Solen står högt...
... eller så är det rätt molnigt men vad gör väl det när man har havrekex på tallriken, nästan all tvätt färdigtvättad och världens bästa vänner?
Lite för intresseklubben att anteckna:
Jag spöade mig själv i duschen häromdan så att blodvite uppstod. Man ska inte skoja om kvinnomisshandel men när det slutade göra ont var det rätt kul...
Det är oerhört skönt att inte ha en TV. Jag har nog med tider att passa på jobbet.
Jag insåg idag att anledningen till att jag inte gillar mitt jobb längre är att det aldrig finns tid att sitta ner och reflektera och fundera kring det man gör. Utan tid för återhämtning kan man aldrig landa, och utan landning tappar man fotfästet. Där är jag nu.
I don't know you anymore
Jag har en del dåliga sidor som jag i min idiotiska stolthet ser som styrkor.
Jag ber väldigt sällan om hjälp med det jag verkligen behöver hjälp med.
Jag är självtillräcklig på gränsen till det absurda.
Jag gråter alldeles för sällan och aldrig över rätt saker.
Jag antar att ingen egentligen klarar av sanningen.
Men det finns inga bevis.
Jag ber väldigt sällan om hjälp med det jag verkligen behöver hjälp med.
Jag är självtillräcklig på gränsen till det absurda.
Jag gråter alldeles för sällan och aldrig över rätt saker.
Jag antar att ingen egentligen klarar av sanningen.
Men det finns inga bevis.
Kluttjulla!
När jag drullade hem från stan med alldeles för lågt blodsocker och alldeles för mycket skoskav såg jag framför mig hur jag mycket SNART skulle tillaga något alldeles särdeles smaskigt och sedan i lugn och ro hinna bestämma om kvällen skulle innebära gympass eller promenad. När jag släpat mina trötta ben uppför trapporna och började rota i väskan efter nycklarna (ni inser vad som kommer nu va?) kände jag plötsligt hur den fullständiga hopplösheten tog tag i mig. Jo. Jag hade glömt nycklarna på jobbet. Nu bor jag visserligen bara fem minuters promenad från jobbet, men det kändes OÖVERSTIGLIGT att ta sig tillbaka dit. Men det gjorde jag. Och sen följde stackars Annika mig runt hela bygget i jakt på knippan. Som förstås låg där jag senast lagt den. I mitt eget arbetsrum? Nejnej, det skulle väl vara att göra det alldeles för ENKELT för sig. I de gemensamma utrymmena, typ personalrum, damrum, matrum? Neeeeej, varför påskynda hemgången på en torsdag? Jag hade givetvis lagt den på en annan kollegas skrivbord. I Annikas arbetsrum.
Nyss hällde jag lite jordgubbsshake i håret. Ett säkert tecken på att man bör duscha.
Idag har jag presenterat mig för två nya klasser. Ett första steg på vägen mot att få dem att se mig som komplett galen. På ett bra sätt. Och så har jag eh... nej... det är bara för ointressant.
Antingen har det börjar regna eller så flimrar det väldigt mycket framför mina ögon nu.
Nyss hällde jag lite jordgubbsshake i håret. Ett säkert tecken på att man bör duscha.
Idag har jag presenterat mig för två nya klasser. Ett första steg på vägen mot att få dem att se mig som komplett galen. På ett bra sätt. Och så har jag eh... nej... det är bara för ointressant.
Antingen har det börjar regna eller så flimrar det väldigt mycket framför mina ögon nu.
Allvarligt talat...
...nog för att jag kanske inte är på topp för tillfället, men jag har inga som helst planer på att göra slut på det hela. Så varför jag försöker dränka mig i duschen kanske nån annan kan svara på? Efter att jag skurat alla väggar och golv där inne (städdjävulen...) skulle jag ta en låååång varm dusch som belöning. Och vad får jag? En kallsup som gör att jag nästan slår huvudet i duschväggen (till mitt försvar är det rätt trångt där inne) och som gör att jag fortfarande inte är så sugen på kvällsfika.
Dagens andra nära-döden-upplevelse var på arbetsrummet där jag var på vippen att skratta ihjäl mig. Situationen är otroligt svår att förklara, men kan sammanfattas som följer: låt ALDRIG ett gäng samhällslärare ta hand om en fisk. Särskilt inte om det är en klassmaskot.
Och så har jag nästan fått Annika och Jörgen att skratta ihjäl sig också. Men det var helt och hållet nån annans fel. Det kan inte ha något att göra med att mitt liv är rätt osannolikt för tillfället.
Dagens andra nära-döden-upplevelse var på arbetsrummet där jag var på vippen att skratta ihjäl mig. Situationen är otroligt svår att förklara, men kan sammanfattas som följer: låt ALDRIG ett gäng samhällslärare ta hand om en fisk. Särskilt inte om det är en klassmaskot.
Och så har jag nästan fått Annika och Jörgen att skratta ihjäl sig också. Men det var helt och hållet nån annans fel. Det kan inte ha något att göra med att mitt liv är rätt osannolikt för tillfället.
Det kändes som en halvbra dag...
... eftersom jag försov mig i morse (det gör jag aldrig), min telefon slutade utföra ens de mest basala operationer jag bad den om (jag har haft den i typ fem år och lider av svår separationsångest) och jag endast lyckades framföra meningslöst bladder när jag träffade "min" klass för första gången efter sommarlovet.
Men det vände lite när min Angel ville ta en promenad efter jobbet och ännu lite mer när jag insåg att Johan Glans pratar om numchakas i sin "World tour of Skåne". Ahahaha. Min humor är helt obetalbar.
I live for...
... little moments like that... Som när man stoppar fötterna i en sval sjö en varm sensommardag samtidigt som vinden blåser genom håret och vågorna slår mot benen. Som när man får ännu ett flyttlass på plats så att älskade vänner blir än mer bofasta i stan. Som när man struntar i att det är soligt ute och kryper ner under täcket för att titta på en halvtaskig svensk film. Som när någon förstår ens skämt innan man ens är klar med det. Utan att man behöver förklara ett dugg. Som när man kommer hem, lite trött, med lågt blodsocker, färdig att börja grina lite av jobbångesten och istället börjar le när man ser rosorna som står kvar på köksbordet.
Månadens upptäckt 1: om MP3-spelaren blir blöt finns en viss risk att den glömmer en del av sina funktioner. Som att det ska komma ljud ur BÅDA hörlurarna.
Månadens upptäckt 2: Converse är inga vandringskängor. Man kan vricka fötterna ganska illa om man ändå får för sig att använda dem som det.
Månadens filmcitat: Håll käften!!! Ojsan, det där kommer jag att få betala för senare...
Eller som när man stänger av datorn, tar en lång varm dusch, bäddar rent i sängen och kryper ner med en dokumentär i MP3-spelaren. Med ljud i bara ena hörluren.
Månadens upptäckt 1: om MP3-spelaren blir blöt finns en viss risk att den glömmer en del av sina funktioner. Som att det ska komma ljud ur BÅDA hörlurarna.
Månadens upptäckt 2: Converse är inga vandringskängor. Man kan vricka fötterna ganska illa om man ändå får för sig att använda dem som det.
Månadens filmcitat: Håll käften!!! Ojsan, det där kommer jag att få betala för senare...
Eller som när man stänger av datorn, tar en lång varm dusch, bäddar rent i sängen och kryper ner med en dokumentär i MP3-spelaren. Med ljud i bara ena hörluren.
Hur man överlever...
... en fredagkväll efter en veckas hårt arbete:
1. gå hem tidigt från jobbet. Strunta i att ingen kommer att tycka att du är duktig. Bara gå. Gå!
2. laga god mat. I stora mängder. Gärna medan du shakar ass till bra musik.
3. sopa undan de största dammtussarna och torka lite i badrummet. Mest för syns skull, ingen storstädning.
4. få besök av en ängel. Eller ett Kinderägg? Hon hade i alla fall tre överraskningar med sig: blommor, vin och EFTERRÄTT! Och då har hon ändå vunnit mitt hjärta för längesen. Overkill? Nejnej. Detta är ett exempel på hur man håller en relation vid liv.
5. snacka en massa skit, drick en massa vin, ät en massa mat, snacka ännu mer skit, drick ännu mer vin och ät efterrätt.
6. däcka i soffan, gärna i knät på varandra under ett varmt täcke.
7. se en bra film. Drick lite mer vin.
8. försök inte göra nånting vettigt överhuvudtaget. Bara njut av ögonblicket.
Nu har ängeln åkt hem, jag har tagit en liten promenad runt kvarteret och insåg när jag kom hem att hon glömt vin i vinglaset. Kvällen är alltså inte slut än.
1. gå hem tidigt från jobbet. Strunta i att ingen kommer att tycka att du är duktig. Bara gå. Gå!
2. laga god mat. I stora mängder. Gärna medan du shakar ass till bra musik.
3. sopa undan de största dammtussarna och torka lite i badrummet. Mest för syns skull, ingen storstädning.
4. få besök av en ängel. Eller ett Kinderägg? Hon hade i alla fall tre överraskningar med sig: blommor, vin och EFTERRÄTT! Och då har hon ändå vunnit mitt hjärta för längesen. Overkill? Nejnej. Detta är ett exempel på hur man håller en relation vid liv.
5. snacka en massa skit, drick en massa vin, ät en massa mat, snacka ännu mer skit, drick ännu mer vin och ät efterrätt.
6. däcka i soffan, gärna i knät på varandra under ett varmt täcke.
7. se en bra film. Drick lite mer vin.
8. försök inte göra nånting vettigt överhuvudtaget. Bara njut av ögonblicket.
Nu har ängeln åkt hem, jag har tagit en liten promenad runt kvarteret och insåg när jag kom hem att hon glömt vin i vinglaset. Kvällen är alltså inte slut än.
All work and no play
Jobbdag 1 = en diffus känsla av att bli idiotförklarad kombinerad med eufori av alla kramar och total panik över att det är så länge till nästa ledighet.
Jobbdag 2 = acceptans. Det går ju inte att gnälla sig genom livet. Och så hade jag lite trevliga mentala bilder att sysselsätta mig med.
Jobbdag 3 = är imorgon. Då ska jag... Nej. Jag minns inte. Det var säkert nåt jätteintressant.
Eftersom jag var i så dåligt skick efter jobbdag 1 bestämde jag mig för att köra ett hårt pass på gymmet (ja hårt för MIG, allt är ju relativt). Så här i efterhand kan man ju tycka att träningsvärk och drygt 100 trappsteg borde ha gjort dag 2 än värre, men det är ganska kul att bli distraherad av plötsliga smärthugg i framförallt bakdelsmuskulaturen.
Jag har, VE OCH FASA, bakat havrekex i augusti. Det GÖR man bara inte. Men jag blev så sugen och jag tyckte kanske liiiite synd om mig själv så ja... förlåt mamma... :P
Jobbdag 2 = acceptans. Det går ju inte att gnälla sig genom livet. Och så hade jag lite trevliga mentala bilder att sysselsätta mig med.
Jobbdag 3 = är imorgon. Då ska jag... Nej. Jag minns inte. Det var säkert nåt jätteintressant.
Eftersom jag var i så dåligt skick efter jobbdag 1 bestämde jag mig för att köra ett hårt pass på gymmet (ja hårt för MIG, allt är ju relativt). Så här i efterhand kan man ju tycka att träningsvärk och drygt 100 trappsteg borde ha gjort dag 2 än värre, men det är ganska kul att bli distraherad av plötsliga smärthugg i framförallt bakdelsmuskulaturen.
Jag har, VE OCH FASA, bakat havrekex i augusti. Det GÖR man bara inte. Men jag blev så sugen och jag tyckte kanske liiiite synd om mig själv så ja... förlåt mamma... :P
I'm tired of using technology
Jaha kära vänner och folk jag inte känner (brukar ha typ 15 läsare om dan, och så många vänner har jag enligt vissa inte därav det dåliga rimmet), nu... nu.... är det nog dags att peppa som fan och skaffa sig (mig?) en riktigt positiv attityd till livet, universum och... allt? Det kan ju nämligen vara så att jag måste gå och jobba imorgon och det känns lite... eh... vad är ordet nu... motigt?
För att motverka alla tendenser till jobbångest (jo, sådana fanns faktiskt där ett tag) såg jag till att få en riktigt partykväll under bältet igår. Det jag kommer ihåg är detta:
1. jag hade väldigt roligt men jag har ingen aning om vad jag hade för skor på mig eftersom det beslutet togs efter LITE för mycket kaffe. Med Baileys i.
2. jag blev psykad av en bartender som ska få igen big time.
3. jag hade sjukt trevligt sällskap även om jag tappade bort dem i omgångar.
4. jag hittade bankdosan på bordet i morse så jag måste ha varit lite orolig för kvällens utsvävningar när jag kom hem. Jag tänker inte kolla i nyktert tillstånd.
5. jag gick ut i regnet en stund (för att... eh... ja...) och gick in igen utan att tänka på vad regn brukar göra med min så kallade frisyr. Efter ca en halvtimme gick jag till damrummet och ICK! det var ett monster i spegeln!!!
6. jag fick ÄNTLIGEN på fullaste allvar höra repliken "Tjena kexet, står du här och smular?". Och den var riktad till mig!!! Jag är så lycklig, det här har jag väntat på i MÅNGA år!
7. jag fick dansa till "I won't let the sun go down on me" som var värsta favoritlåten när vi gick på Loppis-disco (ja i Hällsjö hade vi sånt! It was the shit!). Heartbreak har en hel del självironi, så för oss som besitter en hel del sådan också är det ett riktigt bra ställe.
8. jag har bra mycket bättre vänner än jag ibland förtjänar. Men livet är ju inte rättvist så det är bara att tacka och ta emot...
Ibland önskar jag att jag hade lite bättre kontroll över mitt galna hjärta. Men jag inser att livet skulle bli rätt ospännande då.
För att motverka alla tendenser till jobbångest (jo, sådana fanns faktiskt där ett tag) såg jag till att få en riktigt partykväll under bältet igår. Det jag kommer ihåg är detta:
1. jag hade väldigt roligt men jag har ingen aning om vad jag hade för skor på mig eftersom det beslutet togs efter LITE för mycket kaffe. Med Baileys i.
2. jag blev psykad av en bartender som ska få igen big time.
3. jag hade sjukt trevligt sällskap även om jag tappade bort dem i omgångar.
4. jag hittade bankdosan på bordet i morse så jag måste ha varit lite orolig för kvällens utsvävningar när jag kom hem. Jag tänker inte kolla i nyktert tillstånd.
5. jag gick ut i regnet en stund (för att... eh... ja...) och gick in igen utan att tänka på vad regn brukar göra med min så kallade frisyr. Efter ca en halvtimme gick jag till damrummet och ICK! det var ett monster i spegeln!!!
6. jag fick ÄNTLIGEN på fullaste allvar höra repliken "Tjena kexet, står du här och smular?". Och den var riktad till mig!!! Jag är så lycklig, det här har jag väntat på i MÅNGA år!
7. jag fick dansa till "I won't let the sun go down on me" som var värsta favoritlåten när vi gick på Loppis-disco (ja i Hällsjö hade vi sånt! It was the shit!). Heartbreak har en hel del självironi, så för oss som besitter en hel del sådan också är det ett riktigt bra ställe.
8. jag har bra mycket bättre vänner än jag ibland förtjänar. Men livet är ju inte rättvist så det är bara att tacka och ta emot...
Ibland önskar jag att jag hade lite bättre kontroll över mitt galna hjärta. Men jag inser att livet skulle bli rätt ospännande då.
It ain't me babe
Ibland är småsaker som för andra kan tyckas helt obetydliga precis det som håller en kvar på rätt sida (för mig är i och för sig den rätta sidan det många skulle tycka är den "fela", felaktiga, orätta, ja va fan det nu heter, sidan och tvärtom) av galenskapen. En lätt beröring i rätt ögonblick, ett telefonsamtal från någon man trodde glömt att man existerar, en glass i solen på en av de sista semesterdagarna, en varm kaffedrink när kvällen börjar bli sval och mest av allt en kram från mamma och pappa. Förutan detta skulle nog bitarna inte hålla ihop.
Jag har nagellack på min dator. Jag har precis lyckats betala av den och jag har NAGELLACK på den?! NÄR HÄNDE DETTA (tänk Johan Glans där)?!
Filmen "Hang-over" är rolig. Den påminner väldigt mycket om när vi i efterhand försöker reda ut händelseförloppet under personalfesterna...
Var det nån som sa jobb? Vad hette det? Hur då? Ska jag? Nä...
Sista semesterdagarna...
... ska tillbringas i storstan, men dagarna som gått spenderades i Hällsjö. Här är några höjdpunkter. Ta anteckningar:
Igår kom Emma och Lina på besök. Tiden flög. Och jag påmindes återigen om hur viktigt det är att man umgås med människor som man får lika mycket energi från som man (förhoppningsvis) ger. Och som kan alla Disney-repliker utantill.
Systeryster och jag gav oss ut på joggingtur, och jag insåg att jag tyvärr har en hel del arbete kvar innan jag kan räkna mig som ens i närheten av tränad. Hehe. Insåg just att Vasatrapporna bara är några dagar borta... Man skulle ju kunna se detta som ett problem, men eftersom jag har en obotligt positiv livsinställning (ja? Jag HAR ju det?! När jag inte har pms eller lågt blodsocker eller folk jävlas?) så ser jag det bara som en kul utmaning. Det gör väl inget om man svettas på jobbet? Alla lärare ska ju bli kända för nåt?
För mig brukar resan Hällsjö-Gävle präglas av en massa bökande med bagage (eftersom man ALLTID har med sig mer tillbaka än när man kom), strul med tåganslutningar och bussar hit och dit och skrikande ungar på sätena bredvid. Den här gången slapp jag allt sånt och fick istället väl avvägda toalettpauser, mat efter lagom mycket åkande och konversation som inte fick mig att vilja hoppa ut genom rutan (och jo. Jag har varit med om sådana konversationer SKRÄMMANDE många gånger. Tur att jag själv är så jävla bra.). Jobbigt om man börjar vänja sig vid sånt här. Rulla undan.
Igår kom Emma och Lina på besök. Tiden flög. Och jag påmindes återigen om hur viktigt det är att man umgås med människor som man får lika mycket energi från som man (förhoppningsvis) ger. Och som kan alla Disney-repliker utantill.
Systeryster och jag gav oss ut på joggingtur, och jag insåg att jag tyvärr har en hel del arbete kvar innan jag kan räkna mig som ens i närheten av tränad. Hehe. Insåg just att Vasatrapporna bara är några dagar borta... Man skulle ju kunna se detta som ett problem, men eftersom jag har en obotligt positiv livsinställning (ja? Jag HAR ju det?! När jag inte har pms eller lågt blodsocker eller folk jävlas?) så ser jag det bara som en kul utmaning. Det gör väl inget om man svettas på jobbet? Alla lärare ska ju bli kända för nåt?
För mig brukar resan Hällsjö-Gävle präglas av en massa bökande med bagage (eftersom man ALLTID har med sig mer tillbaka än när man kom), strul med tåganslutningar och bussar hit och dit och skrikande ungar på sätena bredvid. Den här gången slapp jag allt sånt och fick istället väl avvägda toalettpauser, mat efter lagom mycket åkande och konversation som inte fick mig att vilja hoppa ut genom rutan (och jo. Jag har varit med om sådana konversationer SKRÄMMANDE många gånger. Tur att jag själv är så jävla bra.). Jobbigt om man börjar vänja sig vid sånt här. Rulla undan.
I just can't get you off my mind
För rätt många år sen nu träffade jag på en kille som fastnade i minnet fast han egentligen inte gjorde nånting alls för att förtjäna det. Vi pratade i en halvtimme, och det räckte. Andra människor kan man prata med varje dag i ett år utan att de lämnar mer än ytliga spår, men den här killen tänker jag fortfarande på ibland. Jag har ingen aning om vad han gör nu, var han bor eller om jag ens skulle känna igen honom om jag såg honom igen. Men det spelar ingen roll.
En kompis som jag var tvungen att flytta långt bort ifrån sa en gång "vi ses runt nästa krök" fast vi visste att vi antagligen aldrig skulle ses igen. Trots allt en vacker tanke.
Egentligen är jag på jättebra humör, ska på mini-road trip imorrn och har haft en jättehärlig dag även om jag skar mig på locket till kesoburken... Men det kanske är när man är på bra humör som man ska tänka på de där som "kom undan". Eftersom det faktiskt känns helt okej då. Det är ju rätt många som inte kommit undan också.
En kompis som jag var tvungen att flytta långt bort ifrån sa en gång "vi ses runt nästa krök" fast vi visste att vi antagligen aldrig skulle ses igen. Trots allt en vacker tanke.
Egentligen är jag på jättebra humör, ska på mini-road trip imorrn och har haft en jättehärlig dag även om jag skar mig på locket till kesoburken... Men det kanske är när man är på bra humör som man ska tänka på de där som "kom undan". Eftersom det faktiskt känns helt okej då. Det är ju rätt många som inte kommit undan också.
Nu är livet faktiskt spännande på riktigt
I fredags tog jag en tur till en liten by utanför Sandviken för att... ja... dricka kaffe? Titta på landsbygden? När jag körde där i min lilla lånade racer (tack Angel!) blev jag jäääävligt bilsugen. Hm. Men sen kom jag på hur vidrigt det är att skrapa rutor på vintern. Och hur mycket parkeringsböter kostar. Då blev jag jävligt sugen på att hålla mig väl med alla vänner som har bil.
Igår kväll när alla andra var på Heartbreak satt jag i en solstol under stjärnhimlen, drack folköl och filosoferade om livets alla konstigheter. De va najs skulle man kunna säga. Man skulle också kunna säga att jag blev påmind om att även om andra bara är gäster i ens liv så finns det människor och platser som flyttat in rätt permanent i hjärtat. En doft, en bild eller en historia räcker för att man ska känna exakt var de bor också.
Idag när jag hade kunnat tvätta kläder eller nåt annat ordentligt tog jag och A båten till Limön, åt glass, sölade en massa och tog båten hem igen. Jag hann också få en macka med en friterad fluga på. Intressant. Men min glass smakade i alla fall inte häst som A:s gjorde. Kladdkaka, telefonsamtal på dass, surströmmingsdoft, hysteriska skratt och tics på bion (Sommaren med Göran är ett helt okej tidsfördriv men jag kommer aldrig mer att kunna hångla med nån), promenad på ett månbelyst Söder, snabbvisit hos Gävles nyaste... gävlebo? och fantastiska oneliners som "Du har för stora fötter. Men dom står ju inte ens ut!" eller varför inte "det kanske är en sekt? Nej, dom har bara inte släckt" har också förgyllt dagen. Samt den osmidigaste raggningsrepliken någonsin "Jaha, vart ska man ta vägen nu då?" "Du ska följa med mig hem". Den var i och för sig snyggare än inbromsningen mitt i vägen när en snygg kille cyklade förbi. Hysteriskt. You had to be there. Och nej, det var INTE jag som körde. Give me some credit här...
Helgen kan helt enkelt sammanfattas med ett ord: kanon.
Igår kväll när alla andra var på Heartbreak satt jag i en solstol under stjärnhimlen, drack folköl och filosoferade om livets alla konstigheter. De va najs skulle man kunna säga. Man skulle också kunna säga att jag blev påmind om att även om andra bara är gäster i ens liv så finns det människor och platser som flyttat in rätt permanent i hjärtat. En doft, en bild eller en historia räcker för att man ska känna exakt var de bor också.
Idag när jag hade kunnat tvätta kläder eller nåt annat ordentligt tog jag och A båten till Limön, åt glass, sölade en massa och tog båten hem igen. Jag hann också få en macka med en friterad fluga på. Intressant. Men min glass smakade i alla fall inte häst som A:s gjorde. Kladdkaka, telefonsamtal på dass, surströmmingsdoft, hysteriska skratt och tics på bion (Sommaren med Göran är ett helt okej tidsfördriv men jag kommer aldrig mer att kunna hångla med nån), promenad på ett månbelyst Söder, snabbvisit hos Gävles nyaste... gävlebo? och fantastiska oneliners som "Du har för stora fötter. Men dom står ju inte ens ut!" eller varför inte "det kanske är en sekt? Nej, dom har bara inte släckt" har också förgyllt dagen. Samt den osmidigaste raggningsrepliken någonsin "Jaha, vart ska man ta vägen nu då?" "Du ska följa med mig hem". Den var i och för sig snyggare än inbromsningen mitt i vägen när en snygg kille cyklade förbi. Hysteriskt. You had to be there. Och nej, det var INTE jag som körde. Give me some credit här...
Helgen kan helt enkelt sammanfattas med ett ord: kanon.
Jessikas spännande liv del 3
Alla goda ting är tre? I alla fall i vår familj, tre systrar Nilsson, we are the shit.
Det är helt jävla sanslöst varmt i min lägenhet. Att bo längst upp under svart plåttak är säkert bra på många sätt (jag kan inte komma ETT ENDA just nu, men så är jag lite distraherad av mina egna försök att andas så...) men INTE under sommarmånaderna.
Igår dejtade jag på Claes Ohlson. Inte dumt.
Idag har jag varit med mina nya grannar (enligt Hällsjömått mätt är de grannar!) Tor och Sassa på Ikea. Det är en fin affär. Det är kul om man är där med folk som nyss har flyttat och därför köper ALLT. Det är särskilt kul om man själv försöker flörta med personalen men envisas med att tappa grejor i golvet och dra fel kort när de tittar på. Alla vill väl ha en släpphänt idiot?
Vi kan också ha gjort ett nytt försök att spela biljard ikväll. Men det finns inga bevis.
Jessikas spännande liv del 2
Ja. Jag vet att ni har längtat.
Harry Potter var den perfekta dejten... Men jag erkänner: jag kanske åt en ANING för mycket godis och blev en ANING för speedad efteråt. Men sånt går ju att lösa.
Tänkte jag skulle ta upp lite spännande saker som hänt TIDIGARE i livet också eftersom.. ja ärligt talat händer det inte så mycket just nu...
När jag var liten, säg 10-11 år, fick jag min allra första CD. Det var The Boppers och jag var heeelt extatisk. Sen insåg jag Take Thats storhet (våga inte säga emot. Detta vara heligt område.) och köpte förstås också den obligatoriska Celine Dion-skivan. MEN, sen hände det. I och med reklamkanalernas intåg i rutan hade vi ÄNTLIGEN möjlighet att se TV-shop. Halleluja. Och mitt bland alla häftiga träningsredskap och mirakelkrämer gick en reklam för en samlingsbox som hette "Country legends". Här är det på sin plats att påpeka att jag var ett mycket känslosamt barn och tyvärr också en aning enkelspårig. Inte en jättebra kombination. Jag bara visste att jag MÅSTE ha den. Så jag lyckades övertala käre far att ringa TV-shop (jag stod bredvid och hoppade på stället) och använde mina hopsparade veckopengar för att få hem skivor med artister som jag aldrig hört talas om. Det telefonsamtalet är ett av mina allra klaraste minnen nånsin. Det hade kunnat bli en riktig flopp. Det hade kunnat lära mig att man aldrig ska lita på TV-shop. Det hade kunnat göra att jag började använda mina pengar på ett intelligentare vis. Men nä. Istället var detta inledningen på en hittills livslång kärlekshistoria. Jag och countryn. Meant to be. Visst är det vackert?
Harry Potter var den perfekta dejten... Men jag erkänner: jag kanske åt en ANING för mycket godis och blev en ANING för speedad efteråt. Men sånt går ju att lösa.
Tänkte jag skulle ta upp lite spännande saker som hänt TIDIGARE i livet också eftersom.. ja ärligt talat händer det inte så mycket just nu...
När jag var liten, säg 10-11 år, fick jag min allra första CD. Det var The Boppers och jag var heeelt extatisk. Sen insåg jag Take Thats storhet (våga inte säga emot. Detta vara heligt område.) och köpte förstås också den obligatoriska Celine Dion-skivan. MEN, sen hände det. I och med reklamkanalernas intåg i rutan hade vi ÄNTLIGEN möjlighet att se TV-shop. Halleluja. Och mitt bland alla häftiga träningsredskap och mirakelkrämer gick en reklam för en samlingsbox som hette "Country legends". Här är det på sin plats att påpeka att jag var ett mycket känslosamt barn och tyvärr också en aning enkelspårig. Inte en jättebra kombination. Jag bara visste att jag MÅSTE ha den. Så jag lyckades övertala käre far att ringa TV-shop (jag stod bredvid och hoppade på stället) och använde mina hopsparade veckopengar för att få hem skivor med artister som jag aldrig hört talas om. Det telefonsamtalet är ett av mina allra klaraste minnen nånsin. Det hade kunnat bli en riktig flopp. Det hade kunnat lära mig att man aldrig ska lita på TV-shop. Det hade kunnat göra att jag började använda mina pengar på ett intelligentare vis. Men nä. Istället var detta inledningen på en hittills livslång kärlekshistoria. Jag och countryn. Meant to be. Visst är det vackert?
Jessikas spännande liv del 1
Memo to self: ta inte med en bra bok ut i solen. Det finns en viss risk att du blir sittande längre än vad din porslinshy (ja den är grisskär men det finns som synes fina omskrivningar) klarar av. Det roligaste är att jag bara solar ena sidan eftersom solen ligger på ja, från sidan? Blir säkert jättesnyggt.
Igår var det äntligen dags för showmöte igen! Brudarna på plats i mitt kök och stora planer i luften... Fin blomma fick jag i inflyttningspresent också, får väl erkänna att jag inte direkt är bortskämd med snittblommor eftersom mitt enda förhållande är med mig själv och jag brukar prioritera choklad... :P
Showpremiären flyttad till i december, som de karriärkvinnor vi är (hrm...) har vi inte riktigt tid att få ihop nåt före dess och så kanske det är nya medlemmar på gång... Spännande liv som sagt...
Fler spännande fakta: idag var jag på gymmet och bestämde mig för att det är fan sånt jag vill jobba med. Träning alltså. På allvar. Tänk att få jobba med nåt man faktiskt TROR på?! Så jag skippar jongleringen som var sommarens projekt och satsar på att planera min framtid istället.
Ännu fler spännande fakta: imorrn flyttar Tor och Sassa hit! Jag började spontanskratta igår kväll när jag kom på att det plötsligt kommer att finnas två (till) härliga människor här i stan som man kan spendera sitt liv med. Vare sig de vill eller inte. ;)
Mest spännande fakta: igår övertalade jag en stackars Martin att följa med på kvällspromenad. Det var lite knott ute också. Och med lite menar jag mer än jag nånsin sett så nära stan. Men Martin fick i alla fall känna sig lite macho när han kickade some knott ass.... Hade behövt mina numchakas där, helt klart...
Och lite onödigt spännande fakta: ikväll ska jag på date. Med Harry Potter.
Igår var det äntligen dags för showmöte igen! Brudarna på plats i mitt kök och stora planer i luften... Fin blomma fick jag i inflyttningspresent också, får väl erkänna att jag inte direkt är bortskämd med snittblommor eftersom mitt enda förhållande är med mig själv och jag brukar prioritera choklad... :P
Showpremiären flyttad till i december, som de karriärkvinnor vi är (hrm...) har vi inte riktigt tid att få ihop nåt före dess och så kanske det är nya medlemmar på gång... Spännande liv som sagt...
Fler spännande fakta: idag var jag på gymmet och bestämde mig för att det är fan sånt jag vill jobba med. Träning alltså. På allvar. Tänk att få jobba med nåt man faktiskt TROR på?! Så jag skippar jongleringen som var sommarens projekt och satsar på att planera min framtid istället.
Ännu fler spännande fakta: imorrn flyttar Tor och Sassa hit! Jag började spontanskratta igår kväll när jag kom på att det plötsligt kommer att finnas två (till) härliga människor här i stan som man kan spendera sitt liv med. Vare sig de vill eller inte. ;)
Mest spännande fakta: igår övertalade jag en stackars Martin att följa med på kvällspromenad. Det var lite knott ute också. Och med lite menar jag mer än jag nånsin sett så nära stan. Men Martin fick i alla fall känna sig lite macho när han kickade some knott ass.... Hade behövt mina numchakas där, helt klart...
Och lite onödigt spännande fakta: ikväll ska jag på date. Med Harry Potter.
Bästa sättet...
... att vinna mitt hjärta:
*kör mig till Eskilstuna nästa fredag
*ge mig en biljett till konserten
*stå tyst bredvid mig och låt mig gråta av lycka ifred
Och om du inte är intelligent nog att på ett eller annat sätt lista ut vilken konsert det handlar om är det ändå kört.
Sen kan man ju undra varför du skulle vilja få mig på fall? Du kanske inte är lika övertygad om min förträfflighet som jag är själv? Jaja, din förlust...
*kör mig till Eskilstuna nästa fredag
*ge mig en biljett till konserten
*stå tyst bredvid mig och låt mig gråta av lycka ifred
Och om du inte är intelligent nog att på ett eller annat sätt lista ut vilken konsert det handlar om är det ändå kört.
Sen kan man ju undra varför du skulle vilja få mig på fall? Du kanske inte är lika övertygad om min förträfflighet som jag är själv? Jaja, din förlust...
Alla skruvar lösa...
... och på drift... Dagens i-landsproblem: skruva ihop en IKEA-garderob utan IKEA-skruvar... För såna glömde de lägga i förpackningen. Tur att Jessika är en så händig och framförallt hamsteraktig kvinna som sparar på ALLT. Eller i alla fall på skruvar. Jag gjorde bara illa mig lite lätt på knäskålen när skruvmejseln slant (stora framsteg, bara EN skada den här gången!) och jag har bara ungefär 20 plagg som inte har hittat sin rättmätiga plats än. Jag funderar också på att skaffa mig ett liv å det snaraste.
Springtur i benen och gröt i magen, det är vad jag kallar en bra uppladdning! För... en... söndagkväll... ensam... i... soffan... Hm. Känns inte riktigt genomtänkt det här.
Springtur i benen och gröt i magen, det är vad jag kallar en bra uppladdning! För... en... söndagkväll... ensam... i... soffan... Hm. Känns inte riktigt genomtänkt det här.
Rock n roll
Det är säkert väldigt nyttigt att ifrågasätta allt då och då. Om man verkligen lever som man vill, om man kanske ska hitta nån att dela tiden med lite mer permanent (utan att vara så jävla noga med att det "känns rätt"), om man kanske ska bege sig ut i den stora världen igen, om man kommer att ångra att man inte blev allt man kunde bli.
Men så tänker jag på allt jag har. Att jag kan göra precis vad jag vill av mina dagar, att jag faktiskt delar min tid med en hel massa härligt folk (även om det inte är permanent), att Gävle faktiskt är en del av den stora världen och att jag väljer själv om jag ska ångra nåt eller inte. Jag väljer eller inte.
Men det här är fortfarande en bra text:
And they'll meet one day far away
and say "I wish I was something more"
and they'll meet one day far away
and say "I wish I knew you, I wish I knew you before"
Idag slog jag huvudet väldigt hårt i tvättstället. Men så åt jag nybakta kakor till kaffet. Det brukar ju jämna ut sig.
