jessikavingakristina

Ja... Nästan en vecka i Skottland. Det har tagit mig några dagar att smälta allt vi hann med och att vi inte är kvar allihop. Tillsammans. Systrarna tre. Och Hannah. Och Amaia. Och José.

När vi anlände förberedde Therese oss på att vi hade ett fint hälsningskort som väntade, men att Amaia och José redan gått och lagt sig. Det hade de inte alls. Välkomstkommittén hälsade oss med kindpussar och "fika". Citationstecknen är deras egna!

Men nu går jag händelserna i förväg. Först hade jag och Jenny tagit oss hela vägen till Skavsta i lilla Pärlan. Det tog emot en liten aning att lämna henne (Pärlan, inte Jenny) på Skavstas långtidsparkering, men ska re va så ska re va!

Vi blev mycket upprörda över matpriserna på flygplatsen. 135 spänn för en Caesarsallad?!



Efter att ha kört förbi bankrånet i Flen och en second hand-affär i Heby (oops) anlände vi i mycket god tid till Skavsta. Man skulle kunna säga att vi var löjligt tidiga. Föga anade vi dock att vistelsen på Skavsta skulle visa sig bli en droppe i havet jämfört med tiden vi tillbringade på flygplatsen i Edinburgh... Men det är en senare historia! Framme i Perth fick jag en sovplats värdig en drottning:



Det kändes i alla fall så när vi fick slänga av oss all packning och dyka i säng.

Jenny tog en massa kort på den imponerande utsikten från fönstren i lägenheten. Jag tog kort på min utsikt från sängen.



Inte så pjåkigt det heller!

Vi inledde med en musikal i Kilmarnock (typ. Hette staden. Tror jag.) komponerad och framförd av Therese klasskamrater. Sen har jag blandat ihop dagarna och städerna fullständigt. Vi var i alla fall i Glasgow, Dundee, Stirling, Perth (förstås) och Edinburgh. Jag tror att det var i Glasgow vi hamnade på det här fiket:



Kolla marängbakelsen! Syns den inte? Jamen här då:



Jag: Fast hon åkte hem. Till Jönköping.
Therese: Nej. Till Sveits.
Hon kan inte prata svenska längre. Sje-ljudet är bara... borta?

Hannah (om T:s fingrar): Det ser ut som om nån plattat till dom! Jättegulligt!
Eh. Snygg räddning där på slutet.

Hannah: Glasgow är ju Sveriges Göteborg!
Ja. Eller så är Göteborg Sveriges Göteborg? Eller jag vet inte?

Jag försökte hålla min glutenfria diet i alla lägen. Skottarnas variant av brödersättning var dock... intressant. Chips förstås. Soppa och chips nån?

Före en Jessika:



Efter en Jessika:



Vi passade förstås på att gå på pub också. Therese och Hannah planerade en överraskning för oss på torsdag, en liten pubrunda! Första stoppet var en akvariebar! Det är på riktigt som Mangan skulle ha sagt! Där spårade det ur fullständigt.

Hannah: Det sprutade på handen!

Therese: Hannah kan klämma ihjäl en anaconda mellan låren.
Jenny: The one-eyed snake?!
Ett stående (hehehe) inslag i våra konversationer.

Någon: När du säger mitt namn så där känns det som om vi redan legat med varandra.
Jag ska börja använda det repliken till telefonförsäljare. Frekvent.

Hannah: Så länge man har något att suga på!



Supertight ass! Det blev också ett stående uttryck.

Under veckan passade jag på att utveckla en ny fotomin. Inför min modellkarriär liksom.


Jajemen, det regnade varenda dag! Och regnade det inte så blåste det.


Men vad gör väl det när systrarna är återförenade, det finns Lush-butiker (även om expediten snackade på obegriplig Glasgowdialekt), Bodyshops produkter är ungefär 30% billigare och alla pubar har riktig öl?




På en obskyr undergroundklubb (fast på övervåningen) dansade vi som galningar. Vi önskade ABBA. DJ:n spelade ingen ABBA.


Sista kvällen hade vi blivit så familjära allihop att alla hämningar släppte:



Äsch, who am I kidding. Vi hade inga hämningar till att börja med.

Therese: Jag blev inte pigg. Jag blev obehaglig.
You said it my dear.

Jag: Vi får vifta runt med våra tillgångar!

Till slut var det dock dags att lämna systeryster i Perth så att hon fick klara upp alla sina deadlines.




Jenny och jag begav oss lugnt och fint till Edinburgh. Där blåste det storm. Men säckpipeblåsaren spelade ändå Amazing Grace.


På tåget mellan Perth och Edinburgh efter att vi åkt ungefär en kvart och stannat vid den första stationen.
Jag: Varför backar vi?!
Paus.
Jag: Har vi backat hela tiden?
Jenny: Ja.



Jenny: Ibland får man till det i farten liksom!

För att komma undan stormbyarna tog vi vår tillflykt till Debenhams. Vi fastnade i hissen. Det spelade ingen roll vilken knapp vi tryckte på, vi kom ändå till samma våning. En våning utan utgång. Lätt klaustrofobisk känsla.



Det gjorde inte så mycket att vi blev kvar åtta timmar extra på flygplatsen, vi roade oss kungligt! Jenny slog mig till exempel i huvudet med den här mikrofonen. Det som kanske kändes en aning oroande var att vi visste exakt hur mycket det blåste ute och vi hade därför inga problem med att förstå varför British Airways och diverse andra flygplan ställde in alla flygningar.

Jenny: Där åker min... in igen.

Vi hade lite svårare att förstå varför Ryanair inte gjorde det. Och varför vi bytte gate femtielva gånger innan vi fick till det. Men flög gjorde vi, dock utan en "vi-kom-fram-i-tid-fanfar". Vadå, det var väl bara en liten försening? Som innebar att jag fick köra Skavsta-Gävle utan en enda timmes sömn i kroppen, rakt igenom Stockholms tidiga morgontrafik. Tur jag hade min trogna vapendragare med mig.

Jenny: Nu har du fått alla smala, vill du ha en tjock också?
Det kan ha varit det roligaste jag nånsin hört. Just då.

Jag: Oj, det går fort det här!
120. Det kändes i lilla Pärlan (inte DEN Pärlan Allergo!). Jenny skrattade nervöst.



Inge fokuserad ja elle!

Jag: Pepp pepp, ta i trä!
Jag var för trött för att riktigt orka avsluta alla ord.

En underbar resa. För både kropp och själ.



Vi kramas ju inte. Men klapp klapp Alien, this one's for you!

Nationellaprovrättartider.



På en kväll klämmer jag samtliga reading tests (fredag). Ikväll tänkte jag ta mig an högen till höger (söndag). Vad jag gjorde på lördag? Inga kommentarer. Eller vänta, det har jag visst. Det är sjukt roligt att få ansikten på folk man hört talas om i flera år (läs: fruar till kollegor), det är sjukt roligt att dansa med Vasakollegor (läs: Anders och Robin gjorde succé till Ice Ice Baby) och det är sjukt roligt med groggbuffé.

Häromdan eldade jag nästan upp köket. Men eftersom jag är en lucky bitch slutade det bara med en kraftigt bränd kastrull och en arg brandvarnare. Samt en Jessika med rätt så rejäl hjärtklappning. Tur jag kan koppla av bland mina nyplanterade blomlådor på balkongen (tack Tor och Sassa för välgörenheten till en stackars fattig lärare).

I år fick jag och Angel vara med på balkongen redan från början. Vi är en del av innegänget nu.

Jossan (till mig): Haha, kolla det finns fler som slickar!

Tobbe: Men du Johan, du är ju singel och du bajsar?
Nog för att man kan glorifiera singellivet, men vissa saker kommer ingen av oss undan.

Maria: Det är nåt som fattas?
Matts: Byxor.
Det var nästan en Hillman.

Byxor åkte av, jordgubbar snattades och alla var skitsnygga. Som första kvällen på Cinderella?

Hasse: Var hittade du mjölk?
Jag: I kylen.
Hasse: Jaha du tänker så?

Matts: Ja jag satt och pratade med Tobbe och så blev det blött på benet.

Idag fyller Matts år. Det måste ju firas. Vad gör man då? Man tar med sig Angel (den bästa presenten nån kan få!) och födelsedagsbarnet och proppar samtliga fulla med mat och går sedan på bio fort som fan så man sitter bekvämt när matkomat slår till.

Angel: Det gäller att vara snabb annars får man inget!
Hear hear!

Jag: Men du har ju såna där talanger som folk vill ha, fixa med el och sånt, så det är ingen som tycker det är jobbigt när DU flyttar in. JAG däremot...
Matts: Du får väl ligga med alla?
Angel: Vill du flytta in hos oss?

Angel: Jag kommer ju att vara tjock. Men jag vill också vara lättklädd!
Det får du!

Matts: Då undrar man ju: Hur ser den lilla läsken ut?!
Matts hade funderat hela kvällen på den.

Helg! Flyttassistans hos Tor, Sassa och Zeke! Födelsedagsfest hos Jossan! Danskurs!

... till vår bygd igen! I år firade jag Valborg inomhus. Det blåste ju jättekallt och både drickan och sällskapet var här?

Jossan: Jag hinner vara inne i fem minuter innan jag börjar strippa!
Vi har ju alla det problemet.

Matts (till Jossan): Försök inte ljuga, jag har all bakinformation!

Lillgrisen: Nu sätter du inte den där på min armbåge!

Angel: Jag har lite kolsyra som behöver komma ut!
Trevligt att du talar om först i alla fall.

Jossan: Alltså. Jag älskar Baileys.
Hon klämde åtta stycken!

Matts: Jag FRÅGADE om ni var klar?!
Men man kan väl få ändra sig?!

Jossan: Jag suger jag!
Nä, det tycker jag väl ändå inte...

Matts: Du sket i den vita randen!

Jossan: Skjut in den lite, jag kommer att hålla på en stund.

Jag: Peta han under foten får du se.
Jossan: Hm?
Jag: Nej, inte mig!!!

Jossan (till Matts): Lägg dig i soffan!

Jossan: Jag är på när som helst!

Angel: Jag brukar få prickar på tungan när jag stoppar den i munnen.

Matts: Det gör sjukt ont att klämma nånting!

Angel: Ta det lugnt, jag måste vila på kanten först!

Härlig kväll med bästa sällskapet jag vet! Gamla åttiotalsballader, Irish coffee och den obligatoriska fuldansen så att grannarna också får en chans att roa sig.

Idag har jag och min inneboende spelat lite Master of Television. Jag vann första matchen. Tyvärr ställde jag upp på returmatch. Damn it.

Matts: Det kan ju vara lite så där kuggigt.

Matts: Vad heter Sverker Olofssons dotter som är programledare för Mitt i naturen?
Jag: Anne Lundberg?
Matts: Nä. Linda Sverker.
Jag: ?!
Matts: Linda OLOFSSON menar jag!