jessikavingakristina

... than never kommer här ett litet inlägg om min lovresa hem-hem. Hällsjö var sig inte riktigt likt. Vart tog vägen egentligen vägen?! Plötsligt går Riks 90 flera hundra meter bort så mor och jag dansade ikapp bland älvorna mitt på den gamla vägen.



Vår gamla väg till sjön är borta och Selsvägen korsas plötsligt av en bred asfaltsbana. Jag tycks dock rätt obekymrad.




Mitt i ett dräneringsdike har någon byggt en liten bänk. Vi filosoferade lite kring vad den kan tänkas vara till för. Fotbad till sommaren kanske? Therese och jag passade även på att modella lite snygga reflexvästar. Better safe than sorry!




Therese: Då får jag en svindlande känsla av...
Mamma: Ålder.
Alltid lika stödjande vår kära mor.

På torsdag dök Jenny och busungarna upp. Vi åkte förstås på Erikshjälpen, och så fick jag ÄNTLIGEN äta på Sylos, detta legandariska hak under vår gymnasietid som jag aldrig vågade besöka. Sak samma att det flyttat till ett helt nytt ställe, det var själva GREJEN.



På torsdag kväll drog jag och Therese till Sollefteå för att spana in hennes nya lägenhet samt kolla på hockey på stans bästa uteställe. Eh. Det var ju inte direkt trångt om saligheten om man så säger.




Therese: Men du får tänka att du har fått låna den och händer det något så är det inte ditt fel.
Jag: Du menar som med Andreas bil?
Therese: Tyst.

Efter en god natts sömn och en härligt stärkande dusch insåg jag att Therese inte hade nån hårfön. Så jag körde mössa-style istället. Rätt imponerad av att jag lyckades bli så bra på bild, för så där såg jag INTE ut på riktigt. Trust me. Det fanns speglar på affärerna.



Men fikat var i alla fall sjukt gott, och jag älskar personalen där (på fiket vid bowlingen).

Tillbaka i Hällsjö var i alla fall EN sak sig likt: fredag=spelkväll! Oturligt nog var Per sjuk, men vi fick i alla fall njuta av Maris sällskap. Och citat.

Jag: Nämn två av de tre medlemmarna i A-ha.
Mari: Hur många var dom?
Pappa: Fyra.
Mari: Aha.

Therese (till pappa): Nä jag ska läsa, du ska slicka på korten!

Mamma: Fan också, det VAR Satan!

Sen var det dags för helgens höjdpunkt, mors födelsedag!




Mamma: Det var en konstig choklad. Den var liten och tjock.

Mamma: Therese! Kom och knuffa mig i baken!

Slutligen, coolaste bilden ever. Rand the invisible cat! Ja eller, han är ju inte riktigt invisible, snarare snabbare än blixten. Hohoho. Och där var dagens bästa ordvits, sug på den.



Ja katten heter Rand. Therese döpte honom när hon var inne i nån skum fantasyperiod...

Jag återkommer med rapport (och bilder) från personalfesten i fredags. Ojojoj.