Genom...

... eld. Igår tände jag, som så många andra, ett ljus för Emma.



De senaste dagarna har jag tänt en del ljus för Stefan Liv också. Ni vet, det finns en del hockeyspelare som man gillar fast de tillhör "fel" lag. Som man inte kan låta bli att beundra i smyg. Stefan Liv var en sån. Och han blev bara ett år äldre än mig, det är en så märklig tanke, jag får lite samma känsla som jag fick när jag var liten och funderade på hur det skulle vara om jag inte fanns. Ett märkligt sug i magen, som om ett hål hade öppnat sig där. Nu är det upplagt för otroligt dåliga vitsar om hur man fyller det hålet när jag kommer till nästa bild, men det är inte alls en sån övergång jag vill göra.

Jag har varit så där riktigt förkyld. Jag har inte ens velat äta. Då vet jag, av erfarenhet, att det bara finns ett botemedel. Oh yes.



Eftersom det dessutom stod pizza på min matsedel (jag har hållit ut med matlista en hel vecka! Yeay me!) så passade jag på att fylla på med ordentliga mängder fett idag. Det var dock LITE svårt att se om pizzan var klar under all ost.



Slutligen, ett så jävla stort grattis till min älskade Angel och hennes Andreas som fick en liten flicka igår! Och ett stort tack till Jossan som gjorde min dag.



Alltså. Hon vet hur mycket jag älskar Modo. Det var det som gjorde det till den bästa krya-på-dig-presenten nånsin.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0