jessikavingakristina

Here we are again my dear, dags för årskrönikan á la Jessika! Inga bilder, så vill du ha lite visuell stimulans är det bara att klicka sig bakåt till respektive månad.

Januari
I januari förra året hade jag skaffat mig rutiner. Som jag följde. Sjukgymnast, massör, fotvårdsmänniska, danskurs, jobb och matschema (nej, men nästan. Jag har alltid velat vara en som har matsedel och följer den. Ekonomiskt och strukturerat. Men... jag är inte riktigt sån). Jag var i ett stabilt förhållande, jag var sjukt less på jobbet och jag längtade efter att börja gymma igen men hade inte råd. Betydligt stabilare inledning på året än föregående år (då jag som några av er kanske minns sölade bort nycklar och heder på nyårsnatten). Någon gång (på Waynes av alla jävla ställen) smög Angel in i konversationen att hon och Andreas väntade barn. (Och med smög menar jag smög, jag hade precis sagt nåt i stil med att "Ja jag är i alla fall inte med barn" och Angel svarade: "Men det är jag!"). Även om jag förstod att det skulle leda till mindre Angel-tid för mig blev jag ändå så sjukt glad. Maja är värd att dela min Angel med.

Februari
I februari var finaste Maria här och hälsade på (borde bli en årlig tradition! Så man har nåt att se fram emot i den skitmånaden också). Mitt party-jag dog en stillsam obemärkt död och jag jobbade som vanligt den här tiden på året a**** av mig. Fast jag fortfarande bara jobbade 80% (feels like a lifetime ago).

Mars
Mars var en turbulent månad på många sätt. Angel och jag åkte på mini-roadtrip för att spana in Martins moves på dansgolvet i Sundsvall (överhuvudtaget umgicks jag nog rätt mycket med Angel på vårkanten? Ovanligt? Nä). Det tycks också ha varit i mars som jag inledde min karriär på innebandyplanen. En mycket kortlivad men intensiv karriär. Räknar med att återuppta den någon gång under 2012. Som om inte det vore nog föddes även epitetet "skjutshora" under mars månad. Ja. Det är undertecknad som inspirerat till denna språkliga ekvilibrism. Som avslutning sattes punkt för en relation, men det verkade ändå som om de bra delarna av den kunde få leva kvar. Jag hatar uppbrott, men det är vid sådana tillfällen man märker var man har sina vänner. De var precis där de skulle vara.

April
I april gick mycket ut på att plocka ihop spillrorna av mitt liv. Så kändes det i alla fall. Jag insåg att jag äger pinsamma mängder tampongförpackningar, Modo klarade kvalserien (thank GOD!) och jag såg både Jeff Dunham och David Batra live. Och Fraj hemma hos Tor och Sassa. Det sista var nog det bästa. I april är det tack och lov även påsklov, så då åkte jag förstås hem-hem. Hällsjö på våren är fanimig svårslaget. Det ska jag komma ihåg i år också.

Maj
I maj... umgicks jag med Angel. Och så umgicks jag lite mer med Angel. Eleverna skrev såna där jävla nationella prov i vanlig ordning så jag skapade lite spänning i tillvaron genom att nästan elda upp köket. Sen.... åkte... jag... och... Jenny... till... SKOTTLAND! Vi hälsade på lillasysteryster och det var alldeles... alldeles underbart! Det går inte ens att beskriva i ord hur roligt det var eller hur mycket vi trivdes tillsammans. The power of three (och Hannah). Lite mindre roligt var det att sitta fast på flygplatsen i Edinburgh, men allt löste sig till slut och när vi bilade hem genom Sverige var jag RÄTT så nöjd med tillvaron vill jag minnas.

Juni
Therese flyttade hem! Wihi! Jag vet att hon inte var lika glad över detta faktum, men det här är MIN årskrönika. Wihi! Slutet på terminen innebar som vanligt sömnsvårigheter och en mild depression. Mycket märkligt. Man kan ju tycka att sommarlov borde göra en GLAD, men när till och med energireservernas energireserver tar slut finns det inte mycket att göra. Jag började GIVETVIS måla hela lägenheten så fort jag fick lov. Skjut mig. Eller vänta, jag åkte faktiskt till Hällsjö först. Via en roadtrip med Jossan (som introducerades för både katter och höns) tog jag mig till midsommarfirande hemma i byn. Det var en magisk kväll. I efterhand går det inte att peka ut något speciellt som hände (för alla har förträngt Macarena-dansen), det var själva känslan bara. Alla tillsammans igen. Det bästa på hela månaden var dock Sas. Och att vi hittade den där speciella tonen igen.

Juli
Ja i juli målade jag. Och målade lite till. Och liiite till. Men jag blev ändå aldrig klar. Så jag lärde mig kassan på Twilfit istället och fick ÄNTLIGEN se Linda Bengtzing live! Ja, det var stort för Angel och mig? Juli var också månaden då de viklundska släktingarna samlades och besteg Skuleberget. Ja, det var kanske inte det som var huvudpoängen med släktträffen, men jag var rätt nöjd med prestationen (i långkjol och sandaler!). Sen åkte jag hem till Gävle igen och målade. Och målade. Och... Ja ni fattar.

Augusti
I augusti hade jag FORTFARANDE inte målat klart utan passade på att måla hela inredningen också. Så här i efterhand ett jävligt bra beslut med tanke på resultatet, men just DÅ målade jag fönsterlister i sömnen. Tur att det fanns distraktioner också. Som Sas besök mitt i sommarvärmen. Kvällen som började som en lugn tjejkväll hemma i soffan men som slutade med att vi ringde Micke från dansgolvet på Harrys strax före stängning. What can I say? Vi körde in den i bergväggen så att säga (ber om ursäkt för det gravt interna skämtet). Augusti var även i övrigt en otroligt händelserik månad. Angel och jag tog en road trip till hennes fina Valö (och hennes fina mamma) och så... ja jag vet inte hur jag ska återberätta det vi gjorde sen. Äsch. Jag säger det bara: Vi. såg. Alan. Jackson. LIVE. Och min sommardepression var plötsligt som bortblåst. Fast jag började jobba 100% igen.

Augusti kräver två stycken. Ny termin, ny danskurs och lappkriget i tvättstugan inleddes (ja JAG var inte delaktig, jag smygfotade bara). Sist men inte minst åkte Matts och jag till Stockholm och där... hände ännu en sån där grej som inte kan beskrivas med ord. Vi. såg. Brad. Paisley. LIVE. Jag kan fortfarande inte fatta att jag fick se BÅDA mina hjältar under samma underbara sommarmånad. För "normala" musikvänner skulle det kanske vara som att se Bruce Springsteen och Madonna samma månad. Eller Black Sabbath och Metallica. Eller.. ja ni fattar. För en Jessika var det utan konkurrens de häftigaste konsertupplevelserna hon nånsin haft.

September
I september drabbades jag av en märklig förkylning med efterföljande matthet och feber. Således låg det nyupptagna gymmandet på hyllan några veckor, men jag fick ju i alla fall autografer från Brynässpelarna (det var rätt otäckt faktiskt). September var även månaden då jag slet ner gardinvajern med påföljden att jag de närmaste tre månaderna inte hade några gardiner uppe. Jajemen, min berömda strutsteknik (alltså det-där-är-för-jobbigt-för-att-ta-tag-i-så-jag-låtsas-att-problemet-inte-existerar) in action. Istället för att sätta upp gardiner installerade jag Wordfeud i telefonen. Och så var den månaden slut.

Oktober
I oktober föreläste Anders och jag för våra kollegor på Vasa om praktiska stresstips. Låter kanske inte så hett, men det var det! Det kanske var starten på något nytt? Oktober tycks ha varit månaden då jag fick chansen att testa mina gränser. Förutom föreläsningen gick jag även modell på en visning. I UNDERKLÄDER. Ni vet såna där situationer när man plötsligt vaknar upp och ställer sig frågan "Vad i hela HELVETE håller jag på med?"? En sån situation var det inte. Det var nästan obehagligt bekvämt att strutta runt i bh och trosor på en scen. Vi behöver väl inte utreda varför?

Och så var oktober slut. Nästan. För när månaden drog sina sista flämtande andetag gick Jossan och jag på krogen. När klockan närmade sig stängningsdags dök det upp en femtonåring (trodde jag då) med keps. Föga anade jag vad som gömde sig under kepsen, och föga anade jag att jag tre månader senare skulle skriva den här årskrönikan med samma pojk stående vid diskbänken. Men så blev det.

November
I november har vi tack och lov novemberlov (vilket för lärare bara är två dagar långt, men ändå), vilket innebar att jag kunde åka hem til Hellyeah och fira kära mor på födelsedagen. Jag fick också se tvillingens nya lägenhet och hur Hällsjö sakta höll på att byta skepnad när Riks 90 drogs om utanför byn. Resten av månaden handlade mest om party of the year, min 30-årsfest. Angel drog ett enormt tungt lass för min skull och resultatet blev den hittills roligaste kvällen i mitt liv. Känslan jag fick av att se människor från hela mitt 30-åriga liv dyka upp en efter en genom samma dörr var helt otrolig.

December
I december fick jag äntligen ordentlig julstämning (för första gången på flera år), mycket tack vare jobbets fina sånggrupp. Vi sjöng jullåtar ett par månader i förväg och det tycks vara vad som behövs för att jag verkligen ska få tag i den där blandningen av förväntan och lugn som för mig är jul. Givetvis hjälpte det med det årliga glöggmyset hos Annika, för att inte tala om min julklapp till mig själv: min lilla bil! December innehöll också en kurs i Stockholm, en tvådagars resa som var fantastisk på många sätt. Jag blev rejält överraskad av själva kursen, den gör mig fortfarande inspirerad när jag tänker tillbaka, och att jag dessutom fick tillbringa en kväll hos Anna och Johan och en kväll med Sas gjorde ju inte direkt resan sämre. Varför åker jag inte till Stockholm oftare?

Jullovet innehöll för ovanlighetens skull varken magsjuka eller brutna tår, men väl en envis förkylning som gjorde att mitt mattåkande inte riktigt blev vad det borde ha varit. Som vanligt kunde jag lätt ha stannat några veckor till i Hällsjö, trots ett något utdraget strömavbrott (som gjorde att vi höll andan så fort en lampa blinkade under resten av helgerna) och svårigheter att hitta den perfekta temperaturen på flickrummets gamla element. Den nya vägen har gjort Hällsjö så tyst så tyst och jag längtar redan till sommarveckor på bron utan långtradardån. För även om man under årens lopp vande sig vid oljudet kan man väl inte direkt kalla det mysigt?

Jag fick fira in det nya året med min fina Niklas som gjorde slutet på 2011 till en oväntat ljus tid mitt i vintermörkret. Även om han envisas med att slå mig i Yatzy och inte dricka kaffe så får han till och med januari att kännas som en uthärdlig månad. Så. Nu har jag varit precis så gullig som jag kan vara. Tillbaka till nåt jag är bättre på: citat.


Årets bästa citat 2011 (ja, jag är enväldig beslutsfattare här)

10.  Sassa: Ånej. Tor fyllecyklar.

9.  Tor: Det är lite kvar men det är nästan slut. Jag är lite rädd att det ska bli det.

8. Angel: Saskia, du är ju värdelös. Jag menar inget illa alltså.

7. Therese: Den står lite sniskigt?

6. Mamma: Hur många är vi?
Mari: Gul.

5. Tor: Jag vill bara påpeka att efter första näckandet tog jag på mig badbyxorna igen.

4.  Jag: Jag tror han behöver en körtjej. Kvinna. Tant.
Sas: Jag tror han behöver nån som lär han hur man ligger.

3. Therese: Jag blev inte pigg. Jag blev obehaglig.

2. Prillan: En blind höna leder en döv!

1. Per: Alltså, jag KRÄVER en låt av Britt Damberg.


Det är helt sjukt vad litet som får plats på en tio-i-topp-lista! Så jag har valt ut några favoriter till...


Bubblare
Angel: Men gud vilka smala ben han har. Jag har inte tittat så långt ner förut.

Angel: Akta mannen till höger så du inte kör på honom!
Andreas: Ska jag INTE köra på honom?

Matts: Ja fanns det inte nåt ställe här i stan som hette Rent a Cock?

Ankan: Jessika, du förstår att du är OBS-klassen mellan mig och Anders nu?

Prillan: Nu har vi kommit till pudeln med det här!

Jag: Nämn två av de tre medlemmarna i A-ha.
Mari: Hur många var dom?
Pappa: Fyra.
Mari: Aha.

Jörgen: Jag kan väl inte ta ansvar för det som händer bakom mig?

Anna: Jag ser ju för fan ingenting! Jag behöver en whisky.

Johan (på FB-chatten): nä nu måste jag gå och duscha så jag kommer iväg och hittar någon att torr jucka på.

Annan deltagare (jag minns inte vem?): Lilla Stenmark på prärien!

Jossan: Jamen om du ska ha räkmackor får du ge mig spabad!
Tony: Ska jag ge dig småbarn?!

Matts: Du är för fet på mitten!

Angel: Det är så jobbigt att prata med Marianne i munnen!

Mamma: Butch, lägg av! SNUGGE!

Per: Hitt på nå själv då om du tyck ja e så dum!

Peter: Jag tänkte: Nu kommer det i skägget!

Tor: Jag hämtar ett nytt bord!


Vi ses 2012!