jessikavingakristina

... att livet ger en feta käftsmällar i form av två sjukdomar på en gång som leder till att man ligger inlindad i ett täcke med datorn i knät och fryser som en hund en måndagseftermiddag. Ibland är nämligen resten av livet alldeles för bra för att såna små motgångar ska ha nåt att säga till om. Eat that magsjukejävel!!

I fredags dog Annika och jag nästan av skrattattackerna orsakade av ett möte med två lärare från Polhem. Det FINNS roliga människor på de andra skolorna också?!

Fortsättning följer med våra passerkortsfoton:
Annika: Men när han sa "ställ dig mot väggen" trodde jag ju inte att han skulle ta KORT!
Eh... Utan att han skulle...?

Sen åkte jag ut till Japan. Det var nice. Jag fick köra bil. Det var... rätt läskigt.  Jag fick åka skoter. Det var... också rätt läskigt. Men så glömde jag bort att vara rädd för att dö en ond bråd död orsakad av kvistar (ja? Genom ögat, in i hjärnan, det har jag sett på TV) och då var det... inte så läskigt längre. Fuckin a' som min favoritkaraktär Lula skulle ha sagt.  

Martin har gjort sönder sin bil lite. Men bara lite. Det var en skylt som var lite dum.
Martin: Det var en 30-skylt men det stod 50 på andra sidan.
Angel: Då blir det ju en 70-skylt!
Alla andra: ???
Angel: Ja? För 30 plus 50 blir ju... 80...

Henke: Men kan jag inte få ta kort på dig med tårtan?
Angel: Mäh! Nä! Du får ju inte fantisera om mig när inte jag är med!

Idag kom eleverna tillbaka efter jullovet. Jag kanske tycker om dem litegrann i alla fall. Men bara lite.