jessikavingakristina

I fredags tog jag en tur till en liten by utanför Sandviken för att... ja... dricka kaffe? Titta på landsbygden? När jag körde där i min lilla lånade racer (tack Angel!) blev jag jäääävligt bilsugen. Hm. Men sen kom jag på hur vidrigt det är att skrapa rutor på vintern. Och hur mycket parkeringsböter kostar. Då blev jag jävligt sugen på att hålla mig väl med alla vänner som har bil.

Igår kväll när alla andra var på Heartbreak satt jag i en solstol under stjärnhimlen, drack folköl och filosoferade om livets alla konstigheter. De va najs skulle man kunna säga. Man skulle också kunna säga att jag blev påmind om att även om andra bara är gäster i ens liv så finns det människor och platser som flyttat in rätt permanent i hjärtat. En doft, en bild eller en historia räcker för att man ska känna exakt var de bor också.

Idag när jag hade kunnat tvätta kläder eller nåt annat ordentligt tog jag och A båten till Limön, åt glass, sölade en massa och tog båten hem igen. Jag hann också få en macka med en friterad fluga på. Intressant. Men min glass smakade i alla fall inte häst som A:s gjorde. Kladdkaka, telefonsamtal på dass, surströmmingsdoft, hysteriska skratt och tics på bion (Sommaren med Göran är ett helt okej tidsfördriv men jag kommer aldrig mer att kunna hångla med nån), promenad på ett månbelyst Söder, snabbvisit hos Gävles nyaste... gävlebo? och fantastiska oneliners som "Du har för stora fötter. Men dom står ju inte ens ut!" eller varför inte "det kanske är en sekt? Nej, dom har bara inte släckt" har också förgyllt dagen. Samt den osmidigaste raggningsrepliken någonsin "Jaha, vart ska man ta vägen nu då?" "Du ska följa med mig hem". Den var i och för sig snyggare än inbromsningen mitt i vägen när en snygg kille cyklade förbi. Hysteriskt. You had to be there. Och nej, det var INTE jag som körde. Give me some credit här...

Helgen kan helt enkelt sammanfattas med ett ord: kanon.