En midsommarnattsdröm...
... Hällsjö style.
Jag: (rapar) Ursäkta!
Jossan: Varsågod!
En road trip till Norrland. Ett stopp på en pizzeria i Sörberge.
Jag: Jag vill ha en kycklingsallad. Men utan gurka, tomater, räkor och bröd.
Mannen i kassan: (tvekar lite) Du vill ha kyckling, sallad och... ost?
Jag: Ja tack!
Han: Vitlökssås eller rhode island?
Jag: Kan man få bea?
Han: På salladen?!
Jag: Eller bredvid?
Det är väl klart jag ville ha den på salladen, men det tordes jag inte säga efter blicken han gav mig.
Servitören: Kycklingsallad!
Jag: Här!
Servitören: Tacos?
Jossan: Här!
Servitören: Kycklingrulle!
Therese: Falafel?
Servitören: (ser mycket mycket förvirrad ut, mumlar något oerhörbart och försvinner ut i köket igen. Han återvänder tio minuter senare med Therese falafel.)
Jossan: Var är hålet?!
Vi firar mor och fars 30-åriga bröllopsdag. Stefan upptäcker att mammas nya trimmer vill ha påfyllning av det lite ovanligare slaget. Vi spelar spel. Förstås.
Mamma: Han gick ju till Danmark i Danmark!
Therese: Stoppa in han bara!
Jag: Sluta slicka mig på fötterna!
Jamen det är ju äckligt!
Mamma: Åh vad ont det skulle göra å stoppa en i munnen å tugge.
Hon kan min mamma.
Mamma: Måste man säga negrer då?
Till hennes försvar var det en fullt legitim fråga i sammanhanget!
Mamma: Tyst Therese.
Hear hear!
Stefan: Hello Africa, tell me how you doin'.
Det var något oväntat i sammanhanget. Eller alls. Han är ju inte direkt Mr Talkative annars, så spontansång kändes lite... out of character. Men vad ska man göra när man hamnat mitt i en musikal?
Jag (svarar på en fråga): Ja! Men jag är full.
Ja vadå?! Jag har lärt mig att allvarligt ifrågasätta mina instinkter i det tillståndet i alla fall!
Stefan: Men hur fan kunde jag få det där till Bulgarien? Det måste ha varit för att jag har tittat på diskus. Bulgariska kulstöterskor.
Ja för kulstöterskor kastar ju... diskus...
Mamma: Mattias, han kommer ju in en trappa upp!
Vi äter Jossans fantastiska glass och tar en liten tripp till Härnösand. Nej, man behöver inte passera Höga Kusten-bron för att ta sig varken till eller från Härnta, men Jossan ville gärna låta Classy glida fram över vattnet. Classy är bilen (inget annat Allergo, nu får du skärpa dig! ;)). I Härnösand hinner jag träffa både Maria och Anna och se till att allt är som det ska. Jag kommer dock fram till att det INTE är som det ska eftersom vi fortfarande bor i olika städer. Oh well. Man kan tydligen inte få allt precis som man vill.
Jossan: Annars brukar jag vilja göra det och äta upp satsen på en gång!
Det blir midsommar till slut. Och då vill regnet aldrig ta slut. Tur att vi är så snygga oavsett väder. Och att det inte finns en chans att Hällsjö ställer in sitt tårtkalas.
Pappa tycker inte att det räcker med att klä midsommarstång tydligen, han dekorerar sig själv också.
Och sen. Sen kommer Saskia hem.
Saskia: Har du kontroll över maten? Master chef!
Pappa: Jajemen!
Therese: Vad gör du?
Pappa: Kokar pärer.
På kvällen är det reunion. En stor del av det gamla Hällsjö-gänget (med en del fullt acceptabla tillskott från nerbygda) återförenas för en kväll. Och jag tvingar alla att gå en tipspromenad. Tydligen var den inte helt usel eftersom även jag fick smaka på priserna.
Saskia ville att alla ska hålla ett litet tal om de senaste fem åren. En, ska det visa sig, fantastiskt underhållande idé!
Cilla: Ja, jag hatar ju sånt här.
Jag: Men vi älskar dig!
Mattias: Klen tröst.
Kärlek i luften asså.
Micke: Jag minns inte riktigt, men det slutade med "As bride and broom".
Eller?
Resten av citaten skrev jag på lappar och tallrikar till höger och vänster. Som någon kastade. Suck. Av respekt för övriga deltagare hoppar jag även över resten av bilderna från festen (jag gör inte en Micke och lägger ut oanständiga danssekvenser på FB inte!). Vi kan väl bara sammanfatta det hela med att säga att det var alldeles... alldeles underbart att se alla tillsammans igen. Allt som hänt sen sist och ändå samma varma känsla av att vi hör ihop. Vare sig vi vill det eller inte.
Några kvällar senare spelas det spel hos Viklunds. På vägen hem filosoferar jag över vilken tur vi alla har som både har fina människor omkring oss och också har vackra Hällsjö att vandra hem i ljumma sommarkvällar.
Sen får jag nog av sentimentala funderingar och leker stalker.
Får till och med till en rätt otäck stalkerbild!
Mamma är hemma. Hon tror att hon är säker. Mohahaha! Hon vet inte att jag fortfarande är henne på spåren!
Ja. Det kanske är lite barnsligt att inte sluta efter ett par hundra meter. Men jag hade kul okej?
Fina fina Hällsjö 110. Tack för den här gången.
Hur man...
... snabbast och mest smärtfritt blir av med en telefonförsäljare. Utan att ljuga eller vara otrevlig. Till saken hör också att jag låtit dem ringa ungefär 20 gånger innan jag svarade, allt för att bygga upp deras förväntningar på samtalet:
Säljare från Bredbandsbolaget: Ja Jessika, nu har jag ett jättefint erbjudande till dig! Jag ser att du har vårt snabbaste bredband just nu, så du betalar ungefär 300 kronor i månaden? Vad skulle du säga om jag sänker din månadsavgift med 50 kronor i ett år och du får 49 digitalkanaler att titta på?
Jag: Jag har ingen TV.
Han: Va?! Har du ingen TV?
Jag: Haha, nä!
Han: Men... Hur tittar du på film då?
Jag: På datorn, jag har inte så höga krav serrö!
Han: Du tänker inte skaffa en TV då?
Jag: Absolut inte!
Han: Absolut... Eh jaha.. Då har ju inte jag så mycket att erbjuda.
Jag: Haha, nä det verkar inte så!
Han: Ja ha en trevlig kväll då.
Jag: Du, detsamma.
Notera att mina "haha" höll en mycket trevlig ton.
Säljare från Bredbandsbolaget: Ja Jessika, nu har jag ett jättefint erbjudande till dig! Jag ser att du har vårt snabbaste bredband just nu, så du betalar ungefär 300 kronor i månaden? Vad skulle du säga om jag sänker din månadsavgift med 50 kronor i ett år och du får 49 digitalkanaler att titta på?
Jag: Jag har ingen TV.
Han: Va?! Har du ingen TV?
Jag: Haha, nä!
Han: Men... Hur tittar du på film då?
Jag: På datorn, jag har inte så höga krav serrö!
Han: Du tänker inte skaffa en TV då?
Jag: Absolut inte!
Han: Absolut... Eh jaha.. Då har ju inte jag så mycket att erbjuda.
Jag: Haha, nä det verkar inte så!
Han: Ja ha en trevlig kväll då.
Jag: Du, detsamma.
Notera att mina "haha" höll en mycket trevlig ton.
Vill du ha hjälp...
... så ring!
Jag har jobbat hårt på det där med bilkörning senaste tiden. Vågat testa nya vägar (och kört fel nå så grönjävligt i mina egna kvarter), parkerat på nya ställen men framförallt: bogserat Matts tuffa sportbil! Min lilla Pärla och jag fick agera räddningstjänst och åka ut till golfbanan igår efter att Matts insett att alla andra var för berusade för att köra en lördagkväll (jag skötte ju festandet den här helgen i fredags så...). Annars tror jag faktiskt inte att jag hade blivit tillfrågad. Helt ärligt. Och det beror inte bara på Pärlans rostangripna dragkrok (den har gått igenom besiktningen!) utan kanske mest på min... eh... ovana? När det gäller bärgning alltså. Men det var kul! Utom när jag höll på att köra ner i diket. Och Matts pekade ÅT FEL HÅLL (nej, jag såg INTE fel, han PEKADE fel!) så att vi tog en nätt liten omväg på ett par kilometer. Nästan så att jag skulle kunna tänka mig att göra det igen. Vi kan bli den nya Räddningspatrullen jag och min Pärla.
En vecka kvar nu. Sen. Är. Det. Sommarlov. Jag tänker inleda med en vecka i Hällsjö, och förhoppningsvis hinna med några dagar i Härnta veckan innan midsommar. Nån som vill ha mig då?
Jag har jobbat hårt på det där med bilkörning senaste tiden. Vågat testa nya vägar (och kört fel nå så grönjävligt i mina egna kvarter), parkerat på nya ställen men framförallt: bogserat Matts tuffa sportbil! Min lilla Pärla och jag fick agera räddningstjänst och åka ut till golfbanan igår efter att Matts insett att alla andra var för berusade för att köra en lördagkväll (jag skötte ju festandet den här helgen i fredags så...). Annars tror jag faktiskt inte att jag hade blivit tillfrågad. Helt ärligt. Och det beror inte bara på Pärlans rostangripna dragkrok (den har gått igenom besiktningen!) utan kanske mest på min... eh... ovana? När det gäller bärgning alltså. Men det var kul! Utom när jag höll på att köra ner i diket. Och Matts pekade ÅT FEL HÅLL (nej, jag såg INTE fel, han PEKADE fel!) så att vi tog en nätt liten omväg på ett par kilometer. Nästan så att jag skulle kunna tänka mig att göra det igen. Vi kan bli den nya Räddningspatrullen jag och min Pärla.
En vecka kvar nu. Sen. Är. Det. Sommarlov. Jag tänker inleda med en vecka i Hällsjö, och förhoppningsvis hinna med några dagar i Härnta veckan innan midsommar. Nån som vill ha mig då?
What's another year
Jag samlar tantpoäng genom att klaga på studenttutorna (jamen vem fan kom på den idén?!). Ankan och Perny samlar ännu fler med trädgårdsresa.
Tisdag. Vi vinglar till Valls hage för traditionsenligt grillmys.
Jag: Ska vi sätta oss på stocken?
Tvillingsubstitutet och jag går ut i skogen för att lätta på trycket och blir halvt ihjälbitna av en myggsvärm. Det var helt sjukt.
Fredag. Grillfest hos Jögga och Nicka (vi snackade smeknamn under kvällen).
Perny: Robin, vill du känna på Jörgens kula?
Ankan: Får man klämma?
Ännu en trea har vinkats av. Det är sällan ordet bitterljuvt är så passande som i studenttider. På ett sätt vill jag inte att de ska lämna mig, men samtidigt är det svårt att inte dras med i lyckoruset när de drar fram i korridorerna.
Mina underbara ettor betedde sig misstänkt och smög runt i korridorerna igår... Men å vilken trevlig överraskning de planerade! Blommor och jordgubbar!
Ja man får skryta hur mycket man vill, det här är MIN blogg! Jag tvingade eleverna att skriva positiva omdömen om varandra (och mig) så att vi kunde gå på sommarlov och komma ihåg hur bra vi är. It worked.
Det ska bli en kul sommar. Jag menar. Jag har ju rätt sällskap vad det verkar.
Angel: Jag har tofs i magen!
Angel: Kladdkaka är ju faktiskt inte så tokigt.
Matts: Jag såg bara i ögonskuggan att han kom!
Tisdag. Vi vinglar till Valls hage för traditionsenligt grillmys.
Jag: Ska vi sätta oss på stocken?
Tvillingsubstitutet och jag går ut i skogen för att lätta på trycket och blir halvt ihjälbitna av en myggsvärm. Det var helt sjukt.
Fredag. Grillfest hos Jögga och Nicka (vi snackade smeknamn under kvällen).
Perny: Robin, vill du känna på Jörgens kula?
Ankan: Får man klämma?
Ännu en trea har vinkats av. Det är sällan ordet bitterljuvt är så passande som i studenttider. På ett sätt vill jag inte att de ska lämna mig, men samtidigt är det svårt att inte dras med i lyckoruset när de drar fram i korridorerna.
Mina underbara ettor betedde sig misstänkt och smög runt i korridorerna igår... Men å vilken trevlig överraskning de planerade! Blommor och jordgubbar!
Ja man får skryta hur mycket man vill, det här är MIN blogg! Jag tvingade eleverna att skriva positiva omdömen om varandra (och mig) så att vi kunde gå på sommarlov och komma ihåg hur bra vi är. It worked.
Det ska bli en kul sommar. Jag menar. Jag har ju rätt sällskap vad det verkar.
Angel: Jag har tofs i magen!
Angel: Kladdkaka är ju faktiskt inte så tokigt.
Matts: Jag såg bara i ögonskuggan att han kom!
Every night in my dreams, I...
... eh... Ja... Funderar återigen seriöst på drömtydning. Eller terapi. Eller hjälp helt enkelt.
Inatt drömde jag att jag var i Hällsjö med min nya resväska. Pysen pissade förstås ner hela innehållet, så jag skulle tvätta alltihop. Tyvärr hade jag lite bråttom eftersom jag skulle med ett plan (eller så var det Therese som skulle med planet, den biten är något oklar) så jag hade inte riktigt tid att starta tvättmaskinen. Familjen Viklund hade lånat Pärlan (bilen), men så fort de kom tillbaka måste vi åka. Någon föreslog att jag skulle tvätta kläderna i toaletten, vilket plötsligt kändes som en lysande, tidsbesparande idé. Tyvärr (igen) spolade jag ner mina favoritstrumpor och insåg precis när de försvann att det där med toan antagligen var dagens (nattens?) sämsta förslag. Givetvis var jag inte längre i Hällsjö heller vid det här laget utan i morfars hus i Jang. Hursomhelst, blöta kläder i plastkasse, ner i resväskan bara (fick jobba hårt med att få igen den, säkert ett sätt att bearbeta våra ansträngningar i Skottland, eller hur systrar?) och iväg i Pärlan. Sen minns jag inte vad jag gjorde av resväska och allt men jag åkte istället till Härnösand där jag bodde (förstås). Fast jag fick inte sova i min lägenhet utan vi skulle campa i ett bergsutrymme under staden (japp. Självklart.). Vi var då givetvis jag, instruktörerna på GRRC och lite löst Härnösandsfolk (jajemen Fraj, du var med). Jag försökte få en plats så nära den snyggaste killen som möjligt (jag minns inte vem det var, helt ärligt!) men misslyckades gravt eftersom jag var höjdrädd och inte tordes gå över avgrunderna till platsen där han sov. Då bestämde jag mig för att det bara är idioter som sover på berggolv och klättrade upp ur kloakerna till min lägenhet (trodde jag). Problemet var bara att gången ledde till Vasaskolan (som såg ut som min gamla gymnasieskola på insidan) där studenterna sprang ut på trappan och den enda vägen ut var... ja just det. Att leka student.
Nä men så där då. Jävla tur att det snart är sommarlov.
Inatt drömde jag att jag var i Hällsjö med min nya resväska. Pysen pissade förstås ner hela innehållet, så jag skulle tvätta alltihop. Tyvärr hade jag lite bråttom eftersom jag skulle med ett plan (eller så var det Therese som skulle med planet, den biten är något oklar) så jag hade inte riktigt tid att starta tvättmaskinen. Familjen Viklund hade lånat Pärlan (bilen), men så fort de kom tillbaka måste vi åka. Någon föreslog att jag skulle tvätta kläderna i toaletten, vilket plötsligt kändes som en lysande, tidsbesparande idé. Tyvärr (igen) spolade jag ner mina favoritstrumpor och insåg precis när de försvann att det där med toan antagligen var dagens (nattens?) sämsta förslag. Givetvis var jag inte längre i Hällsjö heller vid det här laget utan i morfars hus i Jang. Hursomhelst, blöta kläder i plastkasse, ner i resväskan bara (fick jobba hårt med att få igen den, säkert ett sätt att bearbeta våra ansträngningar i Skottland, eller hur systrar?) och iväg i Pärlan. Sen minns jag inte vad jag gjorde av resväska och allt men jag åkte istället till Härnösand där jag bodde (förstås). Fast jag fick inte sova i min lägenhet utan vi skulle campa i ett bergsutrymme under staden (japp. Självklart.). Vi var då givetvis jag, instruktörerna på GRRC och lite löst Härnösandsfolk (jajemen Fraj, du var med). Jag försökte få en plats så nära den snyggaste killen som möjligt (jag minns inte vem det var, helt ärligt!) men misslyckades gravt eftersom jag var höjdrädd och inte tordes gå över avgrunderna till platsen där han sov. Då bestämde jag mig för att det bara är idioter som sover på berggolv och klättrade upp ur kloakerna till min lägenhet (trodde jag). Problemet var bara att gången ledde till Vasaskolan (som såg ut som min gamla gymnasieskola på insidan) där studenterna sprang ut på trappan och den enda vägen ut var... ja just det. Att leka student.
Nä men så där då. Jävla tur att det snart är sommarlov.
Jag skrattar faran...
... rakt i ansiktet! Hahaha! Eller jag har i alla fall bestämt mig för att möta mina rädslor. Eller nojor. Eller vad man nu vill kalla det.
Steg 1
Våga träna med andra människor. Rättare sagt jogga. Tog nyss en tur i Bollan med trevligt sällskap och det var... helt okej. Faktiskt. Så pass okej att jag kan tänka mig att göra om det. Och jag VET att det låter konstigt, men jag har lite problem med vissa former av träning tillsammans med andra. Samma sak med bollsporter, så att klara av jobbets innebandy/mjuktennis-sessioner är en seger varje gång.
Steg 2
Ringa jobbiga samtal. Ja för mig är ju alla samtal jobbiga eftersom jag har lite telefonskräck. Jag är alltså inte RÄDD för att ringa till folk, jag tycker bara att det är obehagligt. Och jobbigt. Så jag brukar skjuta upp det så länge som möjligt. Imorgon ska jag därför: ringa till loppisinnehavare, samt ringa till vårdcentralen och kräva fästingvaccin (haha, jag skrev fästningsvaccin först, men det är för sent, jag är redan fästningssmittad!).
Steg 3
Köra mer bil. Framförallt inte alltid köra den väg jag kört förut. Va fan, klarade jag att köra genom Stockholm utan att ha sovit en blund borde jag klara allt vad Gävle har att erbjuda. Fickparkering får dock bli ett senare kapitel.
Det får räcka så. For now.
Steg 1
Våga träna med andra människor. Rättare sagt jogga. Tog nyss en tur i Bollan med trevligt sällskap och det var... helt okej. Faktiskt. Så pass okej att jag kan tänka mig att göra om det. Och jag VET att det låter konstigt, men jag har lite problem med vissa former av träning tillsammans med andra. Samma sak med bollsporter, så att klara av jobbets innebandy/mjuktennis-sessioner är en seger varje gång.
Steg 2
Ringa jobbiga samtal. Ja för mig är ju alla samtal jobbiga eftersom jag har lite telefonskräck. Jag är alltså inte RÄDD för att ringa till folk, jag tycker bara att det är obehagligt. Och jobbigt. Så jag brukar skjuta upp det så länge som möjligt. Imorgon ska jag därför: ringa till loppisinnehavare, samt ringa till vårdcentralen och kräva fästingvaccin (haha, jag skrev fästningsvaccin först, men det är för sent, jag är redan fästningssmittad!).
Steg 3
Köra mer bil. Framförallt inte alltid köra den väg jag kört förut. Va fan, klarade jag att köra genom Stockholm utan att ha sovit en blund borde jag klara allt vad Gävle har att erbjuda. Fickparkering får dock bli ett senare kapitel.
Det får räcka så. For now.
It's the end of a... termin?
Slutet-på-terminen-stress-tecken 1
Jag varken vill eller kan lyssna på folk. De pratar och jag vill bara säga "snälla låt bli. Jag är verkligen verkligen inte intresserad". Fast det ÄR jag ju egentligen, det är bara det att min hjärna inte orkar ta in vad de säger och få min kropp att reagera som den ska (med ett leende eller en beklagande min). Jag bara stirrar. Och det anses tydligen inte direkt artigt. Så till alla er som försökt prata med mig senaste dagarna: ja, jag är fruktansvärt självupptagen och disträ. Men det är inte ert fel. Eller. Oftast inte.
Slutet-på-terminen-stress-tecken 2
Jag snurrade precis tre varv på köksgolvet medan jag letade efter vattenglaset. Till slut insåg jag vad jag höll på med och stannade upp länge nog för att faktiskt SE var glaset stod.
Slutet-på-terminen-stress-tecken 3
Jag kan inte sova. Inte för att jag tänker på jobbet utan för att jag helt enkelt inte klarar av att gå och lägga mig. Och när jag väl kryper till sängs slår jag inte igång ett sövande Mammas Nya Kille-avsnitt utan intressanta och brutala P3 Dokumentärer. Som förstås gör att jag inte törs sova sen. Och det finns ju så mycket ROLIGARE saker att göra än att sova? Som att lyssna på fågelkvittret eller städa lådor eller lyssna på musik eller titta på dåliga tv-serier?
Så jag erkänner. Jag kanske är lite stressad och uppe i varv just nu. Men det GÖR ingenting. För jag är nöjd och glad också. Idag satt jag en stund med en bok på balkongen (fin allitteration!) medan téet drog i köket. När det blev för ljust blundade jag en stund och då kom den. Doften av syren. Poesi no less.
Jag varken vill eller kan lyssna på folk. De pratar och jag vill bara säga "snälla låt bli. Jag är verkligen verkligen inte intresserad". Fast det ÄR jag ju egentligen, det är bara det att min hjärna inte orkar ta in vad de säger och få min kropp att reagera som den ska (med ett leende eller en beklagande min). Jag bara stirrar. Och det anses tydligen inte direkt artigt. Så till alla er som försökt prata med mig senaste dagarna: ja, jag är fruktansvärt självupptagen och disträ. Men det är inte ert fel. Eller. Oftast inte.
Slutet-på-terminen-stress-tecken 2
Jag snurrade precis tre varv på köksgolvet medan jag letade efter vattenglaset. Till slut insåg jag vad jag höll på med och stannade upp länge nog för att faktiskt SE var glaset stod.
Slutet-på-terminen-stress-tecken 3
Jag kan inte sova. Inte för att jag tänker på jobbet utan för att jag helt enkelt inte klarar av att gå och lägga mig. Och när jag väl kryper till sängs slår jag inte igång ett sövande Mammas Nya Kille-avsnitt utan intressanta och brutala P3 Dokumentärer. Som förstås gör att jag inte törs sova sen. Och det finns ju så mycket ROLIGARE saker att göra än att sova? Som att lyssna på fågelkvittret eller städa lådor eller lyssna på musik eller titta på dåliga tv-serier?
Så jag erkänner. Jag kanske är lite stressad och uppe i varv just nu. Men det GÖR ingenting. För jag är nöjd och glad också. Idag satt jag en stund med en bok på balkongen (fin allitteration!) medan téet drog i köket. När det blev för ljust blundade jag en stund och då kom den. Doften av syren. Poesi no less.
Vår vår
Igår tog jag en rekreationspromenad i Boulognern. Alltså en promenad som inte går ut på att motionera utan på att vila hjärnan lite. Plötsligt stod de där. Midsommarblomstren. Den här tiden på året ska man fan inte bo i stan.
