jessikavingakristina

Dag 1 Söndag
Angel och jag tillbringar dagen med msn igång, packandes det absolut nödvändigaste och enbart det. Eller ja. Det kan också ha blivit så att vi hade sex väskor var. Man drabbas lätt av storhetsvansinne när man har bil.

Första stopp: Högs loge. Up and away!

Angel: Man kan ju sitta och köra på 4:an hela vägen också?
Angel visar prov på imponerande bilkunskaper. Vadå? Hon upptäckte ju sitt misstag iaf!?

Angel: Efharisto, vem var det som sjöng den? Blossom?
Eh ja, eller Bosson som vi andra säger.

Vi kan ha kört lite vilse. Det kan ha varit mitt fel. Slutligen står vi på en övergiven bensinmack i utkanten av Hudik. Vi väljer att fokusera på det viktigaste.

Jag: Jävlar vad kissnödig jag är.
Angel: Jag med.

Angel: Men ska vi inte ringa Matts?
Jag: ALDRIG!
Det kanske är så att jag har lite svårt att erkänna ett nederlag? Och vi hittade ju till slut, eller hur?

På Högs mötte vi min Maria. Jag blev lite överexalterad och glömde nästan hur kissnödig jag var. Sen kom jag ihåg det.

Angel: Ja jag går på gatan.
Jag: Hur mycket tar du?
Angel (med mycket menande blick på grabbarna bredvid): Hur mycket får jag?
M och P: (tystnad)

I bilen kan det också ha varit så att nån under klädbytesprocessen (ja, man byter kläder i pausen om det plaskar om framsidan av klänningen, you would too) hamnade i slagsmål med sin egen BH och gav sig själv en knytnäve över munnen med blodvite som följd. Det KAN ha varit så.

P: Vill man ha en kram av mig är det bara att säga till.
Angel (med otroligt kokett nigning): Ja tack gärna!
En aning out of character.

---

Dag 2 Måndag
Efter en god natts sömn i Marias dubbelsäng (eller i Angels fall på soffan, det är ju skillnad på folk och folk) var det dags att visa härliga Härnta för Angel. Fast först ordnade vi dagens återförening á la Hollywoodfilm med min Anna (inte Angel, en annan Anna). Hångel och varsin fot lyft från marken. Det gick så där. Jag höll på att fälla min Anna.

Vi försökte vara turister på riktigt och titta på Härnösand uppifrån. Det gick också så där.

När Härnösand stänger fortsätter vi resan inåt landet. Mot Hällsjö! Väl där gör Angel bort sig på samtliga punkter. Hon förklarar att hon inte dricker whisky. Att hon inte dricker öl. Och att hon inte äter ostbågar. Familjen Nilsson är i chock (ja inte jag då, jag visste redan allt om hennes brister). Angels sovplats är hotad. Men så räddar hon elegant situationen genom att förklara att hon kan spela Yatzy hur länge som helst. Och så frågar hon far om vi kan spela poker. Sen gör hon visserligen bort sig igen genom att VINNA hela skiten. Men det kan man i alla fall respektera.



Jag HADE henne ju där ett tag! Men sen sket det sig.

---

Dag 3 Tisdag
Vi gör Sollefteå. En följetong om ett rouge tar sin början.

Angel: Vi kan ju rulla upp? (kärringstopp) Eller så står vi still.

Spelkväll med Viklunds.

Mamma: Varför stoppar man in en så hemsk en i mun?!
Ja mamma. Jag vet inte.

Jag: Det är Malin Baryards man.
Mamma: Jaha, hon som hoppar häst.
Hoppar häst? Mamma har faktiskt ÄGT en häst en gång i tiden. Det kan man inte tro.

Per: Men det är ju fel fråga?!
Mari: Men vad arg du låter?
Per: Jamen vän av ordning måste ju säga ifrån!
Word Per. Word.

Angel: Vi måste sätta på en röd!
Men är inte röd en varningsfärg?

Mari: Tre.
Vi: Va?
Mari: Nej RÖD menar jag!

Per: Nu ligg vi under.

Mamma: Nu har vi alla fyra, nu ska vi in!
En mor har alltid rätt.

Mamma: Jag dricker från den här sidan så spelar det ingen roll.
Jag: Det gör väl ingen skillnad, låt bli mitt glas!
Mamma: Jag har inga baciller!
Inga-baciller?

Pappa: Lasse Berghagen och Lill-Babs Alice Babs Svensson!
Ja. Typ.

Jonas: Du sitter för långt fram Lina, jag ser inte alla!
Äsch, Lina är mycket trevligare att titta på än packet hon skymde...

Mamma: Då får du vispa lite grädde och doppa din i den!

---

Dag 4 Onsdag
Angel och jag har inte duschat sen vi lämnade Härnösand. Vi börjar känna oss som hemma. Jag kör the grand tour of Hällsjö (vi går alltså till Hällsjösjön) innan det är dags att ta sig i kragen inför kvällens dans. Och viktigast av allt: THE BET.

För att göra en lång historia kort skröt jag kanske en aning om tjejöverskottet på Norrlandsdanserna i fel sällskap. Det hela slutade med att jag skulle få utstå offentlig förnedring på nästa medlemsfest ( i bikini?! Vem fan vill se nåt sånt?!) om sällskapet i fråga skulle få sitta mer än tre danser på Ärsta. Behöver jag tillägga att vadet ingicks under en fest då Jessika visst var lite glad i hatten? Mycket ofint att utnyttja mitt tillstånd, men jag är inte den som är den!

Jag: Du tycker att det är lite spännande va?
Angel: Ja det är som när jultomten ska komma!
Mmm, det... kan man ju jämföra det med.

Jag: Vi får springa uppför trappen.
Angel: Nä, jag har löpt tillräckligt idag.
Too much information Angel, too much information.

Mamma (till Matts): Nu skriver jag där jag tycker att du ska stoppa dit den!
Bra med tydliga beskrivningar kära mor.

Jag: Ni får inte skratta åt mig!
Men jag förstår att det är svårt att låta bli. Jävla handbroms.

Således blev det en ovanligt spännande afton på Ärsta (även om aftnarna där alltid är spännande förstås). Jag fuskade inte alls genom att uppvigla alla jag hittade till att bjuda upp rätt person. Vadå? De tackade mig ju efteråt till och med?! Vem som vann? Jamen gissa. Never enter a contest you're not sure of winning.

---

Dag 5 Torsdag
Jag tvingar sällskapet att följa med till Hemsön och min älskade fästning. En skicklig guidetur senare (nä, det var INTE jag som höll i den) var jag kanske en aning speedad, men kom igen, det FINNS inget bättre än torndubbelpjäser!?



Ja vadå, Angel fick ju vara batterichef i alla fall?

Jag: Man kan ju säga på olika sätt?
Angel: Du menar inte i analen?
Hon är inte lika pryd som jag.

Angel: Fan. Nu sitter jag på en.

Angel: Men ibland så gör han saker man inte förstår. Eller som man aldrig gjort förut?
Det var ju trots allt en man vi pratade om. Förstår man nånsin såna?

Angel: Trycket behöver man inte ta i handen!
Jossan-klass på den!

Angel: Eller nån annan kroppsdel för att göra det lite häftigt.
Kroppsdelar är väl sällan häftiga?

Angel: Vem fan har suttit här?! Det är ju för fan som att veckla in en jättebebis!
Ja det var jag som kört bilen en stund. Ursäkta då att man inte når ner till golvet i killbilar!

Efter Hemsön var det dags för Härnösand igen. Ännu en Anna blandade sig i leken, liksom en Lovisa. Tjejkväll old style (och nu pratar jag inte om sällskapets ålder utan om hur det brukade gå till i Härnta för några år sedan). Man kan kanske tycka att Angel och jag borde pratat av oss det värsta i bilen men icke. Det var inga problem att hålla igång konversationen om man så säger.

---

Dag 6 Fredag
En händelserik natt. Ja på min front i alla fall, mitt sängsällskap somnade på två röda medan jag höll på att dö av värmeslag. Till slut gav jag upp skedandet och la mig på soffan istället till grannarnas förtjusning (hela huset bredvid har full koll på nämnda soffa).

Efter fika hos Maria (vi kan inte hålla oss borta från bruden) var det dags att lära Angel hur man klarar en dag i Birsta. Det var fredag. Det var mulet. Det var rätt mycket folk. Vi fick inte ens plats på parkeringen. Tyvärr hindrade det oss inte från att gå in i the mountain of doom, och givetvis slutade det med att vi utökade packningen ännu en gång. Jamen, det var ju halva reapriset, fatta hur mycket pengar vi tjänade?!

Eftersom nästa mål på resan var födelsedagsfest i Nedansjö var vi tvungna att köra en raggardusch med ombyte i bilen. På Birsta-parkeringen. Det var... mycket intressant. Jag kan ha flashat en barnfamilj.

Angel: Var det skospray det där? Jag sprayade fötterna.

Jag: Jag tycker att vi blev jävligt snygga med tanke på förutsättningarna.

Vi kanske inte riktigt visste var Nedansjö låg, men fram kom vi! Det tog bara några extra varv i en rondell och ett par varv förbi huset vi skulle till. I huset hittade jag äntligen min lillasyster. Och det går inte ens att beskriva hur skönt det var att se henne.



Nedansjö är en mycket vacker plats. Men folket på bänken är ännu vackrare. På festen träffade vi på en vansinnigt trevlig kvinna. Tog en bra stund innan vi insåg varför vi trivdes så bra ihop. Hon var också styrdansare. Men hon trodde inte att folk söderifrån höll på med sånt?

T9: "inte rumprent"
Det skulle bli "inte rumsrent", men hey. Jag är öppen för språkliga innovationer.

Jag: Där kan du ju inte köra!!!
Angel: Det kan jag visst, det kom ju inga bilar?!



Hällsjö! Fast skylten står på jävligt fel ställe. Typ 12 mil fel.

Så styrde vi kosan mot Gävle igen. Jag lärde Angel att man MÅSTE tuta när man åker in i Gävleborgs län. Hon blev lite för tänd på idén och tutade sen åt alla skyltar vi såg. Sen blev vi kissnödiga. Men det var bara nio mil kvar till Gävle och alla mackar var stängda. Så vi bestämde oss för att hålla oss. Det KUNDE ha gått. Men så såg vi en skylt där det stod Tönnebro 11. Och då gick det inte att låtsas. Vi MÅSTE stanna fem mil från stan för att lätta på trycket.

Angel: Det var jävligt långa 11 kilometer. Kors.
Du måste börja umgås mer med folk i din egen ålder.

Angel: Jag har så feta händer så var man än sticker in dom så sitter dom fast!

Jag: Vill du INTE sjunga nu?
Angel: Jo, massor högt och fult.
Vi sjunger väl aldrig fult?! Staaaaad iiiiii ljuuuuuuuus....

Angel: Man kan inte sjunga med Marianne i munnen.
Ja, det skulle bli roligare om en kille sa det, men jaja.

Angel: Stoppa du en Marianne i munnen på mig nu för att du inte vill höra mig sjunga?!
Absolut icke. Jag tyckte du såg ut att behöva en bara.

Angel: Jag körde över en groda!!
Jag: Kul!
Angel: Nä, jag lyfte på fötterna!

Angel: Nu kommer det att komma en fartkamera igen. Jävla Perrelli!
Jag tänker inte ens försöka förklara.

Jag: If you do me let me know!
Kanske inte blev riktigt rätt textrad där. Men take a chance on me liksom.