jessikavingakristina

... Hällsjö style.

Jag: (rapar) Ursäkta!
Jossan: Varsågod!



En road trip till Norrland. Ett stopp på en pizzeria i Sörberge.

Jag: Jag vill ha en kycklingsallad. Men utan gurka, tomater, räkor och bröd.
Mannen i kassan: (tvekar lite) Du vill ha kyckling, sallad och... ost?
Jag: Ja tack!
Han: Vitlökssås eller rhode island?
Jag: Kan man få bea?
Han: På salladen?!
Jag: Eller bredvid?
Det är väl klart jag ville ha den på salladen, men det tordes jag inte säga efter blicken han gav mig.

Servitören: Kycklingsallad!
Jag: Här!
Servitören: Tacos?
Jossan: Här!
Servitören: Kycklingrulle!
Therese: Falafel?
Servitören: (ser mycket mycket förvirrad ut, mumlar något oerhörbart och försvinner ut i köket igen. Han återvänder tio minuter senare med Therese falafel.)

Jossan: Var är hålet?!



Vi firar mor och fars 30-åriga bröllopsdag. Stefan upptäcker att mammas nya trimmer vill ha påfyllning av det lite ovanligare slaget. Vi spelar spel. Förstås.

Mamma: Han gick ju till Danmark i Danmark!

Therese: Stoppa in han bara!

Jag: Sluta slicka mig på fötterna!
Jamen det är ju äckligt!

Mamma: Åh vad ont det skulle göra å stoppa en i munnen å tugge.
Hon kan min mamma.

Mamma: Måste man säga negrer då?
Till hennes försvar var det en fullt legitim fråga i sammanhanget!

Mamma: Tyst Therese.
Hear hear!

Stefan: Hello Africa, tell me how you doin'.
Det var något oväntat i sammanhanget. Eller alls. Han är ju inte direkt Mr Talkative annars, så spontansång kändes lite... out of character. Men vad ska man göra när man hamnat mitt i en musikal?

Jag (svarar på en fråga): Ja! Men jag är full.
Ja vadå?! Jag har lärt mig att allvarligt ifrågasätta mina instinkter i det tillståndet i alla fall!

Stefan: Men hur fan kunde jag få det där till Bulgarien? Det måste ha varit för att jag har tittat på diskus. Bulgariska kulstöterskor.
Ja för kulstöterskor kastar ju... diskus...

Mamma: Mattias, han kommer ju in en trappa upp!



Vi äter Jossans fantastiska glass och tar en liten tripp till Härnösand. Nej, man behöver inte passera Höga Kusten-bron för att ta sig varken till eller från Härnta, men Jossan ville gärna låta Classy glida fram över vattnet. Classy är bilen (inget annat Allergo, nu får du skärpa dig! ;)). I Härnösand hinner jag träffa både Maria och Anna och se till att allt är som det ska. Jag kommer dock fram till att det INTE är som det ska eftersom vi fortfarande bor i olika städer. Oh well. Man kan tydligen inte få allt precis som man vill.

Jossan: Annars brukar jag vilja göra det och äta upp satsen på en gång!

Det blir midsommar till slut. Och då vill regnet aldrig ta slut. Tur att vi är så snygga oavsett väder. Och att det inte finns en chans att Hällsjö ställer in sitt tårtkalas.





Pappa tycker inte att det räcker med att klä midsommarstång tydligen, han dekorerar sig själv också.

Och sen. Sen kommer Saskia hem.



Saskia: Har du kontroll över maten? Master chef!
Pappa: Jajemen!
Therese: Vad gör du?
Pappa: Kokar pärer.

På kvällen är det reunion. En stor del av det gamla Hällsjö-gänget (med en del fullt acceptabla tillskott från nerbygda) återförenas för en kväll. Och jag tvingar alla att gå en tipspromenad. Tydligen var den inte helt usel eftersom även jag fick smaka på priserna.



Saskia ville att alla ska hålla ett litet tal om de senaste fem åren. En, ska det visa sig, fantastiskt underhållande idé!

Cilla: Ja, jag hatar ju sånt här.
Jag: Men vi älskar dig!
Mattias: Klen tröst.
Kärlek i luften asså.

Micke: Jag minns inte riktigt, men det slutade med "As bride and broom".
Eller?

Resten av citaten skrev jag på lappar och tallrikar till höger och vänster. Som någon kastade. Suck. Av respekt för övriga deltagare hoppar jag även över resten av bilderna från festen (jag gör inte en Micke och lägger ut oanständiga danssekvenser på FB inte!). Vi kan väl bara sammanfatta det hela med att säga att det var alldeles... alldeles underbart att se alla tillsammans igen. Allt som hänt sen sist och ändå samma varma känsla av att vi hör ihop. Vare sig vi vill det eller inte.

Några kvällar senare spelas det spel hos Viklunds. På vägen hem filosoferar jag över vilken tur vi alla har som både har fina människor omkring oss och också har vackra Hällsjö att vandra hem i ljumma sommarkvällar.


Sen får jag nog av sentimentala funderingar och leker stalker.





Får till och med till en rätt otäck stalkerbild!


Mamma är hemma. Hon tror att hon är säker. Mohahaha! Hon vet inte att jag fortfarande är henne på spåren!


Ja. Det kanske är lite barnsligt att inte sluta efter ett par hundra meter. Men jag hade kul okej?



Fina fina Hällsjö 110. Tack för den här gången.