jessikavingakristina

... att jag blir rädd ibland. Lite som den där känslan jag ibland får på jobbet när det känns som om jag SPELAR den där kompetenta (eh, typ...) läraren som har rätt att ha nycklar till alla dörrar. Jag kanske bara SPELAR den där personen som mina vänner vill umgås med och ta hand om när hon har en dålig vecka? Fast så smart är jag nog inte. För jag har ingen aning om hur jag gör.

Mina vänner är nämligen anledningen till att jag först fick ett välbehövligt dygn i Järbo (a.k.a. Japan) med Idolfinal, långpromenad i riktig skog (jag tappade bara orienteringen ungefär 200 gånger på en timme och hade som tur var gummistövlar när jag klafsade ner i en sjukt äcklig gyttjepöl) och kaffe som kaffe bara görs i just Järbo, och att jag sen fick tillbringa lördagskvällen med att dricka julmust, käka oanständiga pepparkakor samt glänsa med mina kunskaper i... hm... vad var det nu? Porslin? Sill?

De är dessutom anledningen till att jag skrattat mig igenom:

Sassa: Är Saturnet ett sött eller torrt vin.
Martin: Ja förmodligen.

Tor: Är kalkon en fågel? Ja för den lägger ju ägg!

Sassa (i telefon med icke namngiven Härnösandsbo): Men är inte du så där ståndaktig? (tystnad) Ja för vi har ju inte fått möjlighet att studera det?
Tor: Thank God.