Jag älskar min bil...
... men den är lite för lik sin ägare för tillfället (fast i teorin är det mamma som äger den och då låter ju det här jättetaskigt?) eftersom den lever om HELA TIDEN. Utom om man kör den jättefort. Och det får jag inte för mamma.
I bilen på vägen upp. Vi stannar vid en mack. Jag tappar en lakritskonfekt på foten vid lösgodishyllan. Det gör ont. Jag ser inte detta som ett tecken på att jag kanske inte ska köpa just lakritskonfekt utan plockar glatt ut de smarrigaste. Senare i bilen knäcker jag nästan en tand på skiten, spottar ut den och vänder mig mot min co-driver Therese.
Jag: Spotta ut!
T: Va?
Jag: Jamen öppna fönstret menar jag ju!
Hon är lite otränad i tvillingspråk. Vi får jobba på det.
Mamma åkte till Sollefteå i förmiddags. Alldeles innan hon skulle åka gick det ut en åskvarning på radio varpå kära mor drog ur TV, dator och telefon. Sen lämnade hon mig ensam hemma (ja jag kanske valde det själv också. Lite). Jag satte mig vid köksbordet och stirrade. Det var helt tyst (om man räknar bort den tunga trafiken på Riks 90 utanför fönstret). Misse (ja jag döpte min katt till det för några år sedan, vi fick slut på fantasifulla namn efter 15 kaniner och 9 katter) åmade sig lite nedanför mina fötter. Inte dumt. Inte dumt alls.
En semestrande lärares...
... stilla betraktelser.
1. Om man dricker en blåbärssmoothie till frukost blir tandkrämsspottet blått.
2. Alla maträtter går att rädda med bea. Till och med när man måste använda äckligt glutenfritt rostbröd istället för hamburgerbröd. Men det krävs ganska mycket bea då.
3. Att åka till Jossan för att äta lite jordgubbar (jordbuggar! Det borde heta så!) kan sluta med att man sliter av sig alla kläderna i hennes sovrum. Och att man belönas för ansträngningen med underkläder.
4. Alla uppdaterar inte sin status på FB hela tiden. Det innebär ICKE att deras liv är mer spännande än mitt. Det måste vara tvärtom.
5. Det är roligt att vara lat. Tills man ska gå och lägga sig. Och det ligger en massa kläder på sängen som man redan borde ha packat inför morgondagens resa norrut.
6. Om man inte kan äta bröd, godis, kakor eller kött går man ner i vikt. Vare sig man vill eller inte. Jag kanske ska starta en viktminskningsskola? Men vem i hela helvete skulle vilja leva på ägg, melon, ost och grönsaksburgare med beasås? Förutom jag?
Dagens citat:
Jossan: Och där låg jag och guppade i sängen!
1. Om man dricker en blåbärssmoothie till frukost blir tandkrämsspottet blått.
2. Alla maträtter går att rädda med bea. Till och med när man måste använda äckligt glutenfritt rostbröd istället för hamburgerbröd. Men det krävs ganska mycket bea då.
3. Att åka till Jossan för att äta lite jordgubbar (jordbuggar! Det borde heta så!) kan sluta med att man sliter av sig alla kläderna i hennes sovrum. Och att man belönas för ansträngningen med underkläder.
4. Alla uppdaterar inte sin status på FB hela tiden. Det innebär ICKE att deras liv är mer spännande än mitt. Det måste vara tvärtom.
5. Det är roligt att vara lat. Tills man ska gå och lägga sig. Och det ligger en massa kläder på sängen som man redan borde ha packat inför morgondagens resa norrut.
6. Om man inte kan äta bröd, godis, kakor eller kött går man ner i vikt. Vare sig man vill eller inte. Jag kanske ska starta en viktminskningsskola? Men vem i hela helvete skulle vilja leva på ägg, melon, ost och grönsaksburgare med beasås? Förutom jag?
Dagens citat:
Jossan: Och där låg jag och guppade i sängen!
Jag har aldrig...
... åkt så mycket taxi under ett dygn som under det föregående.
... varit så bakfull som i morse.
... blivit så rädd i hjärtat som jag blev en stund igår.
... blivit så glad i hjärtat som jag blev idag.
H: Aj vad varmt!
Ja. Det är liksom det när man nyss har kokat kaffe över öppen eld?
Och jag har aldrig varit nöjdare med en så totalt katastrofal festinsats från undertecknads sida. Alla andra var ju så bra.
... varit så bakfull som i morse.
... blivit så rädd i hjärtat som jag blev en stund igår.
... blivit så glad i hjärtat som jag blev idag.
H: Aj vad varmt!
Ja. Det är liksom det när man nyss har kokat kaffe över öppen eld?
Och jag har aldrig varit nöjdare med en så totalt katastrofal festinsats från undertecknads sida. Alla andra var ju så bra.
Vill man vara fin...
... får man lida pin! Eller så kan man göra som några smarta brudar jag känner och ha spakväll istället. Tyvärr innebär inte en yttre förfining alltid att insidan når samma nivå. Var vi la ribban? Döm själv.
Angel: Sluta jävla porrmormor! Din tunga är helt lila!
Det var din också min vän. Det var din också.
Jossan: Jag vart störd!
Svårt att undvika i det sällskapet.
Angel (till Jossan): Du slickar varje gång jag tittar på dig!
Hm. Undrar om det är en träningssak? Som Pavlovs hundar? Och hur man i så fall lär ut det?
Angel: Vad mysigt när det kommer ut sånt här?!?!
Jossan: Chokladsnor menar du?
Angel: Är det nån som vill slicka på mig så får ni!
Vem tackar nej till ett sånt erbjudande?
Jossan: Jag bara suger jag!
Men jag har hört att det finns de som gillar sånt?
Angel: Jag kommer ju slicka på den här ja!
Jobbigt när man inte kan hålla tillbaka impulser så där.
Angel: Det är som att kleta pudding i pallet!
Jag: Hon kliar i takt!
Ska vara en dansinstruktör till sånt.
Man tror ju att poängen med en kväll i denna anda är att göra sig vacker? Till exempel inför midsommarfestligheter? Icke. Poängen är att dricka löjligt mycket smoothies i löjligt gott sällskap.
I should've known better...
... but I got what I deserved?
Idag skulle jag köpa en klänning till midsommar. Jag kom hem med det här:
Pappa skrämde upp mig så att jag trodde hela lägenheten skulle ta eld av lite träolja på balkongtrallen. Nu har jag lugnat ner mig. Jag litar på pappa. Fast han är 30 mil bort.
Idag skulle jag köpa en klänning till midsommar. Jag kom hem med det här:
Jamen, det ÄR ju en klänning där i mitten i alla fall!
Förutom shopping hann Angel och jag med att stalka Jossan lite, dricka smoothie samt gymma. Sen skulle hon hem till sin man. Jag skulle hem till min balkong. På vägen råkade jag dock gå in på Vila (affären. De har kläder där också) och mosa min stackars lilltå. I don't get it? VAD har mina tår gjort för ont egentligen?! Snart blir jag paranoid på allvar.
Pappa skrämde upp mig så att jag trodde hela lägenheten skulle ta eld av lite träolja på balkongtrallen. Nu har jag lugnat ner mig. Jag litar på pappa. Fast han är 30 mil bort.
Efter regn...
... kommer solsken. Det har visserligen inte regnat idag, men solen envisades med att gå i moln så fort jag och mitt entourage (eller var det tvärtom?!) bredde ut filten.
Jag hoppas att det även kommer solsken i de av mina vänners liv som upplever lite tunga skyar just nu. Hur mycket man än vill hjälpa till så kan man inte alltid göra allt bra igen. Men man kan hålla alla tummar man har.
I mitt eget liv blir det mer och mer solsken. Idag blev jag faktiskt HUNGRIG för första gången på... ja... länge? Dessutom har jag träningsvärk efter gårdagens utegympa med Sassa. Gratis är gott! Och i det här fallet roligt! Men det som gjort mest för humöret är att jag för första gången på nästan ett år kan vrida huvudet så att jag ser över axeln när jag kör bil! Fatta hur mycket säkrare min bilkörning plötsligt blev... Tacka sjukgymnasten för det.
Om någon som inte känner mig skulle kika i min kalender och se hur många läkare, sjukgymnaster och liknande jag träffat och ska träffa den här våren/sommaren så skulle h*n nog tro att jag är en ovanligt sjuklig 28-åring. Jag skulle tvärtom vilja hävda att jag är en ovanligt frisk sådan. Sluta skratta. Jag menar fysiskt sett. Visst, jag kanske är lite stel i ryggen, och visst, jag kanske inte kan äta allting. Men jag kan fuldansa hur mycket jag vill. And that's what counts (inte cunts som eleverna envisas med att skriva).
Jag hoppas att det även kommer solsken i de av mina vänners liv som upplever lite tunga skyar just nu. Hur mycket man än vill hjälpa till så kan man inte alltid göra allt bra igen. Men man kan hålla alla tummar man har.
I mitt eget liv blir det mer och mer solsken. Idag blev jag faktiskt HUNGRIG för första gången på... ja... länge? Dessutom har jag träningsvärk efter gårdagens utegympa med Sassa. Gratis är gott! Och i det här fallet roligt! Men det som gjort mest för humöret är att jag för första gången på nästan ett år kan vrida huvudet så att jag ser över axeln när jag kör bil! Fatta hur mycket säkrare min bilkörning plötsligt blev... Tacka sjukgymnasten för det.
Om någon som inte känner mig skulle kika i min kalender och se hur många läkare, sjukgymnaster och liknande jag träffat och ska träffa den här våren/sommaren så skulle h*n nog tro att jag är en ovanligt sjuklig 28-åring. Jag skulle tvärtom vilja hävda att jag är en ovanligt frisk sådan. Sluta skratta. Jag menar fysiskt sett. Visst, jag kanske är lite stel i ryggen, och visst, jag kanske inte kan äta allting. Men jag kan fuldansa hur mycket jag vill. And that's what counts (inte cunts som eleverna envisas med att skriva).
Det här är ju historiskt...
... för fan! Man måste ju titta! (ja, Angel och jag såg prinsessbröllopet utan att skämmas ett dugg)
Jag har haft en mycket trevlig kväll. Historisk skulle man kunna säga även där. Fick ett telefonnummer som jag ville ha utan att behöva be om det. THAT'S a first.
Jossan: Jag visar rumpan och luktar vitlök!
Vi åt mycket vitlök. För let's face it. Det var rätt få i sällskapet som skulle få hångla ikväll ändå.
Jossan. Jag slickar min tomat. (paus) Alltså det var nånting på den?
Ja. Det blev mycket bättre med en förklaring.
Lojsan: Det är inget sexuellt med ett elstängsel.
Jo, om Jossan har nåt att säga till om!
Jag: Jag har också ridit på en gris!
Men alltså. Ja. Jag blir så glad när jag träffar på andra lantisar. Kanske lite FÖR glad. Jag kanske avslöjar lite FÖR mycket om mitt privatliv.
Jossan: Vi lägger upp dom här gamla benen här.
Det fanns väl mest gamla ben i sällskapet? Nä?
Jossan: Kossan tycker om att äta!
Haha! DET smeknamnet lär hänga med ett tag!
Angel: Jag tycker att det var en trevlig upplevelse att förgifta oss.
ATT det var.
Angel: Har vi åtta magar som kossan?
Få se nu.. En matmage, en glassmage... Kanske?
Jossan: Apropå nåt ludet, min pappa...
Jag vet inte ens hur jag ska kommentera det här.
Angel: Det är en konst när dom är hårda!
Det är väl en konst i vilket fall? Kom vi inte fram till det?
Jossan: Jamen titta! Där sitter ju nån måsjävel! Och till och med HAN får dejta!
Det är verkligen för jävligt. Men jag tycker att vi klarade oss rätt bra vi också.
Och hörrni. Jag känner mig sminkad.
Jag har haft en mycket trevlig kväll. Historisk skulle man kunna säga även där. Fick ett telefonnummer som jag ville ha utan att behöva be om det. THAT'S a first.
Jossan: Jag visar rumpan och luktar vitlök!
Vi åt mycket vitlök. För let's face it. Det var rätt få i sällskapet som skulle få hångla ikväll ändå.
Jossan. Jag slickar min tomat. (paus) Alltså det var nånting på den?
Ja. Det blev mycket bättre med en förklaring.
Lojsan: Det är inget sexuellt med ett elstängsel.
Jo, om Jossan har nåt att säga till om!
Jag: Jag har också ridit på en gris!
Men alltså. Ja. Jag blir så glad när jag träffar på andra lantisar. Kanske lite FÖR glad. Jag kanske avslöjar lite FÖR mycket om mitt privatliv.
Jossan: Vi lägger upp dom här gamla benen här.
Det fanns väl mest gamla ben i sällskapet? Nä?
Jossan: Kossan tycker om att äta!
Haha! DET smeknamnet lär hänga med ett tag!
Angel: Jag tycker att det var en trevlig upplevelse att förgifta oss.
ATT det var.
Angel: Har vi åtta magar som kossan?
Få se nu.. En matmage, en glassmage... Kanske?
Jossan: Apropå nåt ludet, min pappa...
Jag vet inte ens hur jag ska kommentera det här.
Angel: Det är en konst när dom är hårda!
Det är väl en konst i vilket fall? Kom vi inte fram till det?
Jossan: Jamen titta! Där sitter ju nån måsjävel! Och till och med HAN får dejta!
Det är verkligen för jävligt. Men jag tycker att vi klarade oss rätt bra vi också.
Och hörrni. Jag känner mig sminkad.
Any way the wind blows...
... doesn't really matter to me.
Ljuva minnen. Kyrkdalscabaré. Har ni nånsin lyssnat på såna där avslappningsband där de ber en gå tillbaka till en stund då man var fullständigt lycklig och tillfreds med sig själv och allt omkring sig? Mina tankar hamnar nästan alltid på en cabaréträning. Eller kanske de där första sekunderna efter föreställningen. Jag lyssnar på "Bohemian Rhapsody" och tänker på hur det var att stå där när hela gänget klämde i för allt vad tygen och rösterna höll. We will not let you go! Jag tänker i alla fall aldrig let that go.
Jag upptäckte idag att en före detta... hm... ja... flört? (Ehe, kanske inte en helt korrekt beskrivning men för mammas skull den som får gälla) tycks ha flyttat från stan (allvarligt talat, vad GJORDE vi FFB? Före Facebook för den som inte förstår min dåliga humor). Då först slog det mig att jag troligtvis aldrig mer kommer att träffa personen i fråga. Och att jag hittills tycks ha trott nåt annat eftersom jag blev uppriktigt förvånad.
Det gjorde mig inte särskilt upprörd. Men det finns andra. Tjejer och killar. Vänner och... annat... Där jag aldrig vill upptäcka att vi aldrig mer kommer att ses. För oavsett vad jag säger när de metaforiska kamerorna är på, när jag är nyäten och solen skiner. Jag har varken glömt eller kommit över. Det gör ingen. Och oavsett vad som finns i det förflutna är det vissa som alltid kommer att ha en plats i mitt liv. Om de vill ha den.
Ja. Det är lite mycket allvar just nu. Köttets lust och själens obotliga ensamhet, visst var det så det var?
Ljuva minnen. Kyrkdalscabaré. Har ni nånsin lyssnat på såna där avslappningsband där de ber en gå tillbaka till en stund då man var fullständigt lycklig och tillfreds med sig själv och allt omkring sig? Mina tankar hamnar nästan alltid på en cabaréträning. Eller kanske de där första sekunderna efter föreställningen. Jag lyssnar på "Bohemian Rhapsody" och tänker på hur det var att stå där när hela gänget klämde i för allt vad tygen och rösterna höll. We will not let you go! Jag tänker i alla fall aldrig let that go.
Jag upptäckte idag att en före detta... hm... ja... flört? (Ehe, kanske inte en helt korrekt beskrivning men för mammas skull den som får gälla) tycks ha flyttat från stan (allvarligt talat, vad GJORDE vi FFB? Före Facebook för den som inte förstår min dåliga humor). Då först slog det mig att jag troligtvis aldrig mer kommer att träffa personen i fråga. Och att jag hittills tycks ha trott nåt annat eftersom jag blev uppriktigt förvånad.
Det gjorde mig inte särskilt upprörd. Men det finns andra. Tjejer och killar. Vänner och... annat... Där jag aldrig vill upptäcka att vi aldrig mer kommer att ses. För oavsett vad jag säger när de metaforiska kamerorna är på, när jag är nyäten och solen skiner. Jag har varken glömt eller kommit över. Det gör ingen. Och oavsett vad som finns i det förflutna är det vissa som alltid kommer att ha en plats i mitt liv. Om de vill ha den.
Ja. Det är lite mycket allvar just nu. Köttets lust och själens obotliga ensamhet, visst var det så det var?
I stand corrected
Åh herregud. Ja Alien det är klart jag menade Alan Rickman. Guuuuud sååååå piiinsaaaamt! Om jag nu hade haft förmågan att skämmas vill säga.
Sommarlov vi väntat på...
... sommarlov vi snart ska fåååå, sommarlovet är uuuunderbart, sommarlov vi nu önskar oss aaalla! Världens bästa sommarsång, alltid sist i Dalsskolans potpurri, alltid ett tecken på att nu... nu var det dags...
Eftersom jag numera är vuxen firar jag på vuxenvis också. Klockan är 18.00 på en torsdag och jag är salongsberusad. Och jag har sju praliner kvar. I love my life.
Rektor: Så nu är det bara efterbörden kvar!
Jag skulle precis hugga in på den fina lunchen skolan bjöd på. Jag har ingen aning om vad han menade. Är inte helt säker på att jag vill veta heller.
Konserthusets chef: Så vi ska klämma lite mer på varann.
Hon pratade om anställningsförfaranden. Snälla snälla snälla kan inte jag få hålla i intervjuerna för unga snygga lärare nästa år?
Jag: Så vad ska du göra idag?
Jörgen: Sitta på rummet och ägna mig åt mig själv?
Man skulle kunna säga too much information, men vi snackar stenbumlingar i glashus i så fall. Puss.
SOMMARLOV!!! AAAAAAAAAH!!!
Jag skulle precis hugga in på den fina lunchen skolan bjöd på. Jag har ingen aning om vad han menade. Är inte helt säker på att jag vill veta heller.
Konserthusets chef: Så vi ska klämma lite mer på varann.
Hon pratade om anställningsförfaranden. Snälla snälla snälla kan inte jag få hålla i intervjuerna för unga snygga lärare nästa år?
Jag: Så vad ska du göra idag?
Jörgen: Sitta på rummet och ägna mig åt mig själv?
Man skulle kunna säga too much information, men vi snackar stenbumlingar i glashus i så fall. Puss.
SOMMARLOV!!! AAAAAAAAAH!!!
Shoot the...
... birds! Fast jag föredrar Alan Jacksons replik i Die Hard: "Shoot the glass" på felfri tyskamerikanska. Varför skjuta fåglar? Ta en promenad i Boulognern så förstår du.
Igår frågade farbror doktorn om jag inte kunde tänkas ha en ätstörning (jag var nära att svara "räknas kokosbollar", men vill till mitt försvar säga att jag inte gjorde det). Det har jag inte. Snarare tvärtom visade det sig idag. Jag tycks nämligen tro att jag är bra mycket smalare än vad jag faktiskt är (eller så har jag jävligt taskigt ögonmått). De håller på att byta ut alla elevskåp på skolan, så korridorerna är numera diaboliska labyrinter. Detta stoppar dock inte en Jessika. Hon travar glatt vidare med en trave böcker i famnen tills det tar stopp. Jag FASTNADE mellan två skåp med en trave böcker i famnen! Det är rätt svårt att vända med en trave böcker i famnen. Det är nästan lika svårt att göra sig mindre med en trave böcker i famnen. Jag vet ärligt talat inte hur jag tog mig loss med en trave böcker i famnen.
Övriga iakttagelser idag:
* Lärare i flock är mycket intressanta varelser. De får instruktionen "från och med klockan nio serveras det fika. Hämta gärna senare så att det inte blir så mycket kö". Klockan tio i nio står majoriteten (ja, även en Jessika) och skär tårta. Ja vadå?! Den kan ju ta slut! Det är vad som brukar hända på Vasa.
*Det är hemskt tråkigt att lyssna på tråkiga människors historier. Kan ni inte bara vara tysta och låta mig prata?
*Det finns snygga lärare. I know! Jag trodde inte det var sant heller! Men han kanske inte var lärare. Hm.
Igår frågade farbror doktorn om jag inte kunde tänkas ha en ätstörning (jag var nära att svara "räknas kokosbollar", men vill till mitt försvar säga att jag inte gjorde det). Det har jag inte. Snarare tvärtom visade det sig idag. Jag tycks nämligen tro att jag är bra mycket smalare än vad jag faktiskt är (eller så har jag jävligt taskigt ögonmått). De håller på att byta ut alla elevskåp på skolan, så korridorerna är numera diaboliska labyrinter. Detta stoppar dock inte en Jessika. Hon travar glatt vidare med en trave böcker i famnen tills det tar stopp. Jag FASTNADE mellan två skåp med en trave böcker i famnen! Det är rätt svårt att vända med en trave böcker i famnen. Det är nästan lika svårt att göra sig mindre med en trave böcker i famnen. Jag vet ärligt talat inte hur jag tog mig loss med en trave böcker i famnen.
Övriga iakttagelser idag:
* Lärare i flock är mycket intressanta varelser. De får instruktionen "från och med klockan nio serveras det fika. Hämta gärna senare så att det inte blir så mycket kö". Klockan tio i nio står majoriteten (ja, även en Jessika) och skär tårta. Ja vadå?! Den kan ju ta slut! Det är vad som brukar hända på Vasa.
*Det är hemskt tråkigt att lyssna på tråkiga människors historier. Kan ni inte bara vara tysta och låta mig prata?
*Det finns snygga lärare. I know! Jag trodde inte det var sant heller! Men han kanske inte var lärare. Hm.
Öh Jessika...
... varför uppdaterar du inte bloggen?
För att jag har spenderat de senaste dagarna med att:
A. Titta på hela första säsongen av Cougar Town. Helt okej serie.
B. Då och då titta på film istället (eftersom man bara kan titta på typ tre avsnitt innan tvshack tvingar en att vänta en timme)
C. Med jämna mellanrum konstatera att jag inte orkar laga mat. Trots detta har jag lyckats steka lite halloumi. Eller okej. Mycket halloumi. Och kanske ätit en påse ostbågar.
D. Släpa mig till hälsocentralen för att konstatera att det inte är nåt fel på mig förutom att jag inte kan sova, inte kan äta, är rätt förkyld samt mår illa hela tiden.
E. Från hälsocentralen släpa mig till arbetslagsmöte enbart för att vi skulle få gratis lunch. Se C för förklaring till mitt beteende.
F. Längta efter att dansa. Men om man får hjärtklappning av lite trappor känns det som en halvbra idé.
G. Sakna den som brukade ta hand om mig när jag var sjuk.
H. Fundera på hur jag ska få ordning på allt detta. Det är ju trots allt snart sommarlov.
I. Förutom i det här inlägget inte tycka synd om mig själv i onödan.
För att jag har spenderat de senaste dagarna med att:
A. Titta på hela första säsongen av Cougar Town. Helt okej serie.
B. Då och då titta på film istället (eftersom man bara kan titta på typ tre avsnitt innan tvshack tvingar en att vänta en timme)
C. Med jämna mellanrum konstatera att jag inte orkar laga mat. Trots detta har jag lyckats steka lite halloumi. Eller okej. Mycket halloumi. Och kanske ätit en påse ostbågar.
D. Släpa mig till hälsocentralen för att konstatera att det inte är nåt fel på mig förutom att jag inte kan sova, inte kan äta, är rätt förkyld samt mår illa hela tiden.
E. Från hälsocentralen släpa mig till arbetslagsmöte enbart för att vi skulle få gratis lunch. Se C för förklaring till mitt beteende.
F. Längta efter att dansa. Men om man får hjärtklappning av lite trappor känns det som en halvbra idé.
G. Sakna den som brukade ta hand om mig när jag var sjuk.
H. Fundera på hur jag ska få ordning på allt detta. Det är ju trots allt snart sommarlov.
I. Förutom i det här inlägget inte tycka synd om mig själv i onödan.
Time to...
... say goodbye.
Jag skulle vilja göra det här till ett hyllningsinlägg till en hög underbara studenter som tog sina första steg ut i livet efter skolan igår. Jag skulle vilja tacka dem för tre år då jag aldrig varit orolig för att gå in i deras klassrum. Jag skulle vilja att de förstod hur mycket jag uppskattar varenda en av dem. För att de är så olika. För att de har så nära till skratt. För att de varit arga och sagt ifrån ibland. För att de lät mig följa med på stans finaste studentflak. För att jag känner igen alla deras handstilar. För att vad de än säger så är Vasa ett avslutat kapitel i deras liv nu. Och jag kommer att få nya klasser. Och jag kommer att tycka om dem också. Men aldrig lika mycket.
Jag skulle vilja förklara hur mycket jag kommer att sakna "min" SP3BK. Men jag tror inte att jag kan.
Ge världen vad den tål.
Jag skulle vilja göra det här till ett hyllningsinlägg till en hög underbara studenter som tog sina första steg ut i livet efter skolan igår. Jag skulle vilja tacka dem för tre år då jag aldrig varit orolig för att gå in i deras klassrum. Jag skulle vilja att de förstod hur mycket jag uppskattar varenda en av dem. För att de är så olika. För att de har så nära till skratt. För att de varit arga och sagt ifrån ibland. För att de lät mig följa med på stans finaste studentflak. För att jag känner igen alla deras handstilar. För att vad de än säger så är Vasa ett avslutat kapitel i deras liv nu. Och jag kommer att få nya klasser. Och jag kommer att tycka om dem också. Men aldrig lika mycket.
Jag skulle vilja förklara hur mycket jag kommer att sakna "min" SP3BK. Men jag tror inte att jag kan.
Ge världen vad den tål.
...
Humor aside. Anledningen till resan var ofattbar. Hur kan någons syster inte finnas mer? Jag höll min egen hårt i handen så ofta jag kunde. För att jag kunde.
En resa norrut
Jag vet inte vad det är med Gnarp. Men det är ett bekvämt ställe att stanna till på.
Vi pratar om tips för att få blommor att klara sig längre.
Anonym moster: Ja jag hörde att man skulle slå sönder stjälkarna på syrener med en hammare för att få dom att hålla längre. Så det gjorde jag (här väntar sig alla en framgångshistoria eftersom det är temat). Dom tvärdog!
Farligaste låtarna när Jessika kör bil:
You're the voice - John Farnham
För att det är familjen Nilssons bästa allsångslåt. När jag i min ensamhet försöker ta mitt ansvar och sjunga som en hel familj Nilsson glömmer jag kanske för ett ögonblick att det är jag som kör bilen.
Pour some sugar on me - Def Leppard
Radiokanalerna kommer och går längst kusten. Plötsligt får jag in Rockklassiker. Det är inte att rekommendera att dansa sittande i bilen på E4:an.
Strax söder om Sundsvall blir jag frånåkt av en TANKBIL. I Hudiksvall har jag kämpat mig ikapp. Och förbi. With a vengeance.
Jag blev också påmind om norrländskans kortaste dialektuttryck: o-i. Vad det betyder? Gissa?
Vi pratar om tips för att få blommor att klara sig längre.
Anonym moster: Ja jag hörde att man skulle slå sönder stjälkarna på syrener med en hammare för att få dom att hålla längre. Så det gjorde jag (här väntar sig alla en framgångshistoria eftersom det är temat). Dom tvärdog!
Farligaste låtarna när Jessika kör bil:
You're the voice - John Farnham
För att det är familjen Nilssons bästa allsångslåt. När jag i min ensamhet försöker ta mitt ansvar och sjunga som en hel familj Nilsson glömmer jag kanske för ett ögonblick att det är jag som kör bilen.
Pour some sugar on me - Def Leppard
Radiokanalerna kommer och går längst kusten. Plötsligt får jag in Rockklassiker. Det är inte att rekommendera att dansa sittande i bilen på E4:an.
Strax söder om Sundsvall blir jag frånåkt av en TANKBIL. I Hudiksvall har jag kämpat mig ikapp. Och förbi. With a vengeance.
Jag blev också påmind om norrländskans kortaste dialektuttryck: o-i. Vad det betyder? Gissa?
Hur man fördriver tiden...
... när fotbadet är för varmt så endast ytvattnet går att uthärda.
1. Man ser till att sitta vid datorn.
2. Man ser ett avsnitt av Drop Dead Diva, min nya favoritserie.
3. Man skrattar åt Jossans citat i bilen på vägen hem:
Jossan: Fråga mig om geggor. Jag är världsbäst på geggor.
4. Man trakasserar sina vänner som råkar vara online.
5. Man nojar över morgondagens bilresa. Jag har inte kört bil mer än ett par mil i stöten på... typ ett år? Men det går nog bra. Jag är ju proffs.
6. Man provar då och då att sätta ner sina stackars misshandlade fötter i badet. Nope. Fortfarande skållhett.
Oh well.
1. Man ser till att sitta vid datorn.
2. Man ser ett avsnitt av Drop Dead Diva, min nya favoritserie.
3. Man skrattar åt Jossans citat i bilen på vägen hem:
Jossan: Fråga mig om geggor. Jag är världsbäst på geggor.
4. Man trakasserar sina vänner som råkar vara online.
5. Man nojar över morgondagens bilresa. Jag har inte kört bil mer än ett par mil i stöten på... typ ett år? Men det går nog bra. Jag är ju proffs.
6. Man provar då och då att sätta ner sina stackars misshandlade fötter i badet. Nope. Fortfarande skållhett.
Oh well.
Så kan det gå...
... när inte trosorna är riktigt på...
Vi skulle ha tjejkväll. Vi skulle skvallra lite. Vi skulle dricka ett par öl (på sin höjd) och äta en massa gott. Vi skulle inte gå ut.
Vi hade tjejkväll (minus en deltagare, så ansvaret föll helt på kvarvarande sällskap. Vi gjorde så gott vi kunde). Vi skvallrade lite. Vi drack mer än ett par öl och åt en massa gott. Vi gick på Heartan. Vi ägde dansgolvet. Vi skrämde en stackars holländare med vår version av "Genom eld och vatten". Vi trakasserade en stackars frisör på damrummet. Vi insåg under extranumret att Darin faktiskt var i lokalen. Vi blev lite kära i en rödhårig sångerska (eller okej, det kanske bara var jag som blev det).
Angel: Alltså jag tror jag måste dra ner dom här trosorna. Jag får så ont i magen. Alltså inte helt.
Nej, det är helt okej om du bara tar av dem delvis? Eh?
Angel: Om man tar en liten klunk och så rinner den liksom ner och så… mhm… (lång paus) Det tycker jag om!
Teachers just...
... wanna have fun...
Efter diverse pumpinsatser syntes igår ett mycket elegant följe (om jag får säga det själv) lämna stans centrala delar för att bege oss ut till barnfamiljernas förlovade land. Och grillkväll hos Pernilla.
C: Ska vi se vem som får upp den fortast?
Vi lärde oss vad läraren egentligen menar:
Säger: Några frågor?
Menar: Jag är beredd att låta er gå.
Säger: Idag kommer jag att låta en elev ur klassen leda diskussionen. Det kommer att vara en lärande erfarenhet.
Menar: Jag var ute igår och har inte haft tid att förbereda en föreläsning.
Vi tävlade. Vi strippade (ja eller vissa av oss, jag tyckte jag gjorde mitt på gallerian häromveckan). Vi fick veta vad skillnaden är mellan en kyckling och en k*k i Spanien. Vi skrattade. Mycket.
Jag: Det där kallar jag samarbete! Fast jag gjorde ingenting.
Jörgen: Jamen du gjorde inte motstånd?
Okänd: Jobbigt när man börjar få ner den i halsen!
Det är fritt fram att ta på sig ansvaret för citat i efterhand?
P: Man måste få in hela i munnen för att vinna!
Ja det var ju du som bestämde reglerna så okej då?
Vi hann prata lite jobb också.
P: Och jag fick inte till det den morgonen. Så jag gick till vaktmästarna.
Vi har alla provat.
H: Nejmen hon är särbo.
J: Hon löper mycket eller?
Men eftersom alla sagor tar slut (vadå, är Pelle Svanslös verkligen en saga förresten? Jag gillade den ju inte?!) så var det alltför snart dags att återvända hem. Utan prins. Men med SÅ mycket bättre sällskap.
B: Åh vad är klockan då? Kvart i ett? Åh herregud, och jag är vaken än?!
Och nu vet vi alla vad en viktig egenskap vid samarbete är. Det stör mig fortfarande att jag inte kom på den.
Efter diverse pumpinsatser syntes igår ett mycket elegant följe (om jag får säga det själv) lämna stans centrala delar för att bege oss ut till barnfamiljernas förlovade land. Och grillkväll hos Pernilla.
C: Ska vi se vem som får upp den fortast?
Vi lärde oss vad läraren egentligen menar:
Säger: Några frågor?
Menar: Jag är beredd att låta er gå.
Säger: Idag kommer jag att låta en elev ur klassen leda diskussionen. Det kommer att vara en lärande erfarenhet.
Menar: Jag var ute igår och har inte haft tid att förbereda en föreläsning.
Vi tävlade. Vi strippade (ja eller vissa av oss, jag tyckte jag gjorde mitt på gallerian häromveckan). Vi fick veta vad skillnaden är mellan en kyckling och en k*k i Spanien. Vi skrattade. Mycket.
Jag: Det där kallar jag samarbete! Fast jag gjorde ingenting.
Jörgen: Jamen du gjorde inte motstånd?
Okänd: Jobbigt när man börjar få ner den i halsen!
Det är fritt fram att ta på sig ansvaret för citat i efterhand?
P: Man måste få in hela i munnen för att vinna!
Ja det var ju du som bestämde reglerna så okej då?
Vi hann prata lite jobb också.
P: Och jag fick inte till det den morgonen. Så jag gick till vaktmästarna.
Vi har alla provat.
H: Nejmen hon är särbo.
J: Hon löper mycket eller?
Men eftersom alla sagor tar slut (vadå, är Pelle Svanslös verkligen en saga förresten? Jag gillade den ju inte?!) så var det alltför snart dags att återvända hem. Utan prins. Men med SÅ mycket bättre sällskap.
B: Åh vad är klockan då? Kvart i ett? Åh herregud, och jag är vaken än?!
Och nu vet vi alla vad en viktig egenskap vid samarbete är. Det stör mig fortfarande att jag inte kom på den.
Det var ju det där med...
... tingens relevans. En elev med spindelfobi fick spel när vi fikade i Boulognern idag. Jag ställde mig helt oförstående till reaktionen. En spindel? So what? Sen kom jag på hur jag spenderade gårdagskvällen.
Klockan närmar sig elva. Jessika är på väg att gå och lägga sig. Nystädad lägenhet, nyduschad Jessika. Hon lyfter undan täcket och får syn på ETT KRYP! Jessika tänker genast "pälsängel" (som är det absolut äckligaste Jessika vet och den största anledningen till hennes maniska städande under sängen) och kastar sig över den. Nej. Inte av den anledningen Jörgen. DEN SKA DÖDEN DÖ! tänker Jessika och tar livet av det äckliga lilla krypet. Sen saniterar Jessika hela rummet. Och lite till. Och nånstans har Jessika hört att pälsänglar inte gillar aromatiska oljor. Så hon skvätter en liten aning för hysteriskt en liten aning för mycket doftolja i rummet. Det kan ju trots allt gömma sig en släkting till krypet nånstans. Hon hittar inte ett enda kryp till. Nånstans. Hon är inte ens helt säker på att det VAR en pälsängel eftersom hon inte riktigt vet hur såna ser ut. Det hindrar henne dock inte ifrån att byta alla lakan (de var ärligt talat inte direkt jättesmutsiga), hiva ut överkast och sängöverdrag på balkongen, dra fram sängen och förvarningslådorna under den och rengöra ALLT. Jessika brukar vara rätt avslappnad när det gäller allehanda insekter (utom såna som sticks) men de ska fan inte vara i sängen. Och de ska fan inte äta hennes kläder. Jessika försöker sedan sova i sin (en aning för) orientaliskt doftande och ack så rena säng. Det går så där.
Som sagt. Ibland kan man behöva en påminnelse om att vi alla har våra svagheter. Och styrkor.
Klockan närmar sig elva. Jessika är på väg att gå och lägga sig. Nystädad lägenhet, nyduschad Jessika. Hon lyfter undan täcket och får syn på ETT KRYP! Jessika tänker genast "pälsängel" (som är det absolut äckligaste Jessika vet och den största anledningen till hennes maniska städande under sängen) och kastar sig över den. Nej. Inte av den anledningen Jörgen. DEN SKA DÖDEN DÖ! tänker Jessika och tar livet av det äckliga lilla krypet. Sen saniterar Jessika hela rummet. Och lite till. Och nånstans har Jessika hört att pälsänglar inte gillar aromatiska oljor. Så hon skvätter en liten aning för hysteriskt en liten aning för mycket doftolja i rummet. Det kan ju trots allt gömma sig en släkting till krypet nånstans. Hon hittar inte ett enda kryp till. Nånstans. Hon är inte ens helt säker på att det VAR en pälsängel eftersom hon inte riktigt vet hur såna ser ut. Det hindrar henne dock inte ifrån att byta alla lakan (de var ärligt talat inte direkt jättesmutsiga), hiva ut överkast och sängöverdrag på balkongen, dra fram sängen och förvarningslådorna under den och rengöra ALLT. Jessika brukar vara rätt avslappnad när det gäller allehanda insekter (utom såna som sticks) men de ska fan inte vara i sängen. Och de ska fan inte äta hennes kläder. Jessika försöker sedan sova i sin (en aning för) orientaliskt doftande och ack så rena säng. Det går så där.
Som sagt. Ibland kan man behöva en påminnelse om att vi alla har våra svagheter. Och styrkor.
Me myself and my home
Idag har jag insett...
... att jag borde dammsuga mellan brädorna i köksgolvet oftare.
... att det bara är två veckor till sommarlov.
... att jag är en jävla besserwisser. Men bara på vissa områden.
... att jag alltid mår bättre av en gymdate med Angel.
... att de har bytt ut min (och Angels) favoritröra på Waynes. Jag är djupt besviken.
... att det är kul att städa. När det är klart.
Vadå, har inte alla sina skor som prydnader vid sängen?!
... att jag borde dammsuga mellan brädorna i köksgolvet oftare.
... att det bara är två veckor till sommarlov.
... att jag är en jävla besserwisser. Men bara på vissa områden.
... att jag alltid mår bättre av en gymdate med Angel.
... att de har bytt ut min (och Angels) favoritröra på Waynes. Jag är djupt besviken.
... att det är kul att städa. När det är klart.
Ja, jag har roat mig med att ta kort på min lägenhet. Kanske en aning understimulerad. Pellhaps.
De nyputsade fönstren! Och grannhuset där min egen ugly naked guy bor.
Vad de säger om mig vill jag helst inte veta.
Vad de säger om mig vill jag helst inte veta.
Vadå, har inte alla sina skor som prydnader vid sängen?!
