jessikavingakristina

... och lägger in lite bilder. Men lugn bara lugn Angel, vi vet ju att ingen vill se bilder på MIG så jag lägger in på lite annat löst folk också...  Anledningen till att jag inte lägger in FLER bilder är att mitt liv helt enkelt inte är mer spännande än så här. Eller att jag glömmer att ta kort när det faktiskt ÄR spännande.

Märk särskilt alla smakfulla detaljer. Som granen i bakgrunden. Eller att Annika rättar med blått. Eller Tors snygga tischa.

Ibland är jag faktiskt inte på jobbet? Då tar jag ut Martin på promenad!

Och vi hälsar på Tor! Som köpt ny fräck mössa... ;)

... bad romance...

Annagrannen och jag bestämde oss igår kväll för att först dricka öl hos mig (med tillhörande intellektuella samtal givetvis) och sedan ta taxi ner på Heartbreak. Ja? Det tar tio minuter att gå men det SNÖADE ute okej? Och jag hade nya fina stövlar?

Väl på plats verkade det bli en lugn kväll - lite folk och helt tomt dansgolv på övervåningen. Vi visste inte att det var lugnet före stormen. Ingen vet riktigt VARFÖR vi drack så mycket öl, men man kan inte skylla vad som sedan hände enbart på promillehalten hos undertecknad med sällskap. För den lugna inledningen följdes av en sällan skådad FREAK SHOW... Det var gifta killar som verkade ha glömt att ringar syns, det var elektriker från Söder som vägrade gå med på att jag tänkte gå hem till mig och inte till honom. Det var bartendrar som var alldeles för snygga för sitt eget bästa, det var packat med folk vart man än vände sig, det var liveband som hade den oerhört goda smaken att avsluta med "Don't stop believin'", det var följande konversation i jackkön:

Osnygg kille: Men hej! Vad fin du är!
Jag: Jaså?
Osnygg kille: Är du ensam?
Jag: Ja.
Här stoppar vi lite. VARFÖR kan jag inte lära mig att ljuga vid rätt tillfälle?!
Osnygg kille: Jag med!
Jag: Vad tråkigt för dig.
Osnygg kille: Vill du följa med mig hem?
Jag: Nej tack.
Osnygg kille: Jo det vill du.
Jag: Haha, nej jag är faktiskt rätt säker på att jag inte vill det. Hejdå.
Jag går och hämtar jackan. Det tar lite tid eftersom tjejen framför tappat sin bricka och står och hulkar. När jag kommer uppför trappan hör jag en röst bakom mig:
Osnygg kille: Där är du ju! Vad tid det tog! Är du klar?
Allvarligt talat. Folk säger hela tiden att det finns massor med normala trevliga killar där ute. Var är dom?

Det var också ett mycket underhållande telefonsamtal eftersom jag och Annagrannen tappade bort varandra i kvällens slutskede. Vad vi sa? Ingen som vet. Vad som var roligt? Beats me.. Men jag stod utanför Wayne's medan stora snöflingor smälte mot mitt ansikte och skrattade så att jag grät.

Idag smög jag runt i skolbiblioteket för att norpa lite bra ungdomsböcker och råkade då mot min vilja tjuvlyssna på en tonårskonversation. Ibland känner jag en viss tonårsavund, jag vill också ha allt roligt framför mig och CSN i sex år till, men där och då insåg jag att det finns VISSA nackdelar med att inte ha alla mina år på nacken. Konversationen förlöpte ungefär så här:

Tonårskille 1: Jaaaa... Men ja har liksom kastat en SNÖBOLL i ansiktet på en lärare en gång!
Tonårstjej 1 & 2: Men åååååh... Värsta cool du inte e liksom!
Tonårskille 1: Jo men han sa liksom att jag skulle sluta kasta på dom andra och då kastade jag på han istället. GISSA om det fick följder?!
Tonårstjej 1 & 2: Vadå?
Tonårskille 1: Aaaahm... Jag minns inte riktigt. Men det var INTE bra.
Tonårskille 2: Du borde skaffa tjej.
Pinsam tystnad.

Detta var ändå konversationens höjdpunkt.

För att markera min plötsliga avsaknad av allt vad tonårslängtan heter hämtade jag ner mina tantbroddar från förrådet idag. Yeah! Tyvärr tog jag inte på mig dem inför kvällens promenad till gymmet vilket givetvis resulterade i en elegant vurpa på Söder. VARFÖR kan man inte reagera med att sitta kvar en stund och skratta åt sig själv? VARFÖR måste man kasta sig upp under förstulna sidoblickar för att säkerställa att INGEN SÅG. För det vore ju en katastrof? Eller så kan man bjuda på den? Nästa gång sitter jag kvar.

Det har varit en jobbig höst. Men nu börjar jag komma ihåg vem jag är igen.

Angel: Det blir ju mer smak ju mer den ligger.

Angel: Den där har svans.

Jag: Den kanske är finare under?

 

Jag (skriver till pappa på Facebook): Jag sitter med Angel och dricker glögg och dricker praliner.
Pappa undrade hur mycket glögg vi druckit.


Men HUR blev klockan så mycket? På en torsdag?! Och hur många pensionärspoäng fick jag nu? Den är kvart över tio.

... som jag egentligen inte är speciellt förtjust i. Men igår var jag förtjust. Jag lyssnar väldigt sällan på Winnerbäck, men när jag gör det gör jag det på riktigt. Igår var det alldeles speciellt på riktigt, konsert i Läkerol Arena. Och även om det kan ses som fiendeland i vanliga fall var det bara värme och kärlek igår. Kanske grät jag till och med en skvätt när Lasse körde "Hugger i sten" med bara sin gitarr.

Jag har börjat tänka i låttexter de senaste dagarna. Självklart leder det till alldeles fantastiska insikter som jag hemskt gärna vill dela med mig av, men mitt i sms-planerandet inser jag att hur jag än försöker formulera det hela kommer det att låta som fullständig galenskap. Och även om JAG vet att jag befinner mig i sådan behöver kanske inte alla andra informeras riktigt än? Eller jag vet inte.

Efter flera veckors försök att stoppa huvudet i sanden har jag insett att jag faktiskt MÅSTE införskaffa en ny telefon. Det fungerar liksom inte att ha en telefon som det inte går att prata i, även om man (som jag) verkligen VERKLIGEN inte gillar att prata i telefon. Så idag beställde jag en Nokia 6600i. Kan vara min nästa stora kärlek.  

Alltså allvarligt talat. Mitt liv är faktiskt mycket roligare än så här. Promise.