jessikavingakristina

Slutet-på-terminen-stress-tecken 1
Jag varken vill eller kan lyssna på folk. De pratar och jag vill bara säga "snälla låt bli. Jag är verkligen verkligen inte intresserad". Fast det ÄR jag ju egentligen, det är bara det att min hjärna inte orkar ta in vad de säger och få min kropp att reagera som den ska (med ett leende eller en beklagande min). Jag bara stirrar. Och det anses tydligen inte direkt artigt. Så till alla er som försökt prata med mig senaste dagarna: ja, jag är fruktansvärt självupptagen och disträ. Men det är inte ert fel. Eller. Oftast inte.

Slutet-på-terminen-stress-tecken 2
Jag snurrade precis tre varv på köksgolvet medan jag letade efter vattenglaset. Till slut insåg jag vad jag höll på med och stannade upp länge nog för att faktiskt SE var glaset stod.

Slutet-på-terminen-stress-tecken 3
Jag kan inte sova. Inte för att jag tänker på jobbet utan för att jag helt enkelt inte klarar av att gå och lägga mig. Och när jag väl kryper till sängs slår jag inte igång ett sövande Mammas Nya Kille-avsnitt utan intressanta och brutala P3 Dokumentärer. Som förstås gör att jag inte törs sova sen. Och det finns ju så mycket ROLIGARE saker att göra än att sova? Som att lyssna på fågelkvittret eller städa lådor eller lyssna på musik eller titta på dåliga tv-serier?

Så jag erkänner. Jag kanske är lite stressad och uppe i varv just nu. Men det GÖR ingenting. För jag är nöjd och glad också. Idag satt jag en stund med en bok på balkongen (fin allitteration!) medan téet drog i köket. När det blev för ljust blundade jag en stund och då kom den. Doften av syren. Poesi no less.