jessikavingakristina

... på Hawaii? Spike slåss mot McGarrett i Five-0? There is something rotten in the state of television. Men mer James Marsters till mig? Bomshackalackjatack.

... att det är sommar. Och semester.

1. Du tvättar två veckors tvätt och behöver bara hänga upp två (2) par strumpor.

2. Du går ut med soporna i bikini (ja, jag hade en tunika också mamma! Men den var... ganska tunn.).

3. Du har gröna blommor (eftersom du faktiskt har tid att lägga märke till att de behöver vatten).

4. Du har utvecklat avancerade strategier för att hålla kroppstemperaturen på en uthärdlig nivå (detta involverar två fläktar, en i varje rum, och en hel del matematiska principer för att förklara dina förflyttningar mellan dessa fläktar).

5. Du kan inte längre knäppa BH:n fram och sen vända den eftersom tyg+fuktig hud=rätt dålig... eh... bra ord som inte väcker associationer här... glidförmåga? Nä. Jag... Äsch.

... av en hantel? Precis i den enda möjliga passagen från sängen till övriga lägenheten? Svar: NEJ! AJ MIN TÅ!

... jag skrev ingenting om hur de första rapporterna från Norge kom i fredags när jag var på väg hem. Och nej, jag skrev ingenting om hur hårt mitt hjärta slog när jag förstod att ungdomar på ett politiskt läger hade blivit jagade och nermejade. Och nej. Jag vill inte förstå att det har hänt. Därför skrev jag ingenting.

Hällsjö 110...

Jag valde, klokt nog, att lämna kaoset i lägenheten:



Och begav mig hem till Hällsjö. Det blev dock knappast mindre kaosartat där.

Lördag
Släktträff. Vi packade in oss i diverse bilar och förflyttade oss i rask takt till Skuleberget. För er som inte besökt Kramfors kommuns alldeles egna nationalpark kan man väl säga så här: det är ett berg. Där det bodde rövare (på riktigt!) Och där Ronja Rövardotter delvis spelades in (det var på låtsas!). Och så... är det en massa fin, unik natur där. Typ. Strunt samma. Det viktiga var att tre av fyra systrar med familjer sammanstrålade där. Min mor och mina mostrar.



Jag och en av mina kusiner höll genomgående låg profil. En mycket smart taktik i större sällskap, som (oftast) innebär att man med minimala ansträngningar blir serverad mat, aktiviteter och framförallt KAFFE. Eftersom det finns så många andra som tycker om att ta kommando låter man själv helt enkelt bli. Och njuter av tillvaron istället. Det var verkligen en dag att njuta av, jag tillbringade en stor del av tiden med att bara titta på alla kusiner, kusiners fruar, kusinbarn, mostrar och morbröder. Ja, jag kanske uppfattades som lite konstig, men det var det värt. De är ju så fina!

I början av dagen försökte jag få till lite snygga kort för att föreviga ögonblicket. Men då folk (läs: familjen Nilsson samt en del bubblare) fan inte kan se normala ut på kort så gav jag upp.




Vi åkte till morfars hus i Jang. Det är snart 13 år sedan morfar dog men jag kunde se honom stå på bron och skratta när vi kom. Precis som han alltid gjorde.

På vägen därifrån gick Jennys bil sönder. Den FÖRSTA bilen som passerade stannade direkt och frågade om vi behövde hjälp. Det var givetvis en av mor och fars närmaste grannar (vi var flera mil hemifrån) som också råkar vara min gamla bästis storebror. Han visste inte att det var vi, men stannade ändå. För så GÖR man! Till slut tog vi oss i alla fall hem, om än i något makligare takt än vad vi tänkt.

Några timmar gick, vi satte oss och spelade lite kort (ja, det är ju familjen Nilsson vi pratar om, här umgås vi inte framför TV:n inte!) och plötsligt bankade det på dörren. Utanför stod en granne som frågade om vi sett att det brann hos en annan granne. Det BORDE vi ha gjort eftersom vi hade utsikt åt det hållet från köksbordet och det brann inte direkt måttligt... Kaos. Lågor högre än träden, folk överallt i mörkret, brandbilar, polis och ambulans. Men huset klarade sig. Trots att det bara stod några ynka meter från den övertända lagårn. Jag har alltid varit eldrädd, men det var så surrealistiskt att stå där på Riks 90 med ett stilla sommarregn i ansiktet och se ljusskenet från elden i nattmörkret att jag inte reagerade med annat än förvåning.

Söndag
Harry Potter. Egentligen räcker det så. Sista filmen, jag grät floder (vadå lättrörd, det VAR faktiskt oerhört gripande!).

Måndag
Mamma rensade källare, finaste Maria kom på besök och vi spelade mer kort. Ja. Vi spelade MYCKET kort. Jag tror inte jag vann en enda gång. Huvaligen. Ja just det, pappa städade garderoben också. Jag skrattade. Mycket. Han har inte städat den på... ett tag skulle jag gissa.



Tisdag
På tisdag hann jag med Sollefteå (lägenhetskoll med tvillingen), Kramfors (Erikshjälpen och fika på stan), Kovland (körde LITE fel på vägen till lillasyster), Nedansjö (var tvungen att krama Sas lite, man ska inte vänta för länge med sånt!), Gnarp (där jag blev kvar lite längre än planerat, INPARKERAD PÅ EN JÄVLA BENSINMACK! Då var jag arg. På riktigt.) och slutligen Gävle. Passade på att stöka till lite extra innan jag gick och la mig. Är man hemma så är man.



Mamma ser arg ut på beställning. Jag och Therese... eh... poserar tror jag.

Onsdag
Jag tror inte att någon annan än Angel förstår hur länge och intensivt jag väntat på onsdagens upplevelse. Åh Linda vad du är bra. Ja, jag pratar om Linda Bengtzing. Nej, jag skojar inte ett dugg. Hon är en av mina favoritpersoner i hela Sverige, och jag kom på varför när jag stod där. De andra som var på scenen var så där påklistrat äckligt KÄCKA, så att man själv börjar artighetsle av ren panik, men Linda, hon var bara... där. Och sa precis vad hon tänkte. Och gav en massa glad energi som jag behövde just då. Ibland är det inte den perfekta musikaliska upplevelsen man behöver från en scen, ibland behöver man någon som verkligen vill stå där för både sin egen och för min skull. Utan att vara "svår", "konstnärlig" eller så där jävla nonchalant som man tydligen ska vara för att vara riktig musiker. Ibland behöver man Linda.



Det är Linda och Lasse BH ju! Nej inte det första kortet, där är det Angel och jag som tävlar i vem som kan se skummast ut på kort. I win.

Bilder på min nymålade fina lägenhet? Det... jobbar jag på. Ehum. Har inte riktigt kommit på var alla saker hör hemma än.

... jag hade faktiskt tänkt lägga upp bilder på hur det gått med allt målande. Eventuellt lite annat smått och gott också. Meeeeen... jag tror jag tar mitt pick och pack och åker hem till Hällsjö istället. Because I'm worth it.

Men först. En lista jag ska läsa om ca fyra veckor. Den här är till dig en Jessika:

Tecken på att du lider av PMS
1. Du lyssnar på en låt du förut inte tyckte var särskilt bra ens (läs "What are words") och börjar storsnyfta mitt i målandet, för den är ju så fiiiiin.
2. En vän påpekar vänligt något om din bilkörning och du får ett komplett raseriutbrott (ja, med handviftningar, kraftigt höjd röst, ologiska tankehopp och orättvisa påhopp på den som råkar befinna sig närmast) eftersom ALLA för tillfället tycks behandla dig som en treåring. Dock hade jag en poäng. Vill jag bara påpeka.
3. Du äter en hel ask Noblesse. Eller två. Och förstår inte hur du förut kunde nöja dig med en om dan. En Noblesse alltså, inte en ask.
4. Du tycker att alla pratar för högt. Eller skrattar åt fel saker. Eller berättar fruktansvärt tråkiga historier. Eller drar dåliga skämt. Eller är allmänt ivägen helt enkelt.
5. Du lider av en fullständig brist på självinsikt och tycker inte för ett ögonblick att något av ovan nämnda beteenden är konstigt.

Ja. Istället för att ha sommarlov har jag alltså snart målat om ALLT som går att måla i lägenheten. Tyvärr har jag fortfarande en hel del kvar, så jag räknar med minst en veckas arbete till eftersom mina patetiska försök till hjälpfiskande på FB inte riktigt har gett det utfall jag hoppades på. Dock hade jag storartad hjälp av den fantastiska Anette som inte bara kan måla utan som också är en ovanligt klok kvinna. Det finns ju tillfällen när man blir erbjuden hjälp av folk och man liksom känner "Jamen JIPPIE!" och så inser man halvvägs in i en fantastisk ointressant monolog om dennes privatliv att det fan hade varit bättre att göra alltihop själv. Så är det inte att arbeta med Anette.

Jag har i dagarna även hunnit med att agera underklädesaffärsbiträde. Det var hemskt roligt. Jag har, som många redan vet, en sjuk faiblesse för att "blippa" varor (ÄLSKA självscanning!), och att dessutom få låtsas veta allt om badmode och BH-storlekar och KOMMA UNDAN MED DET är mycket bra för självkänslan. Do try this at home folks. Tyvärr uppvägde jag mina people skills med en osedvanlig klantighet (eller okej då. Den är ganska vanlig in the life of a Jessika) och lyckades plombera mig i tummen, slå in en CHECK istället för en VÄRDEcheck (ja för man har ju sett hemskt många checkar de senaste hm... få se nu... tjugo åren?) och hamna en hårsmån från döden. Förnedringsdöden alltså. Jag stannade med pannan mindre än en centimeter från butikens GLASVÄGG som separerar de två ingångarna. Ja. Ett gäng tonårstjejer såg det hela och skrattade hela vägen ut ur gallerian. Jag hörde dem.

Jossan: Vi är rätt bra på att säga ja.

För övrigt har jag fastnat för en ny serie, "Miranda". Det är längesen jag skrattade högt i min ensamhet (eller nej, men det är längesen jag skrattade åt nåt annat än mig själv i min ensamhet) men den här serien är helt jävla obetalbar. Se den. Annars kommer ni aldrig att förstå det roliga i att jag och Angel har börjat skratta med Barbie Girl som modell.

Angel: Ligger den en kvar är jag så här att då börjar jag på en ny så ingen ska tro att jag gjorde slut på det första hålet.

... tänkte bilduppdatera för att visa framstegen i måleriet men jag örk int! Har målat sen halv tolv i morse (ja, jag tog en liten sovmorgon efter dansen igår, och det är viktigt att äta frukost länge! Eller är det viktigt att äta mycket frukost? Hm. Jag kör på bådadera för säkerhets skull) och skrämdes halvt ihjäl i halvtid (så poetiskt!) av ett åsk(o)väder. Det märks när man är i stormens öga. Och där var min balkong en kort stund, samtidigt som jag balanserade en halvmeter ifrån den hållandes i en metallstång (ja? Det kändes som en bra idé då? Hellre det än att trilla av målarbocken (haha, when in Gävle och allt det där...)).

Man får visst sätta en parentes i parentesen, är det du eller jag som är svensklärare?

Igår slängde jag en glasskål med kraft på tån alldeles innan det var dags att åka på dans. Inte direkt mitt smartaste drag, men vem fan kommer ihåg att man har en skål under durkslaget med jordgubbar i kylskåpet?!

... I wonder. Är det verkligen så klokt att kladda färg över hela lägenheten bara någon timme innan man tänker lägga sig och sova i nämnda lägenhet? Jag har i och för sig kladdat färg över hela mig också, så det gör knappast nån skillnad om jag lägger mig och sover i trapphuset i nuläget.

Det är faktiskt sommarlov. Jag hade glömt hur underbart det är att fylla dagarna med precis det jag vill. Visserligen har det inte bara att göra med sommarlovet, det är också en konsekvens/pay-off av mitt (hyfsat) nyfunna singelskap. Missförstå mig rätt, jag har inget emot att vara i ett förhållande, men jag märker efteråt att jag stänger in mig själv lite utan att ens märka det. Kanske det är en konsekvens av de oundvikliga kompromisserna i ett förhållande? Men mest beror frihetskänslan just nu ändå på frånvaron av scheman, portaler och kopieringsmaskiner. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH vad härligt det är!

Jag hade alltså kunnat tillbringa lata dagar i sängen/soffan och sett alla tv-serier jag kunde komma på. Men nä. Istället väljer jag GIVETVIS att måla om HELA JÄVLA LÄGENHETEN. Ja. Jag är lite less nu faktiskt. Men det blir fint.

Matts: Jomen han är ju en sån där som kan ta en fin hint. Om man säger "Gå hem!" då går han hem?
En FIN hint i Matts värld, en råsop för oss andra.

Anna: Jag ser ju för fan ingenting! Jag behöver en whisky.

Mamma: Jag vet inte om dom är god, men dom är rolig å ha i mun!

Jag: Hur många nära vänner har du?
Andreas: Vem fan bryr sig?
Han svarade faktiskt på en annan fråga. Men det lät inte så.

... I don't think so at all.

Mitt i målandet. Möbler på balkongen, i köket, i hallen, överallt där de inte ska vara. Min säng står lite "bänt" till som vi säger på ren norrländska.



Igår bröt jag nästan tån (IGEN!), målade håret lite och skaffade mig träningsvärken från HELVETET (gymmade för första gången på... länge...). Idag har jag ramlat ner från målarbocken, trampat i färg, gjort hål i den nymålade väggen samt missat litegrann i maskeringstejpandet. Matts hjälper till med målandet. Och det är en jävla tur det.



Det finns en hel del som har åsikter om det där med att umgås med sitt ex. Jag har inga åsikter alls, jag gör bara precis som jag vill.