... sommarlov vill vi haaaaa!

Så har jag inte bara fått sommarlov utan jag har också hunnit med att på knappt en vecka åka från Gävle till Hällsjö, till Härnösand, till Kovland, tillbaka till Härnösand, tillbaka till Hällsjö och till slut tillbaka till Gävle. Puh. Jag är lite matt nu.

Det hela började alltså med att käre far plötsligt skulle förbi här på onsdag istället för torsdag. Jag är ju inte den som är den (för att klargöra: jag köper alltmer att livet måste få ändra riktning då och då även när det gäller bagateller) så när han tidigt på kvällen dök upp här var jag givetvis laddad till tänderna. För att åka bil. Men jag fick köra. Hehehe. Man kan sammanfatta hela resan med en situation: Jessika har solen i ögonen men är rätt glad ändå. Pappa Nisse ropar plötsligt: "AAAAH, TRAFIKLJUS!" varpå Jessika alldeles för sent ser att det några meter längre fram står lite trafikljus som är lite röda. Hallå?! Vad är det för jävla idé att sätta trafikljus på 70-väg där kvällssolen hamnar rakt i ögonen på trafikanterna? Vadå mitt fel? Pöh. Skulle inte tro det.

På torsdag lånade jag lilla Pärlan och körde ner till Härnösand för att inta Annas gästrum innan det var dags för avfärd med Maria till dans i Kovland. Dansen sög men i pausen packade Maria upp matsäcken som bestod av jordgubbar, grädde och kladdkaka. Jag började nästan grina. Hon e bra hon min lilla gumma! :D I bilen bredvid satt några tjejer och piffade järnet, det var puder och ögonskugga och parfym och spray och nagellack. I vår bil moffade vi järnet, torkade av oss runt munnen, sprayade en dusch parfym över håret och var fit for fight igen. Jag försöker absolut inte att antyda att en av dessa paussysselsättningar var BÄTTRE eller INTELLIGENTARE eller ROLIGARE än den andra, men jag vet vilken JAG föredrar. :P

Fredag var midsommarafton, då lyckades mitt gamla Härnösandsgäng sammanstråla igen på hemlig ort. Trots att vi åldrats en del sen sist lyckades vi med en 12-timmarssittning (även om värdinnan som vanligt kröp i säng lite före oss andra... ) som blev precis så bra som jag hade hoppats. På alla sätt. Av nån anledning handlade väldigt mycket av konversationen om fultal? Mycket märkligt i DET sällskapet. Hoho.

Midsommardagen spenderades som sig bör i soffan. Fast jag tog en liten prommis med Maria, andades lite välbehövlig havsluft och smaskade återigen kladdkaka (ja? Det fanns kvar?) innan Anna och jag med varsin bok i händerna utövade lite asocialt umgänge. Det gick alldeles utmärkt det med.

Sen var det dags att röra på sig igen, för det skulle ju vara synd om jag faktiskt kom NER lite i varv nu. Hm. Till Hällsjö alltså, nästan en hel söndag med familjen och en sanslöst rolig tekväll med ett par Hällsjöbrudar som tydligen hade lite problem med att hålla sig ifrån varandras tår? Ja jag vet inte, återigen var jag helt oskyldig, fotfobiker som jag är...

Nu är jag efter en bilresa i Jimmies princess tillbaka i Gävle och har ÄNTLIGEN fått arslet ur och städat klart min gamla lägenhet på Söder. En hemskt snäll kollega, en gullig elev och en underbar vän var på olika sätt högst behjälpliga i detta vilket gjorde att jag nu i lugn och ro kan spendera resten av veckan med att städa mitt nya hem istället. Jippie.

Men VET ni?! JAG HAR SOMMARLOV!!!!!

Against all odds

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Förlåt jag måste bara avreagera mig lite. Det kanske beror en aning på efterträningendorfiner. Det kanske har lite att göra med att jag imorgon jobbar sista dan innan det är dags för ÅTTA VECKORS semester. Men mest av allt är det ett vrål av glädje över ett telefonsamtal jag nyss fick! För hur ofattbart det än låter (jag KAN faktiskt inte riktigt greppa det än) så ska Tor och Sassa flytta till GÄVLE! Hit! Till mig!

Det går absolut ingen nöd på mig vad gäller sociala kontakter (nej faktiskt inte!) i den här stan, jag blir alldeles rörd när jag tänker på alla fina människor jag lärt känna här. Men det går inte att komma ifrån att härnösandare är ett speciellt släkte. Oavsett var man kommer ifrån, har man en gång bott i Härnösand har man sålt sin själ. På ett bra sätt givetvis. Ni ser. Man måste ha bott där för att förstå vad jag menar. Kärlek.

Idag har Annika och jag nästan ätit upp varann under ett personalmöte. Det var... hur ska jag uttrycka mig... lite segt? Men sen blev vi bjudna på lunch på Absint. Det var bättre. Sen åt vi glass. Det var ännu bättre. Sen städade jag skrivbord. Det var förvånansvärt okej. Sen fick jag gå hem. Det var bäst.

Jamen just det ja...

... det var därför jag fastnade för det där märkliga fenomenet vissa kallar styrdans (med tanke på hur få som faktiskt styr är jag lite tveksam till den termen men okej då...)! Jag hade ärligt talat inte jättehöga förväntningar när jag och D gav oss iväg igår mot Torsåker och Tors loge med regnet smattrande mot vindrutan. Efter första halvtimmen hade jag stått på sin höjd ett par danser och både pulsen och humöret steg sakta men säkert...

Resten av kvällen flög förbi, håret var en enda röra, kläderna satt inte rätt nånstans och utan att bjuda upp en enda gång fick jag dansa nästan hela tiden och fick dessutom mitt livs foxtrot. Inte dåligt med tanke på att jag inte kände nån på stället utom D... :D Jag kanske kan tänka mig att åka på ett par danser till i sommar ändå...

Kvällens kommentar:
(J och D sitter i pausen och tittar på några skyltar som sitter uppsatta på väggen).
J (något hånfullt): Hofors hockeyklubb, det kan väl inte vara några stjärnor direkt?
D (inte helt intresserad av samtalsämnet): Nä.
J: Men det där då, TIF, vad står det för? Finns det nåt som börjar på T häromkring?
D: ...
J (inser efter en alldeles för lång stund varför D ser ut som om J är ganska korkad): Aaaah... Tors loge ligger i Torsåker ja...

Jag hade tänkt ta sovmorgon idag, och det kändes när jag vaknade som om klockan borde vara minst 10-11 (jag brukar inte kunna sova längre än till åtta, tant som jag är). Den var 13.35.

Snart kommer pappa pussgurka hit och fikar! Jippie!

Vin och vemod

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men jag får ju gärna för mig att jag är mycket mindre känslosam än jag faktiskt är vilket bevisades med all önskvärd tydlighet idag. Planen var att snabbt och effektivt dela ut betygen till "min" avgångsklass och sedan önska dem trevlig sommar. Och sen springa. För jag är inte så bra på avsked alls. Nu blev det inte riktigt så... Jag stod där när en annan lärare höll ett litet tal och tittade på eleverna som, något bakfulla men lika fina för det, hade släpat sig till klassrummet efter (enligt min bedömning) alldeles för lite sömn. Då slog det mig att de faktiskt inte kommer tillbaka. Det var hanterbart. Men när de sen bjöd på kramkalas och en present var det bara att ge upp... Jag vill så hemskt gärna att det ska gå bra för allihop!

Det visade sig att boken (som var presenten) var minst sagt mitt i prick. Någon eller några hade verkligen tänkt till (jag har mina misstankar om vem/vilka det var...) så när jag öppnade paketet på arbetsrummet fick jag känslospel. Innan jag blev lärare själv fattade jag aldrig hur de kunde engagera sig så i sina elever och GRÅTA på skolavslutningar. Nu förstår jag.

Ja det här blev ju ett upplyftande inlägg! Men det KAN bero på att jag druckit ett par glas vin och tittat på en gammal 90-talsklassiker med Christian Slater. Oslagbar kombination.

Imorrn ska jag hjälpa till att slå fikarekord i Gävle (ja va fan man måste ju ställa upp!), förhoppningsvis komma upp i tid för att träna och slutligen åka på dans! Guuuuud vad roligt det ska bli med logpremiär!!!

Sjung om studentens lyckliga dar...

Idag har mina fina tagit studenten med dunder och brak!... Jag har ALDRIG hört "Den blomstertid nu kommer" framföras med sån kraft som i Vasaskolans aula idag!!! Det var... inte helt i takt eller rätt tonart, men maffigt!

I vanlig ordning blev det sedan läraröl för att stödfira lite och då dök Tor upp! Alltid konstigt att blanda två världar, men ibland passar de synnerligen bra ihop... Jag vet att man inte ska försöka påverka andras beslut så jag säger ingenting utom att JAG skulle bli glad om två av mina favoritpersoner hamnade här i Gävle. Fast jag blir nästan lika glad om de blir lyckliga nån annanstans också... :)

Nu har jag börjat stressa över min sommarkalender, så jag lägger den åt sidan. En dag i taget. Imorrn är det dags för betygsutdelning (får väl se i vilket skick de stackars treorna dyker upp...) och sen har eleverna sommarlov! Vi andra jobbar vidare några dar nästa vecka också, sen är det visst midsommar? Som tur är finns det tre personer som liksom jag hellre firar andra saker så jag ser faktiskt fram emot den helgen...

Jag glömde veckans citat som jag för ovanlighetens skull stod för själv. Scenen är denna: Parkeringen utanför Willys, Annika, Jörgen och undertecknad var på väg till festligheterna i Valls Hage och skulle bara införskaffa lite förnödenheter först. Annika får en femma av Jörgen för att hämta en vagn.

Annika: Ja, ibland får jag pengar av Jörgen.
Jag: Ja, men du måste alltid göra nånting för det!

Och nej, jag tänkte INTE så! Förrän ungefär tre sekunder senare.

Dan före studentdan...

Det är nog inte alla 27-åringar som får krama ett helt gäng 18-19-åringar, eller? Idag skulle jag och ett par andra lärare bjuda vår favoritklass på ost och kex (och cola, de hade pubrunda igår så fett och salt kändes som en bra idé) i Boulognern. Tyvärr tyckte inte riktigt vädret det, så planerna riktades hastigt och lustigt om till att involvera min lilla etta på 40 kvadrat. Jag gjorde en snabb mental inventering och insåg att jag måste rusa hem och städa undan det värsta... :P En och en halv timme senare befann sig större delen av SP3K:s skor i min lilla rosa hall! Och en och en halv timme efter det fanns det inte en smula ost kvar. Ett par kex dock (INTE elever, vad tror ni om mig?!). Törstiga var de också så all dricka försvann... Man kan ju bli stolt för mindre! Efter en del kramande och dörrklockeplingande troppade de iväg för att spreja lakan. Vilka minnen det väcker! :D

Vasa kommer helt klart att bli en tråkigare arbetsplats när "mina" raringar ger sig ut på andra äventyr... Imorrn är det dags, studentfirande hela dagen! Vi lärare ska som traditionen bjuder (ja jag har bara jobbat ett år men jag är jääävligt snabb att haka på traditioner som jag tycker verkar sunda) sätta oss på lämpligt hak med varsin öl i handen och beskåda studentparaden genom stan.

Annars är det mest betygsutdelande, fikande och trevliga samtal med bredbandssupporten som gäller! Jag ska nog gifta mig med nån som jobbar med support, de verkar så luuuuugna och saaaansade. Ja? Varför skulle inte en sån stå ut med mig?!?!

Aiöööö!

Så sa jag nyss då jag lyckades med KONSTSTYCKET (för nån form av gåva är inblandad) att klämma tummen i duschkabinen. Eller alltså i dörrarna till den. Det gjorde DJÄVULSKT ont som vi säger i Härnösand, vilket är rätt märkligt eftersom det sitter gummilister på kanterna. Deras funktion är uppenbarligen INTE att skydda mig utan glasdörrarna... Ofint.


Nämen?!

Jag har lagt mig till med en mycket irriterande ovana sista tiden. Förhoppningsvis är det tröttheten som gör det och inte nåt nytt personlighetsdrag som visar sig... Jag har nämligen börjat undvika saker som känns jobbiga genom att helt enkelt glömma bort dem. Som att leta rätt på Konsum Eken för att hämta ut paket som kom för... hm... två veckor sen? När de skickat några påminnelser som tog upp plats i inkorgen på telefonen var jag dock tvungen att dra upp huvudet ur sanden och masa mig iväg för att hämta nämnda paket. Från Bredbandsbolaget.

Till historien hör att min vän R hämtade routern som jag fått låna några månader och jag har därmed varit hänvisad till en gråvit äcklig lång sladd som slingrat sig över halva lägenheten. Usch. Så jag hade tänkt köpa en router, var mycket nära att beställa en via netonnet också häromdan, men kom på att jag nog måste vänta till nästa lön eftersom det skulle bli rätt dyrt med en som kunde hantera hastigheten jag numera glider runt i! Hehe. Ni anar vartåt historien lutar va? I paketet från mina nya bästisar Bredbandsbolaget fanns förstås en splitterny supersnabb ROUTER! Wohoho! Med sladdar och allt och dessutom en trevlig tjej i supporten som hjälpte mig att koppla rätt när CD-skivan som enligt papperen skulle vara idiotsäker (ja det stod inte så men det var kontentan) bara sa åt mig att jag gjorde fel när jag gjorde precis som den sa. Typ. Så nu är jag trådlös igen! :D Inte en tråd rätt snarare. Nånstans.

Jag HAR rensat telefonen nu. Bort med alla dumma sms. Och eftersom jag har så dåligt minne innebär det att jag inte längre har några hållhakar på pinsamma sms-skickare (ja, både personerna och sms:en kan räknas som pinsamma). Just so you know.

Annars är jag fortfarande MINST lika trött. Det kanske inte blir bättre av att man (läs:jag) går ut på Heartan istället för att sova ut på helgerna men va faaaaaan! Jag måste få se lite folk!!! Jag lyckades inte bara söla mat över en vit soffa (inte min egen heller, man tycker ju att jag ska ha fått in en sansad teknik eftersom jag själv haft en vit soffa i flera år nu, men icke) jag lyckades också glömma att Kilkenny lätt skummar om man dricker de första klunkarna för våldsamt. Det KAN leda till att man får öl över hela klänningen. Förutom sällskapet som eskorterade mig till stället fanns det inte mycket talent alls, så jag kramutnyttjade alla jag kände en aning för hejdlöst. Men men. Jag lovar att säga till när jag sytt fast trådarna på rätt ställe igen och kan börja bete mig som folk. Räkna inte med att det blir snart dock.


spooky...

Idag gjorde jag Johan Glans spökljud i huvudet innan jag viskande vågade fråga min kollega: "Morgan, har du lagt uppsatserna jag skrev ut där?". Med ett darrande finger pekade jag på uppsatserna som plötsligt dykt upp bara centimeter från min vänsterarm. Han tittade lite konstigt på mig och sa något frågande: "Eh, ja?" Han tyckte kanske att jag borde ha märkt att han klev upp samt att han sa "är det här dina?" eller att jag i alla fall skulle bli uppmärksam på vad som pågick när jag svarade "japp!" och tog emot dem. Men allt detta gick mig spårlöst förbi. Spooky var ordet.

Annars har jag delgivit mina elever en hel massa livsvisdom idag: Man ska inte döma sig själv hårdare än andra, killar borde också läsa tjejböcker eftersom det ger dem ett enormt försprång på marknaden (joho! Tänk själva, 17-åriga killar som FATTAR HUR TJEJER TÄNKER?!), man ska aldrig tycka om samma saker som sin tvillingsyster och det är helt okej att inte tycka om det alla andra gillar. Samt att man faktiskt KAN vara nykter under studentveckan. Jag är helt säker på det sista, resten vet jag inte riktigt hur jag kom fram till...

Tröttheten och den påföljande galenskapen på jobbet blir alltmer underhållande. Alla pratar LITE för högt (vilket jag förstås uppskattar, lomhörd som jag är), trycker LITE för hårt på knapparna till kopieringsmaskinerna och dricker LITE för mycket kaffe. Inte jag förstås. No sir. Jag är lugn som en filbunke. Oh ja. Jajemensan.

En viss guidekollega (inga namn, det blir ju pinsamt) kläckte flera gånger ur sig "Ja, och om det är nån som känner sig obehaglig är det bara att säga till" (han menade "om det är nån som känner obehag". Alltså när man går ner i berget. På Hemsön. Under berget. Långt ner. I berget.) och det är ju lite otäckt. Om man känner sig obehaglig alltså. Fast poängen var en annan men den kommer jag tyvärr inte ihåg längre. Då kan man ju tycka att jag skulle kunna deleta (haha, hoppas Micke läser det här och blir upprörd över anglifieringen!) alltihop men då får jag ju inte berätta om Jonas felsägning? Oops! Nu sa jag visst vem det var också. Jaja.


My heart is like a river

Jag är på lyssna-på-smöriga-ballader-och-tycka-synd-om-mig-själv-humör. Så om du har nåt emot hejdlös självömkan är det nog dags att lägga ner bloggläsandet ungefär... nu...

Fast så illa är det egentligen inte, var ute och försökte springa med R nyss och det var lite skoj! Skavsår gjorde dock att jag fick kasta in handduken alldeles för tidigt... Men jag hann se lite midsommarblomster!!! De blommar här nu, är inte det lite tidigt? Nej? Slöseri är det i alla fall att jag inte har tid att ta långa nattpromenader och njuta av alla dofter... För jag ska ju vara VUXEN och ORDENTLIG och kliva upp KLOCKAN SEX på mornarna så att jag kan gå till mitt FINA jobb och göra bort mig lite till.

Fler positiva saker (jag måste visst hoppa av gnälltåget för att kunna byta tåg va?):

*Nu har jag ett FUNGERANDE myggnät! Så jag slipper dö av värmeslag inatt.

*Jag har INTE ätit godis idag fast jag helst av allt vill tröstäta ett kilo choklad. Vad som gör att jag vill tröstäta? Pja, pretty much everything. Jag tror att det fortfarande är tröttheten.

*Jag ska gå på cirkusföreställning i helgen! Elever som har avslutningsshow, och även om jag inte har förmånen att undervisa cirkuselever eftersom jag jobbar på samhällsprogrammet så ska det bli riktigt skoj! Bara jag kommer ihåg att boka biljett... Nån som vill henka?

*Idag hade jag min sista tretimmars Engelska C-lektion. Puh. Kanske blir måndagarna lite enklare framöver?

Och här är en till anledning till att jag är lite sur och grinig: DET BLIR INTE MER SPÄNNANDE ÄN SÅ! Fram med 45:orna, jag vill ha lite action! :P


RSS 2.0