Inga pojkar sover...

... hon finns i alla rum...

Idag har jag pratat om pojkar hela dan. Och med pojkar (eller till. Beror på hur man ser det. På papperet var det ett seminarium).

Vi pratade om att byta ut 40-åriga fruar mot två 20-åringar (ja inte på seminariet alltså utan i arbetsrummet). Istället för "varför inte?" kom vi fram till "varför?!". Vad är det som är så kul med 20-åringar? Jag tycker personligen att det känns lite... obehagligt med pojkar i den åldern. De är ju praktiskt taget elever. Barn. Utan erfarenheter. Vad skulle man prata om? Vad skulle man göra? Han kommer inte ihåg hur det kändes att gå på mellanstadiedisco och dansa till Dr Alban. Han tror att man ryser när man hör ordet hockeyfrilla för att man tycker att det är fult, inte för att man minns hur det var att ha en själv. Han tycker inte att "Sommaren i city" är särskilt cool. Han föddes ju 1990. Han minns inte hur häftigt det var att alla kunde se Fångarna på fortet när TV4 blev markbundet och att man därför alltid blir lite rörd när Gunde Svan dyker upp i sportsändningar. Han kommer inte ens in på Heartbreak? Nä. Det får vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0