jessikavingakristina

... och packar ner... Och packar upp-å-ner. Man skulle kunna säga att julhelgens citat är ett work in progress. Jag återkommer. Tills dess bjuder jag på mer modebloggande:



Kolla fötterna! Jag har hört att man ska stå så. Jag kallar det tvättstuge-looken.

Gott Nytt År!

Matts: Fan, jag har promenerat med bröd halva kvällen!
Eller så promenerade han med MIG?! Men det är ju tur att han har koll på vad som är viktigast.

... öppna dig! Eller sluta i alla fall vara så jävla besvärlig! Jag har liiiite problem med att komma ihåg lösenord nuförtiden. Det KAN bero på att jag återanvänder gamla och sedan bara byter siffror i slutet eftersom vi måste byta lösenord så förbannat ofta på jobbet. Det KAN vara därför jag skriver in jobblösenordet av bara farten på alla sidor jag öppnar hemma också. För bloggen öppnar jag ju aldrig på jobbet.

Igår lagade Matts middag åt mig. När jag kom ut i köket såg det ut så här:



Jag skulle kunna vänja mig vid sånt. Faktiskt. Sen massakerade jag maten han höll på med så att den såg ut så här:



Jävla glutenfria smördeg. Den var faktiskt jättesvår att kavla!!!

Om nån undrar är jag fruktansvärt ovig. Det har dock inte hindrat mig från att köpa en yogamatta och leta fram en gammal yoga-dvd. Nu har jag FRUKTANSVÄRT ont i höftböjarmusklerna. Ni vet, de där på framsidan av höften som gör att man kan röra benen framåt (och bakåt). Avslutningen på buggkursen ikväll var därför något av en... utmaning... Tur man är så snygg att ingen tittar på hur man dansar.

... varför det finns de som frågar vad jag tänkte på när jag la ut bilderna i det förra inlägget. "Du ser ju inte KLOK ut!" Eh nä, jag vet det? Men jag har lärt mig leva med det? Varför ska bara snygga människor få visa upp sig hela tiden? Jag är exhibitionist, lär er leva med DET! Och ja, jag skojar bara. Jag lovar att säga till om jag är allvarlig nån gång.

Nu är jag allvarlig: jag ser jättemycket fram emot den traditionsenliga middagen hos Annika och Jörgen ikväll.

Nu är jag också allvarlig: att få elstötar i ansiktet är faktiskt inte så himla dumt.

Och nu med: om en vecka sitter jag hemma i Hällsjö!

... alla grejer som envisas med att gömma sig för mig! Senast: vetekudden. Straff: tre minuter i micron.

Före hårfärgning:



Jag menar förstås UNDER hårfärgning. Jag testade tipset med Vaselin i pannan Lojsan, det funkade!


Efter hårfärgning:



Vadå man ska sminka sig på efter-bilderna? Vem har sagt det? Jag vände ju grimasen åt andra hållet? Vadå man ska fixa till håret om det är det man vill visa upp? Och vadå Jessika har ingen koll på bildprogrammet? Jag kanske VILLE att de skulle bli olika storlekar?!?!

... bli nästa stora modebloggerska. Jag menar, spana in dagens outfit:



Och fötterna:



Till detta väljer jag (när jag ska springa över till tvättstugan) gummistövlar och kanske en bäbisblå dunjacka. Ni vet, så där hääärligt misch-matchat för en casual look.

Idag har jag städat förrådet. Det var roligt. Jag hittade två dunjackor som jag hade glömt att jag hade, så nu slipper jag köpa nya! Nu kanske inte alla håller med om att jag borde använda dessa två jackor (jag återkommer med bilder), men hey, vem är det som är modebloggerska egentligen?!

Dessutom hittade jag mitt favoritläppstift! Åh! Eller okej, mitt enda läppstift. Jag har letat i flera månader utan resultat, men idag bestämde det sig för att hoppa ur en väska när jag flyttade om i hallen. Jippie! Återstår bara att hitta den försvunna julklappen till Angel. Jag FATTAR inte var den har tagit vägen?!

Utanför Statoil i Sandviken.
Angel: Ja, du HADE ju kunnat stänga dörren?
Ja. Bildörren på passagerarsidan stod mycket riktigt på vid gavel. Men hey, det finns väl bara ärligt folk i Sandviken?

Utanför porten på Kaplansgatan.
Angel: Såna där stopp-och-bajs-tabletter.
Jag tyckte hon sa Miami Vice-tabletter. Man hör det man vill höra? Och inte det man inte vill?

Ikväll återvände jag (med Angel som vapendragare) till Japan. Det såg ut ungefär som förra vintern. Men det är väldigt mycket som har förändrats sen förra vintern. Jag måste säga att jag är rätt nöjd med slutresultatet trots allt.

... att jag har haft besök på balkongen...



I övrigt... händer det inte så mycket... Förutom att jag spöar Matts i bordtennis.

Ikväll ska jag och Angel ut på äventyr igen. Mini-road trip. Watch out.

... alldeles... vanlig måndag.

Hård dag på jobbet. Jag tröstar mig med ostpaj. Ja okej, det är lite lök i den också. Men mest ost.




Medan pajen stod i ugnen gjorde jag klart det här:



Årets rättning av nationella prov avklarad! Woho! Hur jag belönar mig själv? Jag placerar mig under den där gröna saken i soffan.



Ja. det ligger en kudde på soffbordet. Den är för fötterna. I know hur man slappar.

... börjar bli en följetong... Men nu är det ju julklappar under granen också?



Ett par gånger om året, framförallt vid högtider, kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på året innan. Vad som hände just det datumet. Hur jag mådde då. Den här tiden förra året var inte direkt nån höjdare. Däremot ska det bli kul att minnas förra årets nyårsafton. Hrm. Eller hur var det nu?

I morse duschade jag på mindre än fem minuter. Jag var själv rätt imponerad. Varför? Jag hade bråttom till kaffet på stan?

En person som jag var väldigt förtjust i en gång i tiden frågade varför jag alltid skrev frågor i sms och i msn-konversationer. Jag svarade "det gör jag väl inte?". Tror det är en skada från Hällsjö när Mattias en hel sommar sa "jaha?" när han menade "ja tack". Den där lite frågande tonen är ju SÅ irriterande. Hehehe. Man blir som man umgås.

Idag har jag dessutom för första gången nånsin lyckats handla alla julklappar på en och samma gång. Och jag vill ha ALLIHOP själv. Det är ett bra tecken.




Häromdan lagade min hemmaman mat till mig (läs: han stekte halloumi och kyckling). Det blev förrätt till och med.



Alltså, det kanske SER torftigt ut, men med lite pesto är det ju SÅ GOTT! Själv är jag numera KUNG på soppa.



Vadå det ser ut som barnmat? KUNG I TELL YOU!

Jag diskuterade sjukdomar och stress med en kollega häromdan och kom fram till följande: även om det är uttjatat så är det ett faktum att våra kroppar och hjärnor är anpassade för en helt annan typ av liv än det vi i västvärlden eftersträvar idag. Tanken med våra kroppar är att de ska röra sig mycket och vila mycket däremellan. Tanken med våra hjärnor är att de förutom korta stunder av uppmärksamhet (vid fara eller... ja... när man skulle... göra upp eld? Ja JAG tycker att det är svårt!) ska befinna sig i långa perioder av vila. Nu befinner sig våra kroppar sällan i rörelse (inte i mitt jobb i alla fall) och våra hjärnor i ständig aktivitet. Så man kan ju verkligen undra: är all utveckling av godo? Det var dagens djupdykning.