Dagens Hillman
Peter: Och när ni har klivit av grabbar, då är ni klara!
Tur att det finns instruktörer för allt.
Och ja, jag tycker att vi från och med nu ska kalla alla dirty citat för en "Hillman". För att ära den store Johan som redan slagit alla rekord i år.
Jag blev nyss nästan ihjälkittlad och sen kastad över grottmannens axel och buren nerför trappan. Han tänkte kidnappa mig! Egentligen är det rätt orättvist, jag kan ju tigga och be hur mycket som helst men jag kan ändå inte få mannen att göra som jag vill. Vill han gå, så går han. Han behöver ALDRIG tigga (ehrm...), om han vill ha med mig nånstans kan han bara slänga mig över axeln och gå. NOT FAIR! Nu släpptes jag visserligen ner efter bara en trappa, men ändå?!
Tur att det finns instruktörer för allt.
Och ja, jag tycker att vi från och med nu ska kalla alla dirty citat för en "Hillman". För att ära den store Johan som redan slagit alla rekord i år.
Jag blev nyss nästan ihjälkittlad och sen kastad över grottmannens axel och buren nerför trappan. Han tänkte kidnappa mig! Egentligen är det rätt orättvist, jag kan ju tigga och be hur mycket som helst men jag kan ändå inte få mannen att göra som jag vill. Vill han gå, så går han. Han behöver ALDRIG tigga (ehrm...), om han vill ha med mig nånstans kan han bara slänga mig över axeln och gå. NOT FAIR! Nu släpptes jag visserligen ner efter bara en trappa, men ändå?!
Tack för stödet
Matts: Vad gör du nu då?
Jag: Borstar håret.
Matts: Vad konstig du ser ut.
Men så har han stått ut med mig hela helgen, så jag ska väl inte klaga.
Jag: Borstar håret.
Matts: Vad konstig du ser ut.
Men så har han stått ut med mig hela helgen, så jag ska väl inte klaga.
Tack för idag...
... tack för en underbar vanlig dag! In the life of en Jessika.
1. Kliver upp hos Matts. Eller vänta. FÖRSÖKER först kliva upp hos Matts men blir fasthållen av sängmonstret som tycker att jag ska snooza. Eftersom han har ungefär nollgradigt i sovrummet gjorde jag bara halvhjärtade försök att komma loss.
2. Promenerar hem. Det är kallt. Jävligt kallt.
3. Äter frukost. Konstaterar att jag har lite ont om tid så kastar om i rutinerna och gör kaffe direkt efter frukosten. Blir fruktansvärt mätt.
4. Konstaterar att jag har alldeles för lång lugg. Bestämmer mig för att boka frisörtid.
5. Går i god tid mot fotvårdsmänniskan jag bokat tid hos. Har man friskvårdskuponger ska man göra av med dem snarast! Jag HATAR att hitta kuponger där bäst före-datumet gått ut!
6. Inser att jag tagit fel på adress. Blir lite uppjagad.
7. Ringer till Matts och ber honom kolla adressen. Fryser nästan fingrarna av mig.
8. Blir rått utskrattad.
9. Hittar till fotvårdsmänniskan. Bara fem minuter sen. Förklarar att jag har lite nagelfobi och gömmer mig i en tidning. Befinner mig några minuter senare i en hurtig konversation med fotvårdsmänniskan. Hon har också norrländska rötter. Vi bondar. Hon rekommenderar tåringar.
10. Går mot stan. Det är fan kallt. Strosar runt i lite affärer. Köper en liten present till Angel. Nä hon fyller inte år? Det är en lite vuxnare variant av "Mina vänner" där man ska fylla i trevliga fakta om sig själv. Jag tyckte hon behövde en sån.
11. Får helkroppsmassage (ja jag betalar för den, det är inte direkt Matts lunchnöje om ni trodde det!).
12. Möter Angel på stan, parkerar arslena på Waynes och stannar där så länge vi bara kan. Jossan joinar oss också, classy som vanligt.
Jag: Jobbar men skulle vilja... (Funderar på vad jag ska fylla i rutan)
Jossan (reptilsnabbt): Sluta.
13. Hittar en bok som heter Norpan. Som jag! Fast egentligen heter den Nordan, men where's the fun in that?
14. Går med Angel och Jossan på stan. Går in på Twilfit. PURE EVIL! Halva reapriset. Sen minns jag inget mer.
Man ska alltid tvätta nya kläder! Oj. Det blev uppochner.
15. Kommer hem. Konstaterar att jag gjort av med frisörbudgeten på trosor och klipper luggen på mig själv. Snuttigt.
Nä jag är inte arg. Jag är koncentrerad.
1. Kliver upp hos Matts. Eller vänta. FÖRSÖKER först kliva upp hos Matts men blir fasthållen av sängmonstret som tycker att jag ska snooza. Eftersom han har ungefär nollgradigt i sovrummet gjorde jag bara halvhjärtade försök att komma loss.
2. Promenerar hem. Det är kallt. Jävligt kallt.
3. Äter frukost. Konstaterar att jag har lite ont om tid så kastar om i rutinerna och gör kaffe direkt efter frukosten. Blir fruktansvärt mätt.
4. Konstaterar att jag har alldeles för lång lugg. Bestämmer mig för att boka frisörtid.
5. Går i god tid mot fotvårdsmänniskan jag bokat tid hos. Har man friskvårdskuponger ska man göra av med dem snarast! Jag HATAR att hitta kuponger där bäst före-datumet gått ut!
6. Inser att jag tagit fel på adress. Blir lite uppjagad.
7. Ringer till Matts och ber honom kolla adressen. Fryser nästan fingrarna av mig.
8. Blir rått utskrattad.
9. Hittar till fotvårdsmänniskan. Bara fem minuter sen. Förklarar att jag har lite nagelfobi och gömmer mig i en tidning. Befinner mig några minuter senare i en hurtig konversation med fotvårdsmänniskan. Hon har också norrländska rötter. Vi bondar. Hon rekommenderar tåringar.
10. Går mot stan. Det är fan kallt. Strosar runt i lite affärer. Köper en liten present till Angel. Nä hon fyller inte år? Det är en lite vuxnare variant av "Mina vänner" där man ska fylla i trevliga fakta om sig själv. Jag tyckte hon behövde en sån.
11. Får helkroppsmassage (ja jag betalar för den, det är inte direkt Matts lunchnöje om ni trodde det!).
12. Möter Angel på stan, parkerar arslena på Waynes och stannar där så länge vi bara kan. Jossan joinar oss också, classy som vanligt.
Jag: Jobbar men skulle vilja... (Funderar på vad jag ska fylla i rutan)
Jossan (reptilsnabbt): Sluta.
13. Hittar en bok som heter Norpan. Som jag! Fast egentligen heter den Nordan, men where's the fun in that?
14. Går med Angel och Jossan på stan. Går in på Twilfit. PURE EVIL! Halva reapriset. Sen minns jag inget mer.
Man ska alltid tvätta nya kläder! Oj. Det blev uppochner.
15. Kommer hem. Konstaterar att jag gjort av med frisörbudgeten på trosor och klipper luggen på mig själv. Snuttigt.
Nä jag är inte arg. Jag är koncentrerad.
Glada dagar...
... har jag gott om! Ganska enkelt när man ena dan får fika med så här fint folk:
Bästa familjen Voest Bjermert!
Och en annan dag ser köket plötsligt ut så här:
Matts kommer in först fullt påklädd, sen utan tröja, sen utan byxor. Han säger att det är varmt. Jag förstår ingenting. Jag följer spåren till vardagsrummet/sovrummet och hittar det här:
En halvnaken karl håller på att råna mig! Eller så hjälper han mig flytta om.
Och en tredje dag hittar jag det här hemma hos min karl:
Han har ätit upp mina armar! Eller så var det Angel. I familjen Nilsson hänger vi alltid upp hela familjen i pepparkaksformat i kökslampan. Sen får man äta upp sig själv. Tyvärr kan jag ju inte längre äta mjöl, så det är väl egentligen helt i sin ordning att någon annan äter upp mig. Men varför bara armarna?! Det ser ju makabert ut!
Bästa familjen Voest Bjermert!
Och en annan dag ser köket plötsligt ut så här:
Matts kommer in först fullt påklädd, sen utan tröja, sen utan byxor. Han säger att det är varmt. Jag förstår ingenting. Jag följer spåren till vardagsrummet/sovrummet och hittar det här:
En halvnaken karl håller på att råna mig! Eller så hjälper han mig flytta om.
Och en tredje dag hittar jag det här hemma hos min karl:
Han har ätit upp mina armar! Eller så var det Angel. I familjen Nilsson hänger vi alltid upp hela familjen i pepparkaksformat i kökslampan. Sen får man äta upp sig själv. Tyvärr kan jag ju inte längre äta mjöl, så det är väl egentligen helt i sin ordning att någon annan äter upp mig. Men varför bara armarna?! Det ser ju makabert ut!
Högt och lågt
Ibland tycker jag att mitt jobb är helt okej. Det finns verkligen fördelar med läraryrket, även om det är svårt att komma ihåg vilka de är när man kliver upp på måndag morgon för att gå på ett möte där man skulle kunna spela alla karaktärer själv eftersom man redan vet vad alla kommer att säga. Men sen. Sen går man till klassrummet och får berätta för eleverna att vi ska gå på David Batra tillsammans. Och så fikar man med Annika en stund. Och så sitter man och myser med en kopp te på arbetsrummet och planerar en kurs man faktiskt hade velat läsa själv.
På tre dagar har jag varit på Coffee Lounge tre gånger och fikat med tre olika sällskap. Känns som om mitt sociala livet har gjort en rejäl uppryckning.
Angel: Han ser ju ganska bra ut för att vara vuxen man?
Ja annars är det ju småpojkar som gäller.
På tre dagar har jag varit på Coffee Lounge tre gånger och fikat med tre olika sällskap. Känns som om mitt sociala livet har gjort en rejäl uppryckning.
Angel: Han ser ju ganska bra ut för att vara vuxen man?
Ja annars är det ju småpojkar som gäller.
Tell it like it is
Matts: Du är inte så bra där bak du!
Broddar och aloe vera
Igår satt jag med tolv andra tjejer (och en bebis) i ett rum och shot:ade aloe vera. Trevligt. Men roligast var Angels min när hon skulle dricka upp den hon inte gillade. Eller kanske när vi höll på att bli påbackade av Tobbe.
Tobbe: Var ÄR ni nånstans?
Angel, Lojsan och jag: På din högersida!
Tobbe: STANNA där!
Påminner mig om en scen i Sunes jul. Hohoho.
Matts: Kan du kolla på det här?
Jag (korrekturläser med viktig min): HAHAHA!
Vad som stod? Ungefär följande:
Om du vill läsa protokollet, klicka här.
Om du inte kan läsa, hämta Acrobat Reader här.
Men om jag inte kan läsa så...? Och jag visste inte att Acrobat Reader var en så avancerad hjälpreda. Gosh liksom.
Ja. Jag har barnslig humor? Jag har även tantbroddar, en låsning i nacken, en nyfunnen besatthet av korsord samt en matsedel (för den här veckan i alla fall). Det jämnar nog ut sig i längden ska ni se.
Tobbe: Var ÄR ni nånstans?
Angel, Lojsan och jag: På din högersida!
Tobbe: STANNA där!
Påminner mig om en scen i Sunes jul. Hohoho.
Matts: Kan du kolla på det här?
Jag (korrekturläser med viktig min): HAHAHA!
Vad som stod? Ungefär följande:
Om du vill läsa protokollet, klicka här.
Om du inte kan läsa, hämta Acrobat Reader här.
Men om jag inte kan läsa så...? Och jag visste inte att Acrobat Reader var en så avancerad hjälpreda. Gosh liksom.
Ja. Jag har barnslig humor? Jag har även tantbroddar, en låsning i nacken, en nyfunnen besatthet av korsord samt en matsedel (för den här veckan i alla fall). Det jämnar nog ut sig i längden ska ni se.
Tänk om...
... det är felhörningarna som är verklighet och inte det folk faktiskt säger?
Jossan: Jamen om du ska ha räkmackor får du ge mig spabad!
Tony: Ska jag ge dig småbarn?!
Jossan: Jamen om du ska ha räkmackor får du ge mig spabad!
Tony: Ska jag ge dig småbarn?!
Not a sinner, nor a saint?
But I cuss,
And I smoke,
I laugh at dirty jokes.
The minor vices, man I know 'em well.
I've closed down bars.
I've lusted in my heart.
My exes think I oughta burn in hell.
But the devil, he won't notice when I die.
Yeah, don't you figure he's got bigger fish to fry?
Country music liksom... Beskriver alla delar av livet, till och med de där små som man inte tänker så mycket på till vardags. Som det här med att skämmas. För att skämmas måste man ju tycka att det man gjort är alldeles rysligt fel. Idag till exempel så glömde jag att jag lånat ett bananskal för att lägga tepåsen på. Jag hade givetvis tänkt ta bort hela högen men så... tyckte min hjärna att andra saker var viktigare. Och det är PRECIS såna här saker som jag går runt och får dåligt samvete för. Då kan man inte vara en särskilt ondsint person va? Eller så är det såna här saker jag går runt och TROR är det värsta jag gör, medan det i själva verket är mina MINSTA synder?! Ojoj.
Igår fick jag en spontankram av en elev. Bara så där liksom. Eller kanske för att hon fick MVG på kursen.
Jag är en liten...
... tjuv! Kolla vad jag stal hemma sist:
Det är en PYTTELITEN strump! Jag har stöle av min systerdotter! Dålig moster, dålig DÅLIG moster.
Häromdan var vi och bowlade. Det är rätt svårt att ta bra bilder när det är discobowling. Men det är ganska kul att försöka.
Igår körde vi lite filmmys och såg Salt med Angelina (MUMS!) Jolie. Jag drömde att jag var värsta superhjältinnan sen, men jag MÅSTE lära mig att inte hålla för ögonen när folk slåss om jag ska ha någon som helst trovärdighet i den rollen. Undertexterna på den jättelagliga versionen av filmen krånglade så vi såg den otextad. Därav:
Matts: Ja, det går ju så snabbt! Det hade varit en annan sak om vi hade sett Tysta poeters bröllop. Eller... nä... Den heter inte så va?
Han kom i alla fall på själv att det inte var HELT rätt.
Det är en PYTTELITEN strump! Jag har stöle av min systerdotter! Dålig moster, dålig DÅLIG moster.
Häromdan var vi och bowlade. Det är rätt svårt att ta bra bilder när det är discobowling. Men det är ganska kul att försöka.
Igår körde vi lite filmmys och såg Salt med Angelina (MUMS!) Jolie. Jag drömde att jag var värsta superhjältinnan sen, men jag MÅSTE lära mig att inte hålla för ögonen när folk slåss om jag ska ha någon som helst trovärdighet i den rollen. Undertexterna på den jättelagliga versionen av filmen krånglade så vi såg den otextad. Därav:
Matts: Ja, det går ju så snabbt! Det hade varit en annan sak om vi hade sett Tysta poeters bröllop. Eller... nä... Den heter inte så va?
Han kom i alla fall på själv att det inte var HELT rätt.
It's the end of the party...
... och det är dags att börja jobba igen. Endagsvecka känns helt okej. Jag kan göra fler såna tack.
Jag vill bara påpeka att rangordningen av citaten i årskrönikan inte var det enklaste. Vissa valde jag också bort enbart för att jag är så godhjärtad. Som alla uttalanden om Jossans tunga hit och dit. Jag menar, det skulle ju vara oschysst att påminna alla om de godbitarna?
Jossan: Åh vilka små händer du har!
Jag: ?!?!
Jag har ungefär dubbelt så stora händer som Jossan. Ungefär.
Matts: Räckt, stavas det med ä?
Jag: Vad menar du för ord? (klassiskt lärarknep för att vinna tid)
Matts: Jamen räckt, som att jag har gett dig nåt.
Jag: Ja, det stavas med ä.
Matts: Va? Jamen rektum då?
Jag: Det stavas med e.
Matts: Va? Men räckt och rektum? Det är ju samma sak? Herregud.
Man blir ju lite orolig.
Angel (driver lite med Matts): Ja hur blev det med alla de där dokumentärerna du skulle se? "Kvinna med tjocka ben"?
Matts: Nä, den såg jag inte, men man undrar ju vad det var.
Andreas (hennes sambo): Den såg jag?
Det var MYCKET roligare än det låter. När man var där.
Jag vill bara påpeka att rangordningen av citaten i årskrönikan inte var det enklaste. Vissa valde jag också bort enbart för att jag är så godhjärtad. Som alla uttalanden om Jossans tunga hit och dit. Jag menar, det skulle ju vara oschysst att påminna alla om de godbitarna?
Jossan: Åh vilka små händer du har!
Jag: ?!?!
Jag har ungefär dubbelt så stora händer som Jossan. Ungefär.
Matts: Räckt, stavas det med ä?
Jag: Vad menar du för ord? (klassiskt lärarknep för att vinna tid)
Matts: Jamen räckt, som att jag har gett dig nåt.
Jag: Ja, det stavas med ä.
Matts: Va? Jamen rektum då?
Jag: Det stavas med e.
Matts: Va? Men räckt och rektum? Det är ju samma sak? Herregud.
Man blir ju lite orolig.
Angel (driver lite med Matts): Ja hur blev det med alla de där dokumentärerna du skulle se? "Kvinna med tjocka ben"?
Matts: Nä, den såg jag inte, men man undrar ju vad det var.
Andreas (hennes sambo): Den såg jag?
Det var MYCKET roligare än det låter. När man var där.
Just another year...
Med en kaffe i handen kastar jag mig nu dödsföraktande in i förra årets blogginlägg. För er som inte vågar följa med mig dit kommer här en kort sammanfattning. Jag kallar den "2010 - vinna eller försvinna"
Januari
Inleder året med att lite snyggt tappa bort mina lägenhetsnycklar på nyårsnatten. Det satte liksom tonen för resten av året. "Jag hatar mitt liv" var väl kanske att ta i, men som en god vän sa häromdan (igår faktiskt): Det var inte så här jag hade tänkt mig att det skulle bli. Livet. Nyårslöftet uppfyllde jag med dunder och brak redan under årets första vecka. Angel och jag tog några turer till Heartbreak för att kolla läget och däremellan åkte jag skoter i Japan. Kort sagt: jag började komma tillbaka på banan igen efter 2009 års totala genomklappning.
Februari
Tillbringade en helg på en herrgård med favoritsällskap. Återgick till det som under hösten blivit rutin med danskurs varje söndag. Dessutom gick jag en foxkurs en helg som gjorde att jag inte längre kände mig som ett kylskåp som danspartnern måste släpa runt golvet. Sedan var det dags för årets stora begivenhet: en weekend i Dublin med alla engelsklärare. Det var alldeles... alldeles... underbart. Och samtidigt helt förfärligt. Det låter kanske fånigt med tanke på att jag bara bodde där i tre månader för några år sedan, men I left my heart in Ireland. En liten bit i alla fall. Men den största biten tillhör Sverige, så jag genomled ytterligare några veckors snökaos i fosterlandet istället för att missa planet hem.
Mars
Här hann jag med att umgås med käre far en hel helg. Ett missförstånd som vi helt försöker förtränga gjorde att jag och en av mina finaste vänner hade en riktigt jobbig kväll. Annagrannen och jag åkte till storstan och såg Mika live. Jag grinade bara lite. Stannade kvar i Stockholm och gjorde stan osäker med en annan Anna. Jag försökte verkligen lära mig glädjas åt det jag har istället för att sakna det jag aldrig fick. Det gick bättre och bättre. Jag lärde mig även åka buss i Gävle. Det var stort. Jag tappade danssjälvförtroendet lite då och då och drog ner på socialdanserna mer och mer.
April
April bjöd på många fina ting. Jag blev gudmor till en liten Zeke! Angel fyllde år och firades med stil. Jag tillbringade en hel del tid i Japan och en dag på tyst retreat i Älvkarleby. Många märkliga insikter som jag tyvärr inte riktigt hann fortsätta fundera på. Får bli ett projekt för 2011 istället.
Maj
I maj ingick jag ett vad som skulle visa sig få oanade konsekvenser. Det handlade om norrlandsdanser och nakendanser. Det var också månaden som var början till slutet av en relation som jag värderade väldigt högt. Så här ett halvår efteråt vet jag att det var mycket vatten kvar som skulle rinna under broarna, och jag vet också att ingenting nånsin försvinner, det förändras bara. Min kusin gick bort i cancer i mitten av månaden och jag insåg hur mycket min släkt betyder för mig fast jag inte träffar dem så ofta. Slutligen deltog jag högst oväntat i en danstävling. Har inte hämtat mig från chocken än. Maj var många tårar men på jobbet också stunder av tillfredsställelse, när eleverna på sluttampen visade att jag kanske faktiskt lärt dem något.
Juni
Sommarlov är alltid sommarlov. Jag tog farväl av den första klass jag fått följa från start till mål, SP3BK. Jag mådde riktigt riktigt dåligt men fick ingen hjälp nånstans så jag bäddade ner mig i sängen mest hela tiden istället. Midsommarafton blev min värsta fjortiskväll någonsin. Blev alldeles för full alldeles för tidigt, åkte taxi över halva Gävle och slutade med att rädda inte bara mig själv utan också en av de viktigaste personerna i mitt liv. Totalt kaos.
Juli
I juli lärde jag mig att Friskis och Svettis kan vara helt okej. I alla fall så länge de är utomhus. Detta var också månaden då "juntan" blev ett begrepp man helst inte talade om utom i de innersta kretsarna. Filmer som borde bli klassiker spelades in vid Järboån och den kvinnliga delen av familjen Nilsson gjorde Gävle under några heta sommardagar. Mor och jag vann TVÅ KILO Toblerone. Jag har alltid drömt om en vinst på chokladhjulet. I slutet av juli åkte Angel och jag på en road trip som redan blivit klassisk. På sex dagar cementerade vi det faktum att vi alltid har roligast tillsammans. Det var också dags att göra allvar av tidigare nämnda vad. Jag vann. Givetvis.
Augusti
Månaden då jag märkligt nog blev med pojkvän. Utan att egentligen fatta hur det gick till. Den årliga trippen till Östansjö blev en vändpunkt på många sätt. Jag började äntligen må som folk igen efter en sommar då jag mest känt mig utmattad. Jag inledde mitt FJÄRDE år på Vasa (ska man säga halleluja eller helvete?) och fick blåbärssoppa över hela köket. Legendary.
September
Dansandet fortsatte i vår gula grupp. Jag gjorde också ett inhopp i den röda gruppen men insåg några månader senare att det blev för mycket både för mig och för Matts. I september fick jag trevligt nog även reda på hur det känns att ha lägesyrsel, jag fick se Angel jonglera med en hund och jag grät en stund när jag insåg att borgarna fick fyra år till.
Oktober
I oktober handlade det förstås mycket om jobb. Jag hann också med en foxkurs och lite partaj. Festandet under hösten var för övrigt bedrövligt dåligt. Vet inte vad vi ska skylla på. En helg i Hällsjö i galet sällskap (Therese och hennes band) torde ha varit månadens höjdpunkt, i alla fall skrattmässigt. Jag började bli rätt nöjd med att ha privatchaufför. Jag menar pojkvän. Det här var också min första termin med lediga torsdagar eftersom jag börjat jobba 80%. Nånstans runt oktober började jag både vänja mig vid det och njuta av den lediga tiden istället för att få dåligt samvete.
November
Matts och jag åkte på en liten utflykt och hälsade på moster och morbror i Knivsta. Jag har inte riktigt förstått än att jag bor närmare Knivsta än Hällsjö. Så var det inte när jag växte upp. Juntan hann ses lite under november månad också, vilket gjorde en hel del för att höja livsandarna. Jag fyllde år och fick en massa fina presenter (fast jag bara fyllde 29?), framförallt en massa pomler till min älskade gran.
December
Närmast i tiden och svårast att komma ihåg. Jag rättade en hel drös nationella prov och satsade hårt på jobbets julpyssel. Det var också dags att återvända till Japan där mycket hade hänt sen sist. Och så blev det förstås jullov och ett jävla åkande fram och tillbaka. Men det var det värt.
I tävlingen ÅRETS CITAT finns det många fina kandidater. Jag har dock försökt, efter eget huvud, att rangordna dem. Men egentligen finns det ingen ordning nånstans.
10. Martin
Martin: Men vad är det här för låt?
Jag (något överlägset): Stuck on you.
Martin: Med vem då?
Jag: ÄR DU SERIÖS?
Martin: Vadå?!
Jag: Det är ju Elvis!!!
Martin: Jamen hur skulle jag kunna veta det?! Det hade ju kunnat vara Jerry Williams eller vem som helst!
9. Emelie
Em: Jävla ryssgävle!!!
8. Lojsan
Lojsan: Det är inget sexuellt med ett elstängsel.
7. Henke
Henke: Jag säger det igen! (tystnad) Eller jag säger det imorrn.
6. Emma
Återberättat av mamma Jenny.
Jenny: Ja, vem kommer snart och hälsar på?
Emma: Jesskika! (uttalas 'Jess-kicka)
Jenny: Ja och vem mer?
Emma: Hängsle!
5. Pappa
I bilen på väg från Långsele.
Jag: Henke ska jobba en massa nu han. Skotta tak, köra snöslunga, fixa trappräcke. Vad ska jag göra när vi kommer hem?
Pappa: Det finns nog jobb åt dig med. Vill du bowla?
4. Tony
Tony: Ta tag i den tjocka delen av tjejen.
3. Angel
Angel: Nu kommer det att komma en fartkamera igen. Jävla Perrelli!
2. Matts
Matts: Jaså, du tyckte att du smet iväg obetäckt i morse!
1. Angel
Angel står i vardagsrummet vid den öppna balkongdörren. Jag har påpekat att allt man säger där hörs jätteväl över till närmsta grannen.
Angel: Du, hur vet du att din granne är hörselskadad?
Jag: Hon är synskadad.
Angel: Jaha. Oj.
Bubblare:
Jag: Är du hungrig?
Matts: Jag vet inte. Det kurrar i och för sig i magen. Men man vet inte så noga, kan ju vara bajsnödig också.
Angel: Amen ja är väl för sexig ja?
Jag: Att du är ja!
Angel: Jag satte trosorna ut och in.
P: Malin, här inne är vi martyrer. Vi kommer inte med några framgångshistorier!
Mamma: Man får göra vad man vill så länge man inte är dum!
Angel: Jag tycker inte om att prata när jag tänker!
Jossan: Och när han har öppnat upp sig rullar han bara in i dig!
Anonym moster: Ja jag hörde att man skulle slå sönder stjälkarna på syrener med en hammare för att få dom att hålla längre. Så det gjorde jag (här väntar sig alla en framgångshistoria eftersom det är temat). Dom tvärdog!
Matts: Du, vill du ha ett litet tips?
Angel: Nä?
B: Åh vad är klockan då? Kvart i ett? Åh herregud, och jag är vaken än?!
Per: Men det är ju fel fråga?!
Mari: Men vad arg du låter?
Per: Jamen vän av ordning måste ju säga ifrån!
I år har jag insett att en del människor tillhör mitt förflutna och inte mitt nu. Som tur är finns det också de som har klivit in i mitt liv och mitt nu på olika vägar. Och de som hängt med ett tag och som jag aldrig kommer släppa taget om. Ni vet nog vilka ni är. Tack för 2010!
Januari
Inleder året med att lite snyggt tappa bort mina lägenhetsnycklar på nyårsnatten. Det satte liksom tonen för resten av året. "Jag hatar mitt liv" var väl kanske att ta i, men som en god vän sa häromdan (igår faktiskt): Det var inte så här jag hade tänkt mig att det skulle bli. Livet. Nyårslöftet uppfyllde jag med dunder och brak redan under årets första vecka. Angel och jag tog några turer till Heartbreak för att kolla läget och däremellan åkte jag skoter i Japan. Kort sagt: jag började komma tillbaka på banan igen efter 2009 års totala genomklappning.
Februari
Tillbringade en helg på en herrgård med favoritsällskap. Återgick till det som under hösten blivit rutin med danskurs varje söndag. Dessutom gick jag en foxkurs en helg som gjorde att jag inte längre kände mig som ett kylskåp som danspartnern måste släpa runt golvet. Sedan var det dags för årets stora begivenhet: en weekend i Dublin med alla engelsklärare. Det var alldeles... alldeles... underbart. Och samtidigt helt förfärligt. Det låter kanske fånigt med tanke på att jag bara bodde där i tre månader för några år sedan, men I left my heart in Ireland. En liten bit i alla fall. Men den största biten tillhör Sverige, så jag genomled ytterligare några veckors snökaos i fosterlandet istället för att missa planet hem.
Mars
Här hann jag med att umgås med käre far en hel helg. Ett missförstånd som vi helt försöker förtränga gjorde att jag och en av mina finaste vänner hade en riktigt jobbig kväll. Annagrannen och jag åkte till storstan och såg Mika live. Jag grinade bara lite. Stannade kvar i Stockholm och gjorde stan osäker med en annan Anna. Jag försökte verkligen lära mig glädjas åt det jag har istället för att sakna det jag aldrig fick. Det gick bättre och bättre. Jag lärde mig även åka buss i Gävle. Det var stort. Jag tappade danssjälvförtroendet lite då och då och drog ner på socialdanserna mer och mer.
April
April bjöd på många fina ting. Jag blev gudmor till en liten Zeke! Angel fyllde år och firades med stil. Jag tillbringade en hel del tid i Japan och en dag på tyst retreat i Älvkarleby. Många märkliga insikter som jag tyvärr inte riktigt hann fortsätta fundera på. Får bli ett projekt för 2011 istället.
Maj
I maj ingick jag ett vad som skulle visa sig få oanade konsekvenser. Det handlade om norrlandsdanser och nakendanser. Det var också månaden som var början till slutet av en relation som jag värderade väldigt högt. Så här ett halvår efteråt vet jag att det var mycket vatten kvar som skulle rinna under broarna, och jag vet också att ingenting nånsin försvinner, det förändras bara. Min kusin gick bort i cancer i mitten av månaden och jag insåg hur mycket min släkt betyder för mig fast jag inte träffar dem så ofta. Slutligen deltog jag högst oväntat i en danstävling. Har inte hämtat mig från chocken än. Maj var många tårar men på jobbet också stunder av tillfredsställelse, när eleverna på sluttampen visade att jag kanske faktiskt lärt dem något.
Juni
Sommarlov är alltid sommarlov. Jag tog farväl av den första klass jag fått följa från start till mål, SP3BK. Jag mådde riktigt riktigt dåligt men fick ingen hjälp nånstans så jag bäddade ner mig i sängen mest hela tiden istället. Midsommarafton blev min värsta fjortiskväll någonsin. Blev alldeles för full alldeles för tidigt, åkte taxi över halva Gävle och slutade med att rädda inte bara mig själv utan också en av de viktigaste personerna i mitt liv. Totalt kaos.
Juli
I juli lärde jag mig att Friskis och Svettis kan vara helt okej. I alla fall så länge de är utomhus. Detta var också månaden då "juntan" blev ett begrepp man helst inte talade om utom i de innersta kretsarna. Filmer som borde bli klassiker spelades in vid Järboån och den kvinnliga delen av familjen Nilsson gjorde Gävle under några heta sommardagar. Mor och jag vann TVÅ KILO Toblerone. Jag har alltid drömt om en vinst på chokladhjulet. I slutet av juli åkte Angel och jag på en road trip som redan blivit klassisk. På sex dagar cementerade vi det faktum att vi alltid har roligast tillsammans. Det var också dags att göra allvar av tidigare nämnda vad. Jag vann. Givetvis.
Augusti
Månaden då jag märkligt nog blev med pojkvän. Utan att egentligen fatta hur det gick till. Den årliga trippen till Östansjö blev en vändpunkt på många sätt. Jag började äntligen må som folk igen efter en sommar då jag mest känt mig utmattad. Jag inledde mitt FJÄRDE år på Vasa (ska man säga halleluja eller helvete?) och fick blåbärssoppa över hela köket. Legendary.
September
Dansandet fortsatte i vår gula grupp. Jag gjorde också ett inhopp i den röda gruppen men insåg några månader senare att det blev för mycket både för mig och för Matts. I september fick jag trevligt nog även reda på hur det känns att ha lägesyrsel, jag fick se Angel jonglera med en hund och jag grät en stund när jag insåg att borgarna fick fyra år till.
Oktober
I oktober handlade det förstås mycket om jobb. Jag hann också med en foxkurs och lite partaj. Festandet under hösten var för övrigt bedrövligt dåligt. Vet inte vad vi ska skylla på. En helg i Hällsjö i galet sällskap (Therese och hennes band) torde ha varit månadens höjdpunkt, i alla fall skrattmässigt. Jag började bli rätt nöjd med att ha privatchaufför. Jag menar pojkvän. Det här var också min första termin med lediga torsdagar eftersom jag börjat jobba 80%. Nånstans runt oktober började jag både vänja mig vid det och njuta av den lediga tiden istället för att få dåligt samvete.
November
Matts och jag åkte på en liten utflykt och hälsade på moster och morbror i Knivsta. Jag har inte riktigt förstått än att jag bor närmare Knivsta än Hällsjö. Så var det inte när jag växte upp. Juntan hann ses lite under november månad också, vilket gjorde en hel del för att höja livsandarna. Jag fyllde år och fick en massa fina presenter (fast jag bara fyllde 29?), framförallt en massa pomler till min älskade gran.
December
Närmast i tiden och svårast att komma ihåg. Jag rättade en hel drös nationella prov och satsade hårt på jobbets julpyssel. Det var också dags att återvända till Japan där mycket hade hänt sen sist. Och så blev det förstås jullov och ett jävla åkande fram och tillbaka. Men det var det värt.
I tävlingen ÅRETS CITAT finns det många fina kandidater. Jag har dock försökt, efter eget huvud, att rangordna dem. Men egentligen finns det ingen ordning nånstans.
10. Martin
Martin: Men vad är det här för låt?
Jag (något överlägset): Stuck on you.
Martin: Med vem då?
Jag: ÄR DU SERIÖS?
Martin: Vadå?!
Jag: Det är ju Elvis!!!
Martin: Jamen hur skulle jag kunna veta det?! Det hade ju kunnat vara Jerry Williams eller vem som helst!
9. Emelie
Em: Jävla ryssgävle!!!
8. Lojsan
Lojsan: Det är inget sexuellt med ett elstängsel.
7. Henke
Henke: Jag säger det igen! (tystnad) Eller jag säger det imorrn.
6. Emma
Återberättat av mamma Jenny.
Jenny: Ja, vem kommer snart och hälsar på?
Emma: Jesskika! (uttalas 'Jess-kicka)
Jenny: Ja och vem mer?
Emma: Hängsle!
5. Pappa
I bilen på väg från Långsele.
Jag: Henke ska jobba en massa nu han. Skotta tak, köra snöslunga, fixa trappräcke. Vad ska jag göra när vi kommer hem?
Pappa: Det finns nog jobb åt dig med. Vill du bowla?
4. Tony
Tony: Ta tag i den tjocka delen av tjejen.
3. Angel
Angel: Nu kommer det att komma en fartkamera igen. Jävla Perrelli!
2. Matts
Matts: Jaså, du tyckte att du smet iväg obetäckt i morse!
1. Angel
Angel står i vardagsrummet vid den öppna balkongdörren. Jag har påpekat att allt man säger där hörs jätteväl över till närmsta grannen.
Angel: Du, hur vet du att din granne är hörselskadad?
Jag: Hon är synskadad.
Angel: Jaha. Oj.
Bubblare:
Jag: Är du hungrig?
Matts: Jag vet inte. Det kurrar i och för sig i magen. Men man vet inte så noga, kan ju vara bajsnödig också.
Angel: Amen ja är väl för sexig ja?
Jag: Att du är ja!
Angel: Jag satte trosorna ut och in.
P: Malin, här inne är vi martyrer. Vi kommer inte med några framgångshistorier!
Mamma: Man får göra vad man vill så länge man inte är dum!
Angel: Jag tycker inte om att prata när jag tänker!
Jossan: Och när han har öppnat upp sig rullar han bara in i dig!
Anonym moster: Ja jag hörde att man skulle slå sönder stjälkarna på syrener med en hammare för att få dom att hålla längre. Så det gjorde jag (här väntar sig alla en framgångshistoria eftersom det är temat). Dom tvärdog!
Matts: Du, vill du ha ett litet tips?
Angel: Nä?
B: Åh vad är klockan då? Kvart i ett? Åh herregud, och jag är vaken än?!
Per: Men det är ju fel fråga?!
Mari: Men vad arg du låter?
Per: Jamen vän av ordning måste ju säga ifrån!
I år har jag insett att en del människor tillhör mitt förflutna och inte mitt nu. Som tur är finns det också de som har klivit in i mitt liv och mitt nu på olika vägar. Och de som hängt med ett tag och som jag aldrig kommer släppa taget om. Ni vet nog vilka ni är. Tack för 2010!
Mysig fox...
... någon?
Johan (på FB-chatten): nä nu måste jag gå och duscha så jag kommer iväg och hittar någon att torr jucka på
Han bjöd på den. Bjud nu Johan på lite fina kommentarer.
Johan (på FB-chatten): nä nu måste jag gå och duscha så jag kommer iväg och hittar någon att torr jucka på
Han bjöd på den. Bjud nu Johan på lite fina kommentarer.
Helvete! Jag menar...
... hoppsan! Jag glömde visst några citat.
Mamma: Men vi ska spela När och Fjärran sen?
Lina (överlyckligt): Ska vi?!
Vi är hårt drillade, spel är ROLIGT!
Vi spelade "Med andra ord", för den oinvigde ett spel där man ska beskriva ett ord utan att säga någon del av ordet:
Mamma: Den här boken som är så bra!
Matts: Bibeln?
Lina: En fågel som har en näbb och som kan göra ett ljud!
Det var verkligen bra att du preciserade "fågel" där. Annars hade det kunnat bli svårt.
Matts: Mårddjur!
Mamma: Mård!
Jag: ??!
Matts: Mårddjur!
Mamma: HAMSTER!
Matts: Rom och 70-talsgrupp!
Jag: KAVIAR!
Mamma (till Therese): Tyst me re!
Det är kärlek. Ibland kommer bara lite spel emellan.
Mamma: Fado! Det var nästan R.
Eh nä? Det börjar på f och sen finns det inget r?
Jenny (spänner biceps): Vad spänner jag?
Therese: LÅR!
Mamma: Men vi ska spela När och Fjärran sen?
Lina (överlyckligt): Ska vi?!
Vi är hårt drillade, spel är ROLIGT!
Vi spelade "Med andra ord", för den oinvigde ett spel där man ska beskriva ett ord utan att säga någon del av ordet:
Mamma: Den här boken som är så bra!
Matts: Bibeln?
Lina: En fågel som har en näbb och som kan göra ett ljud!
Det var verkligen bra att du preciserade "fågel" där. Annars hade det kunnat bli svårt.
Matts: Mårddjur!
Mamma: Mård!
Jag: ??!
Matts: Mårddjur!
Mamma: HAMSTER!
Matts: Rom och 70-talsgrupp!
Jag: KAVIAR!
Mamma (till Therese): Tyst me re!
Det är kärlek. Ibland kommer bara lite spel emellan.
Mamma: Fado! Det var nästan R.
Eh nä? Det börjar på f och sen finns det inget r?
Jenny (spänner biceps): Vad spänner jag?
Therese: LÅR!
May we all...
... have a vision now and then, of a world where every neighbour is a friend. Hos oss är grannarna verkligen vänner också. Nyår firades således i Hällsjö, hos bästa Viklunds. Tre familjer med tre bihang = 15 pers och en hel massa utklädnader. Det var nämligen, som traditionen bjuder norröver, maskerad. Tema: länder (inte läder som någon läst istället, även om det antagligen skulle ha varit ett alldeles lysande tema det med. Bara med mindre bildbevis för utomstående.)
Men vi börjar från början även här. Efter några mysiga dagar i Gävle som mest bestod av att förvirrat försöka packa upp och packa igen skulle jag och Matts fira av det gamla året en dag för tidigt i Läkerol Arena. Att se Modo kicka Brynäs ass måste ju vara det ultimata sättet att vinka adjö till stan på inför några dagar norröver? Enda problemet var att jag började känna mig lite... konstig, på vägen från bilen till arenan. Och när vi trängde oss förbi hela vår rad till våra platser insåg jag till min förvåning att jag faktiskt mådde illa? Såsom varandes bärare av en magsjukdom är jag rätt van vid diverse magsymptom, men just illamående hör till ovanligheterna. Jag VÄGRADE tränga mig tillbaka, hur oartig får man vara liksom? Så istället satt jag och tog lugna, fina, grunda andetag hela första perioden medan jag verkligen FÖRSÖKTE glädja mig åt Modos tidiga 2-0-ledning. När perioden var slut gick jag lugnt och sansat till närmaste toalett och kräktes. Hela pausen. Sen fick min dyra sittplats stå tom. Jag stod på handikapplats och drack Cola.
Där trodde jag nog att nyårsfestandet var rätt kört. Men icke sa nicke, man ska inte underskatta hur stärkt man blir av en Modoseger! Eller nåt. Jag sov halva vägen hem i bilen, åt ett par M&M:s och några ostbågar och snarkade antagligen högst oattraktivt. Men hem kom vi!
Nyårsafton. Jag sov till halv tre. Jag bestämde mig för att i alla fall göra mig i ordning och dricka lite juice. Jag tog på mig kvällens kostym. Jag blev frisk. Typ.
Vilket land jag var? Jamen det är väl ändå alldeles uppenbart?! Men resten av familjen tog ändå priset, alla kategorier:
Kolla på pappas huvud!
Ett fackeltåg senare befann vi oss på höjda med utsikt över halva byn. En fantastiskt trevlig kväll ser ut så här:
Sen smällde cowboyen och geishan så många raketer att krutröken låg tung över Viklundsbacken (måste betonas norrländskt, annars blir det fel, VIKlundsbacken), en galen granne kom körande i traktor för att skälla ut oss, vi tävlade i musikkunskaper (under Bravehearts hårda ledning) och vi hann precis se upplösningen av Småkronornas match innan strömmen gick mitt i Singstar. Och den kom inte tillbaka. Ett fackeltåg genom mörkret senare befann vi oss åter i det nilssonska hemmet där vi hann ta oss en Yatzy innan vi kröp i säng i beckmörkret.
På nyårsdagen vinkade vi av Therese på Kramfors nya resecentrum. I bilen på vägen hem försökte jag ta kort på mamma. Det gick så där. Jag träffade mössan tre gånger innan jag träffade henne.
Min EGEN mössa alltså! Sen fick jag till det här:
Hon ÄR inte så suddig i verkligheten! Matts var lättare att fånga, han rörde sig inte så fort, han körde bara fort.
Matts: Sug på den du, Mr Cranky Kax... (lite för lång paus) mopp...
Han är ingen vidare vinnare. Inte så bra på att håna heller.
Vi passade på att spela lite pingis också. Pappa utmanade mig på match, och jag VANN! Det måste vara första gången nånsin! Sen vann han nästa match, men det är ju fullständigt oväsentligt.
Pappa: Mäh, jag skulle ju ta av mig byxorna först!
Ja, men det var mycket roligare att du drog på långkallingarna UTANPÅ shortsen.
Jag brukar inte dela med mig av sängkammarhistorier, men här är ordvitsarnas ordvits, och jag hade inte ens planerat den? Matts hade tagit båda täckena i sängen och jag försökte desperat dra till mig ett hörn men lyckades bara täcka halva mig:
Jag: Usch vad otäckt!
Jamen kom igen? Är det konstigt att jag skrattade i ungefär en kvart efteråt?
När det var dags att återvända söderut tog vi en liten sväng förbi Jämtland och storasyster. Jämtland är vackert.
Två marsvin på en kanin! Det såg så himla varmt och gosigt ut! Och vilka minnen... En gång i tiden hade vi... var det verkligen 13 kaniner och fyra marsvin eller överdriver jag i huvudet? Alla slog åldersrekord för sin sort. Några var galna, några var skygga men ibland, när det var helt nystädat i alla burar och allihop knaprade på varsin morot var det nog rätt mysigt?
Matts: Minus tre. Då får man nog ta på sig mössan.
Men han gick ut i T-shirt?!
Nu drömmer jag om familjen på nätterna och önskar att det fanns lite fler långhelger att slösa på dem.
Men vi börjar från början även här. Efter några mysiga dagar i Gävle som mest bestod av att förvirrat försöka packa upp och packa igen skulle jag och Matts fira av det gamla året en dag för tidigt i Läkerol Arena. Att se Modo kicka Brynäs ass måste ju vara det ultimata sättet att vinka adjö till stan på inför några dagar norröver? Enda problemet var att jag började känna mig lite... konstig, på vägen från bilen till arenan. Och när vi trängde oss förbi hela vår rad till våra platser insåg jag till min förvåning att jag faktiskt mådde illa? Såsom varandes bärare av en magsjukdom är jag rätt van vid diverse magsymptom, men just illamående hör till ovanligheterna. Jag VÄGRADE tränga mig tillbaka, hur oartig får man vara liksom? Så istället satt jag och tog lugna, fina, grunda andetag hela första perioden medan jag verkligen FÖRSÖKTE glädja mig åt Modos tidiga 2-0-ledning. När perioden var slut gick jag lugnt och sansat till närmaste toalett och kräktes. Hela pausen. Sen fick min dyra sittplats stå tom. Jag stod på handikapplats och drack Cola.
Där trodde jag nog att nyårsfestandet var rätt kört. Men icke sa nicke, man ska inte underskatta hur stärkt man blir av en Modoseger! Eller nåt. Jag sov halva vägen hem i bilen, åt ett par M&M:s och några ostbågar och snarkade antagligen högst oattraktivt. Men hem kom vi!
Nyårsafton. Jag sov till halv tre. Jag bestämde mig för att i alla fall göra mig i ordning och dricka lite juice. Jag tog på mig kvällens kostym. Jag blev frisk. Typ.
Vilket land jag var? Jamen det är väl ändå alldeles uppenbart?! Men resten av familjen tog ändå priset, alla kategorier:
Kolla på pappas huvud!
Ett fackeltåg senare befann vi oss på höjda med utsikt över halva byn. En fantastiskt trevlig kväll ser ut så här:
Sen smällde cowboyen och geishan så många raketer att krutröken låg tung över Viklundsbacken (måste betonas norrländskt, annars blir det fel, VIKlundsbacken), en galen granne kom körande i traktor för att skälla ut oss, vi tävlade i musikkunskaper (under Bravehearts hårda ledning) och vi hann precis se upplösningen av Småkronornas match innan strömmen gick mitt i Singstar. Och den kom inte tillbaka. Ett fackeltåg genom mörkret senare befann vi oss åter i det nilssonska hemmet där vi hann ta oss en Yatzy innan vi kröp i säng i beckmörkret.
På nyårsdagen vinkade vi av Therese på Kramfors nya resecentrum. I bilen på vägen hem försökte jag ta kort på mamma. Det gick så där. Jag träffade mössan tre gånger innan jag träffade henne.
Min EGEN mössa alltså! Sen fick jag till det här:
Hon ÄR inte så suddig i verkligheten! Matts var lättare att fånga, han rörde sig inte så fort, han körde bara fort.
Matts: Sug på den du, Mr Cranky Kax... (lite för lång paus) mopp...
Han är ingen vidare vinnare. Inte så bra på att håna heller.
Vi passade på att spela lite pingis också. Pappa utmanade mig på match, och jag VANN! Det måste vara första gången nånsin! Sen vann han nästa match, men det är ju fullständigt oväsentligt.
Pappa: Mäh, jag skulle ju ta av mig byxorna först!
Ja, men det var mycket roligare att du drog på långkallingarna UTANPÅ shortsen.
Jag brukar inte dela med mig av sängkammarhistorier, men här är ordvitsarnas ordvits, och jag hade inte ens planerat den? Matts hade tagit båda täckena i sängen och jag försökte desperat dra till mig ett hörn men lyckades bara täcka halva mig:
Jag: Usch vad otäckt!
Jamen kom igen? Är det konstigt att jag skrattade i ungefär en kvart efteråt?
När det var dags att återvända söderut tog vi en liten sväng förbi Jämtland och storasyster. Jämtland är vackert.
Två marsvin på en kanin! Det såg så himla varmt och gosigt ut! Och vilka minnen... En gång i tiden hade vi... var det verkligen 13 kaniner och fyra marsvin eller överdriver jag i huvudet? Alla slog åldersrekord för sin sort. Några var galna, några var skygga men ibland, när det var helt nystädat i alla burar och allihop knaprade på varsin morot var det nog rätt mysigt?
Matts: Minus tre. Då får man nog ta på sig mössan.
Men han gick ut i T-shirt?!
Nu drömmer jag om familjen på nätterna och önskar att det fanns lite fler långhelger att slösa på dem.
Blame it on Christmas...
... eller på familjen Nilsson med bihang? Att beskriva jul- och nyårshelgerna i ord kommer att bli svårt. Mycket svårt. Tur att jag har både bilder och citat till min hjälp. Vi börjar från början:
Julavslutning med kollegorna på Absint:
Nä, Jörgen har inte somnat. Än. Annnika och jag trodde verkligen att vi skulle vara först på bygget när vi smet direkt från jullunchen till baren men icke!
Tomas: Det är djurkyrkogården!
Jag var så säker på att jag skulle komma ihåg vad han pratade om att jag inte ens skrev ner ämnet. Ehe. Nä, jag minns verkligen inte.
Prillan: Vi gick och la oss i sängen lös och sladdrig och otäck.
Prillan: Får du napp på honom hänger jag också med!
Vem hon pratade om? Ingen aning. Och visste jag skulle jag nog vara tvungen att hålla tyst ändå.
Okänd kollega: Kan man göra nåt kul med cheddarost eller är det bara att äta den?
Ja, vi fick en ost i julklapp från vår ledning. Igen.
Sen var det dags att åka hem till Hällsjö. Jag blev upphämtad utanför Absint. Torde ha gjort att resan upp var ganska intressant. Jag minns inte mycket själv faktiskt. Men visst stannade vi åt åt på Max i Sundsvall? Väl hemma hjälpte Matts till med granen. Ja han smörade mest hela tiden. Vände till och med rumpan till fotografen på beställning:
En polisbil! Vem säger att det aldrig händer nåt i Hällsjö?! Det var en långtradare som hade fastnat. Grannens långtradare.
Matts: Han ligger på trumpeten!
Det är Butch vi talar om. De som har sett den hunden vet att man inte ska lägga nånting under honom alls.
Mamma: Men Matts, du kunde väl inte ändra storlek?
Jag vill absolut inte påstå att jag besitter någon som helst expertis på det området. Vi lämnar det.
Matts rör sig snabbare än blixten! Och trots att det viktigaste för oss är att vara tillsammans på julen blev det visst en del julklappar...
I år hade vi världens i särklass bästa tomte. Ever.
Pappa: Landade det i höger ben?
Tomten: Nä. Det cirkulerar.
Vi hann förstås också spela en DEL spel i julhelgen. Pyttemånga. Matts hann även, när han inte smörade som en tok, håna hela familjen och dess dialektala uttryck. Det HETER faktiskt "titt" och "jag frys". Mor och jag kom även fram till att de korrekta böjningsformerna för "gatt" är "gatt, gjett, götte". Vad det betyder? Är inte det alldeles uppenbart?!
Pappa: De hette Drutten och Gena. Men vad hette björnen?!
Eh. Gena VAR björnen?
Stina: Varför håller du så där?
Jenny: För att jag tänker. Det är inte SÅ ovanligt!
Mamma: Mycket ska man ha på Jenny! Nej, Therese!
Matts: Ja, ROSA!
Sagt med ett mycket lyckligt tonfall. Jag vill ju med min gedigna utbildning i genusvetenskap givetvis inte antyda att han på något sätt betedde sig KONSTIGT men jag KAN ha skrattat ganska rått.
Okänd familjemedlem: Helvete! Eller jag menar hoppsan.
Det var ju trots allt barn i närheten.
Pappa: Har du en bulle eller mask i magen?
Matts: Jag heter Matts.
Pappa: Jamen du är väl inte i Therese nu?
1. Jag heter för fan Jessika. 2. Elakt att trumfa Matts skämt som redan DET var alldeles lysande.
Så var glada julen slut slut slut... Vi åkte söderut igen, jag grinade lite i bilen (trötthet och sentimentalitet är ingen bra vän till träsmak och sockeröverskott). När jag kom hem möttes jag av detta på balkongen:
Man kan vänta tills det smälter bort va?
Julavslutning med kollegorna på Absint:
Nä, Jörgen har inte somnat. Än. Annnika och jag trodde verkligen att vi skulle vara först på bygget när vi smet direkt från jullunchen till baren men icke!
Tomas: Det är djurkyrkogården!
Jag var så säker på att jag skulle komma ihåg vad han pratade om att jag inte ens skrev ner ämnet. Ehe. Nä, jag minns verkligen inte.
Prillan: Vi gick och la oss i sängen lös och sladdrig och otäck.
Prillan: Får du napp på honom hänger jag också med!
Vem hon pratade om? Ingen aning. Och visste jag skulle jag nog vara tvungen att hålla tyst ändå.
Okänd kollega: Kan man göra nåt kul med cheddarost eller är det bara att äta den?
Ja, vi fick en ost i julklapp från vår ledning. Igen.
Sen var det dags att åka hem till Hällsjö. Jag blev upphämtad utanför Absint. Torde ha gjort att resan upp var ganska intressant. Jag minns inte mycket själv faktiskt. Men visst stannade vi åt åt på Max i Sundsvall? Väl hemma hjälpte Matts till med granen. Ja han smörade mest hela tiden. Vände till och med rumpan till fotografen på beställning:
En polisbil! Vem säger att det aldrig händer nåt i Hällsjö?! Det var en långtradare som hade fastnat. Grannens långtradare.
Matts: Han ligger på trumpeten!
Det är Butch vi talar om. De som har sett den hunden vet att man inte ska lägga nånting under honom alls.
Mamma: Men Matts, du kunde väl inte ändra storlek?
Jag vill absolut inte påstå att jag besitter någon som helst expertis på det området. Vi lämnar det.
Matts rör sig snabbare än blixten! Och trots att det viktigaste för oss är att vara tillsammans på julen blev det visst en del julklappar...
Som en kontrast till tidigare bilder här: Pappa gör sitt i köket också!
Medan barnen kastar pil. Det enda problemet är att de inte riktigt kan sifforna än, vilket innebar ständiga:
Stina eller Emma: Jessika, vad fick jag?!
Jag: Tre.
Stina eller Emma: JAAAA!
Jag: Fast tre är ju inte... jätte... Jag menar, JAAAA!
Stina eller Emma: Jessika, vad fick jag?!
Jag: Tre.
Stina eller Emma: JAAAA!
Jag: Fast tre är ju inte... jätte... Jag menar, JAAAA!
I år hade vi världens i särklass bästa tomte. Ever.
Pappa: Landade det i höger ben?
Tomten: Nä. Det cirkulerar.
Vi hann förstås också spela en DEL spel i julhelgen. Pyttemånga. Matts hann även, när han inte smörade som en tok, håna hela familjen och dess dialektala uttryck. Det HETER faktiskt "titt" och "jag frys". Mor och jag kom även fram till att de korrekta böjningsformerna för "gatt" är "gatt, gjett, götte". Vad det betyder? Är inte det alldeles uppenbart?!
Pappa: De hette Drutten och Gena. Men vad hette björnen?!
Eh. Gena VAR björnen?
Stina: Varför håller du så där?
Jenny: För att jag tänker. Det är inte SÅ ovanligt!
Mamma: Mycket ska man ha på Jenny! Nej, Therese!
Matts: Ja, ROSA!
Sagt med ett mycket lyckligt tonfall. Jag vill ju med min gedigna utbildning i genusvetenskap givetvis inte antyda att han på något sätt betedde sig KONSTIGT men jag KAN ha skrattat ganska rått.
Okänd familjemedlem: Helvete! Eller jag menar hoppsan.
Det var ju trots allt barn i närheten.
Pappa: Har du en bulle eller mask i magen?
Matts: Jag heter Matts.
Pappa: Jamen du är väl inte i Therese nu?
1. Jag heter för fan Jessika. 2. Elakt att trumfa Matts skämt som redan DET var alldeles lysande.
Så var glada julen slut slut slut... Vi åkte söderut igen, jag grinade lite i bilen (trötthet och sentimentalitet är ingen bra vän till träsmak och sockeröverskott). När jag kom hem möttes jag av detta på balkongen:
Man kan vänta tills det smälter bort va?
