Bloggsnokare
En elev som bott på Irland några år kommenterade min NUI Maynooth-tröja idag och jag TROR att jag blev lite överentusiastisk... :P
Vet ni vad man kan roa sig med som lärare? Leta upp sina elevers bloggar och se vad de skriver om ens lektioner och uppgifter... Hehehe, ni anar inte vad skoj det är! Klart man får reda på mycket man skulle kunna klara sig utan, men de erkänner i alla fall där att de inte har hajat en uppgift fast de inte vågar säga det till mig. Haha. Got you. Inte nog med att man får en massa smaskiga detaljer om deras privatliv som man sedan kan använda mot dem (my evil side) man kan också passa på att rädda uppgiften innan den går helt överstyr (my kind of good side).
Spenderade kvällen i mycket trevligt sällskap, Rozita och jag började med en sväng till gymmet och tog oss sen (efter en dusch givetvis!) ner till stan och Waynes... Via godisaffären... Och nej, jag handlade inte till mig själv! Jag mutar eleverna för att de ska komma till kontaktlärartiden. :D
Exakt hur patetiskt är det att sitta och vänta på att en person ska höra av sig? Jag röstar på väldigt. Monstruöst. Hiskeligt. Så jag använder mitt nya sätt att tänka, lärt mig av vad hon nu heter... Mia självhjälpscoach! (Nej, inte Mia i Mia & Klara även om hon säkert skulle vara ett minst lika bra val.) Man säger till sig själv: "Stopp. Nu tänker jag i de här banorna istället" och så byter man spår. Det går... så där... Min hjärna är lite för överaktiv, så den kan tydligen följa flera spår samtidigt. Den tappar bort sig lite då och då, men what's new?
Högt och lågt
Ett inte så bra sätt att avsluta söndagen på (när man dessutom är bakis och känner sig allmänt ensam) är att se The Notebook. Fruktansvärt bra film men jag bölade okontrollerat sista halvtimmen. Emotionellt stabil? Jajemen, det är jag det!
Idag har det varit... måndag... Tillbringade 2 ½ timme med uppsatsseminarier på eftermiddan, det var... halvkul... Tur att det finns kaffe och att jag numera dricker sånt... Dagens höjdpunkt var helt klart kvällen när Jen och Jess dök upp för showmöte! Då hade jag inga som helst problem med att koppla bort jobbet, det är fokus helt och hållet på JWWA... :P Vårt enda problem är att vi har lite för många idéer. Låtförslag. Svårt att sovra i listan.
Jag försöker fortfarande sluta med mitt självdestruktiva beteende (vad heter motsatsen till vårkänslor?). Tänkte sluta med kaffe, överdrivna mängder alkohol och smygrökande. Två av tre klarade jag mig ifrån idag, bra facit på en måndag?
Nä, jag är för trött för det här. Sova nu. Harry Potter nu.
Return of the angels
Jaa, gårdagskvällen var minst sagt underhållande... Började med att jag osminkad vinglade i partyoutfit med systemkassen i handen till D (eftersom denna fantastiska kvinna erbjöd sig att sköta sminkeriet - och shit vad snygg man blev, eller hur A? ;) ), varvid samtliga killgäng jag mötte började med att ge mina fötter, ben och ja... resten uppöver en bit, uppskattande blickar tills de nådde ansiktet. Då hoppade stackarna nästan baklänges av förskräckelse... Om nån undrar VARFÖR man som feministiskt lagd kvinna sminkar sig kan jag förklara det ganska enkelt: för att jag skräms nog mycket med mina åsikter.
Förfesten fortsatte i ett betydligt snyggare tillstånd (efter att jag dessutom fått lite hjälp med att platta till håret som i Gävles fuktiga (?) klimat gjort lite utflykter åt alla möjliga håll) och efter en gratis taxiresa (man ska tydligen ha rätt kontakter!) landade vi på Heartan i precis rätt tid. Vi hann in och få oss lite dricka innan lönehelgsanstormningen kom. Jesus vad trångt det blev! Hade en otroligt kul konversation i toakön (som vanligt) när det var så många tjejer i vägen att vi allvarligt övervägde killtoan. Jag kom dock ihåg när vi gav oss på detta på en rockbar i Dublin och blev utslängda... :P Kanske borde jag ha insett att risken att bli utslängd för en sån grej på Heartbreak var minimal, men jag var inte riktigt rationell där tror jag...
Jag hann med att krama lite stackars lärarkandidater (jag har absolut för mig att vi konverserade också, men jag är inte helt säker på att jag hörde nånting där), få syn på oväntade överraskningar, och springa på Jess och Fia! Blir så sjukt showsugen när man träffar flickorna ju!
Sen dök Charlie upp för att ta hand om sina änglar... Förstärkning hade han skaffat också (vilket verkligen kunde behövas med tanke på änglarnas tillstånd), så jag fick både sista dans och skjuts hem - underbart när man har provat in sina nya högklackade stövletter... ;)
Idag... ska jag rätta uppsatser... Kan det inte vara igår igen?!
Ring aldrig taxi när du är kissnödig och andra katastrofer
Hehehe, idag höll jag på att orsaka en katastrof av ganska stora proportioner... På PAPPERET låter det inte så farligt, men jag hade hjärtklappning i ungefär en halvtimme efteråt. Skulle flytta min nya fina glasbokhylla (ja den är inte HELT i glas, hyllorna är av glas) som mamma och jag satte ihop sist hon var här. Tyvärr hade jag glömt att vi inte riktigt skruvade fast stagen baktill, så när jag drog lite försiktigt i den välfyllda hyllan (dumt att först lyfta ner alla grejer och sen lyfta upp dem igen när jag bara skulle flytta den ett par decimeter) så TIPPADE DEN plötsligt! Eller rättare sagt, den skevade iväg på tvären så att filmer och böcker och tavlor och lådor flög åt alla håll. Jag försökte desperat hålla kvar glasskivorna (min prioriteringsförmåga var det inget fel på eftersom de annars hade ramlat över MIG) och med hjälp av händer och fötter staga upp den stackars hjälplösa hyllan. När allt hade slutat ramla stod jag alltså där, med fem glashyllor på svaj och grejer överallt. VAD GÖR MAN DÅ?! Jag kunde inte släppa hyllan for obvious reasons, men jag kände inte riktigt för att stå där hela kvällen heller då en fet bit chokladkaka med mitt namn på väntade i frysen. Så vad gör man? Jag vet inte vad man gör men kvinnan i det här fallet spenderade en hel del tid med att bit för bit plocka isär hyllan och sedan under vildsinta svordomar skruva ihop den igen. Skruvarna var tamejfan inte anpassade för hålen. Grrr. Men nu JÄVLAR står den där den ska, HOPSKRUVAD. Hahaha, fatta att den har stått där några månader i detta rangliga tillstånd, det hade räckt med en liten viftning i sömnen (ja okej, en ganska våldsam viftning men ändå) så hade jag haft hela min bok- och filmsamling samt några kilo glas över mig. Snacka om överraskning!
Puh, det var det mest spännande idag. Jag har också hunnit med att irritera mig på Alla Flickor IGEN. Grammatiska fel i svenska texter är inte nån stor favorit... "En kvinnokarl som utger sig ATT HAN är gåvan just till dig". Man utger sig FÖR att vara något, inte ATT vara något. Suck. Tänk att man ska behöva vara lärare jämt.
Varför JAG ringer taxi? Systeryster är på väg hit!
Jessika filosoferar...
Dessutom kanske jag har lite träningsvärk. Lite.
Märkligast idag: jag somnade före tio igår, klev upp halv sju (alltså MER än åtta timmars sömn) men var ändå tröttare än jag kan minnas att jag varit på läääänge? Satt och halvsov över frukosten, släääpade mig uppför trapporna till jobbet, tappade tråden fullständigt under ett speaking test och svamlade nåt obegripligt när det började lukta rök i ett klassrum. Så även om jag blev väldigt besviken över att vårt showmöte blev inställt ikväll kanske det var bäst för brudarna att inte utsättas för mitt sällskap trots allt... :P
Det framkommer nåt nytt om personalfesten varje dag, men nu BORDE vi ha nått botten. På flera sätt.
Sover sittande
Sen rusade jag hem, kastade i mig lite äcklig pasta (med betoning på både lite och äcklig) innan det var dags för premiärturen med Rickard! Jogging alltså. Jobbigt alltså. Roligt alltså.
Eftersom det var rätt kallt ute och jag är en rätt ovan joggare tyckte jag det var bäst att förebygga träningsvärk med ett lååååångt vaaaaarmt baaaad. Mums. Så nu somnar jag nog väldigt väldigt snart. Grymt harmonisk. Grymt.
Natti!
Det blev lucköppning ändå
Jag trodde att jag kom ihåg allt från personalfesten, men efter dagens samtal med kollegor inser jag att det... gör jag... inte... Tydligen dansade vi med stolar till Det gör ont (det finns säkert en mycket god anledning till att jag inte kommer ihåg det. Ja just det, att vi DANSADE MED STOLAR torde vara anledning nog...), men det har jag inga som helst minnen av. Eller jag minns att jag bar runt på en stol, men det kan väl inte ha varit ett försök till dans? Annika påpekade också att hennes nackspärr antagligen berodde på att hon bar runt på mig en hel del. Och nejnejnej, inte för att jag inte kunde gå själv, nån spelade tydligen musik från Dirty Dancing och vi gick verkligen in i rollerna. Hrm. Det minns jag faktiskt lite av.
Rätt lugn dag annars, en elev blev rätt upprörd över ett betyg men eftersom jag kände mig helt säker på min sak den här gången så... Jag förstår hans reaktion, men de måste förstå att det inte är JAG som sitter på min kammare och hittar på kriterier för att sätta dit dem... :P
Åh, just det! Mest spännande idag var när jag i morse insåg att jag faktiskt MÅSTE maila vaktmästaren så att avloppet i köket åtgärdas. Det är i och för sig rätt underhållande att diskvattnet kommer upp i slasken när man försöker tömma diskhon, men till och med jag inser att det inte är ett helt bra tecken... Brr, så länge det inte blir som på Frideborgsgatan när det började komma upp grejer ur DUSCHAVLOPPET när någon i huset spolade i toan. Jag lämnar er med den mentala bilden och är såååå nöjd och glad för att min nya lägenhet befinner sig i ett stamrenoverat hus... ;)
Jag behöver en kamera
Igår kom jag och mitt sällskap för kvällen fram till något alldeles lysande. Det var så bra att jag nästan fick ståpäls. Problemet är bara att jag inte för mitt liv kan komma ihåg vad det var... Och NEJ jag hade inte druckit, vad tror ni om mig egentligen?!
Söndagar utan bakfylla är ju helt fantastiskt! Varför har jag inte provat det här tidigare?! Har tagit mig igenom (nästan) hela tvättberget, kommit ikapp i Desperate Housewives, lagat god mat, gått på lååååång promenad i Boulognern, skrivit en massa onödiga (men roliga) mail och nästan bestämt mig för att baka lite kakor här på kvällskvisten.
Tyvärr verkar min hjärna vara alldeles för uttråkad för sitt eget bästa just nu, och istället för att smida lysande framtidsplaner kommer den på saker som just: "Skulle det inte vara gott med chokladkaka?" eller "Man kanske skulle bli feströkare ändå. Ganska mysigt att sitta på balkongen med en cigg i sommar?" eller "Det är ju jävligt onödigt att städa lådor och sånt när jag ändå snart ska flytta" (det är TVÅ MÅNADER kvar och jag hittar inte ett skit i lägenheten eftersom jag i min enfald skaffat FLERA "bra-att-hitta"-lådor. Vadå, har inte ni såna?) eller min personliga favorit "Banana split. Banana split? Banana split."
No pain no gain
Lite nya insikter:
Bara för att det FINNS bord behöver man INTE dansa på dem. Jag kommer aldrig att se Vasas bibliotek på samma sätt igen.
Bara för att det FINNS karaoke behöver man INTE tro att man kan sjunga Madonna.
Bara för att man gjort det till sin gimmick att glömma tröjor överallt behöver man INTE lämna showjackan i nämnda bibliotek.
Bara för att larmet går på klockan tre behöver man inte vara kvar till två minuter i.
Annat kul:
Kvällens kommentar var helt klart "Men vadå, om jag inte får hångla är det väl ingen mening att vara kvar?" Och nej, det var INTE jag som sa det. Jag förstår med tanke på hur natten utvecklade sig att man skulle kunna TRO att det var jag som sa det men nänä...
Kvällens låt var helt klart Tingeling. Eller kanske den om han med mustachen (en riktig klassiker på våra personalfester numera, tyckte lite synd om Rozita som inte varit med förr och som såg något... fundersam ut när alla andra kastade sig upp på dansgolvet ivrigt vrålande "Sen så kommer HAN mé mustaaaachen!" )
Kvällens roligaste lek var helt klart rockklassiker på finska (vadå, det var ju kryssningstema?!) i umpa-umpa-takt. Haha.
Kvällens roligaste tal var helt klart när Gunilla lekte finsk tolk. Gud vad jag garvade. Inte riktigt lika mycket som häromkvällen dock när jag fick en helt hysterisk skrattattack i min ensamhet... Den utlöstes av ett foto på Facebook och en kommentar där som jag, när jag skulle gå och lägga mig några timmar senare, fick ett light bulb moment av. HELT omöjligt att förklara, det är nog bara Anna som har en chans att förstå... :D Andra kanske skulle känna sig lite udda om de fick skrattanfall utan varken andra närvarande eller TV men inte jag inte... Närå. Inte ett dugg.
Sammanfattning: gårdagens personalfest a la Vasa var helt underbar. Jag har ont i hela kroppen idag och har en baksmälla som heter duga, men efter ett antal koppar kaffe och ganska många avsnitt av Desperate Housewives börjar det kännas uthärdligt att vara i min egen kropp även idag. Nästan.
Nästan fredag...
Jag ska definitivt ge ut en roman om mina krämpor. Senaste nytt är att jag lyckats sträcka en magmuskel (som jag inte visste att jag hade?) vid en hostattack. Kanske inte låter som nåt att stoppa löpsedlarna för och det... är det inte heller när jag tänker efter... Fan, kanske man ska skaffa sig ett liv?
Idag skurade jag skrivbordet på jobbet med en våtservett. Eller vänta, det blev faktiskt två innan jag var klar. Vi har nämligen efter mycket funderande kommit på att det nog faktiskt inte FINNS nån som städar våra skrivbord? Papperskorgar töms och golvet mitt i rummet skuras, men resten verkar hustomtarna ha glömt? Att just idag blev städdag berodde på att dammråttorna börjat jaga pennorna över skrivbordet. Ick. Lite halväckligt är det. Men då berättade en anonym kollega om en annan kollega som tydligen äter mycket kakor vid sin dator och därför fått millimetertjocka FETTLAGER på sitt tangentbord. ICK!!! Kul att få lite perspektiv ibland.
Jag har äntligen kunnat börja träna efter mastodontförkylningen! Så skönt att vara en VIB:are igen... :P Hann med att diskutera elementmålning, hockey, garderober, IKEA-rekognoceringsturer och show innan jag gick därifrån. Är det konstigt att man trivs eller?
Imorrn är det dags för årets stora begivenhet: Vasas personalfest! Inga förutsägelser här inte, jag återkommer kanske med att i mycket stora svävande drag beskriva kvällen... Detaljer? Pff, glöm det, vi har sekretess... ;) Eller vi BORDE fanimig ha det efter förra årets spektakel.
PS. Person vars blogg jag vill ha adressen till: Lina! DS
I'm Irish and I'm proud to be Irish
Är så glad för kära systers skull!
Lite mindre glad för mina helgplaners skull, hade två säkra partyhelger planerade sedan länge tillbaka men oanade omständigheter ställde till det så nu står jag med två helger UTAN två av mina favoritpersoner. Ja va fan. Planer är till för att ändras.
Idag kom jag på varför jag haft ett sånt oresonligt begär efter choklad de senaste dagarna. Lite märkligt är det att jag ALDRIG kommer ihåg att jag faktiskt brukar drabbas av PMS då och då? Jag hinner alltid börja tro att jag 1. håller på att hamna i en livskris och 2. har återfått mitt sockersug men den här gången av gastronomiska proportioner. Om man dessutom kombinerar detta med träningsabstinens som heter duga (om man inte kan prata utan att börja hosta får man nog inte träna heller. Eller? Bara lite?) får man följande resultat: det är inte jättekul att vara jag just nu. Hahaha, eller vänta förresten, det är ALLTID jättekul att vara jag men just nu är det halvtungt också. Jag kan ju göra flera saker samtidigt.
Men jag kan INTE skriva blogg och dricka Irish samtidigt. Datorn är inte avbetald än.
Over and out.
PS. Person jag mest av allt vill ska starta en blogg: Tor! DS
Jag har i alla fall lite naglar nu
Idag har varit en... inte så kul dag? Tänkte kliva upp en halvtimme tidigare och ta en morgonpromenad ,men när väckaren ringde skrattade mitt morgontrötta jag mest hånfullt åt mitt kvällspigga dito och ställde om klockan så att jag kunde fortsätta drömma att jag var Hermione. Inte för att jag vill ha Ron (jag har precis kommit till deras smaskiga romans i min omlyssning av böckerna), jag är mer en Fred 'n George kinda girl... Det som ger lite av en ick-känsla är dock att de är tvillingar. Liksom vissa av oss andra. Och jag vill absolut inte tro att jag LIKSOM VISSA ANDRA tänder på tvillingar... Brr, ni anar inte vilka blickar man får på krogen när man är ute med kära syster. LEAVE US ALONE MEL BROOKS! (det där hörde till kategorin "om-ni-inte-sett-filmen-försök-inte-ens-att-förstå") Harkel. Ja var var jag? Morgon, just det. Ja efter det har det inte hänt nånting som gett högre utslag på spänningsskalan (utom möjligtvis när Annika och jag bestämde fika-date imorgon. Då hettade det till).
Jag kommer nog att bli knäpp om jag inte kan träna snart.
Smärta, show och söndagspromenad
Ja kanske försöker universum jämna ut helgens facit lite eftersom jag låg så mycket på plus innan denna lilla olycka inträffade... Igår var det dags för vår andra show, i en liten stuga på landet! :D Vi åkte och vi åkte och vi åkte (vår fotograf/kamerakvinna/chaufför Fia körde) och sen åkte vi lite till och till slut var vi framme i Gårdskär och en 30-årsfest där vi marscherade in till publikens (okej mest den manliga delen av publikens) visslingar och hejarop. Nästan i alla fall. Jag är rätt säker på att jag hörde en vissling. Eller i alla fall en inandning. Hursomhelst, efter lite riggande och inmundigande av alkoholhaltiga drycker (vadå, jag är jätteförkyld och hostade, snorade och kraxade omvartannat, jag BEHÖVDE en hutt. Eller flera) stegade vi in på scenen till tonerna av Total Eclipse of the Heart. Snacka om ready-for-take-off! Inte särskilt svårflörtad publik, ett program som innehöll allt från schlager till riktiga gamla rockrökare som dessutom avslutades med I love rock 'n roll och tre skitsnygga brudar på scen, behöver jag nämna att vi blir inropade för extranummer för att ni ska förstå vilken succé det blev? ;) Jaja, vi kanske inte satte ALLA steg och jag kanske nästan ramlade av scenen vid ett tillfälle (men det finns inga bevis eftersom kameran just då var inzoomad på en gardin) och ja, jag tillbringade mesta delen av showen bakom en enorm kandelaber och fick således utstå några riktigt heta minuter men det skulle ju vara hemskt tråkigt om vi var perfekta nu när det är så roligt att jobba ihop?
När vi showat klart åkte vi (via Max där vi staplade in med hattarna på sned och tyckte att vi var rätt coola. Är inte helt säker på att resten av klientelet höll med, men va fan... Det är inte alla som förstår rockstjärnors storhet!) till Jennie och såg på filmen från showen. Jag fick bara ett par hysteriska skrattanfall (förlåt Jennie om jag råkade spotta lite dressing i soffan) så betyget blev godkänt!
JWWA är the next big thing, i alla fall i mitt liv, brudarna är HELT JÄVLA UNDERBARA! Och så snygga!
Idag har jag tagit en promenad med Rickard till ICA. Han tyckte ICA Maxi, jag tyckte ICA Fjällbacken på Brynäs (skiljer ganska många kilometer, ni får gissa vem som röstade på den kortare promenaden); således gick vi till Brynäs.
My PRECIOUSSSS!
Gulligast igår var helt klart Alejandra på jobbet som såg jätteglad ut när hon såg mig. Sen förklarade hon att hon hade tänkt ringa om jag varit borta en dag till för att höra om jag behövde nåt handlat eller så... Hon tyckte så synd om mig som satt ensam hemma utan nån som tog hand om mig! Jag tror faktiskt inte att det går att bli rarare än så. Alls.
Ja idag är jag dock tillbaka i soffan igen. Skrämde slag på eleverna med mina hostattacker igår så jag tyckte att de fått nog med spänning för en vecka. Tydligen jublade de när de såg på monitorerna att jag var borta idag... Inte RIKTIGT reaktionen I was aiming for, men det ger en sannerligen perspektiv... :P
Hann prata lite med fler kollegor igår, även om alla försök till konversationer slutade med att jag nästan kvävdes, och insåg för sjuttioåttionde gången hur otroligt bra jag trivs deras sällskap. Dags för ännu ett Jessika-projekt tror jag: jag ska DEFINITVT se till att hitta tid i allas våra scheman för mer dater med brudarna från jobbet! Annika, Anna och jag insåg efter personalmötet att vi tack vare chefens frånvaro fick tid med en SNABBfika på chokladstället (heter väl egentligen chocolaterie, men det är så svårt att böja på svenska. Chocolaterian? Nä...). Så min middag blev en kaffe och en jättestor chokladsemla. Himmelskt!
Sen var det nämligen kontraktsskrivning på drömlyan (jag måste döpa den! Senast jag kände ett sånt behov var när jag såg min lilla bil första gången. Åh. Nu saknar jag Pärlan... :P). Säljaren var en jättetrevlig karl som förklarade att han träffat sitt livs kärlek och därför skulle flytta ut på landet. Till ett hus med spaavdelning... Så eftersom de möbler han har i lägenheten inte riktigt passar på det nya stället undrade han om jag kanske ville ha köksbordet, barstolarna, skåpen som sitter uppe (hur snygga som helst och det skulle ju bli så fula märken om man tog ner dem? Jag nickade förstående), gardinstängerna, gardinerna och balkongmöblerna? Eh. Jag KAN ha stirrat lite dumt på karlstackarn innan jag tackade och bockade. Sen sa han också att det finns en diskmaskin i förrådet som bara är att montera in. Då började jag nästan gråta lite. Ja just det, sen påpekade han att han använt golvvärmen för första gången samma dag. Eftersom badrummet är helt nyrenoverat fick man inte slå igång den första månaden... Too good to be true? Nejnej, det här är bara vad som händer när jag har bestämt mig för att göra nånting rätt för en gångs skull! :D
Till slut hann jag och Jennie med lite lugn och sansad showträning (och NEJ, jag sjöng inte. Bara ytterst lite. Måste ju spara den lilla röst jag har kvar till på lördag) innan jag var tillbaka i soffan. Igen. Nog för att den är bekväm, men COME ON! Nu är jag less.
För mycket tid att tänka
En lärares vardag: vaknade av att telefonen ringde i morse och blev GLAD när det visade sig vara en elev (vad hon ville är oväsentligt, det är MIN reaktion vi snackar om nu)?! Eh? Man blir GLAD över att bli väckt av telefonen... aldrig?! Kanske dags att släpa sig tillbaka till jobbet ändå så att jag kommer till insikt om deras rätta natur igen...
Om jag inte passar mig kommer jag att ha skaffat en mycket brittisk dialekt snart. Avverkar This Life i rasande takt (vill inte ens tänka på hur många avsnitt jag sett idag), allt för att försöka hålla mig stilla så att förkylningen ger med sig tills i helgen. Har dock lyckats diska undan och laga riktig mat idag, det måste ju vara ett tecken på bättring, right?
Dagens funderare: såg några minuter av Skolfront idag där de diskuterade mobbning och lärares ansvar i frågan. Givetvis började jag fundera på vad jag själv skulle göra om jag upptäckte nåt och givetvis vill jag se mig som en rättskaffens och moralisk person som genast skulle ta tag i saken. Givetvis! MEN.... Frågan är om jag skulle ha tid att ens se det? Med 130 elever och dåligt samvete om jag tar en kaffe istället för att rätta uppsatser, NÄR har jag tid att låta mig själv reflektera kring vad jag ser i klassrummet? Vi får höra att vi måste lära oss prioritera i vårt arbete och det gör mig så förbannad. HUR prioriterar man i det här yrket? Ska jag satsa på att förbättra verksamheten, göra min egen undervisning intressant, utveckla mina elevers lärande, stoppa mobbning, jobba med jämställdhetsfrågor, samarbeta mer med kollegor, lära mig mer om vår fina "Portal" eller vad? För om man räknar bort tiden det tar att förbereda lektioner, rätta, undervisa, gå på möten, och utföra alla administrativa uppgifter så har jag på sin höjd ett par timmar i veckan till den listan. Återhämtning? Tid att reflektera? Tid att ta hand om mig själv? Äsch då, det behöver inte lärare, läraryrket är ju ett KALL för guds skull. Not so much (internt skämt igen! Woho, även om jag är bitter har jag humorn kvar!).
Måste ha mer glass nu
Jag undrar om den här dagen är för ointressant att blogga om? Jag har lämnat lägenheten i ganska precis en kvart och pratat med fyra personer på hela dan. Hm. Naej, det är klart jag måste ge intresseklubben en chans att anteckna?
Insåg redan igår kväll att jag nog inte skulle ta mig till nåt jobb idag. Ändå gick jag och la mig vid åttasnåret igår... Dock hjälper inte det mycket om man vaknar femtioelva gånger för att man fryser, svettas, snorar, hostar, är törstig, kissnödig eller bara allmänt kinkig. Jag är INTE bra på att vara sjuk, ynkligheten leder så lätt till orgier i banana split (det var min lunch) och This Life (fantastisk brittisk tv-serie). Dessutom har mäklaren ringt med jämna mellanrum, men till slut blev drömlägenheten för dyr ändå... Suck... Är detta ett tecken? Och i så fall: på vad?!
Jaa, så mäklaren var alltså den ena personen jag pratat med. Vilka var de andra? Spänningen är oliiiidlig! Jo, jag lämnade tillbaka gymnyckeln, så jag hann få se Ullis nya jacka och mellan hostattackerna prata lite viktigheter. Jag blir för övrigt knäpp av att inte kunna träna, hur i hela friden har jag lyckats spendera större delen av mitt tidigare liv i soffan?! Och slutligen ringde först kära mor och sedan kära syster för en liten uppdatering. Ta-dah! Det var min dag!
Rise to the occasion
Happ, klockan är snart åtta på en söndag kväll och jag är rätt övertygad om att jag kommer att dormsova om ungefär... en timme? Max?
En mycket trevlig helg är till ända! Började med lite städande och matlagande, och sen dök Pia upp på fredagkvällen. I vanlig ordning infann sig ändå fredagskoman (turligt nog för Pia också) lagom till Let's Dance, så efter en stärkande middag med smaskig efterrätt kröp vi i säng rätt tidigt för att orka med lördagens äventyr. Jag hade dessutom börjat uppvisa högst ovälkomna symptom på en sån där löjlig vårförkylning (jo, det ÄR vår nu! Snart!) så det var nog klokt... Mindre klokt att, trots att symptomen förvärrades, ändå göra stan på alla möjliga sätt igår. Men vadå, hon fyller ju bara 25 en gång, right?! Så jag tog mitt ansvar och hade riktigt kul på kuppen. Vi hann med en shoppingrunda (nej, jag shoppade ingenting, jag bar bara Pias kasse lite ibland för att få känna mig med i matchen), en STOR semla på Waynes (tårta är för mesar!) och en rundvandring på Systemet. Väl hemma hade vi gott om tid på oss för förberedelser, så vi var givetvis inte alls klara när klockan närmade sig festdags. För det skulle ju tyda på nån slags realistisk tidsuppfattning?
Lite lätt party, vidare på Heartan till både dans och drinkar! Jag tappade rösten efter ungefär en timme där nere, vilket bara resulterade i att alla ville bjuda mig på drinkar/shots/hångel som skulle jaga bort förkylningen... Det gick jättebra! Jag missade dock efterfesten (amatörmässigt!), men det gjorde inte Pia, så det får väl anses vara en lyckad kväll? Man går för en gångs skull ut SÄKER på att få med sig nån hem, men lyckas med konststycket att ÄNDÅ somna i en tom lägenhet? How a cow?!
Idag har vi showtränat. Jag har lite problem med de höga tonerna. Och de låga. Och alla däremellan. Rocklåtar kan jag kraxa fram, men schlagerbitarna är bara att glömma... Så nu blir det till att hårdkurera sig till nästa helg då det är showdags!
Håll tummarna kl 12 imorrn, då är det budgivning på drömlägenheten...
Och TACK Pia för besöket och allt du är!
Dags att flytta?
Jobbet får nog också räknas in på plussidan, även om jag hade en av mitt livs sämsta lektioner (stackars satar)... Jag fick i alla fall sympati av mina kollegor, skönt att man inte måste vara duktig i vårt arbetsrum... :D
Sen får dagens klantighet räknas till veckans lågmärken. Gud vad jag skäms fortfarande. När jag kom hem idag sprang jag ner och kollade tvättider och insåg att YES, det finns lediga tider ikväll! Så jag bokade och eftersom det dessutom inte var någon som bokat tiden före så gick jag ner tidigare och langade in. Trevligt att hinna tvätta inför helgen, det började se illa ut på strumpfronten annars... Ja det låter väl inte så farligt? Inte om man är en person med koll kanske, men jag är ju helt jävla hopplös för tillfället!!! När jag gick ner nästa gång för att langa in en resväska i förrådet stod en granne i korridoren utanför tvättstugan och frågade om det var jag som tvättade "Jajemen!" svarade jag glatt och då... blev hon inte så glad... Tydligen VAR det inte den 6:e idag? Oops... Jag tycker i och för sig att hon inte hade behövt bete sig så bitchigt som hon gjorde, men det är ju i tvättstugan man SKA bråka med grannarna, så det är väl jag som är överkänslig... ;)
Nu ska jag trösta mig med att köra igenom showen några gånger i min ensamhet bland blöta strumpor...
Highway to...
.. ja inte hell i alla fall! :D Det roligaste först: idag har jag och Jess försökt hitta på koreografi till resten av showen och det gick förvånansvärt bra med tanke på att vi måste hallucinera fram Jennie och hålla reda på vilken stol som redan är upptagen... ;) När vätskebalansen hamnade på minus gick hallucinerandet dock lättare och vi har nu bara två ynka låtar kvar att "koreografera"! Och en vecka (drygt, inte en dryg vecka) tills allt ska vara klart. Haha, ute i god tid? Behövs inte när man är proffs... :P
Jag har annars spenderat dagen med att kasta mat omkring mig. För en stund sen började jag prata med yoghurtburken i ren desperation... Vad jag sa? "Vad är det för FEEEL?!" Det är inte SÅ attraktivt att gå runt med tomatsåsfläckar eller yoghurtstänk över hela tröjan. Och jag har ju inte så väldigt mycket marginaler där... :D
Åh åh! Jag har ju hittat drömlägenheten! Vill ha vill ha vill ha! Jag och Annika blev först vilseledda på Brynäs (jag VISSTE att de var ute efter mig!!! Räcker det inte att vi inte gått till slutspel för guds skull?!?!) och tittade på en fin rymlig tvåa där, och sen hamnade vi i himmelriket på Norr... Jag bara MÅSTE ha den lägenheten... Suck...
Har skaffat mig en ny hang-up
http://www.youtube.com/watch?v=b3RQXbtNKfQ
Gjorde bara research för gruppen ju, skulle fixa stämmor till låten och så råkade jag fastna. Igen. Men allvarligt talat, i den här videon är han det snyggaste (och kanske coolaste) Finland nånsin åstadkommit... När han tar micken där i början... *rysning*
Idag var det back to work efter ett stärkande (hm?) vinterlov. Ja mina vänner, det heter inte längre sportlov... Jag vet, det är minst sagt en skandal, men vi får helt enkelt anpassa oss när förändringens vindar blåser...
Jag har försökt memorera första versen av Poker Face idag och det är fanimej patetiskt att man inte ska kunna komma ihåg tre ynka rader! Och det är väl en sak om man sjunger LITE fel, men jag sjunger PINSAMT fel. Jag gör allså om texten så att den blir riktigt barnförbjuden.... (nej, jag tänker inte tala om vad jag sjunger. SÅ roligt ska vi inte ha det). Så då undrar man ju: är det mitt undermedvetna som försöker säga något? Och i så fall VAD?!?!
Jag tror att det försöker säga: SLUTA JOBBA, STANNA HEMMA OCH ÄT KLADDKAKA OCH TITTA PÅ BRITTISKA TV-SERIER ISTÄLLET!!! Man kanske ska börja lyssna?
Vänstersvängar och kladdkaka
Vi har ju vanan inne när det gäller att preppa sig för dans, så vi hann se lite Mello också. Och dricka en Irish. Och äta lite kladdkaka. Har för mig att vi gjorde middag också, ja lax var det ja! Kladdkakan lämnade ett mer bestående intryck... Darling Dharmanna hämtade oss i en liten grön sak (bilar KAN vara söta) efter att Maria gjort en farlig vänstersväng runt husknuten och vi blivit inspanade av hela klientelet på O'Learys och så bar det av mot Estraden. Jag gillar verkligen inte att dansa på ett nytt ställe, man känner inte en käft och man har ingen aning om vilka som är säkra kort... Men hör och häpna: det var faktiskt en lyckad danskväll! Visserligen fick jag nacksspärr och Maria var tvungen att dissa både det ena och det andra, men däremellan hann vi med att ha riktigt kul! Dök upp lite gamla bekantingar också, plötsligt var vi flera Härnösandare än väntat på plats... :P
Dagens bravader måste också nedtecknas, även om jag har svårt att tro att någon av oss kommer att glömma dem. Eller han. ;) Lägenhetsvisning låter ju inte så spännande på papperet men ack så fel man kan ha! Rätt fin lägenhet men inget för mig, men lägenhetsinnehavaren däremot... Jesus... Om han kom med på köpet skulle jag inte tveka en sekund. Inte Maria heller. Där snackar vi farlig vänstersväng! (de interna skämtens återkomst! Hehehe... ) Vi blev alldeles vimmelkantiga av beundran och jag har ärligt talat ingen klar minnesbild av lägenheten alls. Chockskadad.
Showträning med Jess sen, jäklar vad bra det kommer att bli!!! Influensan verkar ha tagit vår Jen, men vi ska ta henne tillbaka, vänta bara... Sen var det dags att vinka av Maria vid tåget, så nu är det tomt här hemma må jag säga... Suck...
