Vackert och... mindre vackert...

Helgens höjdpunkter:

Mamma kom och hälsade på mig och min nya lägenhet och vi käkade glass i Bollan i strålande sol (och lite blåst, men va fan...)

Anna G och jag drack öl på Skeppet (inte så mycket fint att titta på. Alls. Utom Anna, men det räckte väldigt långt!)

Tjejfika på söndag i vackra Härnösand på mindre vackra Wayne's. Alla mina favoriter samlade på samma ställe, man blev ju rakt tårögd!

Det var inte enda gången jag blev tårögd under helgen, för vackrast av allt var förstås Tor och Sassas bröllop som blev allt jag hade väntat mig och lite till. Med en helt fantastisk utsikt över Härnösand i bakgrunden vigdes två av de finaste människor jag vet. Jag var inte den enda som snörvlade på läktarplats.

Kanske var jag dock den enda som grät senare under kvällen också, när en inspelning från svensexan visade Tor spelandes gitarr och sjungandes "How many roads..".  Det var nog först då jag förstod att det faktiskt var min lilla Tor som gift sig. Grabbhalvan som definitivt inte var torr bakom öronen första gången vi träffades... :P

Bröllopsfesten innebar förstås också återupplivandet av lite gamla kontakter! Alltid trevligt att få munhuggas på gammalt Härnösandsmanér igen. Fast jag klantade mig där och var SNÄLL?! Skyller på spriten. Kommer aldrig att hända igen.

Tyvärr tar ju även sagohelger slut, så nu är jag genom käre fars försorger tillbaka på plats i Gefle anamma. Lägenheten är fortfarande sjukt fin, men jag orkar inte riktigt uppskatta den efter förtjänst just nu... Jag blir snart galen på elever som inte kan läsa instruktioner: JAG SKRIVER DEM INTE FÖR ATT DET ÄR KUL!!! Puh. Godnatt.



Kommentarer
Postat av: Ida Kentner

TACKA GUD att du satt nära mej! Vart försvann du senare? Sist jag såg dej så stod du med Hasse? :P

2009-05-26 @ 23:37:16
URL: http://idakentners.blogg.se/
Postat av: Tor

Hej sötnos! Kul att du hade kul i helgen och tack för att du ville komma på bröllopet! Var jättekul att träffa dej men såklart var det ju en massa man ville träffa så i slutändan hann man inte prata hälften så mycket som man ville.. tack för dansen iallafall...=)

2009-05-27 @ 16:43:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0