jessikavingakristina

... utan att en käft satte sin fot på balkongen. Däremot fick det plats en hel del folk i köket. Och en hel del blåbärssoppa.

Angel: Jag kan berätta. Det blir roligare då.
Kan ha varit den värsta diss jag varit med om?! Ja, hon pratade med MIG!

Ingen riktig fest utan allsång till "Stad i ljus", fox på köksgolvet, sölade drinkar som göms under mattan, armbågar i ögat och inga rena glas kvar.

Angel: Jag är så jävla bra på låtar. Jag kan varenda text. Men jag kan inga ord.
Angel-logik.

Angel: Och så drog han ner byxorna. Jag klarade inte av sånt på den tiden.
Tur att man kan förändras, right?

Angel: Åh vad skönt, du var kall!

Matts: Men du har ju varit och pillat överallt, kände du inget som stack ut?
Vad svarar man på den?

Jag är tydligen inte singel längre heller. Kors i taket.

... skulle kunna vänja sig vid.

1. Att ha ledigt varje torsdag. Jag kommer aldrig mer att kunna jobba heltid. Funderar på varför jag jobbar överhuvudtaget. Kanske ska JOBBA 20% och vara ledig 80 istället för tvärtom?

2. Att regelbundet bli kliad på ryggen. Ja, jag var definitivt katt i mitt tidigare liv.

3. Att ha en alldeles egen Angel. Ibland minns jag inte ens en tid när jag INTE hade det.

4. Att ha en låda Noblesse i köket. Syndigt gott. Och lite för lätt att bara smita ner handen när man går förbi. Jag går förbi rätt ofta.

5. Att inte ha några som helst prestationskrav på jobbet. Kan bero på att jag bara haft en ynka lektion hittills och inga planeringar är klara. Men hey. De e lugnt.

... ska göra på Vasa.

1. Gå med armbågen före in i en dörrkarm. Om det ekar i korridoren av smällen av ben mot trä kommer det att göra rätt ont sen. I flera dar.

2. Glömma grejer på rummet. Som ligger längst upp. När man har lektion längst ner. Och det är 110 trappsteg däremellan.

3. Komma på den briljanta idéen att man kanske ska sortera lite papper? It's the dark side. Det finns ingen ände på helveteshögarna. De kommer att ta över ditt liv. Ja eller mitt alltså.

4. Sluta dricka kaffe. Plötsligt är man en av "the Others".

Och då har jag inte ens tagit upp saker man inte ska göra med eleverna. Usch Jörgen och Angel, jag tänkte inte SÅ!!!

Nu förväntar jag mig att du talar om vad man inte ska göra på DITT jobb. Som straff. För vad? Eh, kom igen, jag har inga oskyldiga läsare.

... är en bra sammanfattning av helgens eskapader. Dansläger i dagarna två, märkligt nog ingen träningsvärk som följd (jag räknar kallt med att den inte dyker upp imorrn heller?), men ack så mycket nytt att träna på...

I helgen har jag också:

*blivit outad som lesbisk. Angel är tydligen min flickvän. I wish liksom.

*återigen lämnat en fest före midnatt. Det är ju helt oförsvarbart.

*drabbats av akut ångest över något som visade sig vara en grav feltolkning. Jag KAN faktiskt ha fel ibland, men det är hemskt ovanligt.

*somnat fem minuter in i en film. Mina sömnsvårigheter tycks ha gått över.

Angel: Vad håller du på med där bak?! Lägg av!
Men vi vet ju att du gillar trycket där bak?!

En mycket komplicerad ass-grabbing-historia utspelade sig också på Willys. Frågan är om man verkligen får godis om man gör det rätt? Eller om man måste grabba nån annans ass helt enkelt?

... på att jag kommer att vänja mig vid att jobba 80%. Och fort kommer det att gå.

Gårdagens dans på Ladis (Laduholmen i Forsbacka för icke-dansnördar) var en... intressant upplevelse. Mina gamla smygfavoriter Jannez hade bytt ut typ... hela repertoaren sen jag dansade till dem sist. Lite trist, eftersom de spelade mycket Richard Marx och Michael Learns to Rock förut (ja jag erkänner, jag ÄLSKAR att dansa till snygg smörpop. Och dissa inte min Richard, I warn you!). I och för sig spelade de "Hazard" och "Animals". Det gick att leva med.

Lite sent blev det, vilket gjorde dagens föreläsning på morgonen till en ännu intressantare upplevelse. Jag VILLE verkligen lyssna men jag började fnissa åt anonyma kollegor hela tiden. Usch ja. MEN! Det som är bra med att jobba 80% är att jag kunde GÅ HEM mitt på blanka förmiddan?! Eller, först åkte jag till Citygross, men sen.... mmm... Kan ha sovit rätt gott ett par timmar här.

Vid besöket på Citygross var jag med om en grej som börjar bli ett återkommande event när jag parkerar. På min bil måste man skruva i och ur batteriet hela tiden på en liten strömbrytare eftersom den annars drar ur och vägrar starta. Jag kan absolut ingenting om bilar men en idiot kan klara detta. Därför är det extremt roande att se alla karlar som tittar bekymrat på mig när jag slänger upp motorhuven. Man vill liksom klappa dem på huvudet och säga: "Lilla gubben, oroa dig inte. Jag vet faktiskt vad jag gör." Ja alltså, det vet jag ju egentligen inte, men jag gör det och bilen går framåt så jag ser inte problemet?

... and no play. Fast det stämmer ju inte riktigt.

Tillbaka på Vasa för fjärde året. Det är inte klokt. Terminens schema ser helt fantastiskt ut, eftersom jag bara ska jobba 80% kommer jag att vara FETT LEDIG på torsdagar. ALLA torsdagar. HELA TERMINEN! Underbart är bara förnamnet.

Och idag har jag återvänt till gymmet. Det i kombination med Vasas trappor torde göra att de förtvinade musklerna återfår sin forna grandeur. Ehe.

Annika: Vi kanske måste åka och rekognocera hur stora paketen är?
Ja hur skulle det nånsin kunna vara en dålig idé?

Matts: Det är så jobbigt när ena tjejen går åt ena hållet och den andra åt andra.
Eh, kanske inte ska ha så många tjejer på gång samtidigt då?

... som man tänkt sig.

Idag skulle ha varit första dagen på jobbet efter åtta veckors semester. Istället ligger jag hemma, döende i soffan. Ja eller okej, jag kanske överdriver en aning, men det var inte långt ifrån i morse. Tack vare Angels första-hjälpen-insatser samt ett alldeles för högt antal avsnitt Gilmore Girls mår jag nu marginellt bättre. Yeay.

Så mycket roligare är det därför att minnas helgens eskapader... Trots incidenter som glömda hålla-in-magen-strumbyxor, för tajta klänningar, "Hej mitt vinterland" mitt på Söder och ett Heartbreak som höll bastutemperaturer var det a night to remember. Vad ska man säga? Vi KAN verkligen det här.

L: Ni får inte gå så fort med mig.
Det var inte många som kunde gå fort. Vi kanske ska träna på det där med pumps. Utom Jossan. Hon ska träna på campandet.

Imorgon siktar jag på att orka i alla fall några av mötena på jobbet. I alla fall så pass många att jag hinner tugga lite på Annika igen.

Ja. Man KAN vara glad fast man är sjuk. Det vände verkligen i Östansjö. Kanske ska åka dit i början på sommaren nästa år?

... att vakna vid sju, titta på klockan och sedan somna om och sova till 12. Sista helgen på sommarlovet it is.

Angel: Och så igår dumförklarade jag Andreas IGEN!
Du är en så fin flickvän.

Ikväll heter spellistan på Spotify "Jobbångest". Tur vi har humor i alla fall. Go out with a bang liksom.

Resultatet? Skavsår ovanför skavsårsplåstret, en död knott i pannan (jag tror att min fantastiska fart gjorde att den splattade som en humla mot vindrutan) och ett hysteriskt skrattanfall i trapphuset.

... att återskapa Östansjöandan i Gävle. Alltså att med så lite ansträngning som möjligt ha en så bra dag som möjligt.

Försök 1: Bestämmer mig för att cykla i mycket god tid till hälsocentralen för att slippa stressa. Resultatet? Punktering på bakdäcket, språngmarsch över halva stan, svettkaskader över hela Jessika.

Försök 2: Bestämmer att Angel och jag ska ta bilen till Sätra för att hälsa på Sassa och Zeke. Resultatet? En mötande idiot gör en vänstersväng som kunde ha gjort att han fått oväntat besök på passagerarsidan. Av Angels Saab.

Försök 3: Bestämmer att jag ska laga god middag. Resultatet? En god middag. Och SATAN så mycket disk.

Försök 4: Bestämmer mig för en stilla joggingtur i Bollan med Angel. Resultatet? Återkommer. Vi har inte kommit iväg än.

Förväntningarna var höga. Efter förra årets succé med filmmanus och allt var jag beredd på det bästa (och värsta). Innan jag ens satt mig i familjebilen norrut (där jag fick agera Fairy Godmother sjukt många mil) insåg min mor vad resan skulle gå ut på.

Mamma: Äckligt. Du kommer snuska dig med dom!
Det KAN ha handlat om nåt annat. Men jag minns ändå inte vad.


Min mamma kycklingen

Ja mamma, jag är rädd att du hade rätt.

I bilen på väg norrut. Vi har walkie talkies för att underlätta kommunikationen. Tor blir lite exalterad.
Tor: Mean machine här, över. Oj. Mean machine här, jag gjorde fel kom.

Sassa: Siksjö. Det låter i och för sig gott?

Tor: Jag är en sån där som skulle bli jätterädd för skrået. Skrovet. Vad heter det?
Sassa och jag: Skogsrå.

Tor: Lycksele. Vänta nu. Är det den här lilla vägen?
Eh ja. Det är inte direkt storstan vi siktade på.

Eftersom Fraj stod för citatnedskrivandet under resten av helgen får de som är nyfikna på vad konversationerna handlade om leta sig vidare till hennes fantastiska blogg.

Jag är glad för:

* att Allergo och jag kunde äta samma mat i år igen. Det hade inte blivit lika kul att steka kyckling och citera Småstadsliv ensam.

*att jag överlevde hängbroarna.Hur kan NÅGON tycka att det är en bra idé att bege sig ut på något dylikt?




Jag: Stenmark, kan man ha sandaler?
Stenmark: Ja absolut, jag ska gå i de här! (pekar på sina Foppa-tofflor).
Jag: Okej, är det långt att gå då?
Stenmark (svävande): Nä, ett par kilometer kanske?
Det var fyra kilometer. Genom skogen och över klippor. Man kunde INTE ha sandaler. Särskilt inte om man var bakfull.

*att min filosofi under hela resan var rätt enkel. Så lite ansträngning som möjligt, så mycket öl som möjligt. Det fanns folk som plockade blåbär, spelade spel, åkte och fiskade och täljde Fantomenmärken. Jag... drack öl.

Jag (tyst i huvudet): Det brinner!!! Nej vänta. Jag har somnat med håret under näsan.
Vi kanske satt en del vid lägerelden.

I diskussion om föräldraskap vid lägerelden.
Sassa: Satan, vad var det där?! Jaha. Jag eldade lite på mig själv.

Sassa: Du luktar ganska mycket när du dricker.



A work in progress.

*att jag äntligen lyckades koppla bort allt vad jobb och vardagsstress heter. Men som vanligt tar allt slut. Nån gång. Jag ville icke åka hem.

Jag bjuder Tor och Sassa på Nonstop i bilen under hemresan.
Tor: Oj! Nu är det fest!
Småbarnsföräldrar har låga krav. Thank God for that.

Efter en natt i Hällsjö drog jag så vidare ännu längre söderut. I ösregn. Utan fungerande fläkt. Utan bensin. TRE bensinmackar vägrade låta mig tanka i Kramfors (ja okej, det kanske var datorhaveri, men jag tog det personligt!). Jag utförde en högst olaglig omkörning eftersom jag inte bara blivit fartblind utan också missat att det inte längre var mötesfri motorväg. Det är farligt med spännande ljudböcker.

Jag kom hem. Min packning dog.


När jag kom hem såg min blomma, som inte blommat sen jag köpte den för ett år sen, ut så här:

Ja, den kanske slokar lite, men den blommor! Tough love, jag säger bara det, tough love är det som gäller.


Och Fraj, jag FÖRSTÅR inte hur JAG kan bli beskylld för den pubertala nivån på humorn? Det... var... kanske ganska sant. Men hey. Jag lider inte av det. Ta en öl.

... skulle undra varför man tar med sig en hårfön till en stuga i Norrland.

... det är svårt att slå citat från riktiga Norrland har Gävle gjort ett bra försök idag.

Angel: Ja så jag drömde ju om allihop förstås. Och de var på konstiga ställen.
Ja där vill man ju inte ha folk.

Nån som föredrar att vara anonym den här gången: Twilfittan liksom!
Jesus vilket bra smeknamn. Och för en gångs skull FÖRSÖKTE hon inte ens.

Matts (till nån som vill vara anonym den här gången också): Ja när jag såg den tänkte jag: hur ska den där stora få plats i den där lilla kroppen?
Du ska inte tänka så mycket. Det är lättare så.

Men JA! Jag SKA packa!

... men lite listor över sina krämpor kan man väl få göra? Just in case man aldrig blir pensionär?

Just nu har jag:

* Ont i halsen och antagligen feber.
* Ont i magen. Jag är visst fortfarande laktosintolerant. Jävla smoothie på Wayne's att locka.
* Ont i bröstet. Säkert en hjärtinfarkt efter den här stressiga sommaren.
* Ont i tån. Körde över den med en tung stol idag. Så det får väl anses rätt självförvållat. Men det gör inte mindre ont för det.
* Ont i skuldran. Sträckte till arbetsskadan lite snyggt på dansen förra onsdan.
* Ont i nacken. Tydligen ska jag lida lite till för helgens eskapader. Men det var i alla fall värt det!
* Senadrag i en annan tå än den jag har ont i.

Men jag är INTE den som klagar. Däremot är jag jävligt dålig på att ljuga så okej då: jag klagar gärna. Högljutt och länge. Det är ju egentligen inget FEL i att klaga, men man ska fan göra det med humor.

Jajemen. Jag försöker undvika att packa. IGEN.

... en har ju hunnit med en inflyttningsfest i skogen också. Privatchaufför, kycklingburgare, gitarrer och ett par öl för mycket. I alla fall för att dansa. Men det gjorde jag ändå. Ojojoj.

Angel: Är du dålig idag?
Jag: Nä, jag mår jättebra?
Angel (med menande blick mot cigg-hyllan): Jamen, är du DÅLIG idag.
Jag: Ah. Ja. Jag är en dålig människa. Jättedålig.

Angel: Men får dom verkligen plats? Vi har ju ett jävla träd i bilen?

... sleep alone tonight.

En debattartikel i Aftonbladet idag handlade om singellivets faror och vårt svenska individualistiska samhälle. När jag var politiskt aktiv hade jag alltid argument som rörde sig på en samhällelig nivå. Hållbara, objektiva argument (yeah right, men jag tyckte det då) med en feministisk bas och lite socialdemokratisk krydda. Jag kan fortfarande höra alla argument, och anstränger jag mig lite kan jag formulera dem så att andra skulle tro på mig också. Men jag orkar inte tänka på det sättet längre. Jag önskar verkligen ibland att jag kunde vara mer som "alla andra". Det skulle faktiskt vara jävligt skönt att inte vara osten som står kvar hela tiden (även om alla som känner mig vet hur mycket jag uppskattar ost). Inte för att musen inte vill ha mig, utan för att jag inte vill ha en mus (ja, jag bjuder på den ordvitsen). Svenskar är för kräsna heter det.

"Att välja att leva i gemenskap med andra, i äktenskap och familj, är att ge upp sin frihet. I världens mest jämställda land är familjen (och mannen) det största hotet mot kvinnors självständighet."

Jag lever i massor av gemenskaper, men de är inte lika mycket värda som Äktenskapet och Familjen. Jag är lyckligare i vissa av de gemenskaperna än jag nånsin varit i ett förhållande. Ändå blir jag tröstad av elever när jag säger att jag är singel. "Men Jessika, du som är så bra kommer också att hitta nån". Men problemet är just det som syns i citatet här ovanför, jag KAN inte ge upp min frihet. För den är jag. Och jag är den. Freedom's just another word for nothing left to lose. Nothing ain't worth nothing, but it's free.

Varför är det ALLTID kvinnors fel att de inte klarar av att leva med män? Män klarar ju av att leva med kvinnor, så logiskt sett: var borde man börja leta efter fel?

Dag 1 Söndag
Angel och jag tillbringar dagen med msn igång, packandes det absolut nödvändigaste och enbart det. Eller ja. Det kan också ha blivit så att vi hade sex väskor var. Man drabbas lätt av storhetsvansinne när man har bil.

Första stopp: Högs loge. Up and away!

Angel: Man kan ju sitta och köra på 4:an hela vägen också?
Angel visar prov på imponerande bilkunskaper. Vadå? Hon upptäckte ju sitt misstag iaf!?

Angel: Efharisto, vem var det som sjöng den? Blossom?
Eh ja, eller Bosson som vi andra säger.

Vi kan ha kört lite vilse. Det kan ha varit mitt fel. Slutligen står vi på en övergiven bensinmack i utkanten av Hudik. Vi väljer att fokusera på det viktigaste.

Jag: Jävlar vad kissnödig jag är.
Angel: Jag med.

Angel: Men ska vi inte ringa Matts?
Jag: ALDRIG!
Det kanske är så att jag har lite svårt att erkänna ett nederlag? Och vi hittade ju till slut, eller hur?

På Högs mötte vi min Maria. Jag blev lite överexalterad och glömde nästan hur kissnödig jag var. Sen kom jag ihåg det.

Angel: Ja jag går på gatan.
Jag: Hur mycket tar du?
Angel (med mycket menande blick på grabbarna bredvid): Hur mycket får jag?
M och P: (tystnad)

I bilen kan det också ha varit så att nån under klädbytesprocessen (ja, man byter kläder i pausen om det plaskar om framsidan av klänningen, you would too) hamnade i slagsmål med sin egen BH och gav sig själv en knytnäve över munnen med blodvite som följd. Det KAN ha varit så.

P: Vill man ha en kram av mig är det bara att säga till.
Angel (med otroligt kokett nigning): Ja tack gärna!
En aning out of character.

---

Dag 2 Måndag
Efter en god natts sömn i Marias dubbelsäng (eller i Angels fall på soffan, det är ju skillnad på folk och folk) var det dags att visa härliga Härnta för Angel. Fast först ordnade vi dagens återförening á la Hollywoodfilm med min Anna (inte Angel, en annan Anna). Hångel och varsin fot lyft från marken. Det gick så där. Jag höll på att fälla min Anna.

Vi försökte vara turister på riktigt och titta på Härnösand uppifrån. Det gick också så där.

När Härnösand stänger fortsätter vi resan inåt landet. Mot Hällsjö! Väl där gör Angel bort sig på samtliga punkter. Hon förklarar att hon inte dricker whisky. Att hon inte dricker öl. Och att hon inte äter ostbågar. Familjen Nilsson är i chock (ja inte jag då, jag visste redan allt om hennes brister). Angels sovplats är hotad. Men så räddar hon elegant situationen genom att förklara att hon kan spela Yatzy hur länge som helst. Och så frågar hon far om vi kan spela poker. Sen gör hon visserligen bort sig igen genom att VINNA hela skiten. Men det kan man i alla fall respektera.



Jag HADE henne ju där ett tag! Men sen sket det sig.

---

Dag 3 Tisdag
Vi gör Sollefteå. En följetong om ett rouge tar sin början.

Angel: Vi kan ju rulla upp? (kärringstopp) Eller så står vi still.

Spelkväll med Viklunds.

Mamma: Varför stoppar man in en så hemsk en i mun?!
Ja mamma. Jag vet inte.

Jag: Det är Malin Baryards man.
Mamma: Jaha, hon som hoppar häst.
Hoppar häst? Mamma har faktiskt ÄGT en häst en gång i tiden. Det kan man inte tro.

Per: Men det är ju fel fråga?!
Mari: Men vad arg du låter?
Per: Jamen vän av ordning måste ju säga ifrån!
Word Per. Word.

Angel: Vi måste sätta på en röd!
Men är inte röd en varningsfärg?

Mari: Tre.
Vi: Va?
Mari: Nej RÖD menar jag!

Per: Nu ligg vi under.

Mamma: Nu har vi alla fyra, nu ska vi in!
En mor har alltid rätt.

Mamma: Jag dricker från den här sidan så spelar det ingen roll.
Jag: Det gör väl ingen skillnad, låt bli mitt glas!
Mamma: Jag har inga baciller!
Inga-baciller?

Pappa: Lasse Berghagen och Lill-Babs Alice Babs Svensson!
Ja. Typ.

Jonas: Du sitter för långt fram Lina, jag ser inte alla!
Äsch, Lina är mycket trevligare att titta på än packet hon skymde...

Mamma: Då får du vispa lite grädde och doppa din i den!

---

Dag 4 Onsdag
Angel och jag har inte duschat sen vi lämnade Härnösand. Vi börjar känna oss som hemma. Jag kör the grand tour of Hällsjö (vi går alltså till Hällsjösjön) innan det är dags att ta sig i kragen inför kvällens dans. Och viktigast av allt: THE BET.

För att göra en lång historia kort skröt jag kanske en aning om tjejöverskottet på Norrlandsdanserna i fel sällskap. Det hela slutade med att jag skulle få utstå offentlig förnedring på nästa medlemsfest ( i bikini?! Vem fan vill se nåt sånt?!) om sällskapet i fråga skulle få sitta mer än tre danser på Ärsta. Behöver jag tillägga att vadet ingicks under en fest då Jessika visst var lite glad i hatten? Mycket ofint att utnyttja mitt tillstånd, men jag är inte den som är den!

Jag: Du tycker att det är lite spännande va?
Angel: Ja det är som när jultomten ska komma!
Mmm, det... kan man ju jämföra det med.

Jag: Vi får springa uppför trappen.
Angel: Nä, jag har löpt tillräckligt idag.
Too much information Angel, too much information.

Mamma (till Matts): Nu skriver jag där jag tycker att du ska stoppa dit den!
Bra med tydliga beskrivningar kära mor.

Jag: Ni får inte skratta åt mig!
Men jag förstår att det är svårt att låta bli. Jävla handbroms.

Således blev det en ovanligt spännande afton på Ärsta (även om aftnarna där alltid är spännande förstås). Jag fuskade inte alls genom att uppvigla alla jag hittade till att bjuda upp rätt person. Vadå? De tackade mig ju efteråt till och med?! Vem som vann? Jamen gissa. Never enter a contest you're not sure of winning.

---

Dag 5 Torsdag
Jag tvingar sällskapet att följa med till Hemsön och min älskade fästning. En skicklig guidetur senare (nä, det var INTE jag som höll i den) var jag kanske en aning speedad, men kom igen, det FINNS inget bättre än torndubbelpjäser!?



Ja vadå, Angel fick ju vara batterichef i alla fall?

Jag: Man kan ju säga på olika sätt?
Angel: Du menar inte i analen?
Hon är inte lika pryd som jag.

Angel: Fan. Nu sitter jag på en.

Angel: Men ibland så gör han saker man inte förstår. Eller som man aldrig gjort förut?
Det var ju trots allt en man vi pratade om. Förstår man nånsin såna?

Angel: Trycket behöver man inte ta i handen!
Jossan-klass på den!

Angel: Eller nån annan kroppsdel för att göra det lite häftigt.
Kroppsdelar är väl sällan häftiga?

Angel: Vem fan har suttit här?! Det är ju för fan som att veckla in en jättebebis!
Ja det var jag som kört bilen en stund. Ursäkta då att man inte når ner till golvet i killbilar!

Efter Hemsön var det dags för Härnösand igen. Ännu en Anna blandade sig i leken, liksom en Lovisa. Tjejkväll old style (och nu pratar jag inte om sällskapets ålder utan om hur det brukade gå till i Härnta för några år sedan). Man kan kanske tycka att Angel och jag borde pratat av oss det värsta i bilen men icke. Det var inga problem att hålla igång konversationen om man så säger.

---

Dag 6 Fredag
En händelserik natt. Ja på min front i alla fall, mitt sängsällskap somnade på två röda medan jag höll på att dö av värmeslag. Till slut gav jag upp skedandet och la mig på soffan istället till grannarnas förtjusning (hela huset bredvid har full koll på nämnda soffa).

Efter fika hos Maria (vi kan inte hålla oss borta från bruden) var det dags att lära Angel hur man klarar en dag i Birsta. Det var fredag. Det var mulet. Det var rätt mycket folk. Vi fick inte ens plats på parkeringen. Tyvärr hindrade det oss inte från att gå in i the mountain of doom, och givetvis slutade det med att vi utökade packningen ännu en gång. Jamen, det var ju halva reapriset, fatta hur mycket pengar vi tjänade?!

Eftersom nästa mål på resan var födelsedagsfest i Nedansjö var vi tvungna att köra en raggardusch med ombyte i bilen. På Birsta-parkeringen. Det var... mycket intressant. Jag kan ha flashat en barnfamilj.

Angel: Var det skospray det där? Jag sprayade fötterna.

Jag: Jag tycker att vi blev jävligt snygga med tanke på förutsättningarna.

Vi kanske inte riktigt visste var Nedansjö låg, men fram kom vi! Det tog bara några extra varv i en rondell och ett par varv förbi huset vi skulle till. I huset hittade jag äntligen min lillasyster. Och det går inte ens att beskriva hur skönt det var att se henne.



Nedansjö är en mycket vacker plats. Men folket på bänken är ännu vackrare. På festen träffade vi på en vansinnigt trevlig kvinna. Tog en bra stund innan vi insåg varför vi trivdes så bra ihop. Hon var också styrdansare. Men hon trodde inte att folk söderifrån höll på med sånt?

T9: "inte rumprent"
Det skulle bli "inte rumsrent", men hey. Jag är öppen för språkliga innovationer.

Jag: Där kan du ju inte köra!!!
Angel: Det kan jag visst, det kom ju inga bilar?!



Hällsjö! Fast skylten står på jävligt fel ställe. Typ 12 mil fel.

Så styrde vi kosan mot Gävle igen. Jag lärde Angel att man MÅSTE tuta när man åker in i Gävleborgs län. Hon blev lite för tänd på idén och tutade sen åt alla skyltar vi såg. Sen blev vi kissnödiga. Men det var bara nio mil kvar till Gävle och alla mackar var stängda. Så vi bestämde oss för att hålla oss. Det KUNDE ha gått. Men så såg vi en skylt där det stod Tönnebro 11. Och då gick det inte att låtsas. Vi MÅSTE stanna fem mil från stan för att lätta på trycket.

Angel: Det var jävligt långa 11 kilometer. Kors.
Du måste börja umgås mer med folk i din egen ålder.

Angel: Jag har så feta händer så var man än sticker in dom så sitter dom fast!

Jag: Vill du INTE sjunga nu?
Angel: Jo, massor högt och fult.
Vi sjunger väl aldrig fult?! Staaaaad iiiiii ljuuuuuuuus....

Angel: Man kan inte sjunga med Marianne i munnen.
Ja, det skulle bli roligare om en kille sa det, men jaja.

Angel: Stoppa du en Marianne i munnen på mig nu för att du inte vill höra mig sjunga?!
Absolut icke. Jag tyckte du såg ut att behöva en bara.

Angel: Jag körde över en groda!!
Jag: Kul!
Angel: Nä, jag lyfte på fötterna!

Angel: Nu kommer det att komma en fartkamera igen. Jävla Perrelli!
Jag tänker inte ens försöka förklara.

Jag: If you do me let me know!
Kanske inte blev riktigt rätt textrad där. Men take a chance on me liksom.