Nu blir det...
... fredagsmys!
Har ikväll gråtit till:
Japp. Jag har tv-seriemyskväll. Med mig själv. Och jag kanske är lite trött och sentimental. Men ibland måste man vara det också.
Har ikväll gråtit till:
- Cougar Town (del ett till tre av andra säsongen)
- Biggest Loser (del sju - jag har inte sett ett enda avsnitt förut)
- Berg flyttar in (när hon hälsar på Gunde, underbart!)
- Så mycket bättre (Lasse Berghagens program. Ja kom igen, de sjöng ju Teddybjörnen Fredriksson!)
Japp. Jag har tv-seriemyskväll. Med mig själv. Och jag kanske är lite trött och sentimental. Men ibland måste man vara det också.
Dags för hemmakväll?
Onsdag. Middag på Bienvenidos. Jag är rätt glad att jag inte kan ladda upp bilderna på sällskapet i mexikanska hattar.
Jag: Jag får ju fördrink!
Angel: Jag får baguette!
Too much information. Som vanligt.
Angel: Det bara gled in eller?
Matts: Det var HON som gled in!
Vi fortsätter på samma tema. Jag var INTE inblandad i detta! Hur nu det gör saken bättre.
Torsdag. After work på Cheers.
Anonym kollega 1: Jamen nu är jag faktiskt över 40?
Anonym kollega 2: Det kan man inte tro. Med dom brösten.
Ett sånt där internt citat som man liksom har jobbat sig fram till hela kvällen. Helt omöjligt att förklara. Men roligt var det.
Igår var jag ledig. Man hinner så mycket då. Som tre promenader upp på Söder och alldeles för mycket tid i trevliga affärer på stan. Men jag handlade INGENTING onödigt, bara såna där jobbiga grejer som man måste ha hemma. Typ rakblad. Och rouge.
Jag: Jag får ju fördrink!
Angel: Jag får baguette!
Too much information. Som vanligt.
Angel: Det bara gled in eller?
Matts: Det var HON som gled in!
Vi fortsätter på samma tema. Jag var INTE inblandad i detta! Hur nu det gör saken bättre.
Torsdag. After work på Cheers.
Anonym kollega 1: Jamen nu är jag faktiskt över 40?
Anonym kollega 2: Det kan man inte tro. Med dom brösten.
Ett sånt där internt citat som man liksom har jobbat sig fram till hela kvällen. Helt omöjligt att förklara. Men roligt var det.
Igår var jag ledig. Man hinner så mycket då. Som tre promenader upp på Söder och alldeles för mycket tid i trevliga affärer på stan. Men jag handlade INGENTING onödigt, bara såna där jobbiga grejer som man måste ha hemma. Typ rakblad. Och rouge.
Dicey Angel
Nystädad lägenhet, tända ljus överallt (till och med i duschen!) och country i högtalarna. Vi snackar yatzy med Angel. Eller kanske mer snack än yatzy om man ska vara ärlig.
Angel: Fan, det går inge bra med Yatzy! Vi träffas för sällan.
En mycket logisk slutsats.
Och några gamla citat vi hittade i yatzyblocket:
Angel: Vad gör jag där?!
Det undrar jag alltid.
Angel: DET ÄR TVÅNGS!
Jag kanske glömmer vilken spelform vi kör. Ibland. Eller kanske ganska ofta.
Kvällens viktigaste slutsats: man ska få så många komplimanger man behöver! Minst.
Angel: Fan, det går inge bra med Yatzy! Vi träffas för sällan.
En mycket logisk slutsats.
Och några gamla citat vi hittade i yatzyblocket:
Angel: Vad gör jag där?!
Det undrar jag alltid.
Angel: DET ÄR TVÅNGS!
Jag kanske glömmer vilken spelform vi kör. Ibland. Eller kanske ganska ofta.
Kvällens viktigaste slutsats: man ska få så många komplimanger man behöver! Minst.
Redemption
Ja det finns visst folk (läs: Matts) som tycker att jag ger en snedvriden bild av verkligheten (läs: Matts) här i bloggen. Och jag erkänner. Jag kanske tycker att det är roligare när folk gör bort sig än när de är så där äckligt gulliga. Inte min grej liksom. Eller alltså, det ÄR ju min grej i verkligheten (hallå, bekräftelseknarkare här?! Gulliga komplimanger tack!), men jag tycker inte att det är så underhållande. Och så sabbar det min image som hård och elak. Men okej. Here goes.
Idag fick jag älta med Annika fast hon hade massor att göra på jobbet. Igår fick jag skjuts av min Angel till dansen fast hon egentligen inte hade behövt ta bilen. Igår fick jag nackmassage av Matts fast jag försökte slå honom och skrek som en stucken gris (att han sen SKRATTADE åt mig behöver man väl inte ta upp nu?). Idag skickade min storasyster en bild på systerdöttrarna i sin nya present (ett Hello Kitty-tält! Jag är en bra moster) som gjorde mig lite (okej, mycket, fast det inte heller passar min image) rörd. I helgen lagade Jossan en massa god mat till mig och Angel (jag drömmer fortfarande om efterrätten). Idag kom Matts och lekte datatekniker på mitt jobb bara för att min mail inte gjorde som jag sa (han lyckades iofs inte ens förstå vad problemet var, men det kan ha berott lite på mig också. Pyttelite).
Vadå jag använde parenteserna för att ändå göra mig rolig på någons bekostnad? Nänä. Inte jag inte.
Idag fick jag älta med Annika fast hon hade massor att göra på jobbet. Igår fick jag skjuts av min Angel till dansen fast hon egentligen inte hade behövt ta bilen. Igår fick jag nackmassage av Matts fast jag försökte slå honom och skrek som en stucken gris (att han sen SKRATTADE åt mig behöver man väl inte ta upp nu?). Idag skickade min storasyster en bild på systerdöttrarna i sin nya present (ett Hello Kitty-tält! Jag är en bra moster) som gjorde mig lite (okej, mycket, fast det inte heller passar min image) rörd. I helgen lagade Jossan en massa god mat till mig och Angel (jag drömmer fortfarande om efterrätten). Idag kom Matts och lekte datatekniker på mitt jobb bara för att min mail inte gjorde som jag sa (han lyckades iofs inte ens förstå vad problemet var, men det kan ha berott lite på mig också. Pyttelite).
Vadå jag använde parenteserna för att ändå göra mig rolig på någons bekostnad? Nänä. Inte jag inte.
And the lost pictures...
... är äntligen här! Eller så kan man kalla det "Hard Hällsjö. With a vengeance." Samma historia, men berättad på ett annat vis.
Jag talade om (på ett väldigt vänligt sätt!) att jag kanske inte riktigt uppskattade mors och fars val av toapapper. Ord som "sandpapper" och "skavsår" kan ha använts. Nästa gång jag gick på toa hittade jag detta:
Definitivt mammas handstil. Man SER ju till och med skillnaden i kvalitet på papperet!!!
Systrarna Nilsson har dokumenterat en mycket märklig åkomma som drabbar oss varje gång vi åker hem. Så fort vi kliver innanför dörren sätter det igång. Matsuget. Efter alla artighetsfraser (eh, typ) kastar vi oss obönhörligen mot skafferidörren. VAD FINNS DET ATT ÄTA? tänker vi, men vi säger det inte utan låtsas bara... inventera lite... kolla läget en aning... Och sen äter vi. I typ tre dar i sträck. Därav mängden potatis. Det intressanta var att jag, i sann feministisk anda, bestämde mig för att kolla vad den manliga delen av familjen gjorde eftersom jag bara såg mor och Jenny? Här är vad jag fann:
Pappa. Och Butch.
Och Matts. Nog för att det är bra att försöka ställa sig in hos svärföräldrarna, men man måste inte göra ALLT som pappa gör...
Sen tog jag inga fler bilder? Jättemärkligt. Måste ha varit för att jag var så upptagen av trevligheter.
Jag talade om (på ett väldigt vänligt sätt!) att jag kanske inte riktigt uppskattade mors och fars val av toapapper. Ord som "sandpapper" och "skavsår" kan ha använts. Nästa gång jag gick på toa hittade jag detta:
Definitivt mammas handstil. Man SER ju till och med skillnaden i kvalitet på papperet!!!
Systrarna Nilsson har dokumenterat en mycket märklig åkomma som drabbar oss varje gång vi åker hem. Så fort vi kliver innanför dörren sätter det igång. Matsuget. Efter alla artighetsfraser (eh, typ) kastar vi oss obönhörligen mot skafferidörren. VAD FINNS DET ATT ÄTA? tänker vi, men vi säger det inte utan låtsas bara... inventera lite... kolla läget en aning... Och sen äter vi. I typ tre dar i sträck. Därav mängden potatis. Det intressanta var att jag, i sann feministisk anda, bestämde mig för att kolla vad den manliga delen av familjen gjorde eftersom jag bara såg mor och Jenny? Här är vad jag fann:
Pappa. Och Butch.
Och Matts. Nog för att det är bra att försöka ställa sig in hos svärföräldrarna, men man måste inte göra ALLT som pappa gör...
Sen tog jag inga fler bilder? Jättemärkligt. Måste ha varit för att jag var så upptagen av trevligheter.
Det var ju det där med lediga torsdagar...
... och att ändå ha massor att göra. Jag ska boka in en helt tom dag nån gång också. Och bara sitta och stirra in i väggen. Tror det skulle vara bra för mitt psyke faktiskt.
Torsdagar går annars oftast åt till att hälsa på sjukgymnasten (idag sa han att jag var det stelaste han sett. Och jag tror att han har sett en del. Han sa också att det enda som är bra är att jag inte bär runt på en massa övervikt också. Jag tog det som en komplimang), fixa nånting hemma (idag, tvätt och städning. Och uppätande av alla godsaker jag kunde hitta), ta igen lite missade tv-serier (läs: sånt som jag helst inte erkänner att jag tittar på, typ Ensam mamma söker och Bonde söker fru. Inte för att jag skäms över att jag ser det utan för att jag försöker dölja min gulliga sida så gott det går. Det räcker att jag grinar när jag ser kattungar) och, om jag har tur, umgås med Angel! Idag skulle vi spela yatzy. Det gick så där. Vi hade lite för mycket att prata om.
Anonym kollega: Jag blir så förvånad varje gång jag får den i munnen!
Min dummadummadumma telefon vägrar lägga upp bilderna från helgen här. Jag är mycket upprörd.
Torsdagar går annars oftast åt till att hälsa på sjukgymnasten (idag sa han att jag var det stelaste han sett. Och jag tror att han har sett en del. Han sa också att det enda som är bra är att jag inte bär runt på en massa övervikt också. Jag tog det som en komplimang), fixa nånting hemma (idag, tvätt och städning. Och uppätande av alla godsaker jag kunde hitta), ta igen lite missade tv-serier (läs: sånt som jag helst inte erkänner att jag tittar på, typ Ensam mamma söker och Bonde söker fru. Inte för att jag skäms över att jag ser det utan för att jag försöker dölja min gulliga sida så gott det går. Det räcker att jag grinar när jag ser kattungar) och, om jag har tur, umgås med Angel! Idag skulle vi spela yatzy. Det gick så där. Vi hade lite för mycket att prata om.
Anonym kollega: Jag blir så förvånad varje gång jag får den i munnen!
Min dummadummadumma telefon vägrar lägga upp bilderna från helgen här. Jag är mycket upprörd.
More lost quotes...
Matts: Jag förstår inte, det drar åt runt magen?
Om bältet i bilen. Till mitt försvar vill jag säga att jag inte hånskrattade så mycket. Bara lite.
Hos Angel och Andreas. Vi tittar på fotboll. Gubbarna har fartränder. Andreas fixar lite med inställningarna.
Andreas: Är det bättre nu?
Angel & jag: Nu har de puckelrygg istället för fartränder!
Angel: Men KAN du nånting om sånt här?
Andreas: Nä?
Jag: Det krävs i alla fall en riktig man för att erkänna en sån sak.
Andreas: Men! Nu är det ju sämre än vad det var innan?!
Men vi hade i alla fall trevligt. Resan är viktigare än målet, eller hur var det nu?
På jobbet.
Anonym kollega 1: Vem fan kommer till ett omprov och har inte med sig en pennjävel?!
Anonym kollega 2: Det kanske finns en anledning till att han skriver omprov.
Om bältet i bilen. Till mitt försvar vill jag säga att jag inte hånskrattade så mycket. Bara lite.
Hos Angel och Andreas. Vi tittar på fotboll. Gubbarna har fartränder. Andreas fixar lite med inställningarna.
Andreas: Är det bättre nu?
Angel & jag: Nu har de puckelrygg istället för fartränder!
Angel: Men KAN du nånting om sånt här?
Andreas: Nä?
Jag: Det krävs i alla fall en riktig man för att erkänna en sån sak.
Andreas: Men! Nu är det ju sämre än vad det var innan?!
Men vi hade i alla fall trevligt. Resan är viktigare än målet, eller hur var det nu?
På jobbet.
Anonym kollega 1: Vem fan kommer till ett omprov och har inte med sig en pennjävel?!
Anonym kollega 2: Det kanske finns en anledning till att han skriver omprov.
Inte illa pinkat!
En helg som avslutades med att jag klev i lite Emma-kiss (vad ska man göra när storasyster är så rolig att man inte har tid att gå på toa?) kan ju inte sammanfattas på annat sätt?
Många: Scratch my pig... b-i-a-t-ch!
Blev alla tiders citat. Liam, den irländske gitarrspelaren, skulle hälsa på storasyster och... ja... klia hennes gris.
En helg i Hällsjö. Som vanligt alldeles... alldeles underbart. Jag fick äntligen se min tvillingsyster i vad jag visste var hennes rätta element: med flöjten i handen omgiven av folk som förstod hennes storhet. Som jag alltid har gjort. The power of three var dessutom för några få ljuva timmar inte bara på samma plats andligen utan även kroppsligen. Systrarna Nilsson är i en klass för sig.
En alldeles vanlig fredagkväll i Hällsjö innefattar en norrköpingsbo, en irländare, en familj Viklund, en familj Nilsson med bihang, en Siv/Stop (för andra känd som Mattias), flickvänner och ex-pojkvänner och alldeles lagoma (jo, det är visst ett ord) mängder Bacardi, öl, whiskey och skratt. Och citat.
Matts: ... a Finnish gravity test?
Ja fast på engelska tror jag att det heter pregnancy test. Men du har ju alltid rätt så.
Stenmark: Oh, very small.
Liam: Practical!
Ja, ni pojkar borde ju veta?
Mamma: Båttjära luktar gott men jag vill inte ha det i mun!
För att citera Trolltyg i tomteskogen: Mamma, du är så smart!
Stenmark (till Hanna): Är du gammal?
Han påstod att han försökte fråga HUR gammal hon var men den norrländska korthuggenheten kom i vägen. Yeah right.
Mamma: Du får trycka åt olika håll Jonas.
Hon är snäll min mamma. Och pedagogisk.
Pappa: I fucked my kärring, I mean wife.
Ja alltså, han citerade nån annan!
Pappa: ... tio små negerbollar.
Det var i alla fall vad JAG tyckte att han sa.
Det är alltid tråkigt att lämna Hällsjö, men den här gången kändes det extra onödigt. Varför kan vi inte bara sitta där och spela yatzy istället för att... ja... jobba och såna dumheter?
Jag: Tack då, du skaka av mig?!
Matts: Jamen jag måste ju vara där nere?
Citaten tog inte slut för att vi nådde Gävle. He was on a roll.
Jag: Är du hungrig?
Matts: Jag vet inte. Det kurrar i och för sig i magen. Men man vet inte så noga, kan ju vara bajsnödig också.
To be continued. Jag har bilder också.
Jag som trodde...
... att jag besatt ett viss mått av social kompetens.
På väg hem igår.
Jag: Blablablablabla... Blablabla!
Matts: Hur fan kan man rapa av en banan?!
Nä, jag pratade inte om bananer. Eller rapningar.
Jag: Blablablablabla... Blablabla!
Matts: (gäspning) håhåhå... (pruttljud)
Pruttljudet var inte äkta.
Anonym danskursare: Kan man ta hela längden när man står bakom?
Jag önskar att alla andra hade börjat skratta samtidigt som jag gjorde det, men ärligt talat var nog jag och Maria en ANING snabbare i associationerna än de flesta andra. Hrm. Tack Maria.
Matts: Nu hånar du mig! Det är inte speciellt snällt.
Nä. Antagligen inte. Men som vi säger i min familj: Börj å grin da!
Jag ska jobba idag. Och imorrn. Sen ska jag inte jobba mer den här veckan. Man måste ju prioritera. Vasa eller Hällsjö? Jag väljer en Hällsjö-weekend, tro det eller ej.
På väg hem igår.
Jag: Blablablablabla... Blablabla!
Matts: Hur fan kan man rapa av en banan?!
Nä, jag pratade inte om bananer. Eller rapningar.
Jag: Blablablablabla... Blablabla!
Matts: (gäspning) håhåhå... (pruttljud)
Pruttljudet var inte äkta.
Anonym danskursare: Kan man ta hela längden när man står bakom?
Jag önskar att alla andra hade börjat skratta samtidigt som jag gjorde det, men ärligt talat var nog jag och Maria en ANING snabbare i associationerna än de flesta andra. Hrm. Tack Maria.
Matts: Nu hånar du mig! Det är inte speciellt snällt.
Nä. Antagligen inte. Men som vi säger i min familj: Börj å grin da!
Jag ska jobba idag. Och imorrn. Sen ska jag inte jobba mer den här veckan. Man måste ju prioritera. Vasa eller Hällsjö? Jag väljer en Hällsjö-weekend, tro det eller ej.
Ibland...
... blir det inte riktigt som man tänkt sig. Det kallas pratdyslexi.
Matts: Men du brukar väl inte vara så maniputaliv?
Om jag visste vad det var skulle jag lättare kunna svara på frågan.
Helgen bjöd på misslyckade situps, fika i Skutskär, 30-årspartaj i Stigslund och en promenad hem i lördagsnatten. Och danskurs förstås. Bakis förstås. Kändes bekant.
Helgen innefattade också en EXPLOSION i min lilla lägenhet. På fredagskvällen var allt undanplockat, diskbänken ren och golvet dammsug....at? it? et? Igår när jag åkte på kursen var bilden en annan. Jag vet inte vad som hände. Det gick nästan inte att ta sig in. Och mest intressant i sammanhanget torde vara att jag knappt var hemma. Alls. Nästan så man blir lite imponerad.
Matts: Men du brukar väl inte vara så maniputaliv?
Om jag visste vad det var skulle jag lättare kunna svara på frågan.
Helgen bjöd på misslyckade situps, fika i Skutskär, 30-årspartaj i Stigslund och en promenad hem i lördagsnatten. Och danskurs förstås. Bakis förstås. Kändes bekant.
Helgen innefattade också en EXPLOSION i min lilla lägenhet. På fredagskvällen var allt undanplockat, diskbänken ren och golvet dammsug....at? it? et? Igår när jag åkte på kursen var bilden en annan. Jag vet inte vad som hände. Det gick nästan inte att ta sig in. Och mest intressant i sammanhanget torde vara att jag knappt var hemma. Alls. Nästan så man blir lite imponerad.
En dag med Angel
Jag har ju gnällt över att jag inte har några Angel-citat längre eftersom vi ses så jävla sällan, men nu. NU!
Angel: Nu är jag så stressad att jag börjar joddla.
Det är födelsedagspartaj på gång.
Angel: Och så smetar man av sig på sidan av byxorna och sen kör man en sväng till.
If you say so.
Angel: Nu är jag så stressad att jag börjar joddla.
Det är födelsedagspartaj på gång.
Angel: Och så smetar man av sig på sidan av byxorna och sen kör man en sväng till.
If you say so.
Tell it like it is
P: Malin, här inne är vi martyrer. Vi kommer inte med några framgångshistorier!
Vi snackar lågt i tak på den här arbetsplatsen.
Det är till och med så att vi har utvecklat våra egna privata arenor vad gäller martyrskap här i Gropen (ja mitt arbetsrum kallas så). Vi har den skjutsande mamman som har schemat från helvetet, vi har teknikmartyren som får kopieringsapparaterna att ge ifrån sig suckar av välbehag varje gång han dyker upp eftersom de då får chansen att klappa ihop fullständigt, vi har småbarnspappan som aldrig klagar (och som därmed gör det omöjligt för andra att klaga) och vi har mig. Jag har alltid varit the KING of martyrs med groteska scheman, arbetsskador och ett ton arbete som väntar. Nu... känner jag att min kungakrona börjar hamna lite på sniskan? Kan till och med vara så att den har trillat av? Jag har det helt enkelt för lätt. Damn you 80% istället för 100. Damn you!
Vi snackar lågt i tak på den här arbetsplatsen.
Det är till och med så att vi har utvecklat våra egna privata arenor vad gäller martyrskap här i Gropen (ja mitt arbetsrum kallas så). Vi har den skjutsande mamman som har schemat från helvetet, vi har teknikmartyren som får kopieringsapparaterna att ge ifrån sig suckar av välbehag varje gång han dyker upp eftersom de då får chansen att klappa ihop fullständigt, vi har småbarnspappan som aldrig klagar (och som därmed gör det omöjligt för andra att klaga) och vi har mig. Jag har alltid varit the KING of martyrs med groteska scheman, arbetsskador och ett ton arbete som väntar. Nu... känner jag att min kungakrona börjar hamna lite på sniskan? Kan till och med vara så att den har trillat av? Jag har det helt enkelt för lätt. Damn you 80% istället för 100. Damn you!
Jessika har...
... en ledig eftermiddag! Eller egentligen läser jag en roman som jag ska använda med eleverna. Ska snart börja. Bara göra en smoothie först. Och kolla klart på Gilmore Girls-avsnittet jag påbörjade på lunchen. Och... Eh... Packa dansväskan? Sortera skor?
Dagens bästa:
Matts: Det är USEL planlösning. Det borde vara hål i häcken.
Jag överlåter alla tolkningar och kommentarer åt andra. Själv började jag sträcka mig efter mobilen innan han ens pratat klart. Vadå? Det hoppar ju grodor ur munnen på karln HELA TIDEN, det är alltid redo som gäller!
Dagens bästa:
Matts: Det är USEL planlösning. Det borde vara hål i häcken.
Jag överlåter alla tolkningar och kommentarer åt andra. Själv började jag sträcka mig efter mobilen innan han ens pratat klart. Vadå? Det hoppar ju grodor ur munnen på karln HELA TIDEN, det är alltid redo som gäller!
Imponerande exempel...
... på självbehärskning har jag uppvisat i helgen. Jag var JÄVLIGT nära vid flera olika tillfällen att börja skratta på fel ställe (tänk "the giggle loop" i Coupling) men jag GJORDE det inte. Mogenhetspoäng till mig? Jag kan numera också gråta på beställning (om jag har lite makeup remover i ögat). Inte så mycket mogenhetspoäng?
Två dagars foxkurs. Jag hör en dansbandslåt i huvudet så fort det blir tyst och jag har blåsor under tårna. I lördags var det INTE värt det, jag var så arg att jag var jävligt nära att uppvisa patetiska dramatiska tendenser. Vad jag var arg på? Pja, för att uttrycka mig diplomatiskt: jag gillade inte allas dansstilar. Igår kändes det marginellt bättre. I vanliga fall brukar jag vara nöjd så länge folk är trevliga och man har kul, men i mitt nuvarande något utmattade tillstånd var det... inte nog.
Helgen har även bjudit på en fantastiskt trevlig middag (med en missad buss och taxi hem från Sandviken som avslutning), en fantastiskt trevlig födelsedagsfest (även om vissa tråkmånsar gick hem FÖRE ELVA igen. Pathetic, I tell you) och en fantastiskt trevlig hårtoning/yatzykväll med Angel. Vi blev snyggare. Eller i alla fall mindre fula. Ja. Det var ett internt skämt.
Matts: Don't wake a börn who sleeps!
Han kallar det svengelska. Och låtsas att dylika exempel på pratdyslexi är försök till skämt. I don't buy it.
Och så vet vi varför jag inte bloggar så mycket, jag är helt enkelt mördande tråkig för tillfället. Krävs lite fest. Tur det löser sig i helgen.
Två dagars foxkurs. Jag hör en dansbandslåt i huvudet så fort det blir tyst och jag har blåsor under tårna. I lördags var det INTE värt det, jag var så arg att jag var jävligt nära att uppvisa patetiska dramatiska tendenser. Vad jag var arg på? Pja, för att uttrycka mig diplomatiskt: jag gillade inte allas dansstilar. Igår kändes det marginellt bättre. I vanliga fall brukar jag vara nöjd så länge folk är trevliga och man har kul, men i mitt nuvarande något utmattade tillstånd var det... inte nog.
Helgen har även bjudit på en fantastiskt trevlig middag (med en missad buss och taxi hem från Sandviken som avslutning), en fantastiskt trevlig födelsedagsfest (även om vissa tråkmånsar gick hem FÖRE ELVA igen. Pathetic, I tell you) och en fantastiskt trevlig hårtoning/yatzykväll med Angel. Vi blev snyggare. Eller i alla fall mindre fula. Ja. Det var ett internt skämt.
Matts: Don't wake a börn who sleeps!
Han kallar det svengelska. Och låtsas att dylika exempel på pratdyslexi är försök till skämt. I don't buy it.
Och så vet vi varför jag inte bloggar så mycket, jag är helt enkelt mördande tråkig för tillfället. Krävs lite fest. Tur det löser sig i helgen.
