Även på danskurs...
Dharmanna och jag dansar, och jävlar vad vi dansar! Jossan ropar att vi ska våga flörta med varandra. Vi gör sexiga såna där vildkattljud (ja, på skämt...). Det låter ungefär: "raaaaor...." Till någon i sällskapet får för sig att variera det hela.
D (lite sexigt väsande): vov...
Ridå.
Jossan försöker förklara att vi tjejer måste hålla emot i en tur som utgår från att killen sätter handen mot sin höft. Bara där har gruppen tappat nivån fullständigt på tankebanorna (inte bara jag!).
Jossan: Tjejer, ni måste våga ta satsen!
Ridå igen.
I övrigt har helgen varit BLAJ. Utom när jag och Martin igår tog en joggingrunda uppe på Sätra. Fy faaaan vad vi var hurtiga! Och spänstiga! Idag... not so much... idag... ganska stel...
Jag borde bli hockeykommentator
Kommentator 1: Det bevisar att det lönar sig att lägga puckar mot mål.
Ja. Är inte poängen att puckarna ska mot målet och gärna in i det? Eller jag vet inte?
Kommentator 2: Han har öppet mål men en Modoklubba kommer emellan.
Fast är det öppet mål om nånting kommer emellan? Nej? Jo?
Kommentator 1: Per Svartvadet håller på att krama ihjäl karln!
Ja vem fan skulle inte göra det?! Han gör ju MÅL! För Modo! Jag vill gärna krama lite Modospelare. Så jag förstår att Svartvadet passar på.
Kan det vara så att Modo faktiskt hittat en sån där... vad heter det... målvakt? En som faktiskt förstår vad hans jobb går ut på? Man törs ju inte tro det.
Jag kanske ska hitta på nåt annat att göra en lördagkväll än att sitta här? Fast grisvaccinet har gjort att jag inte kan lyfta armen över huvudet vilket effektivt eliminerar alternativet lördagsdans (det gör inte ont, det är bara rörelseförmågan som är kraftigt nedsatt). Och så borde jag tänka på blodtrycket tydligen. Dessutom vill jag titta på film och äta ostbollar.
En liten inblick...
På köksbordet står följande: ett (tomt) glas, en halvtom mugg te, ett fat med en halväten knäckemacka på, en förpackning After Eight (hehe), två ljusstakar med otända ljus (snart är de tända) och min älskling (min dator). Wow. Eller hur.
Jag växlar mellan Modomatchen på webradio och Spotify. Jag försöker att inte tänka på jobbet. Jag avbryter ibland ätandet med att fuldansa i köket när musiken helt enkelt är för bra. Jag tittar ut genom fönstret och in till grannen. Han glömmer ofta att ta på sig kläder. Jag slår igång elpianot och håller en mindre konsert för mina grannar. Jag planerar en lång varm dusch. Jag får hicka.
Dagens klart bästa citat stod min Angel för. Kanske årets citat. Om man hänger med på alla interna skämt som är inbyggda.
Angel och jag surar via sms för att vi inte hinner ses nåt ikväll. Hon ska nämligen vaccinera sig. Hey, det ska jag med! Vi bestämmer oss givetvis för att gå tillsammans.
Angel (sms): Jag slutar kl 5 möter du mig vid jobbet 10 över? Shit en sprutdate!
Ahahaha. Haha.
På vårdcentralen hamnade vi i en mindre freak show. Nej, vi var INTE värst. I sprutrummet fick en liten tjej ett hysteriskt anfall när hon skulle bli stucken. Uppmuntrade att höra henne vråla: "DET GÖR OOOOOOOONT! AAAAAAJ!" precis innan vi skulle in. Jag må vara 28 men jag behöver fortfarande mutor för att göra otäcka saker. (Så jag och Angel hade givetvis bestämt att vi måste gå och fika efteråt.) Dessutom ställde sig en mycket bastant kille (tänk er hur man tänkte sig den där tysken i Stieg Larsson-böckerna innan man såg filmen?) bakom oss och hummade psykopatiskt. Tur att man är så stabil själv för tillfället.
På tal om just stabilt. Idag var det pyssel i personalrummet. Mycket trevligt initiativ! Annika och jag gjorde änglar (och jag fattar inte varför vissa tyckte att det var ironiskt?!) och jag blev bara lite lätt hysterisk när jag klistrade fast paljetter på fingrarna istället för på ängeln. Ändå kände jag mig stabilast i rummet. Lärare är ett kul släkte den här tiden på året. Om man uppskattar lyteskomik.
Man fyller bara 28...
... en gång i livet, men tårta kan man äta hur många gånger som helst. Och så tycker folk SYND om en för att man är singel? Hello? Jag ser inte problemet? Alls? Mer tårta till mig?
Nyss åkte de två andra tredjedelarna av JWWA (för nytillkomna tittare, Just the Way We Are. Klokare nu?) hem till sitt efter en hysteriskt trevlig kväll med mat, skratt, skvaller och MUSIK! Jag kanske har saknat det LITE när jag känner efter. Och när jag inte känner efter också. Vi är helt enkelt för bra för att undanhålla vår talang för omvärlden, så det kanske blir ett par julframträdanden ändå. Man vet aldrig.
Tack Jörgen...
Nu har vi alltså inte bara det berömda pervo-skrattet utan också en hes våldtäktsröst att jobba på!
!!!
Hur man firar en födelsedag
TORSDAG
Födelsedagsmiddag på Interpool.
När jag och Annika anländer står varsin Cosmo och väntar på oss. Ja, och Jörgen och Miguel förstås. Men dom står inte, dom sitter.
Annika (vem annars): Älskling, skulle du kunna stoppa handen innanför mina tröjor?
Ingen kände sig först träffad i sällskapet, men alla borde kanske ha gjort det?
Jag: Den här gick ju rakt upp i huvudet.
Annika: Skål för huvudet!
Tydligen var min replik det roliga. Det fattade inte jag. Jag fattar det inte riktigt än?
För övrigt en afton innehållande stora mängder mat, stora mängder pecannötpaj, stora mängder skratt och en liten mängd jobbgnäll. Och blommor! Jag fick blommor! Jag kanske ÄR tjej ändå?
FREDAG
Pyjamaskillen svängde förbi med en After Eight. Utan att ens veta att det är tradition i min familj att man får en sån när man fyller år och att jag faktiskt var lite besviken över att jag skulle behöva gå och köpa en själv under lördagen...
LÖRDAG
Fest hos mig. Ni vet, ibland händer såna där saker som man bara inte törs föreställa sig. Det händer tydligen trots allt att människor tycker tillräckligt mycket om en för att faktiskt lyssna på vad man säger. Men att de dessutom i svadan lyckas urskilja vad som, hur löjligt det än må vara, är VIKTIGT för en torde vara mycket ovanligare. JAG FICK MIN GRAN!!! JAG ÄLSKAR MINA VÄNNER! DEN ÄR SÅ FIN!
Förfest. Gissa ämnet.
Angel: Jessika, kan du inte klia lite, du ser så fuktig ut?
Dharmanna: Åh Mio! Det är ju från den där.... Mio min.... Mio...
Martin: Är det nån av er som tror att de kommer att komma upp i den summan?
Sassa: Jag skulle bli glad om jag fick ett jobb.
Tor: Feel secure, wear a susp!
Dharmanna: Jag har varit på alla här i Gävletrakten.
Angel: Jag är inte ofin, jag är ärlig!
Angel: Åh, och då ska alla (pekar runt rummet) dansa genom mittgången till den där Chris Brown-låten!
Martin: Som kille frågar jag: har jag nånting att säga till om?
Tor: Då ses vi där.
Jag: Men det är några timmar där då jag inte vet vad som hände?
Angel: Har du sökt på Youtube?
Heartbreak Hotel
Inga snygga killar. En befarad spricka i en tå. Men ack vilket briljant sällskap.
Emelie: Hon har svalt också.
Emelie: Du ska inte tugga Anna.
Angel: Det var tungan det där, kände du det?
Jo tack. Jag kände det.
Har jag tappat...
Igår vaktade jag ett nationellt prov i svenska. För er som aldrig haft nöjet av denna upplevelse ska jag beskriva den för er: När jag kom in i aulan satt ca 50 elever kvar och skrev. De hade då suttit i 3½ timme. Jag stegar in med lätta steg, det är TYSTNAD som gäller. Växlar några ord med kollegan som precis klarat av sitt pass och blir sedan ensam vakt kvar. Hm. Plockar lite med några papper. Stirrar lite på eleverna. En elev lämnar in sitt prov. Jag skriver inlämningstid och lägger provet i rätt hög. Jag stirrar lite till på eleverna. Det har gått två minuter. Min hjärna är farligt nära att bli uttråkad så jag försöker desperat tänka på jobbärenden för att inte halka in på olämpliga tankebanor. Too late. Börjar flina inombords. Säger nej till mig själv med hela handen och stänger av alla tankar. En elev lämnar in sitt prov. Jag skriver inlämningstid... Ja ni fattar... Jag stirrar desperat på eleverna för att hitta NÅT att aktivera tankarna med. Behöver ingen papper? Är det ingen som fuskar litegrann bara? Det har gått fem minuter. Annika kommer in. Thank God. Vi för ett viskande samtal och eftersom jag praktiskt taget är döv i viskande samtal är jag inte helt säker på att jag förstod vad det handlade om. Annika går. Jag drabbas av panik. Kanske om man börjar repa upp tröjan man har på sig? En elev lämnar in sitt prov. Jag dör lite inombords av tristess. Jag tittar på klockan. En timme kvar. Jag ger upp och ger hjärnan fritt spelutrymme. Sen minns jag inget mer.
Nu är morgonkaffet slut. På tal om tristess liksom.
En lärares hårda vardag
Min första lektion blev inte av eftersom vi gjorde den igår. Min andra lektion jobbade eleverna själva. Min tredje lektion kom det inga elever. På det stora hela en bra dag.
Annars funderar jag på livets stora frågor: skulle det inte vara mycket bättre att jobba på en chokladfabrik? När ska jag gå och se New Moon? Hur opassande mail kan man skicka från jobbmailen innan de börjar räknas som spam? Är det normalt om en av ens chefer mailar till en särskilt för att tala om att Foppa spelar ikväll? Hur jobbigt blir det att gå till jobbet imorrn om Modo förlorar mot Brynäs ikväll (men på mitt arbetsrum visar vi RESPEKT på den fronten)? Kan man kvällsfika två gånger på samma kväll? Och sist men inte minst: kommer det att finnas några vita julgranar kvar när lönen kommer och jag har råd att gå och köpa en?!
Akta paraplyet
Som lärare hamnar man ibland i situationer som man verkligen inte vill befinna sig i. Man kan till exempel drabbas av svammel (mycket vanlig åkomma i yrket) helt utan sammanhang och gärna med en lagom pinsam touch. Vad gör man då? Istället för att erkänna att man gjort bort sig försöker man givetvis RÄDDA situationen. Gissa hur bra det går? Anna och jag var och såg Mark Levengood i helgen, han förklarade det hela på ett alldeles lysande sätt: "Om du har ett paraply uppkört där bak, fäll inte upp det." Så sant så sant.
Annars hade jag tänkt mig en lugn och händelselös helg. Det blev inte riktigt så.
Angel, jag har glömt alla citat från gårdagen?
Snacka om helomvändning...
Efter en något "rocky start" på veckan känns det att man är på banan igen. Oh yes.
Onsdag. After öppet hus (ja vadå? Alla ursäkter för after work är bra ursäkter?).
Annika: Jag såg att du kom i ögonvrån!
Äh kom igen. Det är INTE bara jag som har a dirty mind?! Men var inte ledsen Annika, du har ju en SJUKT snygg ny frisyr!
Miguel: Den har en stång och en plupp!
Själv såg jag till att för alla som ville höra förklara begreppet "fultal" samt dricka en Irish Coffee alldeles alldeles för snabbt. Vi måste ju börja träna inför resan i mars.
Torsdag. Fika i Järbo(a.k.a. Japan).
Angel: Jag gillar inte att gå ner på folk.
Pyjamasmannen: Det behöver du inte.
Det finns så fina människor här i världen.
Martin: Min soffa är en liggsoffa!
Jag: Men varför ska jag ha bilder i min blogg? Vem vill se bilder på mig?
Angel: Men du behöver ju inte ha bilder på DIG SJÄLV?
Inte riktigt svaret jag hade hoppats på. Men jaja. Ärlighet varar längst?
För övrigt lär kvällen gå till historien som en av de trevligaste den här hösten. Gliringarna haglade, Angel och jag fick sjunga "En bonde i vår by" i perfekt synk och jag behövde bara tigga litegrann för att få en After Eight. Ja chokladen alltså.
Om jag själv kom med några tiopoängare? Nej?
Idag...
På jobbet fick vi helt fantastiska nyheter: Hela engelsklärargruppen ska få åka till Dublin i mars!!! Vi har ju bara tjatat om det här i... över ett år är det nu va? Jag blev så glad att jag började grina. Stabilt.
Sen gick det stadigt utför resten av dan. Utom när jag delade en morotskaka med Annika. Eller när jag och min Anna bekände vår kärlek till varandra. Stabilt som sagt.
Lektioner lektioner lektioner. Tur att jag bara har en idag. Och för er som inte är lärare och tänker: "Ah, gud vilket glassigt jobb, bara EN lektion på en dag?!" vill jag bara säga att jag tänkte preciiiis likadant. Tills jag blev lärare själv. Vi har aldrig tid att äta glass.
En eller två?
En av mina elever höll tal om att vara tvilling idag. Hon sa bland annat att hon aldrig nånsin varit ensam. Jag förstod precis vad hon menade.
En annan pratade om ensamhet och tvåsamhet och det slog mig för första gången vad ensamhet egentligen står för. en-sam-het. Det är samma sak som tvåsamhet, bara det att man är en färre. Så varför låter det ena så mycket värre?
Bra dagar önskar jag mig ingenting. Bra dagar är jag störst bäst och vackrast. Idag önskar jag mig en riktig köttkniv så att jag slipper hyvla av diverse kroppsdelar när jag ska skära upp kyckling. Idag önskar jag mig en julgran med silverprydnader. Idag önskar jag att någon kunde viska alldeles innan jag somnar att det inte finns några monster under sängen.
Där ska skåpet stå
Förfest
Emelie: Du får suga lite Jessika, den håller på att ramla av!
Förfest 2
Angel: Nu kan jag namnen på alla i soffan! Ronja, Peter, Carolin, Tony...
Martin: Det är ingen Tony här?
På Heartbreak
Jag står i trappan efter att ha blivit stämplad i jackkön. Angel tog över köandet och jag försökte återfå känseln i foten. Rätt fräsch kille på väg upp stannar till och granskar mig noggrant från topp till tå.
Rätt fräsch kille 1: Ska du med upp eller?
Jag försöker verkligen hålla mig men börjar gapskratta.
Rätt fräsch kille 1: Nähä.
Utanför Heartbreak. Står med Angel och väntar på resten av gänget.
Rätt fräsch kille 2 till Angel: Är vi klara att gå hem nu eller?
Bäst av allt. TRE unga fräscha killar väntade vid min dörr. På fullaste allvar!
I WIN!
Jag råkade läsa mitt senaste inlägg och dog nästan av tristess. Tur att jag inte har några läsare.
Light bulb moments...
Jag kanske inte var på jättebra humör igår. Och det KAN vara i underkant. Man skulle till och med kunna säga att jag var heligt förbannad, utarbetad, ledsen och kanske en aaaaning självömkande. Helt enkelt olycklig. Idag är en mycket bättre dag.
Idag har jag haft minst två av ovan nämnda light bulb moments. Ibland behöver bollen bara sättas i rullning, så kan även en blind höna som jag hitta ett korn. Eller två. Ja, jag skrev min C-uppsats i svenska om fasta uttryck i språket (så om du nånsin behöver reda ut skillnaden mellan ett talesätt, ett ordspråk och ett idiom är det bara att hojta till). Vad jag har kommit på? Det... skulle kräva alldeles för mycket skrivande för att förklara det... Och jag är fortfarande lite fundersam över vad dessa insikter kommer att leda till.
I helgen ska jag vara kattvakt, gå på födelsedagsfest och längta efter den vita julgranen på Åhléns.
För övrigt finns det numera ett klipp på Youtube som verkligen visar min familjs allra bästa sidor. Fullständigt galet. Och alldeles... alldeles underbart...
You don't really wanna...
Jag tycker inte om när andra talar om för mig vad jag ska göra. Särskilt inte när det gäller min undervisning. Tips och idéer är mer än välkomna, men när andra försöker fatta beslut åt mig som de inte har någon som helst grund för, då blir jag lite... svårflörtad. NEJ med hela handen!
Jag tycker inte om att må illa i två veckor. Och nej, jag är inte gravid. Trust me.
Jag tycker inte om att den här hösten ger mig mardrömmar. Och det har inte med skräckfilmerna att göra.
Jag tycker inte om att vara den som tycker mer om någon än vad den personen tycker om mig.
Jag tycker inte om att gnälla. Men idag tänker jag faaaan göra det. Umgås med mig på egen risk.
Om jag har svårt att sova när det är fullmåne och därför blir lite kinkig? NÄMEN! Hur KUNDE du gissa det?!
Apropå messmör...
Mor: Jenny, du får tända kärringen.
Therese: Jag tycker om när den är lite fastare.
Systrarna Nilsson hann även framföra en traditionsenlig födelsedagssång, denna gång till tonerna av "We are all the winners". När vi beskådade resultatet (som förevigats med mobilkamera) insåg vi till vår fasa att vi BRÖLADE fram texten på vår allra BREDASTE norrländska. Va fan? Det som lät så bra i våra huvuden?! Fast det är mycket som låter bra i mitt huvud som inte verkar gå hem utanför det.
Bäst av alla var ändå Emma, två år som äntligen lärt sig säga mitt namn. Á la Peanut (har ni inte sett sketchen med Jeff Dunham är det dags att få a*** ur och se den) hakade hon dock upp sig lite och resultatet blev "Jesskaka". Hon vet redan vad moster gillar. Freudian slip, eller vad ska vi kalla det?
