jessikavingakristina

För rätt många år sen nu träffade jag på en kille som fastnade i minnet fast han egentligen inte gjorde nånting alls för att förtjäna det. Vi pratade i en halvtimme, och det räckte. Andra människor kan man prata med varje dag i ett år utan att de lämnar mer än ytliga spår, men den här killen tänker jag fortfarande på ibland. Jag har ingen aning om vad han gör nu, var han bor eller om jag ens skulle känna igen honom om jag såg honom igen. Men det spelar ingen roll.

En kompis som jag var tvungen att flytta långt bort ifrån sa en gång "vi ses runt nästa krök" fast vi visste att vi antagligen aldrig skulle ses igen. Trots allt en vacker tanke.

Egentligen är jag på jättebra humör, ska på mini-road trip imorrn och har haft en jättehärlig dag även om jag skar mig på locket till kesoburken... Men det kanske är när man är på bra humör som man ska tänka på de där som "kom undan". Eftersom det faktiskt känns helt okej då. Det är ju rätt många som inte kommit undan också.