jessikavingakristina

Snabba ryck minst sagt! Jag är numera (på papperet iaf) stolt ägare till en etta på Norr! En sån där som man går på visning på och inser "Nä. Den här kommer jag aldrig att ha råd med." Men så väntar mäklaren och säljaren lite länge mellan visning och budgivning och så är man plötsligt ensam budgivare? JAG tror... JAG tror. ..(om man inte gillar Gardell är det där helt bortkastat. Never mind.)... att jag faktiskt kan ha gjort en bra affär? För den som vill hjälpa till med flytt är det 18:e maj som gäller! Det är bara två månader dit!!! Får jag börja packa nu?

Gulligast igår var helt klart Alejandra på jobbet som såg jätteglad ut när hon såg mig. Sen förklarade hon att hon hade tänkt ringa om jag varit borta en dag till för att höra om jag behövde nåt handlat eller så... Hon tyckte så synd om mig som satt ensam hemma utan nån som tog hand om mig! Jag tror faktiskt inte att det går att bli rarare än så. Alls.

Ja idag är jag dock tillbaka i soffan igen. Skrämde slag på eleverna med mina hostattacker igår så jag tyckte att de fått nog med spänning för en vecka. Tydligen jublade de när de såg på monitorerna att jag var borta idag... Inte RIKTIGT reaktionen I was aiming for, men det ger en sannerligen perspektiv... :P

Hann prata lite med fler kollegor igår, även om alla försök till konversationer slutade med att jag nästan kvävdes, och insåg för sjuttioåttionde gången hur otroligt bra jag trivs deras sällskap. Dags för ännu ett Jessika-projekt tror jag: jag ska DEFINITVT se till att hitta tid i allas våra scheman för mer dater med brudarna från jobbet! Annika, Anna och jag insåg efter personalmötet att vi tack vare chefens frånvaro fick tid med en SNABBfika på chokladstället (heter väl egentligen chocolaterie, men det är så svårt att böja på svenska. Chocolaterian? Nä...). Så min middag blev en kaffe och en jättestor chokladsemla. Himmelskt!

Sen var det nämligen kontraktsskrivning på drömlyan (jag måste döpa den! Senast jag kände ett sånt behov var när jag såg min lilla bil första gången. Åh. Nu saknar jag Pärlan... :P). Säljaren var en jättetrevlig karl som förklarade att han träffat sitt livs kärlek och därför skulle flytta ut på landet. Till ett hus med spaavdelning... Så eftersom de möbler han har i lägenheten inte riktigt passar på det nya stället undrade han om jag kanske ville ha köksbordet, barstolarna, skåpen som sitter uppe (hur snygga som helst och det skulle ju bli så fula märken om man tog ner dem? Jag nickade förstående), gardinstängerna, gardinerna och balkongmöblerna? Eh. Jag KAN ha stirrat lite dumt på karlstackarn innan jag tackade och bockade. Sen sa han också att det finns en diskmaskin i förrådet som bara är att montera in. Då började jag nästan gråta lite. Ja just det, sen påpekade han att han använt golvvärmen för första gången samma dag. Eftersom badrummet är helt nyrenoverat fick man inte slå igång den första månaden... Too good to be true? Nejnej, det här är bara vad som händer när jag har bestämt mig för att göra nånting rätt för en gångs skull! :D

Till slut hann jag och Jennie med lite lugn och sansad showträning (och NEJ, jag sjöng inte. Bara ytterst lite. Måste ju spara den lilla röst jag har kvar till på lördag) innan jag var tillbaka i soffan. Igen. Nog för att den är bekväm, men COME ON! Nu är jag less.