Jessikas spännande liv del 2
Ja. Jag vet att ni har längtat.
Harry Potter var den perfekta dejten... Men jag erkänner: jag kanske åt en ANING för mycket godis och blev en ANING för speedad efteråt. Men sånt går ju att lösa.
Tänkte jag skulle ta upp lite spännande saker som hänt TIDIGARE i livet också eftersom.. ja ärligt talat händer det inte så mycket just nu...
När jag var liten, säg 10-11 år, fick jag min allra första CD. Det var The Boppers och jag var heeelt extatisk. Sen insåg jag Take Thats storhet (våga inte säga emot. Detta vara heligt område.) och köpte förstås också den obligatoriska Celine Dion-skivan. MEN, sen hände det. I och med reklamkanalernas intåg i rutan hade vi ÄNTLIGEN möjlighet att se TV-shop. Halleluja. Och mitt bland alla häftiga träningsredskap och mirakelkrämer gick en reklam för en samlingsbox som hette "Country legends". Här är det på sin plats att påpeka att jag var ett mycket känslosamt barn och tyvärr också en aning enkelspårig. Inte en jättebra kombination. Jag bara visste att jag MÅSTE ha den. Så jag lyckades övertala käre far att ringa TV-shop (jag stod bredvid och hoppade på stället) och använde mina hopsparade veckopengar för att få hem skivor med artister som jag aldrig hört talas om. Det telefonsamtalet är ett av mina allra klaraste minnen nånsin. Det hade kunnat bli en riktig flopp. Det hade kunnat lära mig att man aldrig ska lita på TV-shop. Det hade kunnat göra att jag började använda mina pengar på ett intelligentare vis. Men nä. Istället var detta inledningen på en hittills livslång kärlekshistoria. Jag och countryn. Meant to be. Visst är det vackert?
Harry Potter var den perfekta dejten... Men jag erkänner: jag kanske åt en ANING för mycket godis och blev en ANING för speedad efteråt. Men sånt går ju att lösa.
Tänkte jag skulle ta upp lite spännande saker som hänt TIDIGARE i livet också eftersom.. ja ärligt talat händer det inte så mycket just nu...
När jag var liten, säg 10-11 år, fick jag min allra första CD. Det var The Boppers och jag var heeelt extatisk. Sen insåg jag Take Thats storhet (våga inte säga emot. Detta vara heligt område.) och köpte förstås också den obligatoriska Celine Dion-skivan. MEN, sen hände det. I och med reklamkanalernas intåg i rutan hade vi ÄNTLIGEN möjlighet att se TV-shop. Halleluja. Och mitt bland alla häftiga träningsredskap och mirakelkrämer gick en reklam för en samlingsbox som hette "Country legends". Här är det på sin plats att påpeka att jag var ett mycket känslosamt barn och tyvärr också en aning enkelspårig. Inte en jättebra kombination. Jag bara visste att jag MÅSTE ha den. Så jag lyckades övertala käre far att ringa TV-shop (jag stod bredvid och hoppade på stället) och använde mina hopsparade veckopengar för att få hem skivor med artister som jag aldrig hört talas om. Det telefonsamtalet är ett av mina allra klaraste minnen nånsin. Det hade kunnat bli en riktig flopp. Det hade kunnat lära mig att man aldrig ska lita på TV-shop. Det hade kunnat göra att jag började använda mina pengar på ett intelligentare vis. Men nä. Istället var detta inledningen på en hittills livslång kärlekshistoria. Jag och countryn. Meant to be. Visst är det vackert?
Kommentarer
Trackback
