Jag skrattar faran...

... rakt i ansiktet! Hahaha! Eller jag har i alla fall bestämt mig för att möta mina rädslor. Eller nojor. Eller vad man nu vill kalla det.

Steg 1
Våga träna med andra människor. Rättare sagt jogga. Tog nyss en tur i Bollan med trevligt sällskap och det var... helt okej. Faktiskt. Så pass okej att jag kan tänka mig att göra om det. Och jag VET att det låter konstigt, men jag har lite problem med vissa former av träning tillsammans med andra. Samma sak med bollsporter, så att klara av jobbets innebandy/mjuktennis-sessioner är en seger varje gång.

Steg 2
Ringa jobbiga samtal. Ja för mig är ju alla samtal jobbiga eftersom jag har lite telefonskräck. Jag är alltså inte RÄDD för att ringa till folk, jag tycker bara att det är obehagligt. Och jobbigt. Så jag brukar skjuta upp det så länge som möjligt. Imorgon ska jag därför: ringa till loppisinnehavare, samt ringa till vårdcentralen och kräva fästingvaccin (haha, jag skrev fästningsvaccin först, men det är för sent, jag är redan fästningssmittad!).

Steg 3
Köra mer bil. Framförallt inte alltid köra den väg jag kört förut. Va fan, klarade jag att köra genom Stockholm utan att ha sovit en blund borde jag klara allt vad Gävle har att erbjuda. Fickparkering får dock bli ett senare kapitel.

Det får räcka så. For now.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0