And the lost pictures...

... är äntligen här! Eller så kan man kalla det "Hard Hällsjö. With a vengeance." Samma historia, men berättad på ett annat vis.

Jag talade om (på ett väldigt vänligt sätt!) att jag kanske inte riktigt uppskattade mors och fars val av toapapper. Ord som "sandpapper" och "skavsår" kan ha använts. Nästa gång jag gick på toa hittade jag detta:


Definitivt mammas handstil. Man SER ju till och med skillnaden i kvalitet på papperet!!!


Systrarna Nilsson har dokumenterat en mycket märklig åkomma som drabbar oss varje gång vi åker hem. Så fort vi kliver innanför dörren sätter det igång. Matsuget. Efter alla artighetsfraser (eh, typ) kastar vi oss obönhörligen mot skafferidörren. VAD FINNS DET ATT ÄTA? tänker vi, men vi säger det inte utan låtsas bara... inventera lite... kolla läget en aning... Och sen äter vi. I typ tre dar i sträck. Därav mängden potatis. Det intressanta var att jag, i sann feministisk anda, bestämde mig för att kolla vad den manliga delen av familjen gjorde eftersom jag bara såg mor och Jenny? Här är vad jag fann:


Pappa. Och Butch.


Och Matts. Nog för att det är bra att försöka ställa sig in hos svärföräldrarna, men man måste inte göra ALLT som pappa gör...

Sen tog jag inga fler bilder? Jättemärkligt. Måste ha varit för att jag var så upptagen av trevligheter.

Kommentarer
Postat av: Therese

Men hallå, du tycker inte det saknas nån?? Eller räknas jag inte som trevlighet? BESVIKEN! :-P

2010-10-25 @ 11:30:18
Postat av: Jenny

Ja jag är också brydd varför T inte "dög" att ha på kort? Iofs är korten ovan tagna efter hon börjat resan söderut men ändå! (Tänkte först beklaga mig över att avkomman inte fanns med på bild men insåg sedan varöfr och tackar moster för diskretionen!)

2010-10-25 @ 14:18:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0