jessikavingakristina

Det känns som om en enorm tyngd har lyfts från mina axlar! Jag är ÄNTLIGEN klar med alla nationella prov-uppsatser! Jag tänker inte tänka på att jag har kvar alla Reading- och Listeningprov samt att jag har ett antal andra uppsatser att rätta. I DON'T GIVE A SHIT!!! Bara så sjukt skönt att slippa läsa mer om Gender Differences in the 21st Century och - ännu värre- Me and My Computer. Det sistnämnda ämnet var vad som gällde för A-kursarna och det blev... jätteintressanta uppsatser... Typ.

Det har varit en hel del hockey på senaste tiden. Ett brons är ju trots allt ett brons även om det inte är ett guld.

Hysterisk skrattattack nr 1
"Och Kletis passar till Hemski"
Undertecknad avlider nästan av tjeckernas exotiska efternamn under kvarten. Kletis var tanten i kafeterian på Ådalsskolan och även om spelaren i fråga i själva verket hette nåt annat LÄT det som Kletis. Och just då var det kul. Jag var kanske lite övertrött också?

Hysterisk skrattattack nr 2
"Host!"
Min kära tvillingsyster och undertecknad själv kom på den briljanta idén att inleda ett videosamtal på Messenger. Ja vadå, jag har bara haft webcam på datorn i typ... åtta-nio månader? Hursomhelst, jag hade INTE fattat att man då automatiskt fick ljudconnection också, så vi fortsatte glatt att skriva om allt och ingenting medan jag vinkade lite gulligt då och då. Så hörde jag plötsligt en HOSTNING. Som inte kom från mig. Och jag var rätt säker på att det inte var nån annan i lägenheten... Sen hörde jag en till hostning och det var DEFINITIVT en Nilsson-hostning. Innan jag hann säga nåt fattade dock min hjärna det komiska i situationen så jag började skratta modell tårarna-rinner-och-det-är-omöjligt-att-göra-annat-än-att-kvida, så det tog några sekunder (kanske minuter?) innan jag kunde förklara vad som var så kul. För T såg ju förstås att jag höll på att dö och eftersom hennes senaste kommentar inte var SÅ sanslöst witty blev hon naturligt nog lite konfunderad. NATURLIGTVIS kunde vi även prata med varann. Tufft. Nästan lika kul som när jag och icke namngiven vän i flera minuter stod och gastade "HALLÅÅÅÅ?" i varsin ände av en telefonlur tills en av oss kom sig för att fråga: "Vänta, HÖR du mig?" "Eh ja? Hör du mig?" och vi insåg att vi båda hört varandra hela tiden. Oops.

Vad mer? Jo jag har inte börjat packa än. Jag tror att jag kan ha drabbats av packningsfobi. Det är inte riktigt normalt för att vara mig att en vecka före flytten inte ha packat en enda pinal. Vadan detta? Beats me.

Sen har jag också fått mitt livs diss i veckan! Även om dissaren i fråga förklarade sig med en historia som nästan var på min klantighetsnivå var det helt och hållet hans fel att jag råkade inhandla en helt GUDOMLIG liten kuvertväska att ha på balen. Eh. Och att jag använder ord som "kuvertväska" och "bal" torde ju om nåt vara ett bevis på att våren knuffat mig lite ur balans.