jessikavingakristina

... äro världen. Och livet i allmänhet. Men det är säkert bra.

Idag kunde jag inte riktigt sova, så jag var på jobbet åtta fast jag egentligen inte behövde vara där förrän... senare... Strålande förmiddag, gick igenom elevmappar och snackade skit med kollega. DÄR kunde dan ha slutat. Faktiskt. Eller lunchen hade kunnat få vara kvar också, och träningen på kvällen. Men eftermiddagens "föreläsning"? No thanks. Jag FÖRSTÅR inte hur jag har kunnat tappa tekniken jag fulländade under sex års studier? Sista året som student var mitt bullshit-filter så finmaskigt att jag ALLTID visste när det inte fanns något mer att hämta i en föreläsningssal... Nuförtiden tvekar jag alltid liiiiiite för länge och så BAM! Är man fast! Och skulle kunna tugga av sig en arm för att ta sig ut, bort, iväg!

Men Annika och jag hade iaf hemskt kul när vi förberedde ett minital om hur man brännmärker får. Ja ni hör ju själva, vi har TRE DAGAR utan elever då vi skulle kunna få undan allt jobb som ligger och skräpar, istället har vi sån tur att vi får utveckla våra taltalanger. För det tränar vi aldrig på annars. Wopido.

Jag kanske tröstade mig lite med att baka kakor. Kanske.