jessikavingakristina

... utan flygresa är det nya. Martin och jag reste igår till Japan. Ett bra beslut. Vi fick en massa god mat, en massa bra musik och en massa glada skratt. Alltid på värdens bekostnad. Men sölar man medvetet tandkräm över sig får man banne mig stå sitt kast.

Jag: Nu pekade du inte med hela handen utan med salamipaketet!
För ovanlighetens skull bjuder jag även på mig själv den här gången. Det tråkiga med mig är ju annars att det jag menar oftast är värre än alla andras tolkningar av vad jag säger. Dock inte den här gången.

Henke: Det blev kladdigt av värmen!

Henke: Han ba: jag tycker inte om salami!
Martin: Men här vågar man inte protestera!
Stackars stackars Martin. Han slapp dock stridsvagnen under täcket.

Henke: Då kan man råka försmöra den.
Vi tyckte att det var bäst att ta ifrån Henke ölen när han inte längre kunde skilja på för-smöra och för-störa. Men oroa er inte, Martin och jag drack upp den istället.

Henke (till Martin): Nej men den är ju alldeles varm. Du har hållit i den för länge.
Men är det inte bra om den är varm? Nä?

Henke: Det bara rinner om grejerna.
Vi kom väl överens om att det är bästa sorten? The juicy kind liksom.

Jag: Den ser ut som ett dött djur tills man har fått styrsel på den.
Alltså. Nä jag vet inte.

Jag har också hunnit med en retreat på Villa Harmoni i helgen. Eftersom jag gärna upprätthåller en viss image av skepticism mot "nymodigheter" och oseriösa försök att blåsa folk på pengar var jag en aning tveksam innan jag började på mindfulnesskursen. Eller rättare sagt mycket tveksam. Men alla borde få chansen att göra såna här grejer. Ibland förstår man inte att anledningen till att man inte vet vad man vill är att man glömmer lyssna på sig själv.

Det jag ska börja med (enligt principen en sak i taget) är att inse att det inte måste hända något stort. Livet pågår inte i framtiden på den där platsen vid den där tidpunkten när jag fått allt jag vill ha. Det är redan här.