Ja... det ska vara så där suddigt...
Nej, hon var inte värst. Det fanns det andra som var.
How do you talk to an Angel?
Det är alla andra jag inte kan prata med. Angel förstår alltid precis vad jag menar.
Lönehelg. Spöklikt lugnt när vi efter förvirrad taxiresa (vi blev nästan översprunga av en kanin alldeles innan vi klev in i taxin. Rubbat) landat på Heartbreak. Dans, fuldans, tjejslagsmål på dansgolvet (ja VI var inte inblandade!). Två killar från Bispgården, jag trodde jag hörde fel först. Modofans. Erbjudande om hångel. Jag låtsades vara pryd lärarinna, Angel skrattade rått.
Angel: Du tror inte jag sög eller?!
Jag: Akta håret!
Angel: Hålet! Nej, inte det, jag menade ju det där bak!
Senare på kvällen. Människor överallt. Jordgubbsshot. Nya vänner. Kollegor. Trängsel i jackkön. Ramlösa Citron. Promenad hem. Plötsligt är det inte alls svårt att gå i högklackade stövlar på blankis.
Tjejmiddan. The lost quotes.
Annika: Men dom har ju inte alltid pennor i arslet?
Annagrannen: Varför inte ha hår på huvudet?!
För de e lika bra...
I Jessikas dröm. Angel och jag står och pratar på en fest. Hennes A är också där. Plötsligt ser Angel konstig ut.
Angel: Jag måste gå!
Jag står kvar och beundrar den vackra trappan och småpratar med gamla studentkompisar som också är på festen. Inget konstigt i det. Angel kommer tillbaka.
Angel: Eh, jag blir borta en stund, bara så du vet!
Jag (lugnt): Ska du ligga eller?
Angel (spelat oskyldig): Varför tror du det?!
Jag: Du har inga byxor på dig.
Jesus vad jag skrattade. Och ja. I drömmen tyckte jag att jag var jävligt fyndig. I verkligheten också.
Igår på tjejmiddag med Annika och Annagrannen satt vi och pratade om min mamma. Ja eller, det kanske var mest jag som pratade om min mamma, men jaja. Då ringer telefonen. Givetvis är det mamma. Hon skrattar så att hon nästan inte kan prata och berättar om följande ordväxling hemma:
Mor och far tittar på "Vem vet mest". Programledaren utropar i falsett "Oh my God".
Far: Var det TV:n eller katta?!
Mor: Det kan inte ha varit Pysen, för han pratar inte engelska!
Det roliga är att jag skulle ha tyckt att jag var PRECIS lika rolig om jag var mamma. Ännu roligare är det att pappa och jag hör ungefär lika dåligt men han vägrar erkänna det, det är bara i såna här stunder han avslöjar sig. Absolut roligast är det om man är bekant med nämnda kattkräk och har hört hans versioner av jamande.
Tjejmiddag ja. Det kanske är det absolut bästa sättet att avsluta en vecka på. My life would suck without you.
Hur man blir en bra...
1. Kom för all del inte ihåg att ta med kompostpåsen på väg till jobbet (ja och om du kommer ihåg den, ta gärna med den TILL jobbet) eftersom en Jessika tydligen tycker att det är trevligt när hela lägenheten luktar kompost lagom till middagslagningen.
2. Producera ENORMA mängder tvätt. Gärna till säg åtta maskiner. Man undrar ju hur en Jessika som är så liten kan smutsa ner så mycket kläder? Lämna dock undringarna åt andra, en Jessika bekymrar sig inte över såna trivialiteter.
3. Gå till kaffeautomaten PRECIS när maskinhelvetet lägger av. Gör gärna detta på en tisdag när en Jessika har alldeles för många lektioner för att ha en sportslig att behålla sitt förstånd. Nej just det, hon hade ju inget sånt till att börja med.
4. Ställ glasburken med kaffepulver alldeles bredvid armbågen medan du försöker stänga Gevaliapåsen med en påsklämma som är lite för liten. Ta i av bara faaaaan men se till att misslyckas så att du slinter med hela armen och drämmer armbågen i nämnda glasburk. Försäkra dig om att så mycket kaffe som möjligt hamnar i tvätthögen som du lämpligt nog placerat alldeles nedanför köksbänken. Se det inte som konstigt att du valt att sortera kläderna i köket den här gången, det var helt enkelt för att få med dig kaffelukten ner till tvättstugan så att snygga granner skulle förknippa dig med något trevligt.
5. Skaffa dig en gravt depraverad humor men ett snäll-flicka-yttre. Träna sedan på att hålla masken. Du kommer att behöva det.
Fördelarna med att ha en tvillingsyster del 2
Det finns alltid nån som förstår vad man menar när man ringer och skriker: "Vad fan heter han den där... du vet? Mörke? Jag kan inte sova annars!" och därför lugnt svarar: "Glenn Quinn?". Och så blir man som folk igen.
Det finns nån som kommer ihåg saker som man själv glömt bort. Som snorbollarna som Micke spydde upp i rabatten.
Det finns nån som alltid hänger med på ens Disney-citat. "Sebaaastian?" "Hmmmm?"
Det finns nån som förstår hur det är att vara så mörkrädd att man måste vakta vid fotändan av sängen tills storasyster går och lägger sig. För hon är större och starkare och kan döda alla monster.
Det finns nån som förstår att man faktiskt inte kan åka på TVÅ trickskidor, man ska inte ha mer än EN.
I'm a woman of my word
En bra helg.
Den långa versionen:
Jag ramlar nästan av skotern och får snö under skon. Dåliga skor+snö=halt. Får inget fäste nånstans precis när vi hamnar i ett mycket ojämnt parti. Kalla mig vanten. För en sån studsar jag runt som. Skrattandes som det psykfall jag är.
När vi åker från vindskyddet nämner jag lite i förbifarten att jag börjar bli jävligt kissnödig. Så givetvis passar Henke på att köra uppför pulkabacken. Över hoppet.
Vi hittar en loppmarknad. Jag blir lite nostalgisk (och minns discon på "vår" Loppis, såna där gröna godisar som bara fanns hos Grosshandlarn och kvittning av glass med Melanders). Vi ser en finsk spets. Jag börjar nästan gråta för att den skäller precis som Nalle gjorde. Vi tittar på Sommaren med Göran. Jag skrattar alldeles för mycket åt dåliga skämt (för att Angel och jag skämde ut oss på biografen just på grund av den scenen). Vi hälsar på Tor och Sassa. Jag blir glad i hjärtat.
Det är faktiskt inte mitt fel att den här bloggen inte alltid är rumsren, det är ju ALLA ANDRA som säger allt dirty? Bevis 1 & 2:
Jossan: Jag är alltid könet i den inre ringen!
Jag... får så konstiga bilder i huvudet.
Sassa: Ja va fan, två så snygga människor kan ju inte vara kompisar utan att ligga. Det vore ju slöseri.
Word!
Romeo take me somewhere we can be alone
En elev frågade mig idag om han verkligen inte behövde göra klart alla uppgifter för att få godkänt på kursen. Nej. Det är faktiskt ingen tävling där man ska ta så många poäng som möjligt - uppfyller du kriterierna får du godkänt. Tänk om det kunde vara så enkelt i verkligheten också?
Angel: Åh de e så roligt - man får välja! Det tycker jag är roligt hos dig!
Hon är inte direkt svår att tillfredsställa.
På egen risk
Angel: NEEEEEJ, jag fick en sån där med KLADD på!
När det gäller cupcakes vill man ju ha det? Fast det var ju inte en sån.
Jag: Vi får ju sätta oss på de satser vi fått helt enkelt?
Eller platser? Eller välj själv?
Angel: Martin, har du nån fetisch för såna där lysande grejer?
Värre fetischer kan man ha. Som svarta pikétröjor, right Angel?
Angel: Vill du att jag ska spricka?! Nej, jag menar kjolen?
Helst ingetdera.
Martin: Jag ska avnjutas framifrån!
We'll take your word for it.
Vi snackar baby shower.
Sassa: Nej jag har börjat lägga ner den idén. Jag kände kanske att jag ville ha lite engagemang från nån annan?
Tor: Du menar mig?
Perhaps, perhaps, perhaps.
Tor: Vad ska jag göra då? Börja blåsa upp ballonger?!
Ja? Ballonger kan väl aldrig bli fel?
Jag skrattar rätt mycket nuförtiden. Enligt hjärnskrynklaren är jag faktiskt sjuk i huvudet på riktigt, så nu har jag ingen anledning att upprätthålla fasaden längre. Häromdan ramlade jag av en boll rakt ner i trägolvet. Normala människor hade kanske svurit lite eller i alla fall klivit upp? Jag låg kvar länge. Och skrattade.
I Jessikas otekniska värld...
... är det helt normalt att famla i mörkret för att man inte orkar byta lampa vid spisen.
... är det helt normalt att cykla utan lyse i två år för att någon ryckt loss sladden till dynamon.
... är det helt normalt att frysa som en hund i flera månader tills någon påpekar att man kanske skulle stänga ventilationen på vintern? Eftersom den blåser kalluft rakt in mot sängen?
... är det helt normalt att ha en fet golvlampa som prydnad för att det börjar ryka konstigt när man tänder den.
Got a problem with that?
Fördelarna med att ha en tvillingsyster del 1
Man lär sig tidigt att det inte är trevligt att slicka på nån annans tunga. Och att man inte ska prova allt de gör på film.
Man har alltid nån att leka ninjalekar med i köket. Och man är alltid två om skammen när storasyster gråtande av skratt kommer ut från toa där hon suttit och lyssnat på nämnda ninjalekar (ja hallå?! Ni vet väl hur en ninja låter?!).
Man kan få roliga smeknamn på högstadiet. Typ "Flum och Dum".
Man har alltid nån att tävla mot. Vilket innebär att man blir expert på rätt konstiga grejer. Typ det där gamla bilspelet "Ignition". Eller "Tiny Toons" på Gameboy.
Man är inte ensam om att förstå sin egen humor. Eller rättare sagt: vad som ÄR humor.
Egentligen är jag ganska pryd...
Förfest. Angel och jag skapar en ny drink. Den heter Chocolate Fuck. Ja. För att den ______ i munnen (jag sa ju att jag är pryd!!!).
Henke: Man ska inte köra iväg med slangen i liksom.
Angel: Höhöhö...
Snyggaste pervoskrattet på hela kvällen.
Angel: Vi måste värma den så den blir lite lös!
Angel: Vänta, vänta, du måste suga av den!
Angel: Den är lite sladdrig?
Jag minns faktiskt inte vad vi egentligen pratade om?
Någon halkar på en isfläck på väg på stan. Jag ser elever i ögonvrån när vi försöker ta ut pengar. Det är ingen kö.
Heartbreak Hotel. Som vanligt. Två okända gubbar som satt sig alldeles för nära tittar nån helt annanstans än i mina ögon när följande konversation utspelar sig:
Okänd gubbe 1: Hej!
Jag: ___
Okänd gubbe 1: Skål!
Jag (höjer lätt på ena ögonbrynet, något jag bara kan göra när jag är full): ___
Okänd gubbe 1 (flyttar sig till soffan på andra sidan där hans kompis sitter): Hon verkar inge trevlig.
Ooops...
Alldeles nyss insåg jag att jag istället för att lite lugnt tona håret som jag brukar råkat FÄRGA det? Hur i hela helvete lyckades du med det undrar ni nu, läser du inte på förpackningen kvinna?! Nej det kanske jag inte gjorde den här gången?! Och jag kanske inte märkte det när jag blandade ihop det hela och lade i färg i utväxten heller? Jag kanske upptäckte det när jag skulle he i det sista (ja? "he" finns med i MIN ordlista?) och fick ammoniak i näsan. Hm. Det är INTE ammoniak i toning. Utan i färgning. Då är det lite sent att ändra sig.
Egentligen bryr jag mig inte så mycket, det är bara det att jag har lite färg på öronen. Toning brukar gå bort i duschen, så jag brydde mig inte så hårt när färgen hamnade där. Färg... går inte bort i duschen... Jag ska nog ha utsläppt hår några dar.
Om...
... man har med sig en hög uppsatser hem, borde man inte rätta dem då?
... det finns en massa trevliga ingredienser i skafferiet och kylen, ska man inte laga riktig mat då (istället för havregrynsgröt)?
... man är sjuk, ynklig och ensam, kan man inte skita i allt ovanstående och gosa ner sig i soffan då?
Jo. Det kan man.
Ibland gör det inget...
I fredags dog Annika och jag nästan av skrattattackerna orsakade av ett möte med två lärare från Polhem. Det FINNS roliga människor på de andra skolorna också?!
Fortsättning följer med våra passerkortsfoton:
Annika: Men när han sa "ställ dig mot väggen" trodde jag ju inte att han skulle ta KORT!
Eh... Utan att han skulle...?
Sen åkte jag ut till Japan. Det var nice. Jag fick köra bil. Det var... rätt läskigt. Jag fick åka skoter. Det var... också rätt läskigt. Men så glömde jag bort att vara rädd för att dö en ond bråd död orsakad av kvistar (ja? Genom ögat, in i hjärnan, det har jag sett på TV) och då var det... inte så läskigt längre. Fuckin a' som min favoritkaraktär Lula skulle ha sagt.
Martin har gjort sönder sin bil lite. Men bara lite. Det var en skylt som var lite dum.
Martin: Det var en 30-skylt men det stod 50 på andra sidan.
Angel: Då blir det ju en 70-skylt!
Alla andra: ???
Angel: Ja? För 30 plus 50 blir ju... 80...
Henke: Men kan jag inte få ta kort på dig med tårtan?
Angel: Mäh! Nä! Du får ju inte fantisera om mig när inte jag är med!
Idag kom eleverna tillbaka efter jullovet. Jag kanske tycker om dem litegrann i alla fall. Men bara lite.
En bra dag
Idag har vi klappat oss själva på axeln på arbetsrummet. Fy fan vad vi är bra. Och effektiva. Som vanligt kommer vi att drabbas av en rejäl käftsmäll till veckan då vi ser allt vi totalt glömt bort att göra, men snälla, påminn oss inte. Låt oss vara lyckliga en stund till.
Annika och jag skulle fixa nya passerkort idag. Mitt gamla var... lite... eh... ja... trasigt? Jag har bara gjort ungefär fyra hål i det med hålslagaren för att fästa det på nyckelknippan. Ja? Det finns SÄKERT bättre metoder men den funkade för mig. Stackars vaktmästare Seved hjälpte oss. Man måste ha foto på passerkortet numera, så vi fick ställa oss i en fruktansvärt onaturlig ställning (inget SÅNT Jörgen, plocka upp dina omoraliska tankar ur.. ja var de nu är!!!) och se normala ut. Det gick så där ärligt talat. När vi såg korten sa Seved: "Det är kameran som är dålig". Eh. Tyvärr alltså. Men det kanske inte bara var kamerans fel. Inte bara.
Dagens höjdpunkt: att jag är så vuxen att jag KASTADE de äckliga skorporna av fel sort (för att det inte fanns andra på CityGross före jul) och öppnade en ny fräsch förpackning Pågens Krisprolls. Nu är det kul att kvällsfika igen! Om jag behöver hjälp av folk i vita rockar? FÖRMODLIGEN.
Zebror, uppsatser och ett långsamt farväl...
Jag har precis "rättat" (läs: kommenterat) den bästa elevuppsats jag nånsin läst. Det känns fruktansvärt oetiskt att lägga ut elevcitat här, så det gör jag inte. Men den involverade yours truly med en svenskpiska, en beskrivning av mig som en riddare i skinande rustning (typ) och ett förtäckt hot. Ja? Jag ger bara skrivuppgifter jag vill läsa, så det är klart de ska handla om MIG?! Nej? Är det inte heller etiskt? Äh...
Annars har dagen mest gått ut på att skicka störiga sms, springa till tvättstugan i tid och otid, flytta kläder fram och tillbaka samt hänga på FB. ALLT för att slippa rätta uppsatshögen från helvetet. Med lite god vilja kan man dock säga att jag hann ungefär halvvägs igenom den idag! Eller mycket god vilja. Eller enbart god vilja.
För övrigt är det aldrig fel att uppfylla nyårslöften under årets första vecka. Så har man det bortgjort.
Hällsjöbor i storstan...
Jag: Jag har en liten mus men jag får inte använda den.
Så jobbigt I tell you.
Och mamma kontrade med:
Mor (på bred norrländska): Ja vill bara klappe på mig själv!
Dessutom har vi ännu en gång konstaterat att Therese alltid är långsammast samt att jag inte kan gå in på en affär utan att handla. Och den sistnämnda teorin var jag tvungen att testa ganska många gånger för att få ett tillförlitligt resultat.
Ikväll tvingade jag Martin att bjuda in till filmkväll och släpade med mig diverse löst folk vilket resulterade i:
Henke: Martin har berättat om sina tomater.
"Sina tomater". Killkod för...?
Angel (till Therese): Vill du under igen?
Get a room.
Henke: Tack för titten.
Martin: Hur hittade du hit?
Bra film såg vi också. James McAvoy och Angelina Jolie i samma rulle, jag hade lite svårt att kontrollera mig.
Don't try to open my door...
Dagens gåta: hur kan det komma sig att det som på papperet skulle bli en lugn och trevlig festkväll med my favourite peeps slutade med en skrattande vicevärd, smak av cigarettrök på tungan och en säng som ännu är orörd vid halv ett på dan?
Ja. Det KAN bero på att jag är a freak of nature. För ungefär när jag gnällde till mig en uppsättning lösnaglar av Emelie tog kvällen en ny vändning.
Under fördrinken
D: Ingen alkohol för mig ikväll, då skulle det bli utförsbacke.
Jag: Den tar vi!
Efter fördrinken
Em: Nu står det lilla!
Trerätters finmiddag.
Angel: Jag är inte så utrustad men det blir efterrätt!
D: Ta mig emellan så jag får springa ut!
Med avancerad tåflört.
Em: Dharmanna har inga ben! Ta bort stocken!
Angel: Var är min andra? Den satt i servetten.
D: Provrörsbelysningen är alldeles för stark.
Em: Men är du säker på att vi får plats? Jag är liksom 1.90 på bredden?
Martin: Men herregud jag är ganska liten.
Inte helt rätt svar Martin. Du har lite kvar att lära om tjejer.
Em: Hon hade tuttarna utanför.
Martin: Varför sa ingen det till mig?!
Angel: Matar du brösten?!
Kvällens värsta internskämt
Em: Snuset är löst!
Angel: Men du köpte ju portion?
Skjuts till stan. Heartbreak. Galen dans på schlagergolvet. Missat tolvslag. Hångel laget runt för att kompensera. Bubblor. Kallt ute. Engelsman som var riktigt arg på Daniel och Viktoria (och "Äckelbo" som han kallade det). Ett par kusiner.
Och nånstans i detta sammelsurium av människor, trappsteg, Staropramen och Linda Bengtzing tappar jag min lägenhetsnyckel. Promenad tillbaka till Heartbreak. Stängt. Ringer till Angel. Jag kan sova där. Svär och domderar om att "jag hatar mitt jävla liv!" när jag (vi) spårar genom nysnön. Stannar till på Söder lite för att värma mig. Somnar i tältsäng i Annas favvomysbyxor under två filtar.
När vi vaknar har det snöat ännu mer. Jag drar stövlarna utanpå mysbyxorna, snurrar halsduken runt huvudet och beger mig dödsföraktande hemåt i hopp om att vicevärden Henrik ska ha firat nyår hemma och kan komma och släppa in mig. Det kan han. Han påpekar att det kanske inte är det bästa vädret att tappa en nyckel i? Jag har aldrig varit så glad över att komma hem.
Och walk of shame har fått en helt ny innebörd.
