Don't try to open my door...
... with your skeleton key.
Dagens gåta: hur kan det komma sig att det som på papperet skulle bli en lugn och trevlig festkväll med my favourite peeps slutade med en skrattande vicevärd, smak av cigarettrök på tungan och en säng som ännu är orörd vid halv ett på dan?
Ja. Det KAN bero på att jag är a freak of nature. För ungefär när jag gnällde till mig en uppsättning lösnaglar av Emelie tog kvällen en ny vändning.
Under fördrinken
D: Ingen alkohol för mig ikväll, då skulle det bli utförsbacke.
Jag: Den tar vi!
Efter fördrinken
Em: Nu står det lilla!
Trerätters finmiddag.
Angel: Jag är inte så utrustad men det blir efterrätt!
D: Ta mig emellan så jag får springa ut!
Med avancerad tåflört.
Em: Dharmanna har inga ben! Ta bort stocken!
Angel: Var är min andra? Den satt i servetten.
D: Provrörsbelysningen är alldeles för stark.
Em: Men är du säker på att vi får plats? Jag är liksom 1.90 på bredden?
Martin: Men herregud jag är ganska liten.
Inte helt rätt svar Martin. Du har lite kvar att lära om tjejer.
Em: Hon hade tuttarna utanför.
Martin: Varför sa ingen det till mig?!
Angel: Matar du brösten?!
Kvällens värsta internskämt
Em: Snuset är löst!
Angel: Men du köpte ju portion?
Skjuts till stan. Heartbreak. Galen dans på schlagergolvet. Missat tolvslag. Hångel laget runt för att kompensera. Bubblor. Kallt ute. Engelsman som var riktigt arg på Daniel och Viktoria (och "Äckelbo" som han kallade det). Ett par kusiner.
Och nånstans i detta sammelsurium av människor, trappsteg, Staropramen och Linda Bengtzing tappar jag min lägenhetsnyckel. Promenad tillbaka till Heartbreak. Stängt. Ringer till Angel. Jag kan sova där. Svär och domderar om att "jag hatar mitt jävla liv!" när jag (vi) spårar genom nysnön. Stannar till på Söder lite för att värma mig. Somnar i tältsäng i Annas favvomysbyxor under två filtar.
När vi vaknar har det snöat ännu mer. Jag drar stövlarna utanpå mysbyxorna, snurrar halsduken runt huvudet och beger mig dödsföraktande hemåt i hopp om att vicevärden Henrik ska ha firat nyår hemma och kan komma och släppa in mig. Det kan han. Han påpekar att det kanske inte är det bästa vädret att tappa en nyckel i? Jag har aldrig varit så glad över att komma hem.
Och walk of shame har fått en helt ny innebörd.
Dagens gåta: hur kan det komma sig att det som på papperet skulle bli en lugn och trevlig festkväll med my favourite peeps slutade med en skrattande vicevärd, smak av cigarettrök på tungan och en säng som ännu är orörd vid halv ett på dan?
Ja. Det KAN bero på att jag är a freak of nature. För ungefär när jag gnällde till mig en uppsättning lösnaglar av Emelie tog kvällen en ny vändning.
Under fördrinken
D: Ingen alkohol för mig ikväll, då skulle det bli utförsbacke.
Jag: Den tar vi!
Efter fördrinken
Em: Nu står det lilla!
Trerätters finmiddag.
Angel: Jag är inte så utrustad men det blir efterrätt!
D: Ta mig emellan så jag får springa ut!
Med avancerad tåflört.
Em: Dharmanna har inga ben! Ta bort stocken!
Angel: Var är min andra? Den satt i servetten.
D: Provrörsbelysningen är alldeles för stark.
Em: Men är du säker på att vi får plats? Jag är liksom 1.90 på bredden?
Martin: Men herregud jag är ganska liten.
Inte helt rätt svar Martin. Du har lite kvar att lära om tjejer.
Em: Hon hade tuttarna utanför.
Martin: Varför sa ingen det till mig?!
Angel: Matar du brösten?!
Kvällens värsta internskämt
Em: Snuset är löst!
Angel: Men du köpte ju portion?
Skjuts till stan. Heartbreak. Galen dans på schlagergolvet. Missat tolvslag. Hångel laget runt för att kompensera. Bubblor. Kallt ute. Engelsman som var riktigt arg på Daniel och Viktoria (och "Äckelbo" som han kallade det). Ett par kusiner.
Och nånstans i detta sammelsurium av människor, trappsteg, Staropramen och Linda Bengtzing tappar jag min lägenhetsnyckel. Promenad tillbaka till Heartbreak. Stängt. Ringer till Angel. Jag kan sova där. Svär och domderar om att "jag hatar mitt jävla liv!" när jag (vi) spårar genom nysnön. Stannar till på Söder lite för att värma mig. Somnar i tältsäng i Annas favvomysbyxor under två filtar.
När vi vaknar har det snöat ännu mer. Jag drar stövlarna utanpå mysbyxorna, snurrar halsduken runt huvudet och beger mig dödsföraktande hemåt i hopp om att vicevärden Henrik ska ha firat nyår hemma och kan komma och släppa in mig. Det kan han. Han påpekar att det kanske inte är det bästa vädret att tappa en nyckel i? Jag har aldrig varit så glad över att komma hem.
Och walk of shame har fått en helt ny innebörd.
Kommentarer
Postat av: Angel
Härligt att the walk of shame blev hemifrån mig och du slapp ha balklänningen på ;)
Har några jag vill lägga till.....
"Jag är så kissnödig så jag fiser"
"Jag spotta på huset, nääe... stackar´n"
"Jag vill hångla" (2 hånglade och den tredje tittade på) "vänta får jag prova dig också?"
I jackkön fysandes påväg hemåt till kille som står och väntar på jackan:
"åhå, du var varm.. jag står och lutar mig lite här ja...(killen tittar upp och får samtidigt sin jacka)
"Du kan få köpa min jacka för 10.000"
eeh?
Trackback
