Det här...

... var ju tråkigt. Fast en kväll med David Batra kan knappast beskrivas som tråkig, även om det råkade vara namnet på föreställningen. Jag har kramp i käken och ont i huvudet av allt skrattande. Eller så är det av Matts och Peters våldsmasserande, who knows.

Peter: Vänta bara, jag har inte fått in hela än!

Dagens klantigaste. Eftersom Matts har för tighta jeans för att få plats med plånkan ligger den i min väska (ja, jag leker flickvän fortfarande, for old times' sake). Han tar upp den ur min väska.
Jag: Har du tagit allt ur väskan nu?
Matts: Japp!
Tio minuter senare. Det ringer på dörren.
Matts: Hej! Får vi fika? Jag glömde nycklarna i din väska.
Mest imponerande var att han kom ihåg den nya koden som jag själv glömde. De bytte den idag.

Peter: Jag tänkte: Nu kommer det i skägget!

Eleverna jag hade med mig på teatern uppförde sig exemplariskt. Vi satt längst fram och de skrattade högst av alla. I've trained them well. Precis så ser det ut i mitt klassrum.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0