jessikavingakristina

Förväntningarna var höga. Efter förra årets succé med filmmanus och allt var jag beredd på det bästa (och värsta). Innan jag ens satt mig i familjebilen norrut (där jag fick agera Fairy Godmother sjukt många mil) insåg min mor vad resan skulle gå ut på.

Mamma: Äckligt. Du kommer snuska dig med dom!
Det KAN ha handlat om nåt annat. Men jag minns ändå inte vad.


Min mamma kycklingen

Ja mamma, jag är rädd att du hade rätt.

I bilen på väg norrut. Vi har walkie talkies för att underlätta kommunikationen. Tor blir lite exalterad.
Tor: Mean machine här, över. Oj. Mean machine här, jag gjorde fel kom.

Sassa: Siksjö. Det låter i och för sig gott?

Tor: Jag är en sån där som skulle bli jätterädd för skrået. Skrovet. Vad heter det?
Sassa och jag: Skogsrå.

Tor: Lycksele. Vänta nu. Är det den här lilla vägen?
Eh ja. Det är inte direkt storstan vi siktade på.

Eftersom Fraj stod för citatnedskrivandet under resten av helgen får de som är nyfikna på vad konversationerna handlade om leta sig vidare till hennes fantastiska blogg.

Jag är glad för:

* att Allergo och jag kunde äta samma mat i år igen. Det hade inte blivit lika kul att steka kyckling och citera Småstadsliv ensam.

*att jag överlevde hängbroarna.Hur kan NÅGON tycka att det är en bra idé att bege sig ut på något dylikt?




Jag: Stenmark, kan man ha sandaler?
Stenmark: Ja absolut, jag ska gå i de här! (pekar på sina Foppa-tofflor).
Jag: Okej, är det långt att gå då?
Stenmark (svävande): Nä, ett par kilometer kanske?
Det var fyra kilometer. Genom skogen och över klippor. Man kunde INTE ha sandaler. Särskilt inte om man var bakfull.

*att min filosofi under hela resan var rätt enkel. Så lite ansträngning som möjligt, så mycket öl som möjligt. Det fanns folk som plockade blåbär, spelade spel, åkte och fiskade och täljde Fantomenmärken. Jag... drack öl.

Jag (tyst i huvudet): Det brinner!!! Nej vänta. Jag har somnat med håret under näsan.
Vi kanske satt en del vid lägerelden.

I diskussion om föräldraskap vid lägerelden.
Sassa: Satan, vad var det där?! Jaha. Jag eldade lite på mig själv.

Sassa: Du luktar ganska mycket när du dricker.



A work in progress.

*att jag äntligen lyckades koppla bort allt vad jobb och vardagsstress heter. Men som vanligt tar allt slut. Nån gång. Jag ville icke åka hem.

Jag bjuder Tor och Sassa på Nonstop i bilen under hemresan.
Tor: Oj! Nu är det fest!
Småbarnsföräldrar har låga krav. Thank God for that.

Efter en natt i Hällsjö drog jag så vidare ännu längre söderut. I ösregn. Utan fungerande fläkt. Utan bensin. TRE bensinmackar vägrade låta mig tanka i Kramfors (ja okej, det kanske var datorhaveri, men jag tog det personligt!). Jag utförde en högst olaglig omkörning eftersom jag inte bara blivit fartblind utan också missat att det inte längre var mötesfri motorväg. Det är farligt med spännande ljudböcker.

Jag kom hem. Min packning dog.


När jag kom hem såg min blomma, som inte blommat sen jag köpte den för ett år sen, ut så här:

Ja, den kanske slokar lite, men den blommor! Tough love, jag säger bara det, tough love är det som gäller.


Och Fraj, jag FÖRSTÅR inte hur JAG kan bli beskylld för den pubertala nivån på humorn? Det... var... kanske ganska sant. Men hey. Jag lider inte av det. Ta en öl.