Tell it like it is

P: Malin, här inne är vi martyrer. Vi kommer inte med några framgångshistorier!
Vi snackar lågt i tak på den här arbetsplatsen.

Det är till och med så att vi har utvecklat våra egna privata arenor vad gäller martyrskap här i Gropen (ja mitt arbetsrum kallas så). Vi har den skjutsande mamman som har schemat från helvetet, vi har teknikmartyren som får kopieringsapparaterna att ge ifrån sig suckar av välbehag varje gång han dyker upp eftersom de då får chansen att klappa ihop fullständigt, vi har småbarnspappan som aldrig klagar (och som därmed gör det omöjligt för andra att klaga) och vi har mig. Jag har alltid varit the KING of martyrs med groteska scheman, arbetsskador och ett ton arbete som väntar. Nu... känner jag att min kungakrona börjar hamna lite på sniskan? Kan till och med vara så att den har trillat av? Jag har det helt enkelt för lätt. Damn you 80% istället för 100. Damn you!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0