jessikavingakristina

Tänk att det var ÖL som behövdes för att tillfrisknandet skulle ta fart? Jag var högst tveksam till utgång igår kväll eftersom förmiddagens promenad på stan resulterade i yrsel och ännu mindre aptit... Men man  måste ju göra ett ärligt försök, så jag tryckte i mig lite sallad med fetaost (det enda jag kunde komma på som var ätbart), fick skjuts av D hem till henne för sminkning och lugnt förfestande och öppnade första ölen. En Bishop's. Sen mådde jag bra? Mycket märkligt... :P LITE segt var det, märks att blodsockret inte når några större höjder om man låter bli att äta några dar, men jag hängde med hyfsat ända tills vi dansat några schlagerlåtar på Heartan. Då tog det TVÄRstopp. När jag dumstirrat på folk i en kvart gick jag utan större ceremonier hem. Klockan midnatt. Kändes lite udda att gå uppför söderbacken när alla andra gick åt andra hållet. Och dumt på en så snygg sminkning att inte köra en all-nighter, men det fanns inga växlar kvar överhuvudtaget! Hem, åt lite macka (och kanske en bit kaka) och stöp i säng. Sov som en liten gris (gnu?) till 11 i förmiddags (kan ha gått upp och druckit lite vatten vid åtta, men jag är inte helt säker på om jag faktiskt gjorde det eller bara drömde att jag gjorde det) och mår nu som en prinsessa!

Dagen har tillbringats med uppsatser på balkongen, med D på uteservering på stan och på ICA, med brödbak hemma hos mig själv och ska avslutas med dans till Shake på Estraden! Jippie!!! :D

Dagens positiva slutsats: det känns inte alls lika tungt att börja jobba igen när man inser att det snart är dags att spendera fikarasterna med att hämta glass på Donken...