Som ett barn...

... på julafton.

Efter alldeles för många års väntan och krångel hit och dit har jag ÄNTLIGEN äntligen äntligen blivit erbjuden en parkeringsplats DÄR JAG FAKTISKT BOR. Fan alltså, det är sjukt mycket vuxenpoäng på det här.

Vad gör jag annars? Pja, beundrar mig själv i spegeln bland annat. Nyfärgat hår (jaja, jag vet att ni vill se bilder men jag har precis duschat efter dansen så jag är inte riktigt... presentabel) är inte den enda anledningen, jag tror att jag håller på att bli kär i mig själv. Igen. All the signs are there.

Dessutom försöker jag låta bli att bli alltför exalterad över min 30-årsfest. Jag VET att jag börjar nå den åldern då det är rakt pinsamt att bli så till sig över sin egen födelsedag, men det skiter jag fullständigt i. Det finns få saker jag älskar så mycket som att fylla år, och i år kommer jag dessutom äntligen att få samla folk från alla håll i mitt liv på samma fest. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om ifall det blir kul eller inte, huvudsaken är att få se alla där TILLSAMMANS. Och att veta att de är där för min skull. Ja, precis så egoistisk är jag. Man behöver vara det ibland.

Kommentarer
Postat av: Angel

Åh lilla pärlan, va skönt att få ha henne nära! ;)

(jag försöker jobba på att acceptera henne i vår familj) ;P

2011-10-13 @ 10:13:45
URL: http://annakarinkarlsson.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0