jessikavingakristina

... on this heart of mine...

Tvingade mina elever att se Walk the line idag. Fantastisk film. Synd bara att deras lärare satt längst bak och snyftade (jävligt jobbig kvinna det där). Jag var tvungen att stänga av mitt i eftertexterna, folk hade ändå börjat resa sig och om jag måste läsa om slutet på kärlekshistorien June/Johnny hade jag nog brutit ihop där och då. I sal 216. Det är ju så vaaaackeeeert... Och jag som då och då känner mig lite för cynisk för mig själv får i såna lägen bevis på att jag egentligen är en rätt fin människa. Typ. Som faktiskt tror på evig kärlek. För andra. :P

Annars känner jag mig som ett PMS-monster fast jag rimligen inte kan ha PMS hela månaderna. Sur, trött och allmänt less. Och det är VERKLIGEN inte sån jag brukar vara, folk har till och med börjat titta bekymrat på mig och kräva ändring. Tydligen säger kroppsspråket mer än mina dåliga försök att dölja det märkliga humöret med den vanliga jargongen... Men humöret i helgen var det verkligen inget fel på, så min tes är fortfarande att det är jobbet det beror på (annars är det Kilkennysen, vilket i och för sig inte är helt osannolikt det heller). Med mitt lilla bagage kanske jag helt enkelt inte ska jobba heltid med ett så krävande jobb?

Min inre dialog på väg hem från jobbet var rätt kul. Jag orkar inte träna. Men jag vill. Men jag är hungrig. Men jag hinner äta först om jag skyndar mig lite. Men jag vill ligga i soffan. Men jag kommer att må bättre om jag ligger i soffan EFTER träningen. Men jag vill hinna se några avsnitt av "This life". Men det hinner jag ändå. Men då hinner jag inte rätta uppsatser ikväll. Men då kan jag göra det imorgon istället, hela kvällen. Men... Men... Och så gick jag och tränade. Ja, jämfört med resten av dagen var den kul okej?!