Dagen då allt gick fel...
... men då Jessika till slut fick ett par rosa strumpor som plåster på såren!
Dagen började bra, systeryster snoozade på soffan, jag slängde ihop lite chokladdrömmar, vi fick storfrämmande och jag åt upp alldeles för många chokladdrömmar själv, vi gick på stan, vi hann i god tid till tåget, jag vinkade av syster och gick tillbaka till stan och... sen... började det...
Ingen vet egentligen HUR det gick till, men kära Alien MISSAR X2000 och ringer när jag står i provhytt längst nere i gallerian (där telefonen normalt sett aldrig fungerar). Hon är lite ledsen. Jag springer tillbaka till tågstationen, vi tröstfikar medan jag försöker låta bli att skratta alltför mycket, vi går ut på perrongen för att passa X-tåget (jag följer med den här gången för att visa Alien hur man kliver på tåg i Gävle). En röst i högtalaren annonserar "X-tåget mot Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall med avgångstid 15.10 är försenat på grund av personalbrist. Vi återkommer när vi fått information om ny avgångstid". Eh va? Nej? Det är 13 minusgrader ute? Ska vi stå här nu menar ni? Ja det skulle vi.
Tåget KOMMER dock till slut och jag kan med raska steg ta mig tillbaka till stans knökfulla affärer och tröstshoppa lite stövlar. Åh så fina. När jag utsvulten och nerkyld lyckats släpa hem mitt byte är jag förstås tvungen att OMEDELBART prova dem. Fiiiin högersko! Fiiiin vänster... AJ! JÄTTELITEN VÄNSTERSKO! Kollar storleken. 36. På höger fot? 38. Jävla skit. Tillbaka till affären, påpekar glatt för mannen i kassan att jag inte är HELT nöjd med skorna. Han blir helt förstörd fast jag försöker skratta bort det. Det slutar med att han erbjuder mig ett par GOSESTRUMPOR som jag stått och tittat på men avfärdat som för dyra. Men fina. Men dyra. Men rosa. Men dyra. Så jag FÅR ett par strumpor! Haha! Det var meningen hela tiden.
Dagen började bra, systeryster snoozade på soffan, jag slängde ihop lite chokladdrömmar, vi fick storfrämmande och jag åt upp alldeles för många chokladdrömmar själv, vi gick på stan, vi hann i god tid till tåget, jag vinkade av syster och gick tillbaka till stan och... sen... började det...
Ingen vet egentligen HUR det gick till, men kära Alien MISSAR X2000 och ringer när jag står i provhytt längst nere i gallerian (där telefonen normalt sett aldrig fungerar). Hon är lite ledsen. Jag springer tillbaka till tågstationen, vi tröstfikar medan jag försöker låta bli att skratta alltför mycket, vi går ut på perrongen för att passa X-tåget (jag följer med den här gången för att visa Alien hur man kliver på tåg i Gävle). En röst i högtalaren annonserar "X-tåget mot Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall med avgångstid 15.10 är försenat på grund av personalbrist. Vi återkommer när vi fått information om ny avgångstid". Eh va? Nej? Det är 13 minusgrader ute? Ska vi stå här nu menar ni? Ja det skulle vi.
Tåget KOMMER dock till slut och jag kan med raska steg ta mig tillbaka till stans knökfulla affärer och tröstshoppa lite stövlar. Åh så fina. När jag utsvulten och nerkyld lyckats släpa hem mitt byte är jag förstås tvungen att OMEDELBART prova dem. Fiiiin högersko! Fiiiin vänster... AJ! JÄTTELITEN VÄNSTERSKO! Kollar storleken. 36. På höger fot? 38. Jävla skit. Tillbaka till affären, påpekar glatt för mannen i kassan att jag inte är HELT nöjd med skorna. Han blir helt förstörd fast jag försöker skratta bort det. Det slutar med att han erbjuder mig ett par GOSESTRUMPOR som jag stått och tittat på men avfärdat som för dyra. Men fina. Men dyra. Men rosa. Men dyra. Så jag FÅR ett par strumpor! Haha! Det var meningen hela tiden.
Kommentarer
Trackback
