jessikavingakristina

... eller på familjen Nilsson med bihang? Att beskriva jul- och nyårshelgerna i ord kommer att bli svårt. Mycket svårt. Tur att jag har både bilder och citat till min hjälp. Vi börjar från början:

Julavslutning med kollegorna på Absint:



Nä, Jörgen har inte somnat. Än. Annnika och jag trodde verkligen att vi skulle vara först på bygget när vi smet direkt från jullunchen till baren men icke!

Tomas: Det är djurkyrkogården!
Jag var så säker på att jag skulle komma ihåg vad han pratade om att jag inte ens skrev ner ämnet. Ehe. Nä, jag minns verkligen inte.

Prillan: Vi gick och la oss i sängen lös och sladdrig och otäck.

Prillan: Får du napp på honom hänger jag också med!
Vem hon pratade om? Ingen aning. Och visste jag skulle jag nog vara tvungen att hålla tyst ändå.

Okänd kollega: Kan man göra nåt kul med cheddarost eller är det bara att äta den?
Ja, vi fick en ost i julklapp från vår ledning. Igen.

Sen var det dags att åka hem till Hällsjö. Jag blev upphämtad utanför Absint. Torde ha gjort att resan upp var ganska intressant. Jag minns inte mycket själv faktiskt. Men visst stannade vi åt åt på Max i Sundsvall? Väl hemma hjälpte Matts till med granen. Ja han smörade mest hela tiden. Vände till och med rumpan till fotografen på beställning:




En polisbil! Vem säger att det aldrig händer nåt i Hällsjö?! Det var en långtradare som hade fastnat. Grannens långtradare.

Matts: Han ligger på trumpeten!
Det är Butch vi talar om. De som har sett den hunden vet att man inte ska lägga nånting under honom alls.


Mamma: Men Matts, du kunde väl inte ändra storlek?
Jag vill absolut inte påstå att jag besitter någon som helst expertis på det området. Vi lämnar det.

Matts rör sig snabbare än blixten! Och trots att det viktigaste för oss är att vara tillsammans på julen blev det visst en del julklappar...

Som en kontrast till tidigare bilder här: Pappa gör sitt i köket också!

I år hade vi världens i särklass bästa tomte. Ever.



Pappa: Landade det i höger ben?
Tomten: Nä. Det cirkulerar.

Vi hann förstås också spela en DEL spel i julhelgen. Pyttemånga. Matts hann även, när han inte smörade som en tok, håna hela familjen och dess dialektala uttryck. Det HETER faktiskt "titt" och "jag frys". Mor och jag kom även fram till att de korrekta böjningsformerna för "gatt" är "gatt, gjett, götte". Vad det betyder? Är inte det alldeles uppenbart?!

Pappa: De hette Drutten och Gena. Men vad hette björnen?!
Eh. Gena VAR björnen?

Stina: Varför håller du så där?
Jenny: För att jag tänker. Det är inte SÅ ovanligt!

Mamma: Mycket ska man ha på Jenny! Nej, Therese!

Matts: Ja, ROSA!
Sagt med ett mycket lyckligt tonfall. Jag vill ju med min gedigna utbildning i genusvetenskap givetvis inte antyda att han på något sätt betedde sig KONSTIGT men jag KAN ha skrattat ganska rått.

Okänd familjemedlem: Helvete! Eller jag menar hoppsan.
Det var ju trots allt barn i närheten.

Pappa: Har du en bulle eller mask i magen?
Matts: Jag heter Matts.
Pappa: Jamen du är väl inte i Therese nu?
1. Jag heter för fan Jessika. 2. Elakt att trumfa Matts skämt som redan DET var alldeles lysande.

Så var glada julen slut slut slut... Vi åkte söderut igen, jag grinade lite i bilen (trötthet och sentimentalitet är ingen bra vän till träsmak och sockeröverskott). När jag kom hem möttes jag av detta på balkongen:



Man kan vänta tills det smälter bort va?