jessikavingakristina

... det är så mycket som har blivit annorlunda sen förra terminen. Jag förstår inte hur jag ska bära mig åt för att bli stressad över jobbet den här terminen. Mitt schema är som UPPLAGT för glassande. Jag har faktiskt tid att sätta mig ner och tänka över vad som händer ibland. Snackade med Annika om det, att det inte känns som om man har jobbat om man inte har stressat halvt ihjäl sig under en dag. Men det kanske är så här det ska kännas att jobba i ett NORMALT, HÄLSOSAMT tempo. I like it. Och nu minns jag varför jag faktiskt tycker om att jobba med folk. Det är lite lättare när man själv ÄR som folk.


Och jag har börjat dricka kaffe igen. Då och då. Och ja, jag har en telefonkatalog under skärmen på jobbet. Sjukgymnastens orders.

PMS, begynnande förkylning, yrsel (nä, det försvinner inte. Men jag har perfekt blodtryck i alla fall, tack för det Televerket), tvättid, trötthet, inga pengar, kalla arbetsrum, grannar som tokborrar när jag försöker titta på Gilmore Girls (nä jag har kanske inte värsta ljudsystemet på marknaden direkt) och en ensam kväll i soffan. Ändå är jag glad. Fika med Annika och Angel, nya leggings, inte så mycket disk, en varm lägenhet och elever som jobbade en hel lektion med en uppgift som JAG har gjort. Och en puss via sms är bättre än ingen puss alls.


Och är man förkyld får man ha fina SCARVES på sig.

Kollega: Alltså: sluta skicka mail om sånt som hänt i det förflutna.
Eh, så nu ska vi alltså BARA sia om framtiden. Lätt som en plätt. Eller pannkaka om VISSA får bestämma. Men det HETER faktiskt plättar!!!


EN PLÄTTA! Pellhaps (minns ni Hällsjöbrudar?!) en aning missbildad, men dock en plätta!