För mycket tid att tänka
En lärares vardag: vaknade av att telefonen ringde i morse och blev GLAD när det visade sig vara en elev (vad hon ville är oväsentligt, det är MIN reaktion vi snackar om nu)?! Eh? Man blir GLAD över att bli väckt av telefonen... aldrig?! Kanske dags att släpa sig tillbaka till jobbet ändå så att jag kommer till insikt om deras rätta natur igen...
Om jag inte passar mig kommer jag att ha skaffat en mycket brittisk dialekt snart. Avverkar This Life i rasande takt (vill inte ens tänka på hur många avsnitt jag sett idag), allt för att försöka hålla mig stilla så att förkylningen ger med sig tills i helgen. Har dock lyckats diska undan och laga riktig mat idag, det måste ju vara ett tecken på bättring, right?
Dagens funderare: såg några minuter av Skolfront idag där de diskuterade mobbning och lärares ansvar i frågan. Givetvis började jag fundera på vad jag själv skulle göra om jag upptäckte nåt och givetvis vill jag se mig som en rättskaffens och moralisk person som genast skulle ta tag i saken. Givetvis! MEN.... Frågan är om jag skulle ha tid att ens se det? Med 130 elever och dåligt samvete om jag tar en kaffe istället för att rätta uppsatser, NÄR har jag tid att låta mig själv reflektera kring vad jag ser i klassrummet? Vi får höra att vi måste lära oss prioritera i vårt arbete och det gör mig så förbannad. HUR prioriterar man i det här yrket? Ska jag satsa på att förbättra verksamheten, göra min egen undervisning intressant, utveckla mina elevers lärande, stoppa mobbning, jobba med jämställdhetsfrågor, samarbeta mer med kollegor, lära mig mer om vår fina "Portal" eller vad? För om man räknar bort tiden det tar att förbereda lektioner, rätta, undervisa, gå på möten, och utföra alla administrativa uppgifter så har jag på sin höjd ett par timmar i veckan till den listan. Återhämtning? Tid att reflektera? Tid att ta hand om mig själv? Äsch då, det behöver inte lärare, läraryrket är ju ett KALL för guds skull. Not so much (internt skämt igen! Woho, även om jag är bitter har jag humorn kvar!).
