jessikavingakristina

... på en inte så bra dag. Tidig morgon, provvakt i dåliga skor på stengolv, lektion i stekhet datasal (funky ventilation) och för liten lunchlåda. Hm. Tur att kvällen var så... alldeles... alldeles... underbar! Men alldeles för kort.

Annika: Den ser ut som en sån där jävla blow-up doll. Jag tror jag petar upp skägget igen.

Annika: Har min stelnat Jörgen?
Kan ni inte vänta med sånt tills gästerna gått hem?

Annagrannen: Det är ju fan att man inte kan hålla fingrarna borta när den kommer upp?!

Annika: Jag har börjat göra narr av elever...
Jörgen: BÖRJAT?!


Ja, det är mest Annika som bidrar hit? Jag kan inte FÖRSTÅ vad det beror på?!?!


Sen åkte jag hem, då började eländet om. Eller egentligen började det redan på vägen hem när jag började bli åksjuk. På cykeln. Men väl hemma: först en dissning som hette duga och sen tilltagande illamående. Det blev tyvärr inte bättre, istället har jag tillbringat natten med att omväxlande lyssna på dokumentär om Hagamannen och läsa en fruktansvärt förutsägbar ungdomsbok (av en av mina favoriter Katarina von Bredow, har hon tappat stinget fullständigt?). Samt fundera på om jag inte måste kräkas ändå.

Imorse klev jag således upp klockan fem när jag inte orkade ligga kvar längre. Eftersom jag lyckades dricka en proteindrink tyckte jag att det var en bra idé att gå och vakta CAE-prov på skolan. Kanske påverkade tröttheten min förmåga att fatta beslut en aning? Det var INTE en bra idé. Jag klarade ett delmoment sen packade jag ihop.

Men jag lever. Typ. Over and out.