Ååååååh...
.... SOPA! Jag menar CITATEN!
Angel: Saskia, du är ju värdelös. Jag menar inget illa alltså.
Nej. Man kan ju tolka det på så många olika sätt.
Maria: Jag har sett värre lutning.
Jag försökte mig på en spinn. Maria försökte vara uppmuntrande.
Övriga citat skrev jag tydligen i telefonen. Som kraschade och ominstallerades häromdan. Så de är förlorade för eftervärlden. Snyft. Nån som vill hjälpa mig komma ihåg?
Och välkommen in i matchen Niklas:
Niklas: Alltså. Du lagar överraskande god mat?
En får tacke. Verkligen. Oerhört smickrande.
Angel: Saskia, du är ju värdelös. Jag menar inget illa alltså.
Nej. Man kan ju tolka det på så många olika sätt.
Maria: Jag har sett värre lutning.
Jag försökte mig på en spinn. Maria försökte vara uppmuntrande.
Övriga citat skrev jag tydligen i telefonen. Som kraschade och ominstallerades häromdan. Så de är förlorade för eftervärlden. Snyft. Nån som vill hjälpa mig komma ihåg?
Och välkommen in i matchen Niklas:
Niklas: Alltså. Du lagar överraskande god mat?
En får tacke. Verkligen. Oerhört smickrande.
Lite äldre...
... lite visare. Inget frågetecken där inte, det var ett konstaterande.
Ja, vad har jag egentligen sysslat med under denna totala bloggtorka? Det ska jag GIVETVIS berätta. Håll i er. Eller håll undan som Maria skulle ha sagt.
Jag inledde födelsedagsfirandet (eh ja, jag har fyllt 30. Tro det eller ej. Det trodde inte tjejen i infodisken på Citygross igår. Hon bad om leg. För att köpa tialotter) med att se Magnus Betnér live med Angel. Det var, på ren norrländska, sjukt kul.Jag skrattade mest åt Wordfeud och snedtrippen.
Där stod Magnus sen. Men jag vågade inte ta kort då. Så jag tog kort på mig och Angel istället.
Sen var det dags att förbereda min stora feta födelsedagsfest. Min Angel var verkligen en ängel och tog nog ut sig mer än lovligt med förberedelser, festkväll och efterarbete. Till exempel styrde hon upp mig på Willys och hejdade mitt vansinne. Litegrann. Vi skulle bara handla "lite snacks". Det syns inte på bilden hur full vagnen är. En minst lika full vagn lämnade Systemet i våra händer.
Hon slavade och slet i köket också.
Det gjorde Andreas också, men han var svårare att fånga på bild.
Maja var lättare. Hon är nog mest fotogenique i familjen.
Och jag fick använda en JÄTTESTOR kniv!
Det tog dock inte lång stund innan de två kockarna insåg sitt misstag och förpassade mig ut i restaurangen. Men jag fick i alla fall med mig Maja. Lärde henne alla jullåtar jag kan.
Så var det då dags att piffa till sig lite. Som tur är hann Saskia fram till det momentet, vet inte hur det hade gått annars.
Jag sprang ut till bilen, fick vända och hämta medicin, sprang ut till bilen, fick vända och hämta skor, sprang ut till bilen, fick vända och hämta mobilen. Facit? Jag var helt genomsvettig innan festen ens hade börjat. Kan inte direkt påstå att Saskia och Angel fick svettningarna att avta, jag skrattade mig igenom sista timmen innan gästerna anlände.
Och här nånstans lade jag undan kameran. Det kändes viktigare att uppleva alltihop helt närvarande med kropp och själ.
Överraskning nummer 1 var att min underbara bästa mamma dök upp fast hon sagt att hon inte skulle komma. Jag grinade lite. Mamma, Therese, Pappa, Hannah, Mattias och Lina (som redan intagit min soffa tidigare under dan) anlände samtidigt och redan då kände jag mig alldeles överväldigad. Allihop, för MIN skull?! Och sen vände jag mig om och så kom Anna G in genom dörren med sin Johan och då började tårarna rinna igen. Och sen var det som ett pärlband av de allra finaste som rullade fram. Kollegorna, dansgänget och Härnösandsfolket. Sist (men inte minst) var förstås Anna S och Maria. Jag skrattade rätt gott åt att allt är precis som vanligt fast allt har förändrats. Jamen kom igen, det KAN inte ha varit Marias fel?!
Överraskning nummer 2 var alla fina tal som hölls. Jag trodde på sin höjd att en eller ett par vänner skulle säga några ord, men det var fler än så. Både väntade och mer oväntade. Som att de kvinnliga kollegorna gick upp och SJÖNG till min ära! Jag blev både imponerad och rörd. Och så grät jag en skvätt till för att jag satt där med mina allra allra bästa vänner som åkt både långt och kort och alla sa så snälla saker och alla verkade trivas och alla blev mätta och glada och jag fick dansa en massa och... Ja. Det var verkligen en MAGISK afton. OCH! Överraskning nummer 3: Jag fick presenter! Fast jag sagt att jag inte ville ha några.
Det här är mina vänners definition av "inga presenter". Lite svårt att se, men det står FYRA påsar ostkrokar i presentsoffan. Och ja. Det är en basketboll. Man ser inte Therese roliga present (en låda med grejer som är speciella för oss) eller Annas fotoalbum (med mer och mindre smickrande porträtt av yours truly. Fotogenique var ordet) eller de andra fantastiskt genomtänkta presenterna. Många känner mig bättre än de nog vill. Hehe.
För att sammanfatta: en kväll som ingen annan. Jag har aldrig upplevt något liknande och jag kommer nog aldrig att få vara med om något liknande igen. Det går inte ens att tacka alla som bidrog för att göra det till MIN kväll, ett tack känns alldeles för futtigt i sammanhanget. Jag får visa det med goda gärningar till er resten av mitt liv istället. Så kanske ni förstår hur mycket det betydde.
På själva födelsedagen, i måndags, firade jag mig själv med att göra en prinsesstårta. Den första jag ätit på flera år. Mums. Sen provade jag min nya grönsaksskärare som jag fick av kollegorna (en av de mest genomtänkta presenterna, det är så BRA med folk som kan läsa av vad man verkligen vill ha! Och ja, jag menar allvar, det är redan en av mina favoritprylar).
Och så passade jag på att köpa mig en bil i onsdags. Som en extra present liksom. En liten vit Ford Escort som redan döpts till Nifty Skrutt. Jag fick rosa biltärningar av Henke och Maria också. Passar perfekt.
Nu när jag blivit så gammal och skrynklig finns det ju bara att sätt att bli attraktiv på. Man får jobba på det där med less is more och dölja så mycket som möjligt.
Eller så är det bara sur-och-gnällig-tant som gäller framöver. En sån som tar kort på felavstavade ord på Konsum.
Ja, vad har jag egentligen sysslat med under denna totala bloggtorka? Det ska jag GIVETVIS berätta. Håll i er. Eller håll undan som Maria skulle ha sagt.
Jag inledde födelsedagsfirandet (eh ja, jag har fyllt 30. Tro det eller ej. Det trodde inte tjejen i infodisken på Citygross igår. Hon bad om leg. För att köpa tialotter) med att se Magnus Betnér live med Angel. Det var, på ren norrländska, sjukt kul.Jag skrattade mest åt Wordfeud och snedtrippen.
Där stod Magnus sen. Men jag vågade inte ta kort då. Så jag tog kort på mig och Angel istället.
Sen var det dags att förbereda min stora feta födelsedagsfest. Min Angel var verkligen en ängel och tog nog ut sig mer än lovligt med förberedelser, festkväll och efterarbete. Till exempel styrde hon upp mig på Willys och hejdade mitt vansinne. Litegrann. Vi skulle bara handla "lite snacks". Det syns inte på bilden hur full vagnen är. En minst lika full vagn lämnade Systemet i våra händer.
Hon slavade och slet i köket också.
Det gjorde Andreas också, men han var svårare att fånga på bild.
Maja var lättare. Hon är nog mest fotogenique i familjen.
Och jag fick använda en JÄTTESTOR kniv!
Det tog dock inte lång stund innan de två kockarna insåg sitt misstag och förpassade mig ut i restaurangen. Men jag fick i alla fall med mig Maja. Lärde henne alla jullåtar jag kan.
Så var det då dags att piffa till sig lite. Som tur är hann Saskia fram till det momentet, vet inte hur det hade gått annars.
Jag sprang ut till bilen, fick vända och hämta medicin, sprang ut till bilen, fick vända och hämta skor, sprang ut till bilen, fick vända och hämta mobilen. Facit? Jag var helt genomsvettig innan festen ens hade börjat. Kan inte direkt påstå att Saskia och Angel fick svettningarna att avta, jag skrattade mig igenom sista timmen innan gästerna anlände.
Och här nånstans lade jag undan kameran. Det kändes viktigare att uppleva alltihop helt närvarande med kropp och själ.
Överraskning nummer 1 var att min underbara bästa mamma dök upp fast hon sagt att hon inte skulle komma. Jag grinade lite. Mamma, Therese, Pappa, Hannah, Mattias och Lina (som redan intagit min soffa tidigare under dan) anlände samtidigt och redan då kände jag mig alldeles överväldigad. Allihop, för MIN skull?! Och sen vände jag mig om och så kom Anna G in genom dörren med sin Johan och då började tårarna rinna igen. Och sen var det som ett pärlband av de allra finaste som rullade fram. Kollegorna, dansgänget och Härnösandsfolket. Sist (men inte minst) var förstås Anna S och Maria. Jag skrattade rätt gott åt att allt är precis som vanligt fast allt har förändrats. Jamen kom igen, det KAN inte ha varit Marias fel?!
Överraskning nummer 2 var alla fina tal som hölls. Jag trodde på sin höjd att en eller ett par vänner skulle säga några ord, men det var fler än så. Både väntade och mer oväntade. Som att de kvinnliga kollegorna gick upp och SJÖNG till min ära! Jag blev både imponerad och rörd. Och så grät jag en skvätt till för att jag satt där med mina allra allra bästa vänner som åkt både långt och kort och alla sa så snälla saker och alla verkade trivas och alla blev mätta och glada och jag fick dansa en massa och... Ja. Det var verkligen en MAGISK afton. OCH! Överraskning nummer 3: Jag fick presenter! Fast jag sagt att jag inte ville ha några.
Det här är mina vänners definition av "inga presenter". Lite svårt att se, men det står FYRA påsar ostkrokar i presentsoffan. Och ja. Det är en basketboll. Man ser inte Therese roliga present (en låda med grejer som är speciella för oss) eller Annas fotoalbum (med mer och mindre smickrande porträtt av yours truly. Fotogenique var ordet) eller de andra fantastiskt genomtänkta presenterna. Många känner mig bättre än de nog vill. Hehe.
För att sammanfatta: en kväll som ingen annan. Jag har aldrig upplevt något liknande och jag kommer nog aldrig att få vara med om något liknande igen. Det går inte ens att tacka alla som bidrog för att göra det till MIN kväll, ett tack känns alldeles för futtigt i sammanhanget. Jag får visa det med goda gärningar till er resten av mitt liv istället. Så kanske ni förstår hur mycket det betydde.
På själva födelsedagen, i måndags, firade jag mig själv med att göra en prinsesstårta. Den första jag ätit på flera år. Mums. Sen provade jag min nya grönsaksskärare som jag fick av kollegorna (en av de mest genomtänkta presenterna, det är så BRA med folk som kan läsa av vad man verkligen vill ha! Och ja, jag menar allvar, det är redan en av mina favoritprylar).
Och så passade jag på att köpa mig en bil i onsdags. Som en extra present liksom. En liten vit Ford Escort som redan döpts till Nifty Skrutt. Jag fick rosa biltärningar av Henke och Maria också. Passar perfekt.
Nu när jag blivit så gammal och skrynklig finns det ju bara att sätt att bli attraktiv på. Man får jobba på det där med less is more och dölja så mycket som möjligt.
Eller så är det bara sur-och-gnällig-tant som gäller framöver. En sån som tar kort på felavstavade ord på Konsum.
Better late...
... than never kommer här ett litet inlägg om min lovresa hem-hem. Hällsjö var sig inte riktigt likt. Vart tog vägen egentligen vägen?! Plötsligt går Riks 90 flera hundra meter bort så mor och jag dansade ikapp bland älvorna mitt på den gamla vägen.
Vår gamla väg till sjön är borta och Selsvägen korsas plötsligt av en bred asfaltsbana. Jag tycks dock rätt obekymrad.
Mitt i ett dräneringsdike har någon byggt en liten bänk. Vi filosoferade lite kring vad den kan tänkas vara till för. Fotbad till sommaren kanske? Therese och jag passade även på att modella lite snygga reflexvästar. Better safe than sorry!
Therese: Då får jag en svindlande känsla av...
Mamma: Ålder.
Alltid lika stödjande vår kära mor.
På torsdag dök Jenny och busungarna upp. Vi åkte förstås på Erikshjälpen, och så fick jag ÄNTLIGEN äta på Sylos, detta legandariska hak under vår gymnasietid som jag aldrig vågade besöka. Sak samma att det flyttat till ett helt nytt ställe, det var själva GREJEN.
På torsdag kväll drog jag och Therese till Sollefteå för att spana in hennes nya lägenhet samt kolla på hockey på stans bästa uteställe. Eh. Det var ju inte direkt trångt om saligheten om man så säger.
Therese: Men du får tänka att du har fått låna den och händer det något så är det inte ditt fel.
Jag: Du menar som med Andreas bil?
Therese: Tyst.
Efter en god natts sömn och en härligt stärkande dusch insåg jag att Therese inte hade nån hårfön. Så jag körde mössa-style istället. Rätt imponerad av att jag lyckades bli så bra på bild, för så där såg jag INTE ut på riktigt. Trust me. Det fanns speglar på affärerna.
Men fikat var i alla fall sjukt gott, och jag älskar personalen där (på fiket vid bowlingen).
Tillbaka i Hällsjö var i alla fall EN sak sig likt: fredag=spelkväll! Oturligt nog var Per sjuk, men vi fick i alla fall njuta av Maris sällskap. Och citat.
Jag: Nämn två av de tre medlemmarna i A-ha.
Mari: Hur många var dom?
Pappa: Fyra.
Mari: Aha.
Therese (till pappa): Nä jag ska läsa, du ska slicka på korten!
Mamma: Fan också, det VAR Satan!
Sen var det dags för helgens höjdpunkt, mors födelsedag!
Mamma: Det var en konstig choklad. Den var liten och tjock.
Mamma: Therese! Kom och knuffa mig i baken!
Slutligen, coolaste bilden ever. Rand the invisible cat! Ja eller, han är ju inte riktigt invisible, snarare snabbare än blixten. Hohoho. Och där var dagens bästa ordvits, sug på den.
Ja katten heter Rand. Therese döpte honom när hon var inne i nån skum fantasyperiod...
Jag återkommer med rapport (och bilder) från personalfesten i fredags. Ojojoj.
Vår gamla väg till sjön är borta och Selsvägen korsas plötsligt av en bred asfaltsbana. Jag tycks dock rätt obekymrad.
Mitt i ett dräneringsdike har någon byggt en liten bänk. Vi filosoferade lite kring vad den kan tänkas vara till för. Fotbad till sommaren kanske? Therese och jag passade även på att modella lite snygga reflexvästar. Better safe than sorry!
Therese: Då får jag en svindlande känsla av...
Mamma: Ålder.
Alltid lika stödjande vår kära mor.
På torsdag dök Jenny och busungarna upp. Vi åkte förstås på Erikshjälpen, och så fick jag ÄNTLIGEN äta på Sylos, detta legandariska hak under vår gymnasietid som jag aldrig vågade besöka. Sak samma att det flyttat till ett helt nytt ställe, det var själva GREJEN.
På torsdag kväll drog jag och Therese till Sollefteå för att spana in hennes nya lägenhet samt kolla på hockey på stans bästa uteställe. Eh. Det var ju inte direkt trångt om saligheten om man så säger.
Therese: Men du får tänka att du har fått låna den och händer det något så är det inte ditt fel.
Jag: Du menar som med Andreas bil?
Therese: Tyst.
Efter en god natts sömn och en härligt stärkande dusch insåg jag att Therese inte hade nån hårfön. Så jag körde mössa-style istället. Rätt imponerad av att jag lyckades bli så bra på bild, för så där såg jag INTE ut på riktigt. Trust me. Det fanns speglar på affärerna.
Men fikat var i alla fall sjukt gott, och jag älskar personalen där (på fiket vid bowlingen).
Tillbaka i Hällsjö var i alla fall EN sak sig likt: fredag=spelkväll! Oturligt nog var Per sjuk, men vi fick i alla fall njuta av Maris sällskap. Och citat.
Jag: Nämn två av de tre medlemmarna i A-ha.
Mari: Hur många var dom?
Pappa: Fyra.
Mari: Aha.
Therese (till pappa): Nä jag ska läsa, du ska slicka på korten!
Mamma: Fan också, det VAR Satan!
Sen var det dags för helgens höjdpunkt, mors födelsedag!
Mamma: Det var en konstig choklad. Den var liten och tjock.
Mamma: Therese! Kom och knuffa mig i baken!
Slutligen, coolaste bilden ever. Rand the invisible cat! Ja eller, han är ju inte riktigt invisible, snarare snabbare än blixten. Hohoho. Och där var dagens bästa ordvits, sug på den.
Ja katten heter Rand. Therese döpte honom när hon var inne i nån skum fantasyperiod...
Jag återkommer med rapport (och bilder) från personalfesten i fredags. Ojojoj.
Do not...
... disturb.
Jag har lite mycket att tänka på just nu. Men lugn bara lugn, det kommer både citat och bilder från lovet i Hell-yeah.
Ni vet såna där perioder när allting händer på en gång? En sån period är jag inne i nu. Jag vill hålla kvar allt samtidigt som jag vill ha allt nytt också. Men det går ju inte. Så det är dags att säga adjö till Pärlan och skicka henne till bilhimlen. Safe journey my friend.
Jag har lite mycket att tänka på just nu. Men lugn bara lugn, det kommer både citat och bilder från lovet i Hell-yeah.
Ni vet såna där perioder när allting händer på en gång? En sån period är jag inne i nu. Jag vill hålla kvar allt samtidigt som jag vill ha allt nytt också. Men det går ju inte. Så det är dags att säga adjö till Pärlan och skicka henne till bilhimlen. Safe journey my friend.
