jessikavingakristina

... TAJMINGEN?! Foppa återvänder till Modo, gör tre assist under en och samma match och han gör det i Läkerol Arena som ligger i.... wait for it... GÄVLE! Och var bor jag?! Jag skäms.

Igår vaktade jag ett nationellt prov i svenska. För er som aldrig haft nöjet av denna upplevelse ska jag beskriva den för er: När jag kom in i aulan satt ca 50 elever kvar och skrev. De hade då suttit i 3½ timme. Jag stegar in med lätta steg, det är TYSTNAD som gäller. Växlar några ord med kollegan som precis klarat av sitt pass och blir sedan ensam vakt kvar. Hm. Plockar lite med några papper. Stirrar lite på eleverna. En elev lämnar in sitt prov. Jag skriver inlämningstid och lägger provet i rätt hög. Jag stirrar lite till på eleverna. Det har gått två minuter. Min hjärna är farligt nära att bli uttråkad så jag försöker desperat tänka på jobbärenden för att inte halka in på olämpliga tankebanor. Too late. Börjar flina inombords. Säger nej till mig själv med hela handen och stänger av alla tankar. En elev lämnar in sitt prov. Jag skriver inlämningstid... Ja ni fattar... Jag stirrar desperat på eleverna för att hitta NÅT att aktivera tankarna med. Behöver ingen papper? Är det ingen som fuskar litegrann bara? Det har gått fem minuter. Annika kommer in. Thank God. Vi för ett viskande samtal och eftersom jag praktiskt taget är döv i viskande samtal är jag inte helt säker på att jag förstod vad det handlade om. Annika går. Jag drabbas av panik. Kanske om man börjar repa upp tröjan man har på sig? En elev lämnar in sitt prov. Jag dör lite inombords av tristess. Jag tittar på klockan. En timme kvar. Jag ger upp och ger hjärnan fritt spelutrymme. Sen minns jag inget mer.

Nu är morgonkaffet slut. På tal om tristess liksom.